Newton

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning

Isaac Newton levde mellan 1643 och 1727. Han blev en utav dem mest respekterade vetenskapsman av sin tid. Han formulerade gravitationslagarna och kunde presentera den mest exakta vetenskap som dittills uppvisats. Man kunde förklara fysiska företeelser med ekvationer och naturlagar. Denna nya vetskap med andra saker ledde till slutet av medeltiden och början av upplysningen. Newton trots sitt vetenskapliga skarpsinne ägnade sig Newton mest åt teologiska frågor. Han försökte bevisa Guds existens större delen av sitt liv.



Bakgrund

I Filosofi A fick vi som uppgift att fördjupa i oss i en filosof eller ett ämne. Jag valde Isaac Newton som kanske inte betraktas i första hand betraktas som en filosof men jag var intresserad av att veta mer om honom.


Syfte

Syftet är att ta reda på mer om Isaac Newton och han påverkan på filosofin.

Avgränsning

Hur påverkade Newton de filosofiska strömningarna? Vad hade han själv för filosofiska tankar.


Metod

Jag har letat information i olika filosofiska verk av olika författare. Jag har även sökt på Internet efter information.



I mörker låg naturen och dess lag
Gud sade: ”Varde Newton!” – och det blev dag.


Newton föddes 4 januari 1643 i Woolsthorpe i England och han dog den 31 mars 1727 i London . När han var 23 år gammal hade han redan kommit på att ljus bestod av ett spektrum med våglängder, uppfunnit differentialkalkylen och inte bara formulerat begreppet tyngdkraft utan även utarbetat gravitationslagen. Trots hans otroliga uppfinningsförmåga var Newton en tystlåten enstöring som inte villigt delade med sig av sina upptäckter. Till och med när han blivit en erkänd vetenskapsman behövde man lirka fram resultaten av hans experiment, därför har man aldrig kunnat fastslagit exakt när hans upptäckter blivit gjorda.

Royal society är Englands nationella vetenskapsakademi vars måtto lyder ” Nullins in Verba” och betyder ” Inte på någons ord” och syftar på sällskapets ambition att fastställa vetenskapliga sanningar genom experiment . Sällskapet har mycket hög status i de vetenskapliga kretsarna. Efter att ha studerat allt som gått att läsa om optik så byggde Newton ett spegelteleskop som han efter en tid presenterade för Royal society det blev stor uppståndelse och Isaac Newton föreslogs som ledamot av det förnäma sällskapet. Detta erkännande hade Newton aldrig räknat med och han blev mycket entusiastisk men efter en tvist så drog han sig allt mer undan sällskapet och ägnade sig åt experiment i sin ensamhet 1703 blev han vald till ordförande i Royal Society, en post han blev vald till år efter år resten av sitt liv. 1705 blev han adlad den förste som blivit det av vetenskapliga skäl . Och anledningen till att han fick sådant anseende var att han byggde upp ett matematiskt system som gav honom en möjlighet att kunna ge en korrekt bild av planetsystemet. 1678 gav han ut den första delen av en volym på tre av ” Naturvetenskapens matematiska principer” kort kallad ” Principia”. Denna typ an forskning fick namnet ”naturfilosofi” och innebar försök att förstå hur naturen fungerar. Man gjorde inte någon skillnad på filosofi och naturvetenskap på den är tiden. Naturfilosofin ledde till den största revolution i det allmänna tänkandet som dittills hade inträffat, upplysningen. Man hade nu bevisat Pytagoras tanke om att den materiella världen kunde förklaras i matematiska termer. Den fysikaliska världen var underkastad lagar som kunde upptäckas och uttryckas i ekvationer. Detta möjliggjorde att människan kunde komma med vetenskapliga förutsägelser. Newton grundade vetenskapen om mekaniken. Naturen är ett oföränderligt helt som rör sig i ett ständigt kretslopp, detta inspirerade 1700-talets franska filosofer. Aristoteles tankesätt gick förlorad. I stället för spekulationer, antaganden och spekulativa hypoteser kom i stället lagar som baserades på erfarenheter. I stället för att stenen längtade hem förklaras stenens fall av gravitationen. ” I den experimentella fysiken härleder man satser från företeelser och generaliserar dem genom induktion.


Ny världsåskådning



Newtons mekanik praktiserades och ledde såsmåningom till den industriella revolutionen. Det verkade som om människan höll på att bli naturens herre. Men när jorden inte längre stod i centrum av universum var det svårt för många att kosmos skulle ha ett syfte som stod i samband med människan. Människor började tvivla på Guds existens och dessa tankar präglade världen i tre sekel och fler började uppfatta människan som världens herre.

