PÅ SKOLBÄNKEN IGEN - SOM VUXEN
16789 visningar
uppladdat: 2007-01-25
uppladdat: 2007-01-25
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Vilka hinder eller farhågor har den enskilde studerande lämnat bakom sig? Vad är det som driver? Hur är det med självförtroendet och lusten att lära?
Underlaget för min uppsats utgörs av en enkät, genomförd med 50 stycken elever som har studerat svenska på komvux under de senaste två terminerna; dessutom fördjupande intervjuer, mestadels i grupp, med deltagare från två klasser - totalt 37 elever. Intrycken har ytterligare förstärkts genom observationer och uppföljande diskussioner under lektioner. Därutöver har olika mål- och styrdokument som publicerats i anknytning till ämnet vuxenpedagogik studerats.
Enkäten har gett ett statistiskt underlag för slutsatser om behovet av studier, utifrån olika perspektiv om målgruppens utseende med tanke på studiebakgrund och arbetslivserfarenhet, kön, ålder och familjeförhållanden, ekonomi under studietiden, utbildningsmål m.m.
Intervjuerna förmedlar en djupare och mera personlig erfarenhet i studiernas värld, och
förtydligar samtidigt eventuella oklarheter från enkäten. I uppsatsen poängteras också den dokumenterade satsningen på utbildning för vuxna, med betoning på den enskildes förutsättningar och behov, liksom rätten att förverkliga sina personliga livsprojekt. Målsättningen för den kommunala vuxenutbildningen har genom åren förändrats från att gynna speciellt studiebegåvade och redan prioriterade grupper, med tanke på arbetsmarknadens behov, till att främst försöka tillgodose behoven hos socialt utsatta grupper med kort utbildningsbakgrund.
Avslutningsvis konstateras att steget till vuxenstudier i stor utsträckning tas efter någon form av kris eller förlust. Det vanligaste skälet är arbetslöshet eller behov av att byta arbete. Visst finns det hinder att övervinna, men drivkrafterna har varit starkast. Studierna på komvux är av naturliga skäl endast att betrakta som ett rejält trappsteg inför fortsatta utmaningar. Målsättningen är generellt att förbättra betygen och/eller få behörighet för fortsatta studier på högskolenivå.
Nyckelord: vuxenpedagogik, livslångt lärande, hinder, drivkrafter, självförtroende och läslust.
Innehållsförteckning
FÖRORD 1
INLEDNING 2 Definitioner
SYFTE 4 Problem och frågeställningar
METOD 5
Urval
Forskningsetik
Datainsamlingsmetoder
Procedur
Reliabilitet
RESULTAT Presentation, analys och slutsatser 7
Satsningen på vuxenutbildning 7
Samhällets och den enskildes perspektiv
Ett livslångt lärande 10
Innebörd, kompetensbehov, hinder och drivkrafter
Utbildningsanordnare 15
Presentation och historik
Undervisning 18 Vuxenpedagogik, rollfördelning: lärare - studerande
Uppgifter från enkätundersökningen 23 Samhällets prioritering
Undersökningens målgrupp: Vilka studerar?
Kön, ålder, familjeförhållanden
Studiernas omfattning
Ekonomi under studietiden
Skolbakgrund
Arbetslivserfarenhet
Att börja studera igen – avgörande skäl
Val av utbildningsanordnare
Introduktionen – det första mötet med skolan
Inflytande – inom vilka områden och på vilket sätt?
Efter viss erfarenhet - hur har studierna påverkat dig?
