Dödsstraffets historia i korthet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
I följande avhandling kommer jag att skriva om USA och deras vilja att alla ska ha rätt till liv, samt paradoxen med dödsstraffet. Strider inte denna procedur just vad de själva står för? Jag har ställt dödsstraffets historia parallellt med de mänskliga rätigheternas historia. För att få ett perspektiv på det hela, har jag varit i kontakt med Svenska FN-förbundet och Amnesty International och Amnesty Sverige. Amnesty International hänvisar dock till sin hemsida, vilket även Amnesty Sverige till viss del gör. Jag har även kontaktat den Amerikanska Ambassaden i Stockholm via e-post, två gånger, dock utan framgångar. Ena brevet är med på slutet (se Bilaga 1).
Hela diskussionen om huruvida dödsstraffet är berättigat eller inte är väldigt hetsig. Det är extremt svårt att förhålla sig på ett neutralt plan. Självfallet har även jag åsikter som kanske inte alla delar, därför ska jag försöka att framställa fakta på ett så neutralt sätt som möjligt, för att sedan framföra mina egna åsikter i en avslutande diskussion och analys.
Källorna jag har använt mig utav anser jag är på ett anständigt och seriöst plan. Jag har, som ovan nämnt, varit i kontakt med bl.a. Amnesty International och Sverige, även om de hänvisar till sin sida. Som de allra flesta vet är Amnesty starkt emot dödsstraffet och förespråkar verkligen mänskliga rättigheter, vilket ger en väldigt subjektiv bild av frågan, likväl som Svenska FN-förbundet. Jag har försökt få tag på en annan sida, den stödjande sidan, men med mindre framgång. På det hela planet anser jag att källorna är trovärdiga, om än något partiska. Jag kommer dock, som sagt, försöka framställa fakta på ett så neutralt sätt som möjligt. Alla källor jag har använt mig av presenteras i slutet av avhandlingen.
Jag har valt att begränsa mitt arbete endast till jämförelsen om dödsstraffet och de mänskliga rättigheterna. Arbetet kommer alltså inte på någon anmärkningsvärd punkt att belysa situationen utifrån något etniskt, religiöst eller genusinriktat perspektiv.

Dödsstraffet – opinion
Ungefär 70 % av USA: s totala invånarantal är på ett eller annat sätt för ett användande av dödsstraffet i den juridiska processen. Däremot så anser ungefär 45-55 % av dessa att dödsstraffet inte utdöms tillräckligt rättvist. Det som troligtvis är den stora anledningen till att en så pass stor majoritet av befolkningen är för användandet av dödsstraffet kan vara att det inte är något som den ”vanlige” amerikanen pratar om. Skulle man t ex fråga en person på gatan i USA om han/hon var för eller emot dödsstraffet, skulle svaret troligtvis bli något ogenomtänkt, halvdant svar med betoning på ”jag vet inte”. Detta gäller naturligtvis inte i alla fall.
Det allmänna stödet för dödsstraff i USA har varierat stort under 1900-talet. Enligt Gallupundersökningar 1936, där alternativen var döden eller livstid, stödde 61 % dödsstraff för morddömda. 1966 mättes den lägsta nivån hittills för dödsstraff – endast 41 %, med samma alternativ. Under -70- och 80-talen ökade stödet stadigt och kulminerade 1994 då hela 60-80 % (siffrorna varierar) stödde dödsstraffet före livstid för morddömda. I maj -04 hade stödet för livstid utan chans till benådning före dödsstraff ökat till 46 % när de fick samma svarsalternativ. Stödet för dödsstraffet hade fallit till ungefär 50 %. Enligt Gallup stödjer 71 % (maj -04) dödsstraffet vid tillfrågning utan alternativa svarsalternativ, bara ja eller nej . (Siffrorna varierar lite grann beroende på var man tittar, men de ligger på en ganska jämn nivå.)
