Sveriges historia under 1900-talet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sveriges historia under 1900-talet
Sveriges politiska historia från: 1900 fram till slutet av 1900-talet.

Innehållsförteckning
1. Inledning sidan 1
2. syfte sidan 1-2
3. metod sidan 2
4.Frågeställningar sidan 2
5.4.1 Sveriges historia under 1900-talet Mellankrigstiden sidan 3
6.4.2 Sista hälften av det nittonde århundradet sidan 3
7.4.3 Sekelskiftet sidan 3-4
8.4.4 Allmän rösträtt sidan 4
9.4.5 Parlamentarismen sidan 5
10.4.6 Sverige under det första världskriget sidan 6-7
11.4.7 Mellankrigstiden sidan 7-8
12.4.8 Andra världskriget sidan 8-10
13.4.9 Efterkrigstiden sidan 10-11
14.Sammanfattning sidan 11
15. Källförteckning sidan 11

1. Inledning
Sverige har en ganska intressant historia, tycker jag. Under hundra år gick Sverige från ett bondesamhälle till idag moderna mångkulturella samhället. Det Svenska samhället har förändrats drastiskt, tänk att två världskrig och ett antal depressioner och högkonjunkturer kan göra så mycket. Men för att kunna förstå hur vi har det idag måste man titta bakåt i historien för då kan man se vår utveckling.

2. Syfte
Man blir mycket fascinerad av att läsa om Sveriges historia för man finner alltid nya intressanta saker precis hela tiden. Personligen så tycker jag hela tidsepoken är intressant, så därför har jag valt att skriva om 1900-talets historia. Detta ger mig också en bredare kunskap och som jag alltid kommer att ha med mig till fortsatta studier.


3. Metoder
Jag har letat i böcker och använt det jag själv vet om historia som vi läst om under skolåren.
Jag har även sökt via Internet på olika sökmotorer.
Jag har jämfört massor av material ifrån olika alternativ och försökt att göra en så bra summering som möjligt. Men jag har bara tagit av det ytliga i varje punkt som jag har annars så hade det nog aldrig blivit ett slut på min uppsats.
4. Frågeställningar
1.Vad hände under 1900-talet ?
2.Vad skedde under sista hälften av 1900-talet ?
3. Vad hände under sekelskiftet ?
4.Vad är allmän rösträtt ?
5. Vad hände under parlamentarismen ?
6.Vad innebar första världskriget ?
7. Vad menas med mellankrigstiden ?
8.Vad hände under andra världskriget ?
9. Vad hände under efterkrigstiden ?



Mitt huvudämne är
Den politiska historien under 1900-talet.
5.4.1 Sveriges historia under 1900-talet
Under slutet av 1800-talet hade industrialismen börjat ta fart i Sverige och folk började flytta från jordbruken ute i landsbygden, till städerna i hopp om arbete i industrierna. Livet förändrades nu helt och hållet för dem som flyttade in till industrierna. Den sociala tryggheten man tidigare hade haft slogs nu i spillror. Den som valde att flytta hade nu inte längre någon bostad eller något att leva av. Tidigare kunde man få en bit jord att nyttja för eget bruk, samt en stuga att bo i. Även barnarbetet på industrierna var mycket omfattande. Detta innebar att minimiåldern som var tolv år förbisågs många gånger. Dessa frågor samt frågan om förkortad arbetstid skapade opinion, både hos arbetarna och arbetsgivarna.

6.4.2 Sista hälften av det nittonde århundradet
Många förändringar som krävdes tog lång tid att genomföra, detta p.g.a. konservatism i riksdagen. På så sätt motsatte sig parterna varandra. Under sekelskiftet utbröt en hel del strejker från arbetarnas organisationer. Arbetsgivarna svarade med lockouter.
Åren runt sekelskiftet handlade mycket om hur man skulle kunna skapa en humanare arbetsmiljö och högre löner, men ändå inte hämma industrins framfart.
Under slutet av 1800-talet kom många förslag och beslut detta skulle visa sig i framtiden att just dessa besluten var grunden till dagens socialförsäkringar, sjukersättning och folkpensioner.
7.4.3 Sekelskiftet
I Början av 1900-talet präglades den nya industriella revolutionen. Man behandlar konflikter mellan arbetsgivare och arbetarnas fackliga organisationer.
Redan under slutet av 1800-talet hade emigrationen till USA varit stor. Främst var det unga personer som var utan jord eller arbete som sökte sig till USA, men även familjer som ville finna lyckan och slippa fattigdomen. (invandrarna o utvandrarna). Emigrationen fortsatte in på 1920-talet. Många forskare säger idag att emigrationen var mycket viktig för Sveriges positiva utveckling, senare under seklet.
Detta eftersom att de flesta som lämnade Sverige vid den tiden hade det illa ställt med pengar och att staten hade "sluppit" hålla dessa människor under sitt beskydd.
En annan stor fråga runt sekelskiftet var rätten till att rösta. Det bildades en opinion för allmän rösträtt.