Intryck från skolan och undervisningen
Uppgifter från intervjuer, enskilt och i grupp 31
DISKUSSION 39
LITTERATURFÖRTECKNING 46
BILAGOR
Förord
Introduktion till läsaren
Som lärare på komvux– och nu också studerande – är jag aktivt delaktig i en process som ofta benämns ett livslångt och livsvitt lärande. Min målsättning är att tränga bakom officiella mål och riktlinjer och nå den enskildes funderingar, kanske vånda, inför steget att börja studera igen, som vuxen. En del får förmodligen blicka långt tillbaka till en mer eller mindre misslyckad skolgång, med överlag negativa erfarenheter av lärare och klasskamrater, av tvång och olust. Några har nyligen avslutat sina studier inom ungdomsskolan, har ångan uppe och ”ska bara snygga till några av betygen” före fortsatta studier på högre nivå. Andra har förlorat arbetet eller behöver av olika skäl sadla om. Dessa grupper förväntas samarbeta och fungera tillsammans mot nya mål i livet. De hinder och trösklar, förutsättningar och förväntningar som dessa vuxna studerande bär med sig kan under ytan vara av helt skilda slag, tror jag mig ha uppfattat. Detta vill jag dock veta mera om.
Varje studerande har rätt att få bästa tänkbara handledning av engagerade och kompetenta
lärare. Vi kan själva tycka att vi utför en fullvärdig insats, och att de studerande har kommit till den ”bästa av världar” här hos oss på Carlsund Utbildningscentrum/ komvux … men hur uppfattar den studerande sin situation och sin omgivning? Förhoppningsvis likadant som vi.
Genom föreliggande arbete ämnar jag behandla såväl bakomliggande frågor och funderingar inför den vuxne studerandens andra möte med skolan, som eventuella farhågor eller förväntningar, upplevelser och konsekvenser av beslutet att frivilligt (?) sätta sig …
PÅ SKOLBÄNKEN IGEN – SOM VUXEN.
Arbetet med denna uppsats har inneburit en process där mina upplevelser har pendlat mellan entusiasm och tvivel, mellan inspiration och vånda – inför en, till synes, aldrig sinande källa av information. Samtidigt har pressen funnits där att, utöver min ordinarie tjänst som lärare, hinna sammanfatta de insikter som jag har erhållit i en uppsats, för redovisning i maj 2002.
Mina relativt omfattande studier har inte gått ut över mina elever. De har, tvärtom, varit delaktiga i processen direkt eller indirekt. Enkät- och intervjufrågor har vi delvis utarbetat tillsammans. De studerande har diskuterat, funderat och besvarat mina frågor i både muntliga och skriftliga kommentarer. Härigenom har de förhoppningsvis utvecklat sin medvetenhet kring det egna lärandet.
Privat har detta läsår varit en besvärlig tid. Min hustru, Ing-Britt, är värd både tack och beundran för att ha stått ut med en synnerligen upptagen och ”frånvarande” man. Detta har jag lovat att gottgöra i ett liv ”efter uppsatsen”.
Jag vill tacka de kolleger som har läst uppsatsen och gett värdefulla råd om förtydliganden och förbättringar. Vår bibliotekarie, Ann Wågman, har under hela arbetets gång varit till enastående hjälp. Hon har sökt och funnit en ansenlig mängd relevanta artiklar och böcker som underlag för min undersökning av vuxnas lärande. Hon har snabbt och professionellt analyserat min uppsats, diskuterat och ifrågasatt, som den mest nitiska opponent – mycket värdefullt och frustrerande.
Sist, men absolut inte minst, har jag begåvats med en mycket engagerad och engagerande handledare. Calle Carling har alltid varit snar att bistå med råd och kommentarer, då frågorna har blivit fler än svaren. Det har känts tryggt och stimulerande.
Tack, alla berörda! Med er hjälp är jag nu beredd att lägga fram min uppsats. Nu är den min, och mitt ansvar.
Inledning
Samhället förändras i allt snabbare takt – arbetsmarknaden likaså. Den enskilde måste anpassa sig till ett livslångt lärande. Skolan utvecklas, utifrån nya styr- och måldokument. Kan den möta samhällets nya krav och den enskildes behov och önskemål?
