Dikter av mig olika

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Existens



Föddes med tårar och glädje
Kärleken svepte runt som en slöja
Morgonsolen fyllde lusten med säde
Ödet täckte det mystiska som en tröja
Världen vänder ryggen till
Dina gelikar raderar vänskapen
Står tiden stilla eller finns man inte till
Rep ärr runt halsen och jag försvinner från haten



Hon



Jag följde efter hennes fotspår
Hon vände sig om och mötte min blick
En doft av feminint hår
Tystnaden blev högljudd när hon gick
En av en sort bara hon blommar
Hon gömde sig bland andra kvinnor
En ängel bland andra ormar
Där döden slutar bland livlinor



Jag gråter



Ibland när jag är ensam gråter jag
För att jag är ensam
Tårarna jag gråter är bittra och varma
Dem flyter med livet men tar ingen form
Jag gråter för att mitt hjärta är slitet
Jag får det svårt att kämpa på
Om jag hade ett öra att begränsa
Skulle jag gråta hos min uppskattade vän
Världen rör sig fort och skulle hellre vilja passera förbi
För att sedan stanna och se vad som får en att gråta
Så plågsamt och sorgligt
Och ibland
Gråter jag
och ingen bryr sig varför



Morgondagen



Idag är fylld med vrede, påfylld med gömda hat
Skrämda för att bli utstötta, rädda för allmän undergång
Inatt är fylld med ilska, våld i luften
Barn med skoningslösa handlingar för att ingen bryr sig
Inatt lägger jag ner mitt huvud men pressen stannar aldrig
Men imorgon ser jag förändring, en chans att bygga nytt
uppbyggt på livliga avsikter från hjärtat och ideér baserat på sanning
Imorgon vaknar jag med en sekundär vind och stark på grund av stolthet



Ungt hjärta med en gammal själ


Hur kan det vara fred?
Hur kan jag vara i djupet av isolering
När det är två i mig?
Duon i mig orsakar den perfekta möjligheten
Att lära och leva dubbelt så fort
Som dem som accepterar tydlighet



Inte någons fånge (dedikerad Lahod)



Herren hör du mig, jag undrar varför han dog
endast 13 år livet hade knappt börjat tills du han tog
du visste att alla skulle sörja och såras
mest systern som mår dåligt och vårdas
Liten kille med nya vänner i en ny stad
Kom hit nyfiken, på vad den nya staden gav
Den gav han döden, tårar hos sin släkt
Allt är borta, den lilla lågan är släckt
Vi sörjer, skapar och bara förgör
Tills den vi minst anar faller ihop och dör
Alla känner något innerst inne
Gud ger , Gud tar sätt det på minnet
Inte lätt när Lahod nu är borta
Fäll era tårar låt oss gråta
Han sprider en känsla bland oss allihop
Förstår vad vi har innan våra faller ihop
Gud känner du vad vi känner
Martas föräldrar , släkt och hennes vänner
Sårade allihop men så är världen
Så förstå den eller lär den
Det kommer hända oss en dag
I Lahods fall slutade allt med ett hjärtslag
Hög feber slut på sitt sista andetag
Livet är en trisslott vinn eller förlora
Händer även oss inte bara äldre och stora
Lahod hade blicken mot gemenskap
Gemenskapen är borta, kvar är ilska och hat
Han kom ju igår på morgonen klockan åtta
Idag är han i himlen väldigt långt borta
Tittar ner på oss och sina älskade
Sin syster sina föräldrar dom fängslade
Älska din nära och din nästa
Det är det bästa, och för stunden det längsta
En sista gång Herren snälla lyssna
Vi saknar Lahod därför denna tystnad
Vi sörjer för hans familj och hans död
Ödet är bestämt och hoppet är förstört
Gud du verkar sitta där med en dödslista
Men varför ska en 13-årig kille hamna i kista
Himlen är ett paradis för honom
Han klarar sig bättre bortom
Molnen och ...