Ett dystert liv i världens vackraste stad

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Med snabba steg springer hon ner för trappan, hon är försenad.
Men det är inget hon kan rå för, hon bor i ett hyrt rum på 17 kvm med sina två söner och sin svårt sjuka mamma i en av Barcelonas alla små gränder.
Året är 1993 och förra året var det OS i Barcelona. Staden är helt förändrad, massor av gamla fallfärdiga hus har renoverats och säljs nu för väldigt höga priser. Det är på grund av alla turister som var här förra året och blev förälskade i staden, ioförsig så har Barcelona alltid dragit till sig turister, men aldrig förr har dom varit så många.
Hon kommer ihåg hur det var för några år sedan, när hon sålde sin kropp vid Las Ramblas för att kunna överleva.
Nu är Las Ramblas en fin gata full med turister och souvenir shoppar och stånd med blommor, tidningar, vykort, ja till och med djur. Djuren har alltid varit där, men det var mest kaniner och höns, sånt som man äter. Nu är djuren mest där för syns skull och kanske för att någon turist ska köpa en liten sköldpadda, eller hamster till sitt barn för att hålla henne sysselsatt och låta dom vuxna strosa omkring utan att behöva höra den bortskämda ungens skrik och gap.
Man kan nästan inte tro att det är samma gata.
Förr stod det prostituerade halva gatan ner och väntade på dom unga sjömännen som var på permission.
Barcelona ligger ju precis vid havet, och Ramblas går ända ner till vattnet där båtarna står. En riktig hamnstad.
I samband med Os blev alla prostituerade bortsjasade därifrån, så nu har hon fått längre väg att gå till hennes så kallade jobb.
Nu står alla vid Nou Camp, Barcelonas fotbollsarena, och nu är dom flesta kunderna lastbilschaffisar.
Hon föredrog sjömännen.
Kvarteret där hon bor kallas för ”El Barrio Chino”, det chinesiska ghettot, Spaniens motsvarighet till Red Light Distrikt.
Det är inga mysiga kvarter, men hon har inte råd att bo någon annan stans.
Ibland undrar hon vad alla turister skulle tycka om dom såg hur vissa i denna vackra, glädjens stad hade det. Men det är väl som överallt annars? Alla vet, men ingen vet. Ingen bryr sig.
Hon är på väg till läkaren, det är därför hon har så bråttom. En gång i månaden har den spanska staten sagt att varje prostituerad måste gå till läkaren och kolla sig, för att minska risken av smittbara sjukdomar.
Det är rätt skysst ändå, om hon inte vore så rädd för att ha blivigt smittad, för att få det bekräftat. Aningar hade hon ju.
Nu är hon framme.
- Perdon, säger hon, förlåt för att jag är sen, men min mamma..
Doktorn avbryter henne. Han är inte intresserad av någon ursäkt.
- Du är här nu, så nu sätter vi igång.
Han undersöker henne och tar några prover, frågar henne hur det går med drogerna.
Hon är så hungrig att hon tar droger när hon inte har råd med mat, drogerna stillar hennes hunger och hjälper henne genom vardagen.
När alla tester är gjorda säger han till henne att hon kan gå och att han hör av sig när resultaten han kommit.
Två veckor senare ringer telefonen i det lilla rummet, det är läkaren.
Hon har Aids.
Världen rasar framf...