Ser man på en mer global nivå är det klart att i det stora hela, så är de flesta stora organisationer emot användandet av dödsstraff. I EU t ex är det ett måste för medlemsländerna att ha förbjudit dödsstraffet i lag, och att inte ha använt sig utav det på minst tio år.
FN är en av de stora förespråkarna av mänskliga rättigheter, USA sitter med på vetoplats. Det är en av de främsta anledningarna till att USA faktiskt får ha kvar dödsstraffet. Utan USA är inte FN lika mäktigt, och man måste därigenom göra undantag. Skulle FN göra för stora påtryckningar på USA att avskaffa dödsstraffet för att få vara kvar i FN, skulle USA med stor sannolikhet dra sig ur.

Dödsstraffet – historia i korthet
Ska man gå riktigt långt tillbaka i tiden för att se de första, bevarade, lagarna rörande dödsstraff måste man gå ända till 1700-talet f. Kr. Det är Kung Hammurabis lagar som, på ett eller annat sätt, föreskriver dödsstraff för omkring 25 olika brott. Hammurabis lagar var med stor sannolikhet inte de första av sitt slag. Man har funnit spår av äldre skrifter med lagar om dödsstraff, men Hammurabis lagsamling är den äldsta bevarade samlingen lagtexter som stödjer dödsstraff .
Man tror att den första ”juridiskt berättigade” avrättningen (under ”Den nya tiden”), d v s den första som kanske inte hade lagen helt på sin sida, men som utfördes med lagen i anspråk, i USA utfördes 1608. Det var kapten George Kendall i kolonin Jamestown i Virginia som blev avrättad för spioneri å Spaniens vägnar. Denna avrättning är den första bokförda avrättningen, i bevarade skrifter, under den nya tiden.
Det var britterna som hade det allra största inflytandet på USA: s framtida, och dåtida, användande av dödsstraffet. När kolonialisterna kom till den nya världen förde de med sig denna ”sed”.
1612 var det i Virginia belagt med dödsstraff att t ex stjäla en grapefrukt, döda en kyckling eller att bedriva handel med indianer.
Lagarna som reglerade dödsstraffet varierade naturligtvis från koloni till koloni, men som regel var det belagt med döden som straff för många simpla brott. Under en tid på senare delen av 1600-talet var det belagt med dödsstraff att bl.a. slå någon av sina föräldrar eller att förneka ”den enda sanna gudens existens” .
Från början använde man sig av metoder såsom halshuggning av bödel med yxa eller svärd, hängning, arkebusering och liknande – oftast officiellt. Vanligast var dock just halshuggning. Det förekom även andra, ovanligare metoder, såsom kokning, bränning på bål, krossning osv. Man tänkte att genom att avrätta folk officiellt skulle man avskräcka folk från att begå brott, vilket bevisligen misslyckades fullständigt hos vissa individer. Att döden skulle avskräcka folk från att begå grova brott är ännu idag ett argument för bevarandet av dödsstraffet, speciellt i USA.
En intressant parentes är att kvinnor aldrig har varit representerade på en nivå värd att mäta med männen. Från det att den första kvinnan avrättades i USA, 1632, till idag har kvinnor utgjort ungefärliga 3 % av avrättningarna. Det var Jane Champion som i James City i Virginia blev avrättad genom hängning .
Man har genom historien på ett allt djupare sätt insett människors lika värde och rätt till liv. Därav har man också strävat efter mer humana avrättningsmetoder. Ett bra exempel på detta är giljotinen. Den var ett resultat av Franska Revolutionen efter vilken man på ett mer allmänt sätt började se på människor som människor. Det var den franske läkaren Joseph Guillotin som just år 1789 föreslog att avrättningar skulle ske på mekanisk väg, av humanitära skäl – både för den dödsdömde, och för bödeln. Det var en effektiv metod att ta död på fångarna; det gick fort och krävde ingen precision från någons sida. Det var dock inte Guillotin som uppfann konstruktionen, utan den är endast uppkallad efter honom .