Inom skolans värld har nya styr- och måldokument ersatt tidigare officiella propåer. Det finns knappast någon komplett, beständig kunskap längre att luta sig tillbaka emot. Ett livslångt och livsvitt lärande har i allt högre grad blivit en självklar realitet.
Det föreligger en hel del forskning kring behoven av fortbildning och om vuxnas lärande i
allmänhet, oavsett om det sker formellt eller informellt, medvetet eller omedvetet.
Övergripande mål och riktlinjer formuleras i Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94. Här kan vi konstatera att samma plan gäller för såväl ungdomar som vuxna, trots att pedagogik och förutsättningar rimligtvis är olikartade.
Senare års satsning på vuxenutbildning genom kunskapslyftet presenteras i exempelvis Vuxenutbildning för alla? (SOU 1999:39) och Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen (Prop. 2000/01:72). Perspektiven är både samhällets och den enskildes.
Hur undervisar man vuxna – hur lär sig vuxna? Pedagogik, speciellt anpassad för vuxna, behandlas i Vuxenpedagogik i teori och praktik (1997) och Vuxenpedagogik – att iscensätta vuxnas lärande. Assarsson & Sipos-Zackrisson leder oss ända in i klassrummet via sina observationer i Scener ur ett klassrum – och vad lär man sig? (2001).
Forskning kring ett livslångt lärande redovisas i antologin Från livsfas till livsform (1995). Hur förändras vi genom lärande och hur upplever vi denna process? Närmare svaren på dessa frågor torde vi komma om vi läser Om lärande, av Marton & Booth.
Hinder och drivkrafter? Förutsättningarna för människor med fysiska och psykiska hinder utreds i Vuxenutbildning för alla? (SOU 1999:39).
Behovet av en positiv självbild och ett gott självförtroende betonas i uppsatsen Det är som att ha ett värde (2001). Den positiva drivkraften – lusten – framhävs i Undervisningen måste vara lustbetonad (1993).
Här gäller det dock specifikt komvux på Carlsund Utbildningscentrum i Motala, hösten 2001 och våren 2002. Den viktigaste källan utgör således mina elever. Förhoppningsvis kan resultatet av föreliggande arbete vara till vägledning för såväl skolans ledning som för mig och mina kolleger, i vår fortsatta strävan att tillmötesgå våra studerandes högt ställda förväntningar.
Disposition:
Denna uppsats redovisar vad som sker i mötet mellan den vuxne studeranden och skolan, såväl allmänt som på komvux i Motala. Uppsatsen är relativt omfattande. Med tanke på att man kan vilja ta del av innehållet utifrån olika intressen, har jag valt att på ett enkelt sätt föra läsaren genom avsnitten Inledning, Syfte och Metod. Därefter ger jag en allmän redovisning av Satsningen på vuxenutbildning. Om det är undersökningen på Carlsund som främst fångar intresset, kan man med fördel gå direkt till Uppgifter från enkätundersökningen.
I Johansson & Svedners examensarbete presenteras detta upplägg som ett i motsvarande fall lämpligt alternativ. Ett annat avgörande skäl har varit att jag anser litteraturstudierna vara en del av undersökningen. För övrigt hänvisar jag till kolleger som också funnit denna disposition rekommendabel.
Definition och beskrivning av nyckelord och andra viktiga begrepp
Vuxenpedagogik innebär för mig en interaktion mellan handledare, studerande och innehåll. Tyngdpunkten lägger jag hos den vuxne studeranden, med förväntningar om att han/hon ska kunna ta huvudansvaret för sitt eget lärande, utifrån erfarenheter av livet och i regel också av arbetsmarknaden.
Livslångt lärande sker när, var och hur som helst, till vardags, i utbildning eller i arbetslivet. Det kan vara medvetet eller omedvetet, på gott eller ont. Främst ser jag i personifikationen av ett livslångt lärande, en människa som lyckas behålla barnets naturliga vetgirighet genom livet.
