Snabb sammanfattning av kursen Ekonomisk analys och styrning vid Handelshögskolan i Stockholm våren 2003

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bygger på kurslitteraturen, Per Olssons sammanfattningar av den, kompendiet och föreläsningsanteckningarna.

Budgetering
Kalkyl för enskilt objekt, aggregeras till en budget
Fast budget, reviderat (förändras flera ggr/år), rullande (ser alltid ett år framöver), rörlig budget (tar hänsyn till olika volymer). Prognoser kan vara bra komplement till en fast budget.
Syfte med budgetering: 1) Beslutsfattande/prioriteringar 2) Planering 3) Samordning/anpassning 4) Motivation
Budget är mer normativt/självuppfyllande än en prognos
Likviditetsbudgeten viktigast på kort sikt
Budget både dokument och process: 1) Upprättandet 2) Löpande användning 3) Uppföljning
Uppbyggnadsmetoden: byggs upp underifrån utifrån förutsättningar; nedbrytningsmetoden: ledningen bestämmer, fotfolket granskar och godkänner.
Andra koncept: objektbudgeten (kostnadskonton), programbudget (verksamhetsområden), ändamålsbudget (olika dimensioner), nollbasbudget (startar från scratch, olika paket).
Finansiella mått
RE = res efter fin. poster och skatt / Eget Kapital. Ett ägarmått, används på hela koncerner.
RT = V (res före kostnadsräntor) / T(Totalt Kapital). Internt styrsystem. RT=ROI=ROA.
DuPont-formeln: RT = V/T = Vinst * Omsättningshastighet = V/Oms * Oms/T. Grafiskt: Kurvor = X * Y. Kurvorna är avkastningsproc. Visar att det finns olika vägar att nå dem.
Hävstängsformeln:
RT = RE * E/(E+S) + RS * S/(E+S) (vägt snitt av RE och RS) =>
RE = RT + (RT - RS) * S/E
RSYS = res före kostnadsräntor / (eget kap + räntebärande skulder). Även ROCE (Return On Capital Employed). Som RT men man räknar bort icke-räntebärande skulder.
RI = Resultat – (Kap * Avkastningskrav). Absolutmått i stället för kvot, Residual Income.
EVA = Resultat – (Verkl kap * Kapitalkostnad) – skatt. Economic Value Added.
Avvikelseanalys
Jobba med budget, justerad budget och utfall. Justerad budget är som budgeten hade varit om man vetat vilken kvantitet man skulle sälja, alltså med faktiskt kvantitet.

Volymdifferens för bidraget = bidrag enl justerad budget – ursprungligt budgeterat bidrag
Prisdifferens för försäljning/intäkter = faktisk försäljning – försäljning enl justerad budget
Förbrukningsdifferens = faktiska kostnader – kostnader enl justerad budget
Man kan eventuella dela upp kostnader på pris och volym. Prisdifferensen för kostnader är då prisdifferens/st * faktisk försäljning, alltså jobba även här med faktisk kvantitet. Volymdifferensen för kostnader är däremot volymdifferens/st * pris enl justerad budget.
Investeringsbedömning
Räntefaktor, slutvärdefaktor: (1+r)t. Värdet om t år av 1 kr som förräntas.
Diskonteringsfaktor, nuvärdefaktor: (1+r)-t. Värdet idag av 1 kr som utbetalas om t år.
Diskonteringsränta, kalkylränta: r.
Standardmetoden: Betalningskonsekvenser (inte kostn) som påverkas av projektet. Efter skatt. Ska avse hela företaget. Kalkylräntan bygger på hela företagets kapitalkostnad (Weight Average Cost of Capital). Finansiella betalningar ingår inte i betalningskonsekvenserna. Avkastningar är inte i sig betalningskonsekvenser, däremot påverkar de skatten som utgör en betalningskonsekvens.
Man utgår från att in-/utbetalningar sker i slutet av varje år.