Allt sedan giljotinen fick sitt ”genombrott” i avrättningssyfte, vilket var runt 1792, så har man utvecklat ett flertal ”effektivare” metoder, med blandade reaktioner som följd.

Abolitionens bakgrund
Vad som är viktigt att veta innan man börjar tala om USA: s domstolsväsende och avskaffandet av dödsstraffet, och senare även återinförandet, är att Högsta Domstolen beslutar om nya stadgar och riktlinjer efter utgången i specifika fall.
Domarna utses av presidenten, på livstid, och därigenom har presidenten oerhört stort inflytande i det amerikanska rättsväsendet. Stödjer presidenten dödsstraff, är det högst sannolikt att även majoriteten av domarna gör det.
En mycket intressant paradox är det faktum att många dödsstraffsförespråkare är mot abort. Många abortmotståndare åberopar även rätten till liv, för att föra fram sina argument . En spontan fråga blir naturligtvis hur detta faktiskt är möjligt? Vänder man på det hela, hur många abortförespråkare är mot dödsstraff? Förmodligen ett påtagligt antal, men hela detta resonemang är fullständigt vridet.
Rörelsen för avskaffandet av dödsstraffet i USA hade sina rötter hos bl.a. Montesquieu, Voltaire och Bentham. Speciellt stort inflytande hade Cesare Beccarias uppsats ”On Crimes and Punishment” som han skrev 1767. I denna uppsats lade Beccaria fram teorin om att det inte finns något rättfärdigande i att staten tar livet av någon. Denna teori gav förnyad kraft åt förespråkarna för avskaffandet av dödsstraffet och utgjorde en auktoritär talan gentemot makthavarna. Beccarias text tros vara en av anledningarna till att dödsstraffet avskaffades i bl. a Österrike och Toscana.
Även amerikanska intellektuella blev inspirerade av Beccaria. Första försöken till reform i systemet var när Thomas Jefferson, USA: s tredje president och huvudsaklig författare av självständighetsförklaringen , lade fram ett lagförslag som skulle ändra staten Virginias lagar om dödsstraffet. Lagförslaget innebar att dödsstraffet endast skulle användas i fall av mord eller högförräderi. Lagförslaget röstades ner med en röst.
En annan som också blev inspirerad var Dr Benjamin Rush, grundaren till ”Pennsylvania Prison Society”. Rush opponerade tanken att dödsstraffet skulle fungera som avskräckande medel – tvärt om, han ansåg snarare att dödsstraffet fungerade som brutaliserande. Staten Pennsylvania avskaffade 1794 dödsstraffet för alla brott utom överlagt mord.
Under början och mitten av 1800-talet fick motståndsrörelsen ökat stöd i den nordöstra delen av USA. Många stater minskade antalet brott belagda med dödsstraff under denna period. Många byggde även statliga fängelseanstalter. År 1834 blev Pennsylvania den första staten som flyttade avrättningarna från offentliga platser in i fängelserna.
Därefter gick utvecklingen framåt i USA. 1846 blev Michigan den första staten som avskaffade dödsstraffet för alla brott utom högförräderi. Senare kom Rhode Island och Wisconsin att avskaffa dödsstraffet helt.
Även om många stater nu började avskaffa dödsstraffet helt, eller begränsa brotten belagda med dödsstraff, så var det många stater som fortfarande höll kvar vid det; vissa stater belade fler brott med döden, speciellt om de hade utförts av slavar.
Under inbördeskriget minskade stödet för dödstraffet som ett direkt resultat av att mer kraft lades på att avskaffa slaveriet. Efter just detta krig infördes en del nya metoder för att avrätta folk på. I slutet av århundradet introducerades elektriska stolen. New York byggde den första elektriska stolen 1888 och utförde den första avrättningen med denna år 1890. Snart började alltfler införda samma metod.
