Från födsel till död

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

På ett bb i sthlm, Hanna och Anders tittar genom ett fönster på en bebis i en kuvös)
Hanna ååh så gullig han är. Jag ser inte vem han är mest lik, du Anders eller sin mamma Annika.
Anders Om du bara visste hur lycklig jag känner mig just nu, och på tal om likheter. Om hon bara blir lika en bråkdel lika vacker som du och som sin mamma, din tvillingsyster, så kan jag skatta mig lycklig.
Hanna Haha men Anders något så snällt har du aldrig sagt till mig. Kanske jag får höra något liknande någon annan gång.. säg, när du blir pappa nästa gång?
Anders Nu ska vi väll ändå inte gå händelserna i förväg. Nu ska jag vara pappaledig i 8 månader, och du, jag ger dig så ofta komplimanger så du tydligen blivit van, vi får väll se vad du tycker om jag slutar?
Hanna Det blir nog ingen skillnad, men nu måste vi gå och träffa Annika. Och se om hon äntligen hämtat sig.

(De går in till Annika i rum 304)

Anders Hej min älskade, hur känns det?
Annika Just nu är jag bara lite trött, trött men lycklig. Visst var våran lilla dotter Sandra underbar?
Anders Åh ja, kan inte föreställa mig om hur fin hon är. Nu har jag två underbara tjejer i mitt hus.
Annika Och vi har en underbar make och pappa. Men du Hanna?
Hanna Mm?
Annika, kan du gå och fråga doktorn när vi kan åka hem?
Hanna Javisst, ja kommer strax tillbaka.
(Hanna går)

Annika Men Anders har du nu gjort i ordning allt i sängkammaren för våran Sandra?
Anders Ja, allting är ordnat. Men gud vad man känner sig uppspelt nu, kan knappt vänta på att få hem er båda.
Annika Ja samma här, så fruktansvärt lycklig jag känner mig nu.
(Hanna kommer tillbaka)

Hanna Annika du ska ligga i sängen och vila i minst tre timmar till sa doktorn. Anders, vi måste tyvärr lämna henne till dess att hon vilat färdigt.
Anders Men…
Annika Det är ingen fara Anders, jag är ändå lite trött, och jag finns ju här när du är tillbaka, gå och titta till din nya dotter istället. (Anders kysser Annika)
Anders Okej min älskling, vi ses lite senare då.
(Anders och Hanna går ut)



Första skoldagen (Akt II)

(Anders och Sandra sitter i bilen på väg till Sandras skola, och hennes första skoldag)
Anders Är du säker på att du har med dig allt nudå?
Sandra Men jaa pappa, du och mamma har både kollat och frågat mig minst 100 gånger, och senast ni kollade hade jag allt.
Anders okej, jag vill ju bara vara säker. (stannar bilen utanför skolan) Men är du säker att jag inte ska följa med in?
Sandra Du vet att jag vill det pappa, men det stod ju i papperet att föräldrarna inte fick komma in, vi ska ju ändå bara lyssna på fröken, säkert flera timmar.
Anders Okej, men bara att jag minns hur nervös jag var min första skoldag, och jag kom inte in förrän min mamma släpade mig in.
Sandra haha, det lät ju kul, men jag är faktiskt inte ett dugg nervös, okej men bara lite, känns bara jättekul, tänk så många nya kompisar jag kommer att få träffa. Och jag hoppas vi inte får någon elak fröken. Jag vill ha samma snälla fröken som var med i den där boken Matilda som du läste för mig förut.
Anders haha oroa dig inte för din fröken nu, du kommer alldeles säkert få en snällare fröken än den Matilda hade. Nåväl, kanske inte snällare, men en minst lika snäll fröken får du säkert.
Sandra Jag hoppas det, men nu måste jag gå pappa (de kramar om varandra)
Anders Men minns du nu vad jag sagt, vad gör du om någon retar dig?
Sandra Ingenting, jag ska låtsas som att det regnar. Fast inget regn som gör mig blöt. För då bryr jag mig, och om regnet gör så att jag bryr mig, ska jag säga till regnet på skarpen.
Anders Duktig flicka. Vi ses om några timmar. Och glöm nu inte att du ska åka med Linda hem. Hejdå. Och ha det så trevligt nu!
Sandra Jag hoppas det! Hejdå pappa.
(Anders vinkar av henne)