Detta lärande kan ske informellt, och syftar då på de kunskaper och färdigheter som man inhämtar och tillgodogör sig i vardagslivet, oftast utanför skola och arbete, mer eller mindre omedvetet och ostrukturerat, oberoende av tid och rum. I motsats till detta talar man också om ett formellt lärande. Detta förutsätts i regel ske under mera ordnade och organiserade former, i gemenskap med andra i riktning mot ett bestämt mål. Gränserna mellan dessa två sistnämnda former av lärande suddas alltmera ut, då allt lärande företrädesvis utgår ifrån individen.
Hinder för formellt lärande. De studerande har ofta negativa erfarenheter av tidigare skolgång. Allt och alla som gör anspråk på den studerandes tid och engagemang utanför skolan kan utgöra ytterligare hinder i ambitionen att förverkliga utstakade mål. Steget till utbildning kan vara långt.
Drivkrafter är allt som underlättar lärandet, allt som sporrar och engagerar. Ett starkt motiv kan vara tidigare upplevelser och erfarenheter såväl privat som i arbetslivet. Uppbrott och förändring kan då vara en avgörande faktor eller drivkraft.
Självförtroende betyder för mig att tro på sig själv och sina möjligheter att hävda sig, att våga ta initiativ, bryta upp och försöka. I begreppet ingår självkänsla, att uppleva sig ha ett eget värde,
Läslust upplever jag när jag läser utan mål, då upplevelsen blir så stark att jag stundtals är omedveten om att jag läser.
Lärprocessen är benämningen på det samspel som sker mellan berörda parter och det stoff som man vill tillgodogöra sig. Utifrån förförståelse och tidigare erfarenheter tillägnar man sig kunskap, på gott och ont. Detta leder till en varaktig förändring hos individen.
Kunskap är ett resultat av lärprocessen, och utgör därmed också grunden för fortsatt lärande.
Självbild formas utifrån självkänsla och självförtroende, och är därför naturligtvis föränderlig.
Den kan grunda sig på såväl ett kognitivt ställningstagande som en emotionell övertygelse.
Syfte
Avsikten med detta arbete är att närmare undersöka vad som sker i mötet mellan den vuxne studeranden och skolan. Perspektiven är både samhällets och individens.
Tonvikten ligger dock på vuxnas lärande idag – bakomliggande orsaker, intryck och erfarenheter, samt konsekvenser. Undersökningen begränsas till att gälla komvuxstuderande på Carlsund Utbildningscentrum i Motala, hösten år 2001 och våren 2002.
Problem och frågeställningar
Utifrån skolans perspektiv
1 Hur ser det grundläggande budskapet ut i nu gällande måldokument och utbildningsuppdrag för vuxenutbildningen?
2 Hur har målsättningen förändrats för komvux i ett historiskt perspektiv?
Utifrån den studerandes perspektiv
1 Vilka är de avgörande skälen bakom den vuxnes beslut att börja studera igen?
2 Vilka intryck, upplevelser och erfarenheter är mest framträdande under studietiden?
3 Vilka resultat och mål förväntas denna satsning leda till?
Metod
Urval
Undersökningen har utförts bland ett urval studerande på komvux i Motala under hösten 2001 och våren 2002. Närmare bestämt har elever från två klasser som studerat svenska för mig vid höstterminens avslutning och en i början av vårterminen 2002 besvarat min enkät. Alla har deltagit. Bortfall gäller enbart dem som tidigare hade avbrutit sina studier på dessa kurser. Under hösten genomförde jag enkäten i slutskedet av terminen. För att stärka trovärdigheten av mina slutsatser, genomförde jag en undersökning i en av mina klasser även under våren, dock i ett tidigare skede, för att reducera bortfallet. Totalt har 50 stycken studerande erhållit enkäten – och besvarat den. Därutöver har 37 stycken elever intervjuats, mestadels i grupp.