Trots att det var många stater som under mitten av 1800-talet avskaffade dödsstraffet, så var det faktiskt tidigare hälften av 1900-talet som utgjorde början av den ”progressiva perioden” rörande reformer i USA: s rättssystem.
Under en tioårsperiod, 1907-1917, avskaffade – och förbjöd – sex stater dödsstraffet för alla brott. Tre stater begränsade användandet av dödstraffet endast till exceptionellt grova och ovanliga brott som högförräderi och överlagt mord på polisman. Denna reform blev dock kortlivad. Många amerikanska medborgare började smått gripas av panik, man fruktade revolution i skuggan av Ryska revolutionen. Dessutom hade USA nyligen gått med i första världskriget. Oroligheterna gjorde att fem av de sex staterna som avskaffat dödsstraffet, återinförde det 1920.
1924 introducerades användandet av cyanidgas som avrättningsmetod i Nevada – ett resultat av sökandet efter en mer human avrättningsmetod. Den första som avrättades med gas var Gee Jon. Man försökte pumpa in gas i hans cell när han sov, men detta visade sig vara omöjligt så man byggde gaskammaren. Under 1930-talet avrättades rekordmånga i USA; snittet låg på 167 personer per år.
Efter fallet Furman v Georgia, 1972, beslutade Högsta Domstolen att ett straff ska anses som grymt och ovanligt om det var för strängt för brottet, om domen var subjektiv eller impulsiv, om domen stred mot samhällets rättsuppfattning eller om straffet inte var effektivare än ett mildare straff.
I nio separata fall och med rösterna 5 mot 4, ansåg Högsta Domstolen att Georgias stadgar kring dödsstraff, som gav juryn diskretionsrätt i dömandet, kunde resultera i allt för subjektiva domar. De ansåg därför att straffet var grymt och ovanligt enligt 8: e tillägget. 29: e juni, 1972, ogillade Högsta Domstolen 40 stadgar kring dödsstraffet och avblåste 629 dödsdomar runt om i landet. Dödsstraffet avskaffades eftersom då gällande stadgar inte längre existerade.
Det finns en del restriktioner när straffet är döden. I ”Regler som garanterar skydd av rättigheter för dem som döms till döden” av Ecosoc, står det sammanfattat i nio punkter regler för behandling av dödsdömda. En del av femte regeln lyder: ”Dödsstraff får verkställas först efter en slutlig dom av en kompetent domstol efter en juridisk process som i högsta möjliga grad garanterar en rättvis rättegång, i enlighet med artikel 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter /…/”. (Artikel 14, se bilaga 2). Denna regel är det än idag tveksamt om USA följer.

Dödsstraffet återinförs
Högsta Domstolen hade ju fastslagit att dödsstraffet och hur det utdömdes stred mot konstitutionen. Efter en tid öppnade HD upp för möjligheten för staterna att skriva om sina stadgar gällande dödsstraffet, för att på så vis eliminera risken för en subjektiv jury. Förespråkare för dödsstraffet började nu arbeta fram stadgar de ansåg inte stred mot konstitutionen. Florida ledde reformen och skrev om sina stadgar endast fem månader efter Furman v Georgia-fallet. Kort därefter följde ytterligare 34 stater samma spår och skrev om sina stadgar.
En del stater försökte minska diskretionsrätten för juryn genom att införa riktlinjer för huruvida en åtalad ska dömas till döden, både för domaren och för juryn. Nu introducerades även termen ”förmildrande omständigheter”. HD antog dessa riktlinjer 1976. Denna milsten gjorde att dödsstraffets stadgar i Texas, Georgia och Florida ansågs vara konstitutionsenliga, och därmed återinfördes det i dessa stater. Amerikanska Högsta Domstolen beslutade nu att även dödsstraffet i sig var konstitutionsenligt under det 8: e tillägget.