(Lite senare kommer Sandra innanför dörren, Annika och Anders sitter i vardagsrummet)
Anders Oj men vem är det som kommer här då, om det inte är vår stora söta fröken.
Sandra Hej pappa, hej mamma (kramar om dom båda)
Annika Hade du en kul första skoldag nudå?
Sandra Ja det var jättekul, först kom vår fröken som var jättesnäll, sen gjorde vi en lek där vi alla fick säga sitt namn. En i klassen vågade inte säga någonting, han bara skakade på huvet hela tiden när han skulle säga sitt namn. Sen gick vi runt hela skolan och fick träffa en massa andra lärare och se en massa andra klassrum. Men det var jättekul, fast vi hade några killar som höll på bråka hela tiden, inte med mig men, dom knuffade varann och sprang omkring så fröken fick säga åt dom flera gånger. Sen så fick vi äta mat, den var inte så hemskt god, smakade ungefär som när du lagar mat pappa. (Annika skrattar)
Anders Men ibland när jag gör mat säger du ju att det är gott?
Sandra Jaa, men bara ibland.
Annika Men Anders mår du bättre om jag säger att du lagar underbart god mat, så gott att du hädanefter jämt får laga mat?
Anders Faktiskt inte, men jag klarar mig, nu när jag vet att jag är en riktig mästerkock (Sandra och Annika skrattar) Men hände det något mer då Sandra?
Sandra nej, ingenting speciellt i alla fall. Efter maten samlades vi i klassrummet sen så fick vi åka hem. Jag längtar redan tills imorgon!



Första kärleken (Akt III)

(Anders och Sandra samtalar i vardagsrummet)
Anders Jaha men vem är han då?
Sandra Du vet vem det är, Håkan, han som varit här några gånger.
Anders Och han är du kär i säger du?
Sandra Jaa pappa..
Anders Och det ska vara en bra kille det?
Sandra Jaa pappa.. det är han, faktiskt!
Anders Jag tycker han verkar vara en sån där, lite flummig typ.. han drar väll inte med dig på några otrevligheter hoppas jag?
Sandra Men pappa, han är inte alls sån, han är jättesnäll.
Anders Jag vet inte jag…
(Telefonen ringer)
Sandra Det är till mig! Håkan skulle ringa mig innan han skulle komma och hämta mig.
(Sandra springer upp och svarar)
Sandra Hej det är Sandra.
Håkan Hej, det är Håkan
Sandra Hej älskling, kommer du snart?
Håkan Jag ska bara duscha en snabbis, sen måste jag ner på Statoil och tanka, sen kommer jag, om 45 minuter är jag hos (Anders lyfter luren därnere)
Anders Hej detta är Sandras pappa, vem är du och hur gammal är du?
Håkan Eh hallå, jag är Håkan och jag är 18 år..
Sandra Men pappa!
Anders Okej, men min dotter hon är 16 och jag ville bara säga att om du någonsin bjuder henne på droger, får henne att börja röka, eller gör henne illa kommer du att ångra dig, det lovar jag dig.
Håkan Ehh okej men..
(Anders lägger på luren och Sandra går ut till trappen)
Sandra Pappa du är så pinsam! Åhh! Pappa jag hatar dig!
Anders Maten är klar!