Forskningsetik
Jag är fullt införstådd med att var och en som deltar i denna undersökning har rätt att bli bemött med respekt. Deltagandet är självklart frivilligt. De resultat som jag redovisar är dock på intet sätt ”känsliga” eller besvärande för någon enskild inblandad. I den mån några namn anges vid intervjuer eller skriftliga yttranden från studerande, är dessa fingerade.
Jag utgår ifrån att läsaren föredrar att ta del av vad ”Anna” eller ”Sven” anser, jämfört med vad ”x” och ”y” har för åsikter, även om de intervjuade egentligen har helt andra namn. Självklart garanterar jag att deras identitet inte röjs. För att inte genera någon enskild studerande som lämnat skriftliga kommentarer har jag valt att korrigera grövre språkliga misstag. Detta torde underlätta läsningen, och jag utgår ifrån att innebörden är viktigast i detta sammanhang.
Var och en som deltar i undersökningen kommer, om så önskas, att få läsa min uppsats innan den sänds vidare till högskolan för bedömning.
Datainsamlingsmetoder
Inför valet av metoder har jag tagit del av Enkätboken (1994) och Kvalitativa intervjuer(1997). Författaren Jan Trost förmedlar många värdefulla råd om olika undersökningsmetoder, utifrån syfte, perspektiv, population och urval. Vidare förmedlas information om hur man samlar in, kodar och bearbetar data.
Min undersökning handlar inte främst om kvantitet… hur många? hur mycket? eller i vilken omfattning? utan i högre grad om hur mina elever upplever att de har lämnat någonting bakom sig, hur de uppfattar mötet med skola, kamrater och lärare, i vilken mån de känner att de stärks och utvecklas, hur självförtroendet ökar och lärandet inspirerar till nya föresatser. Jag redovisar inte konkret hur studiesituationen är, utan snarare hur den uppfattas vara.
Metoden är således kvalitativ, dvs. jag vill både beskriva och tolka hur människor uppfattar sin situation på komvux. Därför har jag valt att, utöver en enkät, genomföra ett flertal fördjupande intervjuer, samt observationer och diskussioner under lektioner, kring de frågor och funderingar som väckts genom enkäten och i uppsatsen i övrigt. Enkäten är omfattande och relativt krävande. Den har dock ”godkänts” och delvis utarbetats tillsammans med mina elever i svenska i en kurs under hösten 2001. Elevernas aktiva delaktighet har underlättat genomförandet.
Procedur
Enkäten har lämnats ut till berörda elever efter noggrann information om bakgrund och ändamål, dvs. i vilket sammanhang resultaten av enkäten kommer att användas. Jag har också funnits med personligen för att kunna förtydliga eventuella oklarheter. Därefter samlades enkäten in från var och en. Det finns alltså inget bortfall bland närvarande studerande.
Efter att ha sammanställt resultaten, har jag intervjuat ett flertal studerande, med skiftande bakgrund och förutsättningar. I undervisningen i svenska ingår kommunikation som ett självklart moment. Kursinnehåll, arbetsformer och redovisningssätt diskuteras och beslutas tillsammans, i möjligaste mån.
Här har ämnen och frågor som direkt eller indirekt berör min undersökning diskuterats i grupp eller helklass, som naturliga inslag i undervisningen, speciellt i grundkursen svenska A.
Såväl skriftliga kommentarer från de studerande, som egna löpande anteckningar från undervisningen ligger till grund för mitt arbete och senare slutsatser.
Enkäten och frågor från intervjuerna redovisas i bilagor. Resultat och kommentarer kan studeras under rubriken resultat.
Reliabilitet
Undersökningen är omfattande – speciellt med tanke på antalet besvarade enkäter. De studerande får personlig information om syftet med enkäten, och i vilket sammanhang resultaten kommer att användas. Jag är tillgänglig då frågorna besvaras. Ingenting ska behöva missuppfattas. Det faktum att deltagarna känner mig och att vi har förtroende för varandra borgar för att svaren är seriösa.