Genomför projekt med positivt nuvärde, om vi måste välja: ta den med högst nuvärde. Man kan också ta fram nuvärdeskvoter för att välja: tillfört nuvärde / ursprunglig investering.
Internräntan: de kalkylräntor för vilka nuvärdet blir 0. Om IRR > kalkylräntan: genomför projektet. Men vi kan inte välja mellan projekt, och det kan finnas flera kalkylräntor.
Gordon-formeln: nuvärdet av en oändlig betalningsserie som är C år 1, C(1+g) år 2, C(1+g)2 år 3 etc = C/(r-g). Om ingen tillväxt, dvs g=0, så C/r.
Nuvärdet av en ändlig serie av det konstanta beloppet a: a * ((1 – (1-r)-T) / r). Detta är nsf().
Om vi istället för a, a, a har a(1+g), a(1+g)2, a(1+g)3 så kan vi använda samma formel med med rjust = (1+r)/(1+g) – 1. Att diskontera en växande betalningsserie till kalkylränta r ger samma nuvärde som att diskontera motsvarande konstanta betalningsserien till rjust. Man kan se det som att diskontera en nominell serie som växer med inflationen till den nominella räntan rnom ger samma nuvärde som att diskutera motsvarande reala betalningsserie till den reala räntan rreal. (1+rreal) = (1+rnom)/(1+infl).
Annuitetsfaktorn = 1/Nusummefaktorn.
Man kan summera alla nettobetalningar inom varje period om de är antingen enbart reala eller nominella och sedan diskontera. Detta är nog den enklaste metoden, med minst risk för slarvfel. Men det kan också ta mer tid, i och med att man inte använder nsf (). Man kan också räkna ut nuvärde för olika typer av betalningskonsekvenser för sig. I det senare fallet kan man använda reala kalkyler för en viss typ av betalningskonsekvenser (ex driftskostnader), och nominella för en annan typ (ex investeringen/avskrivningar med skatteeffekter), så länge man inte blandar inom samma. Man kan addera nuvärden.
Nominell kalkylräntesats efter skatt = weighted average cost of capital = w(1-s)rlån + (1-w)ravkastningskrav på EK där w är (räntebärande skulder / (EK+ränteb skulder)). EK ska vara en marknadsvärdering. Det framtida avkastningskravet avser hela företaget och karbonkopior därav, dvs med samma operativa och finansiella risk.
Löpande (produkt-)kalkylering: räkna före skatt; investeringskalkyler: räkna efter skatt.
Uppbyggnad av rörelsekapital (ex kundfordringar) är en utbetalning, återvinning en inbet.
Var inte onödigt försiktigt för framtida betalningskonsekvenser, hantera risk genom kalkylräntan.
Val mellan maskiner med olika livslängd kräver diskontering från en gemensam horisont (efter samma antal år).
Produktvalsproblem/linjär optimering
Om vi ska välja mellan två produkter som har en gemensam begränsning/trång sektion kan vi använda tänket med trånga sektioner och räkna ut max TB/enhet trång sektion. Finns det flera trånga sektioner kan man använda ett marginalbytesresonemang, där man testar sig fram och provar att minska volymen av den ena och ökar den andra.
I algebraisk form kan man beskriva en linjär-optimering problem som: ”Maximera 200x+300y under bivillkoren 2x + 4y  100 och x + y  40”. Man kan också rita upp problemet grafiskt med x på ena axeln och y på andra och dra begränsningarna som linjer mellan axlarna. Det tillåtna området kan ligga på olika sidor av begränsningslinjerna beroende på om begränsningar är  eller . Sen kan man rita parallella räta bidragshöjd-/isokostkurvor, där varje linje består av punkter som ger ett visst bidrag. Någon/några av de tillåtna områdets hörnpunkter kommer alltid att vara en/den optimala punkten (kan också vara ett linjesegment).
