I 5000 år har människan ägnat sig åt astrologi, och människor idag läser fortfarande horoskop som ska bygga på hur stjärnorna infaller sig under våra stjärntecken. Men dessa fakta och information som finns kring astrologin är inte vetenskapligt bevisad. Det är dock vetenskapen om himlakropparna och universum, men denna läran kallas astronomi. Den läran har många gamla filosofer haft stort intresse för och redan 500 f.Kr så försökte de förstå sig på hur himmlakropparna rörde sig och hur de var placerade i universum. Denna kunskap var viktig vid navigering och räkning av almanacka. Aristoteles är en känd filosof som existerade i greklands antiken, och han hade en geocentrisk världsbild, vilket innebär att han trodde att jorden var universums mitt och att solen och allt annat kretsade kring jorden. Denna tro tog sedan kyrkan över och det kom under många år att bli den allmäna tron som människor inte vågade säga emot. Men år 1473 födes en polsk man vid namn Nicolaus Kopernikus som hade en stor matematisk begåvning och han ansåg att det verkade mer matematiskt korrekt om solen ansågs vara universums mitt och att det var solen allt kretsade kring. Nicolaus Kopernikus menade också på att det tog jorden ett år att kretsa kring solen och ett dygn att rotera ett varv kring sin egen axel. Idag anser vi att detta är det enda logiska men då på 1500- talet ansåg människor att Kopernikus var tokig. Det vanliga synsättet att se på jorden och solen är dock Kopernikus sätt och detta kallas för det heliocentriska världsbilds synsättet. Där helios står för sol. 1546 föddes dock en skånsk man som blev astronom som hette Tycho Brahe, och denna fick ett stort uppdrag av den dåvarande danska kungen att på ön Ven (i Öresund) bygga ett observatorium , som kom att bli den tidens största och modernaste att studera himmlakroppar i. Trots att man under denna tid, ända fram till 1600 saknade kikare. Efter att Tycho Brache dog 1601 kom tysken Johannes Kepler att överta alla mättningar som Tycho Brahe tagit fram över universums himmlakroppar i 20 år på ön Ven. Detta resulterade i att Kepler också kom att stödja den heliocentriska teorin om att solen var universums centrum, detta trots att hans förebild Brahe trodde tvärtom. Mannen som sedan kom att upptäcka och bidra med en hel del till vår tids astronomi är den italenska vetenskapsmannen Galileo Galilei som lyckades ta fram en kikare som kunnde förstora upp till 30 ggr. Galilei såg och förstod att jorden kretsade kring solen och inte tvärtom så därför kom han att förkasta den geocentriska världsbilden, vilket då gjorde att han kom i fiendeskap med den katolska kyrkan och därmed Påven. Galileo Galilei dömdes därför också till livstids fängelse. Men under den senare tiden av 1600-talet kom engelskmannen Isaac Newton (f.1642, d. 1727) att bidraga med nya teorier som kom att förstärka Galileos teorier. Newton hade kommit fram till att olika föremål påverkades av varandra och detta kom att kallas för gravitation, vilket är tyngdkraften. Kraften är stor när det kommer till förmål som väger mycket dvs har en stor massa, denna kraften ökar också om de olika föremålen närmar sig. Det är nämligen denna kraft som håller oss kvar på jordyttan, därför att vipåverkas av den stora gravitationskraften som jorden har på grund av jordens massa. Om man jämnför jorden och månens massa så har månnen mindre massa än jorden och det är därför som dragningskraften är mindre på månen än på jorden. Men även emellan exempelvis solen och olika planeter så finns det en gravidation som verkar, vilket gör att planeterna hålls på plats. Men det är tack vare att planeterna rör sig kring solen som de inte "åker in" eller "dras ihop" med solen. Och det är tackvare gravidationen som planeterna är i ständig rörelse runt solen i en omloppsbana. Men under 1600-talet så upptäckte man att ...
Inactive member 2008-03-04