En ny världsåskådning började råda efter all uppståndelse Newton skapat med naturlagarna. Det skedde stora förändringar i människors tankemönster. I stället för att lyssna på kyrkans män och andra tidigare auktoriteter och gå efter traditioner så började man tänka mer självständigt och bli sanningssökande. Man ville ha klara bevis för varje påstående. Det tog tid men man betecknar detta som medeltidens slut. Den katolska kyrkan förlorade all makt över det intellektuella kulturlivet, vissa länder bröt med katolicismen och blev protestantiska. Filosoferna fick nu ta hänsyn till den nya vetenskapen genom att varje verklighetsbeskrivning på ett rimligt sätt måste innefatta den av vetenskapen avslöjade verkligheten. Plus att varje framställning av själva kunskapens natur och grunder och av hur den kan uppnås måste gälla för vetenskapen om den ska vara trovärdig. Sanning och kunskap hade inte längre med kyrkan och staten att göra de fastställdes med hjälp av metoder som fungerade oberoende av dem. Människor började ifrågasätta sina egna övertygelser. Om rörelsen hos all materia är underkastade vetenskapliga lagar, hur är det då med våra kroppar. Om det inte finns fri vilja finns det inte moral heller då. Om vetenskapen kan ge svar på alla fysiska företeelser finns det då någon anledning att tro på Gud? I flera hundra år efter Newton försökte filosofer svara på hur man kunde göra tron på Gud förenlig med vetenskapliga upptäckter. Hur kunde moral fungera i en värld med vetenskapliga lagar. Teologin, frågan om allt är skapat för ett ändamål tonade bort inom vetenskapen. Denna fråga hade haft en avgörande roll inom den vetenskapliga forskningen ända sen Aristoteles.


Newton och Gud

Newtons mekanik försökte även efterliknas inom filosofin som gjorde att filosoferna ägnade sig till stor del åt metafysiska frågor D.v.s. åt att diskutera vad som finns och hur det hänger ihop. Frågan om Gud existerar, om kroppens och själens existens Denna frågeställning splittrade filosoferna i två delar angående världsåskådningen. De som var idealister och ansåg att tillvaron var andlig och de som var materialister och de såg världen som en maskin. Newtons upptäckter gav näring till materialisterna Under större delen av historiens gång har universum betraktats som Guds gåtfulla skapelse. När Newtons principer blivit kända som ett precisionsinstrument var vetenskapsmän benägna att se universum som ett precisionsinstrument , materialism, tvister uppstod mellan vetenskapen och religionen.

Man hade fortfarande ett behov av Gud och en –ism som Newton med många anslöt sig till var deismen. Man trodde att Gud hade satt igång ”maskineriet”. Newton trodde att planeterna hade ursprungligen slungats ut av Guds hand. Sedan hade Gud stiftat gravitationslagarna. Allt gick sedan vidare av sig själv och Gud behövde inte ingripa. Newton trodde på Gud och försökte själv bevisa hans existens, Newton inspirerades av pythagoreérnas teori om att allt byggde på matematik. Newton hävdade att framtiden existerade och han trodde man kunde lära känna den på förhand. Han lärde sig hebreiska och försökte leta efter en hemlig kod i bibeln som skulle avslöja framtiden. Hela universum var ett kryptogram som Gud skapat. Universum var en maskin och Gud var ingenjör. Newton ansåg att Gud var absolut. Han är inte tid han är inte rum, men han består och är närvarande. Newton spenderade större delen av sitt forskarliv till att försöka bevisa Guds existens. Han trodde att Gud hade lagt ut små ledtrådar i naturen som genom experiment skulle bevisa hans existens.



Newton och filosoferna

Newton studerade bl.a. Berkeley som såg sin empirism som ett stöd för tron. Berkeley menade att hela verkligheten finns i Guds medvetande, men Gud uppfattad som ett oändligt medvetande som har skapat oss ändliga medvetanden och meddelar sig med oss via våra upplevelser. Allt som finns existerar då antingen i våra medvetanden eller i Guds medvetande eller så är allt som existerar vi eller Gud. Berkeley kritiserade Newton och den matematik han hade använt i Principia, han ansåg att ett påstående kan bara vara vetenskapligt acceptabla om de kan föras tillbaka till klara sinnesinttryck eller varseblivningar

Newton kritiserade Descartes krav på det absolut säkra; - Resonemang med induktion från experiment och observationer är inte bevis av allmängiltiga slutsatser, ändå är det bästa sättet att resonera som tingens natur tillåter. Vi kan aldrig nå visshet genom denna indirekta prövning, men då måste kravet på visshet falla. Newton ...