Intervjuerna förmedlar en djupare och mera personlig erfarenhet i studiernas värld, och
förtydligar samtidigt eventuella oklarheter från enkäten. Enstaka tveksamheter har jag följt upp i efterhand. Detta har varit möjligt då deltagarna frivilligt undertecknat enkäten, för att möjliggöra en uppföljning av detta projekt.
Hur förhåller det sig då med bias, eller risken för att elevernas aktiva medverkan ska ha resulterat i en alltför positiv effekt? Endast en av tre klasser har, till viss del, varit engagerad i utarbetandet av de frågor som utgör underlag för enkäten och intervjuerna. Jag konstaterar att svaren från denna klass inte skiljer sig från övriga klassers.
För övrigt uppfyller min uppsats alla de kriterier som Staffan Larsson föreslår ska utgöra grunden för kvalitativa vetenskapliga studier.
Min bedömning är således att tillförlitligheten i resultat och slutsatser är hög.
Resultat - Presentation, analys och slutsatser
Satsningen på vuxenutbildning
Samhällets och den enskildes perspektiv.
Ungdomsskola – arbete – arbetslöshet … och utbildning igen! Aldrig färdig?!
Skolan har kommunaliserats; nya läroplaner formulerar en gemensam värdegrund, där styrning mot mål och resultat har ersatt regler; en särskild satsning har gjorts på utbildning för vuxna, genom kunskapslyftet, och krafttag utlovas gentemot arbetslösheten…
Det handlar om skolans roll i samhället och Sveriges roll globalt, om möjligheten att vara vägledande i ett samhälle och en värld där tekniken utvecklas och kraven på kunskap och förnyelse ständigt är närvarande.
Denna utmaning måste bemötas med ökad kompetens i arbetslivet. Ekonomiskt har Sveriges position försämrats, men med utbildning kan vi fortfarande konkurrera. Samhället har ändrat riktning mot ett avancerat kunskapssamhälle med välutvecklad informations- och kommunikationsteknologi. Strävan efter utökat välstånd måste förverkligas, utan avkall på att skydda miljön. Socialt har kärnfamiljen med hemmafru och barn samt ekonomiskt försörjande make fått sig en rejäl törn. Synen på familj, arbete och fritid har förändrats radikalt. Kärnfamiljen är inte längre en självklar institution och arbetet fyller inte i samma utsträckning livet upp i pensionsåldern.
Vilken typ av utbildning eller kompetens efterfrågas? Även här har vi fått en förskjutning från en specialisering mot en, i lika hög grad, bredare kompetens. En kreativ problemlösare med social kompetens efterfrågas. Framtiden kräver flexibilitet. Den är lättare att uppnå om man redan besitter grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna.
Även om arbetsmarknaden behöver människor med specialkompetens, får inte dessa ses
eller behandlas som objekt, med utgångspunkt endast från företagets perspektiv. Människor måste kunna ses som individer, med egna behov och förutsättningar. I en sann demokrati ses utbildning allmänt som en demokratisk rättighet, men om vi definierar begreppet demokrati så som Inge Johansson gör, var råder då demokrati? ”Alla medborgare har makt och ingen har mer makt än någon annan”.
Det tycks ha skett en könsutjämning, såtillvida som alltfler kvinnor har tagit sig in i mannens traditionella yrkesvärld. Olyckligtvis tycks detta innebära att kvinnor lämnar sina traditionella yrkesroller, utan att männen är intresserade av att gå in i dessa områden. Manliga sjuksköterskor och sekreterare hör verkligen till undantagen, och detta innebär en inskränkning för alla. En begränsning av utbudet till främst ekonomi, industri och teknologi leder knappast till en allmän utveckling av högre livskvalitet, som vi väl alla eftersträvar.