8.4.4 Allmän rösträtt
Rösträtten ur arbetarens synvinkel tycktes mycket orättvist. För den som var en förmögen man, kunde ensam ha flera tusen röster. För att man överhuvudtaget skulle få rösta, så skulle man ha en viss summa i årslön eller äga en fastighet som var värd en viss summa pengar.
Vid valet 1905 fick liberalerna och socialdemokraterna som båda var för allmänrösträtt och parlamentarism en majoritet i den andra kammaren.
En liberal regering med stadsministern Karl Staaff i spetsen, kämpade dem för att allmän rösträtt skulle införas. Tyvärr bestod den första kammaren av konservativa riksdagsmän, som var motståndare till att genomföra allmän rösträtt.
Eftersom detta var en grundlagsändring och en grundlagsändring skulle kräva att båda kammarna skulle rösta för detta förslag. Den konservativa första kammaren vägrade att gå med på att rösta om detta. På så sätt tvingades Staaff att avgå.
När Staaff nu lämnat statsminister posten, vände sig kungen till en av de konservativas ledare, Arvid Lindman. Denne fick i uppdrag att bilda en ny regering. Lindman förstod att det inte skulle gå att hålla mot kraven på allmän rösträtt hur länge som helst, utan lade fram ett förslag som innebar allmän rösträtt för män till andra kammaren, samt en övre gräns på fyrtio röster per person i det kommunala valen.
Detta förslag gick igenom båda kammarna 1907 och antogs 1909. Den allmänna rösträtten hade genomförts på de konservativas villkor, vilket fortfarande inte innebar att allmän rösträtt tillämpades i kommun och landstingsvalen runt om i landet, dessutom omfattades inte rösträtten till kvinnorna.


9.4.5 Parlamentarismen
1911 vann liberalerna och socialdemokraterna som väntat i den andra kammaren och hade därmed majoritet. Den dåvarande kungen Gustav V var motståndare till en av liberalernas idéer. Parlamentarism var det hemska ordet i kungahusen på denna tiden.
Parlamentarism innebar att kungen skulle lämna ifrån sig sin makt till regering och riksdag. På denna tiden skulle regeringen ha kungens förtroende. Striderna som blev mellan kungen och regeringen började vid upprustningen av flottan. Kungen ansåg att man skulle behöva bygga pansarbåtar för att kunna försvara Sverige. Men Staff
Tyckte att pengarna skulle komma folket tillgodo istället och se till att folkpensionerna skulle införas.
I slutet av 1913 fick ett antal lantbrukare för sig att umgås lite vänskapligt på Långtora gård i Uppland. Efter ett tag kom man in på försvarsfrågan och en av lantbrukarna i detta sällskap var Uno Nyberg, han tyckte att det skulle vara trevligt om man åkte in till Stockholm, med andra bönder och sedan förklara för kungen; att Sveriges bönder stod på hans sida.
Den 6 februari 1914 tågade ungefär 30 000 bönder genom Stockholm för att till slut nå slottet där Nyberg skulle hålla ett tal för kungen. I talet förklarade Nyberg att Sveriges bönder stod bakom honom och att bönderna insåg att försvaret måste förstärkas samt att de var beredda att betala vad det kostade.
Gustav V tackade bönderna och även han tyckte att försvaret måste stärkas så fort som möjligt, kungen menade också att det dock fanns de som inte ansåg sig behöva att rusta upp försvaret ännu, då kungen naturligtvis menade på Staaff.
När Staaff fick reda på vad kungen hade sagt blev han besviken på kungen. Staaff menade att om kungen nu fick för sig att säga sina åsikter offentligt så skulle regeringen varskos innan detta blev av. Dagen efter att kungen läst sitt tal fick han ett meddelande i från Staaff, enligt detta så skulle han låta regeringen få läsa dessa tal, innan kungen skulle få läsa upp dem. Detta gick inte Gustav V med på. Ännu en gång fick Staaff avgå, denna gång i protest mot kungens handlande.
Efterträdare till Staaff blev Hjalmar Hammarskjöld, även han utnämnd av kungen. Han fick uppdraget att bilda en mer konservativ och försvarsvänlig regering.