Man kan räkna på det vore värt att öka på en av begränsningar, t ex värdet i kr/tim av mer arbetstid, ”skuggpriset”, ”dual price”? Det här värdet gäller bara i vissa intervaller. Man kan testa det genom att flytta någon av begränsningslinjerna och se vilken skillnad i bidrag det ger.
Två LP-problem som är varandras duala problem har optimalvärdena i det ena problemet som dualpriser i det andra, målfunktionerna har samma värde i optimum i både problemen och X och Y (+hur mycket de kan öka eller minska under gällande bivillkor) i det ena problemet är lika med bivillkorets högerled (+hur mycket de kan öka eller minska) i det andra problemet. Det kan se som två konkurrenters syn på samma problem.
Kostnadsbegrepp
Egentlig (sär-)kostnad = operationell kostnad = särkostnad + alternativkostnad
Alternativkostnaden för att en använda en resurs på ett visst sätt är det bidrag den skulle ha givit i bästa alternativa användning.
Kapitalkostnad är avskrivningar/värdeminskning och ränta för bundet kapital. Kapitalkostnader är självkostnadsmässiga om summa nuvärde av de enskilda periodernas avgifter (=periodens kapitalkostnad) är lika med startkapitalet/inköpspriset. Man tar ut vad som krävs för att få tillbaka startkapitalet inklusive ränta.
Periodens ränta = räntesatsen * ingående kapital/restvärde
Utgående kapital/restvärde = ingående kapital/restvärde – avskrivningar/värdeminskning
Om vi börjar med att bestämma varje periods värdeminskning så måste vi se till att den sammanlagda värdeminskningen blir lika med startkapitalet. Periodens värdeminskning kan vara nominellt konstant, ”nominellt linjär”, och baseras då på den historiska anskaffningskostnaden. Då använder man också nominell ränta. Man kan också tänka sig en realt linjär värdeminskning, där värdeminskning är realt konstant – så man gör i praktiken en avskrivning baserat på återanskaffningskostnaden – men då måste man förstås diskontera till den reala räntan. Man kan också varje år skriva ner till en andel av nyanskaffningsvärdet vid årets början uttryckt i nominella termer, t ex till 3/5 av nyanskaffningsvärdet vid årets början om man är på år 3 för en maskin med 5 års livslängd.
Om vi istället börjar med att bestämma varje periods kapitalkostnad måste vi se till att summa nuvärde av motsvarande betalningar blir lika med det startkapitalet. Om kapitalkostnaden är nominellt konstant så måste den vara den nominella annuiteten av det ingående kapitalet. Om kapitalkostnaden är realt konstant är den lika med den reala annuiteten av det ingående kapitalet.
Traditionell produktkalkylering och ABC-kalkylering
Bidragskalkyl kortsiktigt bra när priset är känt, självkostnadskalkyl för prissättning, ABC-kalkyl möjliggör lönsamhetsbedömning på lång sikt. Stegkalkyl innebär att man fördelar samkostnader för en enskild produkt, så de blir särkostnader för produktgrupper. Vid huvud- och biproduktkalkyler behöver biprodukterna bara bära sina särkostnader.
Självkostnadskalkyler är problematiska då man fördelar stora indirekta kostnader via orättvisa påläggsbaser. I ABC-kalkyler ska inte outnyttjad kapacitet, utveckling av framtida produkter, styrelsearbete mm belasta enskilda produkter. Men andra kostnader kan fördelas även om de är sanna samkostnader som inte går att fördela på ett trovärdigt sätt. När man utformar aktiviteterna ska man titta speciellt på dyra resurser, resurser som förbrukas olika mycket av olika produkter och resurser som inte har med de traditionella påläggsbaserna (tid, material etc) att göra.
Både självkostnads- och ABC-kalkyler ser fasta kostnader som rörliga, vilket kan vara problematiskt; det beror mycket på vilka volymer man räknar med. I det förstnämnda fallet utgår man från normal eller trolig volym, i ABC-kalkyler utgår man från kapacitet.