Företag konkurrerar och möter konkurrens i allt större utsträckning över hela världen. Detta är en nationell utmaning. Den formella utbildningen anses över lag ha bra kvalitet i vårt land. Vår relativt sena skolstart gör dock att vi halkar efter i förskoleåldern. Detta tas sedan igen i åldern 7-18 år, där vi håller oss väl framme internationellt.
Märkligt nog sjunker nivån på nytt under några åldersgrupper, för att återigen stiga till internationellt gångbar nivå från åldersgruppen 30 år. Jämförbara länder inom OECD, såsom Australien, Danmark, Finland, Tyskland, Storbritannien, Japan, Kanada och USA har dock en betydligt större andel högskoleutbildade än vad vi har. Hur bör vi tolka dessa fakta? Lönar det sig att satsa på högre utbildning?
En prognos inför framtiden visar att det knappast räcker med grundskola för tillträde till arbetsmarknaden – detta gäller väl förresten redan idag. Sannolikt kommer utbildning inom teknik och IT, ekonomi och juridik att efterfrågas. Inom vårdsektorn och skolan förväntas också personal behövas. Kunskapslyftskommittén förordar en satsning på socialt utsatta grupper, såsom korttidsutbildade, invandrare, och människor med funktionshinder. Utvecklingen för dessa grupper ser dock väldigt olika ut från kommun till kommun – med allt från en rejäl satsning på grundläggande vuxenutbildning till ingen alls. Kommittén understryker behovet av ett statligt stöd för kommunal prioritering av såväl grundläggande som gymnasial utbildning för vuxna studerande.
Den svenska arbetskraften har en hög kompetens i förhållande till jämförbara länder. Detta ger dock inte något nämnvärt utslag lönemässigt för den enskilde, utan här gäller främst arbetslivserfarenhet, därefter formell utbildningsnivå och så kompetens. I de flesta länder intar formell utbildningsnivå första platsen. Kunskapslyftskommittén vill föra en diskussion, med utgångspunkt från en prioritering av följande områden:
· Öka satsningen på socialt utsatta grupper, som korttidsutbildade, invandrare och funktionshindrade.
· Ungdomar måste ges förutsättningar att klara grundläggande utbildning, såväl inom grundskola som gymnasium. Detta föreslås gälla även vuxna.
· Öka ungdomars direktövergång till högskolan.
· Bygg ut högskolan ytterligare.
· Utnyttja befintlig kompetens i arbetslivet bättre.
· Kvinnor måste få en mera rättmätig ekonomisk avkastning för sin utbildning.
Finansieringen måste också självklart debatteras.
Målen är höga: ”Alla individer måste få möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta”. Möjligheten till en treårig gymnasiekompetens bör garanteras alla medborgare, då detta är en förutsättning för ett aktivt deltagande i samhället och på arbetsmarknaden. Det handlar om demokrati och social utjämning. ”Att sätta av resurser för ungdomar, som just genomgått gymnasieskolan – eller som fortfarande går i gymnasieskolan - och som vill höja sina betyg, måste i detta perspektiv ha lägsta prioritet”.
Under senare år har kommunal vuxenutbildning genomgått omfattande förändringar.
Utbildning på gymnasienivå ökade kontinuerligt under 90-talet – med nästan 90%! Samtidigt minskade SFI-undervisningen i omfattning till hälften under åren 1995-98.
Vad är det då som väntar efter studierna? Arbetsmarknaden är osäker och förändras ständigt. Rent historiskt kan konstateras att år 1860 var 80% av vår befolkning bönder och 10% arbetare. Dessa båda yrkesgrupper utgjorde således 90% av den arbetande befolkningen. Ett och ett halvt sekel senare, år 2010, beräknas förhållandet vara det omvända, dvs. dessa grupper kommer att motsvara 10 % av vår arbetande befolkning - varav 2% är bönder!