10.4.6 Sverige under det första världskriget.
Medan kriget pågick ute i Europa lyckades Sverige tillsammans med dem andra nordiska länderna hålla sig utanför kriget.
Detta innebar inte alls att man blev påverkad av kriget på kontinenten, både exporten och importen påverkades negativt och mycket snart blev man tvungen att införa ransoneringar, detta var år 1917. Trots ransoneringarna blev det svårt att få tag på mat och andra livsnödvändiga livsmedel. Alla hushåll fick kuponger på varor ex. kaffe, kött, bröd, smör mm som man fick handla på. (min morfar har sådana kuponger inramade sedan dem hade en affär på ytterön).
Den främsta orsaken till denna brist var att handelsvägarna till sjöss avstängdes. Visserligen hade man inte några problem med kränkningar av svenskt vatten, men farlederna var minerade av britterna för att förhindra handel med Tyskland. Detta förhindrade svensk import och export. Som om inte det varit nog så hade skörden det året varit mindre bra, vilket inverkade både på köttproduktionen samt produktion av jordbruksprodukter.
Livsmedelsbristen bidrog ytterligare till missnöje mot Hammarskjölds regering, vilket gav dem öknamnet "Hungerskjöld".
Vid valet 1917 vann återigen liberalerna och socialdemokraterna. Ännu en gång blev kungen nu tvungen att erkänna en ledare som stod bakom parlamentarismen. Den nya statsministern blev Nils Edén och hans regering tog även med fyra socialdemokrater. En av dessa var den socialdemokratiske partiledaren Hjalmar Branting som blev finansminister i den nya regeringen.
För att gardera sig mot liknande händelser som år 1914 fick Staaff att avgå, bad Edén kungen att han inte skulle ha några andra rådgivare än regeringens ministrar och att regeringen också skulle i förväg få läsa igenom dem tal kungen hade.
Denna gång accepterade kungen detta och sedan dess har kungen inte haft något speciellt inflytande i svensk politik.
Fortfarande saknade hälften av Sveriges befolkning ännu rösträtt och det var kvinnorna. Liberalerna hade krävt rösträtt för kvinnor redan tidigare och nu när en liberal regering satt vid makten var det inte helt oväntat att man lade fram ett förslag för kvinnlig rösträtt.
De konservativa i den första kammaren var fortfarande skeptiska mot rösträtt för kvinnor, men röstade ändå för förslaget, då man var rädda för revolution. Den nya reformen antogs i slutet av 1918.
Samtidigt med att rösträtten för kvinnor antagits här i Sverige, kapitulerade Tyskland och det första världskriget var över. Förutom att Tyskland fick av- träda områden vid den tysk-franska gränsen, blev man även dömda att betala 269 miljarder guldmark till Frankrike. Denna stora summa pengar gjorde Tyskland fattiga. Detta ledde till stort missnöje bland det tyska folket.
11.4.7 Mellankrigstiden
Samarbetet mellan liberalerna och socialdemokraterna bröts upp. Deras gemensamma mål hade uppnåtts, rösträtt till alla. Nu skilde sig deras ekonomiska politik. Socialdemokraterna ville att staten skulle ha mer inflytande i näringslivet och på så sätt gagna samhället, vilket inte helt riktigt var liberalernas väg att gå.
Faktum var att den socialdemokratiske ledaren, Hjalmar Branting stödde den ryska revolutionens mening, men inte dess våldsamma utförande. Det fanns de Socialdemokrater som ville driva på en revolution, även att detta skulle kräva våld. Det var då många som bröt sig ur det socialdemokratiska partiet och bildade det kommunistiska partiet (numera Vänsterpartiet).
Visserligen var socialdemokraterna det största partiet men de hade ingen egen majoritet. De borgerliga partierna bildade koalitionsregeringar, men dessa regeringar bildades av partier som ändå inte kunde enas, därför blev 1920-talets regeringar ganska svaga och inte särskilt långvariga.