Till de reformer som gjordes inom staterna, genomfördes ytterligare tre stycken procedurliga reformer på nationell nivå. Detta för att så långt som möjligt göra rättegången för en som står åtalad för ett brott belagt med dödsstraff så rättvis som möjligt. Eftersom Högsta Domstolen antog dessa reformer, var de stater som önskade återinföra dödsstraffet tvungna att införa dessa nya reformer i sina stadgar. HD krävde dock inte att alla reformer skulle vara med i stadgarna, vilket resulterade i att det återfinns variationer i stadgarna, med olika delar av reformerna representerade.
Det decennielånga uppehållet för avrättningar fick sitt slut 17: e januari, 1977. Det var Gary Gilmore som blev avrättad genom exekutionspluton, arkebusering. Det var vanligt att man lät ladda en av soldaternas gevär med lösa skott, för att lätta soldatens samvete; frågan är hur mycket det lättar – han tryckte på avtryckaren i vilket fall. Samma år blev Oklahoma den första staten som introducerade dödlig injektion som avrättningsmetod, också det ett steg mot en mer human avrättningsmetod. Det dröjde dock fem år innan metoden användes första gången, 7: e december, 1982, avrättades Charles Brooks med en giftinjektion.


Mänskliga rättigheterna – historia i korthet
Det var i huvudsak under Franska revolutionen och upplysningen som man började se på människors rättigheter. Man började uppskatta människors värde och lika rätt till fundamentala saker. De första tankarna om just mänskliga rättigheter finns här, som tidigare nämnt så hade rörelsen för avskaffandet av dödsstraffet sina rötter hos bl.a. Montesquieu och Voltaire.
Det är egentligen först efter andra världskriget som man kan börja tala om mänskliga rättigheter. 10: e december 1948 antogs den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Det är det första internationella dokument som erkänner alla människors lika värde och rättigheter. (För komplett historia från 1945-2005, se bilaga 3)
Det internationella stödet för den allmänna förklaringen var stort, vilket gjorde att det gick förhållandevis snabbt att utarbeta den. Många nationer ville att FN skulle agera. Andra världskriget och de kränkningar som följde däri fanns kvar i minnet.
När utkastet till deklarationen var klart hösten -48, skulle det diskuteras i generalförsamlingen. Här gick det inte snabbt; det tog två månader, 81 möten och 168 ändringsförslag innan förklaringen kunde antas. Av 58 stater som deltog i mötet, röstade ingen emot. Dock så avstod åtta stater från att svara. Förklaringen innefattar alla rättigheter, sociala som ekonomiska, politiska som medborgerliga samt kulturella. Dokumentet i sig är inte juridiskt bindande för de stater som har skrivit under, men allmänt säger man att det ändå är moraliskt bindande.
När arbetet med deklarationen var klart, startades arbetet med att dela upp deklarationen i två delar; en för medborgerliga och politiska rättigheter, och en för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Den avgörande anledningen var att medlemsstaterna hade skilda åsikter om de olika rättigheternas natur, och vilka de rätta medlen var för att garantera att de upprätthölls. Under denna tid var Kalla kriget i full gång, vilket gjorde att man generellt sett ansåg att dessa två deklarationer antingen hörde till höger- eller vänsterblocket. Man trodde att många stater skulle vägra ratificera en deklaration med ”båda sorters” rättigheter. Inte förrän 1966 kunde FN anta dessa två deklarationer, och inte förrän 1976 kunde de träda i kraft.
Den första konferensen som FN höll om mänskliga rättigheter hölls i Teheran 1968. I juni -93 deltog 171 stater i konferensen i Wien. Motsättningarna var stora inför mötet, många befarade att det skulle sluta med en försvagning av skyddet för de mänskliga rättigheterna. Det slutade med att stora framsteg kunde göras. Man enades om en deklaration och ett handlingsprogram, och man bekräftade att mänskliga rättigheterna är universella och odelbara, och att staterna har ansvar för att rättigheterna åtföljs.

