Läskunnighet - en mänsklig rättighet!

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Analfabetism är ingen sjukdom, men den går att bota med rätt medicin.

Alla människor som föds på vår jord idag ska, enligt FN, ha samma mänskliga rättigheter. Dessa rättigheter är för många självklarheter och man kan tycka att de mer är som oskrivna lagar. Den etiska och moraliska grunden i vårt samhälle återspeglas i dessa rättigheter. Vilka är då de mänskliga rättigheterna? FN har funtat ihop de viktigaste, och några av dem är ”alla är födda fria med lika värde och rättigheter”, ”alla har rätt till åsikts- och yttrandefrihet” och ”alla har rätt till undervisning” (källa: http://www.sida.se/Sida/epartments/216-static/artiklar/1.html).

Dock kan man då fråga sig, om de nu är så självklara varför har de då skrivit ner dem? Jo, för att det att de tyvärr inte fungerar alla gånger. Man lär knappast ha undgått svårigheterna i diverse U-länder där barn, speciellt flickor, inte får gå i skolan, och där de andra mänskliga rättigheterna inte verkar gälla. Även om man upprörs är det lätt hänt att man inte tänker på det så mycket sedan när TV-nyheterna är slut.

ANALFABETISM låter nästan som en sjukdom och som med de flesta sjukdomar dras man med ett större, eller mindre handikapp. De som är drabbade dras med det handikapp att de varken kan läsa eller skriva och inte heller kunna ta till sig information på så vis som vi vanligtvis är vana att göra. Tänk dig själv att du har en tidning, du vet att den innehåller mängder av information och kunskap om omvärlden, men du kan inte läsa den.

Man kan föreställa sig den otroliga frustrationen att inte ha den möjligheten. Att inte motverka analfabetism är nästan som att underhålla information. Detta kan jämföras med totalitära länder som inte tillåter andra medier än lokala TV-stationer och tidningar, där troligtvis inte all information framgår. Detta är fruktansvärt skrämmande, för kunskap är makt! Läs- och skrivkunnigheter är inte bara till för de som drömmer om att bli författare eller älskar att läsa böcker, även om det kan låta så. För de är nämligen även grunderna för de mänskliga rättigheterna. Simpla grundlagar som yttrandefrihet och tryckfrihet kan inte tas del av de som aldrig fått chansen att gå i skolan.

DEN SENASTE STATISTIKEN på Unescos hemsida visar att drygt 20 % av jordens befolkning är analfabeter, och att den största andelen finns i de minst utvecklade länderna. Instinktivt finner man det helt naturligt, man förknippar gärna Afrika med fattigdom och svält. ”Det är väl klart de inte har råd med utbildning”, tycker man lätt. Dock får man inte glömma vad detta förmodligen grundar sig på. Många av de länder som har det svårt idag beror på efterkrigstid och till och med på de koloniseringar som skedde under de mer imperialistiska århundradena. Och om jag inte har helt fel, utfördes dessa av de Europeiska länder, som idag är några av det mest framgångsrika. Personligen tycker jag det är lite av vår skyldighet att få analfabetismen på fall!

Något som nästa är ännu mer oroväckande är den markanta skillnaden av läs- och skrivkunnigheter mellan flickor och pojkar. Det är betydligt fler flickor som inte kan läsa än pojkar. Här är det kanske religion som spelar en större roll. Det är allmänt känt att flickor inte får gå i skolan i ett flertal länder. Detta är på gränsen till paradoxalt, varför skulle människor av det kvinnliga könet födas med en andra sorters rättigheter? Varför skulle vi inte ingå i begreppet ”alla”? Vi är väl likaväl människor precis som männen. I de här fallen behövs det troligtvis andra sorters insatser, för att få mänskligheten att inse att undervisning är viktigt, både för pojkar och för flickor.

Analfabetismen är nog en av de mest lättbotade sjukdomarna. Vi har redan botemedlet och vi vet allt om hur den fungerar. Vi skulle lätt och smärtfritt kunna minska analfabetismen. Bygga fler skolor, skänka bort undervisningsmaterial och framför allt förklara vilken stor och betydande vikt kunskap och utbildning faktiskt har. Utbildning är en del av utvecklingen, inte enbart av den ensamma individen utan även för hela samhället. För det är ju det demokrati bygger på. Tillsammans skapar individerna grunden som alla står på. Det är ju inte heller speciellt demokratiskt att ha en maktlös underklass, men det är precis vad analfabeterna är. Maktlösa, utan möjligheter att förändra eller påverka någonting i det samhälle där de, mer eller mindre är tvungna att leva.

NU KAN ALLT DET HÄR med analfabetism och bristande mänskliga rättigheter låta väldigt avlägset. Dock är det inte enbart i underutvecklade länder där detta är ett problem. Man kanske inte tänker på det alla gånger, men bristande läs- och skrivkunnigheter finns även i ett, till oss så kärt land, som Sverige! Vi har givetvis inte lika stora problem med detta i samma utsträckande grad, men likt väl är det väl ett problem när folk inte kan läsa. Orsakerna till dessa är väl knappast dålig undervisning utan istället andra saker som dyslexi och till och med ren illvilja.

DYSLEXI är vår motsvarighet till Analfabetism. Det är dessutom svårt att upptäcka, det kan uppfattas som om eleven helt enkelt inte kan koncentrera sig eller är lat. I själva verket kan det då vara dyslexin som lurar, vilket gör det till en mycket lömsk form av skriv- och lässvårigheter.

PRECIS SOM MED ANALFABETISMEN i Afrika och resten av världen, är det lika viktigt att man har hög beredskap och kunskap inom dyslexin. Samma mänskliga rättigheter ska gälla för dem som redan har tillgång till skola och utbildning. I Svenska skolor borde det uppmärksammas mer, eftersom det trots allt är en hel del som lider av dyslexi, och vi har faktiskt möjligheterna att hjälpa dyslektiker på traven.

Det är dessutom ytterst viktigt att de ...