20-tals depressionen blev den första riktigt stora ekonomiska depressionen, både inom Sverige och utomlands. Arbetslösheten steg snabbt i landet när industriernas exporter började ge vika, år 1932 var nästan var tredje industriarbetare arbetslös. Visserligen delade man ut till alla ett arbetslöshetsstöd, men detta var en mycket liten summa pengar. Under denna tidsepok var det två liberala partier som hade bildat regering. Dem kritiserades hårt av Socialdemokraterna, främst angående arbetslöshetspolitiken. Socialdemokraterna menade på att man nu skulle för statens räkning, bygga ut vägar och bostäder och att dessa jobb skulle utföras av de arbetslösa så kallat beredskapsarbete. Dem skulle även få full lön för det arbete dem utförde, på så sätt så skulle konsumtionen öka av industrins produkter eftersom arbetarna nu skulle få pengar över, detta skulle i sin tur leda till att industrin skulle kunna anställa folk igen.
Under valet 1939 fick det socialdemokratiska partiet fler röster än någonsin tidigare, många av dessa röster kom från dem arbetslösa arbetarna.
Men det fanns flera anledningar till förlusten i valet. Tidigare under året hade stadsministern Carl Gustaf Ekman mottagit 100 000 kr från Ivar Kreuger, den genom tiderna störste finansmannen i Sverige, så visst hade det stormat kring regeringen under året. Tidigare hade även Ådalsmorden, jordbrukskrisen samt den växande arbetslösheten tyngt de borgerliga regeringarna under den sista tiden.
Den socialdemokratiske partiledaren Per Albin Hansson blev stadsminister och Ernst Wigforss blev finansminister. Det var förresten Wigforss som lagt fram förslagen med beredskapsarbete. Trots valframgångarna räckte dock inte rösterna till att få majoritet i riksdagen. Detta skulle troligtvis leda till att socialdemokraternas förslag om beredskapsarbeten; inte skulle gå igenom.
I det läget kontaktade Hansson riksdagsmän från bondeförbundet i hemlighet. Hansson räknade med att Bondeförbundet hade vissa intressen av en uppgörelse, i synnerhet då även jordbrukarna drabbats av denna krisen. Priserna på böndernas produkter hade sjunkit samtidigt som det fanns gott om billigt spannmål utomlands, därför föreslog Hansson att man skulle behålla tullarna på jordbruksprodukter för att på så sätt hålla priserna uppe, men å andra sidan skulle bondeförbundet rösta för socialdemokraternas arbetslöshetspolitik. De flesta riksdagsmän från bondeförbundet stödde förslaget efter några dagars betänketid. Socialdemokraterna kunde då genomföra sin krispolitik vilket förbättrade de arbetslösas situation avsevärt. Dessutom hade man på så sätt skapat en stark regering som i 44 år, ända fram till 1976 skulle behålla regeringsmakten.
Då man hade majoriteten i riksdagen, kunde man uppfylla en hel del socialdemokratiska visioner. Under den här perioden fattades många beslut, som än idag påverkar oss på olika sätt ex arbetslöshets försäkring, höjd folkpension och minst två veckors betald semester.
Under tiden hade Hitler redan införlivat Österrike i Tyskland och dem hade börjat göra anspråk på Tjeckoslovakiskt territorium. Detta oroade naturligtvis dem franska och engelska ledarna. Den 1 september 1939 gick tyska trupper i anfall mot Polen, två dagar senare förklarade England och Frankrike krig mot Tyskland…
12.4.8 Andra Världskriget
Nu hade Tyskland vandrat in i Polen, men fortfarande såg man sig inte hotade. Hansson hade t.o.m. försäkrat att Sveriges säkerhet inte var i någon fara. Men Sveriges beredskap var inte alls bra. Kriget hade tagit det svenska försvaret på pottkanten, man hade under mellankrigstiden t.o.m. börjat att rusta ner det svenska försvaret. Omedelbart efter krigsutbrottet förklarade sig Sverige neutralt.
Ganska snabbt upprättade regeringen en hel del exportförbud för att kunna klara av den inhemska marknaden, men man var tvungna att som tidigare exportera stora mängder järnmalm till Tyskland (tio miljoner ton), främst för att undvika repressalier från Tyskland.