Avslutande analys
Om man ser till det faktum att det står i FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna att ”Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet” så kan man ju börja fundera lite över USA: s märkliga ställningstagande. Som jag nämnde i början så har USA ett så pass stort inflytande på alla fronter i världen att det inte lönar sig att utföra sanktioner, pressa eller be, först och främst skulle sanktioner knappt göra någon nytta, och det skulle förmodligen få en del ovälkomna ageranden som följd.
USA är ju självklart inte det enda landet som har dödsstraff. Däremot är USA ett väldigt tydligt exempel på tvetydighet. Utåt gör USA så mycket för att främja de mänskliga rättigheterna, men inåt avrättas folk som straff för att ha utfört ett fruktansvärt brott.
Men är det verkligen rätt att ett land som verkligen står för de mänskliga rättigheterna samtidigt ska få utföra avrättningar, som strider mot den mest grundläggande rättigheten? På vilket sätt skulle staten visa att det är rätt att döda, genom att döda? Är det inte det grövsta, mest överlagda mord att avrätta något? Att låta någon sitta inspärrad på Death Row, med endast det allra nödvändigaste till hands, i flera år, inväntandes döden. Självklart är det en viss dubbelmoral, men det tycks inte beröra förespråkarna.
Ser man på utvecklingen historiskt och försöker tyda trenden och våga sig på en prognos på dödsstraffet, så ser det ut som om det kommer vara kvar rätt så många år till. Det finns ett så pass stort stöd för det inom USA och så länge inte Högsta Domstolen förbjuder dödsstraffet ytterligare en gång, kommer det med stor sannolikhet vara kvar.
En annan infallsvinkel är att man ser på utvecklingshistorien ur de mänskliga rättigheternas synpunkt. Man har under lång tid strävat efter en så human metod som möjligt för att ta död på brottslingar. Om trenden håller i sig, och man fortsätter söka mer humana metoder, är frågan hur långt man kan gå. Hur långt kommer man att kunna utveckla metoderna innan det blir groteskt, att man in i det längsta försöker kringgå mänskliga rättigheter genom att rättfärdiga dödsstraffet med en human metod. Är det över huvudtaget humant att ta livet av någon?
Frågan om dödsstraffet väcker många frågor. En av frågorna är vem som egentligen är berättigad att bestämma att en persons liv ska släckas. Även metoderna som idag används i USA, elektriska stolen och giftinjektion vad jag vet, är aningen kontroversiella; speciellt elektriska stolen. Man räknar med att när strömmen går genom kroppen ska hjärtat stanna efter ungefär en sekund. Detta sker också i de flesta fall, men det händer att något går fel och den dödsdömde lider onödigt länge. Troligtvis kommer inte denna metod vara kvar så länge.
Som situationen ser ut idag kommer inte FN pressa USA att avskaffa dödsstraffet. Problemet då är att det sänder signaler till andra länder med dödsstraff, som FN kanske gör påtryckningar för ett avskaffande. Att en så framstående stat har dödsstraff, sänker tröskeln till en nivå så låg att det mesta kommer över den.
Ska man på något vis se ett uns positivt i denna fråga, så får man se till det faktum att det har gjorts sådana förbättringar genom århundradena. Skulle man fortfarande avrätta folk genom att koka dem levande, eller slänga dem åt hundarna, skulle det inte vara dagens samhälle – mänskliga rättigheter, vad är det?
Det kommer alltid att finnas folk som på ett eller annat sätt stöder någon form av dödsstraff. Resonemang av typen ”förtjänar en barnamördare att leva?” kommer, likväl som idag, finnas. Vem förtjänar egentligen att dö? Vem förtjänar egentligen att bestämma att någon ska dö?


Slutlig kommentar
Det finns precis hur mycket som helst att skriva om denna fråga, man skulle kunna skriva ihop långt mycket mer än 15 sidor. Det är så mycket som jag inte har tagit upp, som jag i början önskade ta med. Vär...