(En 50 minuter senare)
Sandra Han har ju inte kommit än, han kommer inte att komma, och vem skulle ha gjort det efter din pinsamma uppvisning? Om han inte kommer, så kommer jag att hata dig resten av mitt liv! Bara så du vet det!
Anders Han kommer, jag vet hur killar är, och om han låter sig skrämmas av det där, är han ändå ingen kille för dig.
Sandra Han är min kille och jag älskar honom! Och du ska inte få förstöra det.
Anders Men jag vill ju bara ditt eget bästa gumman.
Sandra Gumma inte mig, jag vet själv vad som är bäst för mig!
Anders Säger du det så. (Det tutar utanför) Nu låter det som han är här. (Sandra springer till fönstret och tittar ut)
Sandra Ja det är Håkan! Vi ses senare pappa.
Håkan Och du kommer inte hem senare än tolv. Och det är nog bäst att du följer det. Lova det.
(Sandra kramar om Anders)
Sandra Ingen fara, vi ses sen, kram kram, hejdå pappa!

(Sandra kysser Håkan och sätter sig i bilen)
Håkan Din pappa låter ju lite farlig, egentligen hade jag tänkt hälsa på honom, men jag vågar faktiskt inte det just nu.
Sandra Äsch, han är bara lite överbeskyddande, det är ingen fara. Han är jättesnäll. Men du kommer få chansen att träffa honom fler gånger. Är jag rädd, haha!
Håkan Jo du har nog rätt, som vanligt. Men bion den börjar om en timme och en kvart ungefär. Vi måste snart vara där.
Sandra Mm, okej. Men brände du ut den där cd:n jag ville ha?
Håkan Ja det gjorde jag, har den i nu, sätt på låten tre, du vet, våran låt. (Sandra kramar om Håkans hand)

Karriären (Akt IV)

Annika Så du är brandman nu Sandra?
Sandra Ja äntligen så är jag det. Det känns så himla bra, att ha ett yrke som man verkligen gillar att arbeta med.
Annika Jag förstår bara inte att du vågar.
Sandra haha ja det är många som sagt det
Håkan Känns så konstigt bara att min lilla flicka ska bli brandman.
Sandra Din flicka är jag alltid pappa, men liten, det är jag väl ändå inte?
Håkan Okej kanske inte, hade det känts bättre om jag sagt min stora flicka?
Sandra Ja betydligt.
Annika Men nu tror jag väl ändå att vi avvikit från ämnet.
Sandra Men vad är det du, eller ni, vill veta då?
Håkan Allt.
Sandra Okej…
Annika Vi vet ju bara i princip att du ska bli brandman, sen vet vi inte så mycket mer.
Håkan Sen du flyttade älskling är det så mycket vi längre inte vet om dig.
Sandra Jag vet… men jag har ju bara varit så upptagen. Ni frågar, jag svarar. Vad vill ni veta då?
Annika Okej. Hur fick du jobbet?
Sandra Men sen förut visste ni att jag var intresserad av att bli brandman. Jobbet fick jag genom en killkompis. Och han visste att jag länge letat efter ett jobb, och när det sen blev en öppen plats på brandstationen så frågade han mig om jag var intresserad, i och med att han är förman på stationen har han ganska stort inflytande på vilka som blir anställda eller inte. Han sa att de på stationen kunde erbjuda en lärlingstjänst som är 6 månader.
Håkan Okej, men hur känns det nudå, nu när du har jobbat där ett tag?
Sandra Det är jättekul faktiskt. Det som är roliga är ju att det är så varierande. Ena dagen kan det vara relativt lugnt, andra dagar kan det vara så att vi hjälper till i någon olycka som skett. Och då och då, eftersom jag bor ju ändå i Stockholm, så blir det ju bränder då och då. Och emellan så övar vi. Så man har ju liksom alltid något att göra.
Annika Låter väldigt farligt tycker jag.
Sandra Äsch, det är spännande. Jag är inte som du, du som gillar att sitta på kontoret hela dagarna.
Annika Och vad menar du med det?
Sandra haha inget alls mamma.



Dödsögonblicket (Akt V)

(På hjärt och lungkliniken på ett sjukhus i Stockholm, Sandras dotter Eva och hennes son Erik står utanför hennes rum och pratar)

Eva Erik, va...