Internprissättning
Kostnadsenhet (ansvarig för kostnader enl budget), intäktsenhet (intäkter minus egna kostnader), bidragsenhet (intäkter minus standard tillverkningskostnader och egna kostnader), resultatenhet (res eller RT, ev internpriser), division (RT, kommersiella internpriser, investeringsansvar).
Varför internprissättning? 1) Motivera till beslut som gagnar hela företaget 2) Underlag för prissättning externt 3) Förutsättningar för rättvis utvärdering 4) Skatteplanering
Kan använda linjär optimering för att hitta maximalt/minimalt interpris under restriktioner.
Förslag: Kostnadsbaserade förkalkylerade internpriser för halvfärdiga produkter i en förädlingskedja (dock aldrig högre än marknadspriser), marknadsbaserade priser minus internrabatt (låga säljkost, ingen risk) för färdiga produkter. Kan också tänka sig förhandlingsbaserade priser, two-step med abonnemang plus utnyttjandekostnad eller dual pricing där säljarna får marknadspris och köparna betalar kostnadsbaserat pris.
Adler: Internpris kan påverka beslutet om man ska outsourca, så om produktionsteknologin är kritisk kan det vara viktigt med låga internpriser för att inte leda till onödig outsourcing. Också låga (kostnadsbaserade) internpriser för nya produkter.
Benchmarking, balanced scorecard och target costing
Man kan benchmarka internt, alternativ externt mot konkurrenter eller ”funktionellt”, dvs titta på strukturer oavsett bransch.
Poppis, men innebär generiska risker plus specifika risker om det utförs dåligt. Bättre att göra en utvärdering utifrån företags plats i värde- och leverantörskedjan.
Balanced scorecard: nyckeltal i fyra dimensioner: finansiellt, kund, internt affärsperspektiv, utveckling och lärande. Medarbetarperspektiv?
Target costing: Acceptabelt försäljningspris -> vinstkrav -> målkostnad -> iterativ process med värdeanalys för att uppnå målpriset.
Beslutsanalys
Vid beslut under säkerhet, välj det optimala alternativet. Vid beslut under osäkerhet, dvs vi vet inte konsekvenserna av våra alternativ: använd olika strategier. Om vi kan beräkna sannolikhet och beslutet är relativt oviktigt/återkommer ofta: EMV, annars kanske minimax regret.
Maximin: Maximera resultatet ifall det minst bra inträffar.
Minimax: Minimera det dåliga ifall det mest hemska inträffar.
Minimax regret: Minimera den grämelse man råkar ut för ifall det sämsta inträffar. För varje möjlig händelse: räkna ut grämelsen för de olika val vi kan göra, jämfört med det bästa val vi kunde gjort. För varje handlingsalternativ: ta fram alternativets maximala grämelse, genom att hitta den händelse som gör att vi skulle grämt oss mest, förutsatt att vi valt det alternativet. Välj sedan det alternativ med den minsta ”maximala grämelsen”.
EMV, expected monetary value, väntevärde. Beslutsregel: välj den med högst EMV. Alternativt förväntad alternativförlust, EOL, expected opportunity cost, ett viktat (efter sannolikhet) medel över den förlust vi gör om vi väljer det här alternativet jämfört med det som visar sig vara det bästa alternativet: Beslutsregel: välj den med lägst EOL. Leder till samma val som att välja den med högst EMV. EMVi+EOLi = EPPI. EPPI: vad skulle vi tjäna om vi hade tillgång till ett gratis orakel?
EPPI - EMVmax = EVPI (Expected Value of Perfect Information): vad är vi villiga att betala oraklet? EVPI = EOLmin.
CME = beloppet vi skulle betala/acceptera, ex försäkringspremie, för att undvika osäkerhet
Riskpremie = CME – EMV = vad vi betalar utöver vä...