Den 30 november angrep Sovjetunionen Finland vilket naturligtvis skapade oro i Sverige. Kraven på samlingsregering hade redan tidigare lagts fram av bondeförbundet men sedan avvisats, nu var man även från de övriga partiernas sida beredda att samarbeta för att hålla Sverige ur kriget. Den 13 december var den nya regeringen klar, fortfarande med Per Albin Hansson som statsminister.
Opinionen krävde att Sverige skulle militärt hjälpa Finland i kriget mot ryssarna, men det ville inte regeringen gå med på, så istället stöddes finländarna med vapen och med humanitär hjälp. En frivilligkår bestående av över 8000 frivilliga svenskar sattes in i vinterkrigets slutskede. Men de han inte utkämpa några större strider förrän freden slöts 12 mars 1940 i Moskva.
Den 2 mars 1940 tillfrågades de svenska och de norska angående transport av de allierade trupperna. Detta avvisades då man kunde få invänta tyska eller ryska repressalier.
Under vinterkriget var den svenska beredskapen ganska hög med 100 000 man med vapen runt om i landet och då främst i Norrland. Efter freden hade den omfattande demobilisering börjat och när tyskarna angrep Danmark och Norge den 9 april 1940 var princip hela södra och mellersta Sverige oskyddat av militär.
Attacken och ockupationen av Norge klippte av Sveriges förbindelser västerut samtidigt som tyskarna säkrade malmutförseln vid Narvik.
Tyskarna tilläts att transportera medicinsk utrustning, sjukvårdare, mat och kläder genom Sverige. Men transiteringen klassificerades naturligtvis som "humanitär" och att man avböjde att transitera stridande personal och vapen så länge Norge stod under tysk ockupation.
Den fullständiga tyska segern kom under försommaren 1940, ännu en gång fick tyskarna Sverige på andra tankar och fick Sverige att transitera till och från Norge, utöver det tidigare medgivna, stridande personal som dock var obeväpnad.
Ännu en gång blev man tvungen att ransonera varor, i synnerhet nu då man genom ockupationen av Norge inte kunde handla med västalliansen. Men den här gången var ransoneringarna inte lika små som vid det första världskriget. Dessutom hade livsmedelsförsörjningen förbättrats avsevärt under mellankrigstiden. Sverige var nu praktiskt taget självförsörjande på livsmedel som en frukt av effektiviseringen inom jordbruk och boskapsskötsel.
70 procent av importerna till Sverige kom från Tyskland eller tysk ockuperade länder, så det var uppenbart att Tyskland hade inflytande över Sverige. Det tyskarna var ute efter var den svenska järnmalmen som de hade stort behov av. Efter förhandlingar och överenskommelser med Tyskland och Storbritannien så tilläts svenska fartyg handla med icke krigförande länder, i synnerhet latinamerikanska länder men även ända fram till slutet av 1941; USA. Detta gav Sverige ganska stora mängder livsmedel och maskindelar.
De tyska nederlagen i Nordafrika och i Sovjet vintern 1942-43 påverkade Sveriges förmåga att förhandla om handeln med järnmalm, i tysklands nu mer alltmer trängda situation. Men sedan USA inträtt i kriget, så hade handelsförhållandena med de allierade försämrats. Amerikanarna förklarade att Sverige numera inte hade så mycket att frukta från Tyskland, kanske bara en kortvarig ockupation, och borde därför hjälpa till att förhindra en förlängning av kriget. Man syftade då transiteringen av stridande personal och vapen, men även järnmalmsexporten till Tyskland.
I augusti 1943 upphörde transiteringen av militär personal och vapen, trots protester ifrån tyskarna kunde dem inget göra åt beslutet.
Fram till krigsslutet utbildade man svenska motståndsrörelsens medlemmar i hemliga läger i Sverige och samtidigt smugglade man ut personer och in vapen i Norge och Danmark.
1944 började det "Tredje riket" falla då man led nederlag på alla fronter. Den 7 maj 1945 kapitulerade Tyskland utan villkor.
13.4.9Efterkrigstiden
Efter freden avgick samlingsregeringen och en rent socialdemokratisk regering tillträdde, med Per Albin Hansson som regeringschef.
1946 avled Hansson och efterträddes då av Tage Erlander.
En viktig fråga för den nya soci...