Vi övriga kommer antagligen i åtnjutande av det geniala begreppet ”downsizing”, dvs. en tillfällig (?) lösning på arbetsmarknadens problem, där de kvarvarande förväntas arbeta hårdare och längre. Knappast ett gynnsamt utgångsläge för ett livslångt lärande.
Kunskapslyftet vill nu driva fram en förnyelse inom många områden när det gäller vuxnas lärande; man ifrågasätter tidigare begränsningar och uppmanar till samarbete mellan olika utbildningsanordnare, liksom med arbetsmarknaden. Strävan är att utbudet ska ändra inriktning från traditionella teoretiska kursutbud till en breddning, utifrån de behov som föreligger, med möjlighet till yrkesinriktad utbildning inom vuxenutbildningens regi. Innehåll och arbetsformer behöver antagligen förnyas eller omprövas. Människor ska utbildas till att bli mera självständiga i sitt lärande, till att lära överallt, hur och när som helst. Vi måste själva bli mera förändringsbenägna, och lära andra att bli det.
Kunskapslyftskommittén förordar en kraftfull satsning på forskning inom vuxenutbildning och ett livslångt lärande, liksom att behovet av fortbildning inom specialpedagogik för berörd personal kartläggs.
Sverige har en relativt lång erfarenhet av vuxenutbildning, medan flera andra länder befinner sig i en förändringsprocess mot ett livslångt lärande. Vilken inriktning vill vi prioritera - ”baskompetens eller spetsutbildning?
Hur som helst gäller det nu… ”att iscensätta vuxnas lärande”!
Sammanfattning
Både nationellt och internationellt går vi mot ett alltmer högteknologiskt samhälle. Kraven på den enskilde ökar och ändrar inriktning. Sveriges ekonomiska konkurrenssituation har internationellt sett försämrats, men vår utbildning håller fortfarande en hög standard. Arbetsmarknaden behöver idag människor med en annan kompetens än vad som efterfrågades igår. Satsningen på utbildning för vuxna sker alltså utifrån två perspektiv – arbetsmarknadens och den enskildes. Ibland sammanfaller förhoppningsvis de båda parternas önskemål. Den som är ung och frisk, med bred kompetens och som kan presentera sig som en ”kreativ problem-lösare med social kompetens” äger sannolikt företräde.
Individen ser utbildning som en demokratisk rättighet och prioriterar kanske hellre en väg som leder till högre livskvalitet än anpassning till arbetsmarknadens tillfälliga behov. Kvinnorna söker sig i stor utsträckning till traditionellt sett ”manliga” yrkesområden, medan de yrken som överges får ännu lägre status.
Hur ser prognosen ut inför den närmaste framtiden? I dagsläget tycks det vara lämpligt att studera teknik och IT, ekonomi, juridik och vård. Det krävs allt högre kompetens och längre tid i skolan. Samtidigt förordas en prioritering av de socialt utsatta grupper, som antagligen har mest negativa erfarenheter av skola och utbildning, utifrån intentionen: ”Alla individer måste få möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta”.
Vuxenutbildningen står för närvarande i fokus. Traditionella kurser och utbud kommer delvis att lämna företräde för en breddning av utbudet till att gälla både teori och praktik, utifrån såväl samhällets behov som den enskildes önskemål. Samarbete mellan olika utbildningsanordnare förespråkas, framför konkurrens. För oss lärare gäller det att gå i spetsen för dessa förändringar, och lära andra att bli lika förändringsbenägna.
Ett livslångt lärande
Innebörd, kompetensbehov, hinder och drivkrafter
Ett livslångt lärande är en filosofi – ett sätt att se på livet, och dess möjligheter till förändring och utveckling, enskilt och tillsammans med andra. Här följer några tankar om att ständigt lära på nytt - om behov, förutsättningar och hinder; från livsfas till livsform.
”Mamma, titta, jag kan själv!”
Redan tidigt i barnaåren vill vi visa vad vi kan, för mamma och kanske också för pappa. Tänk om vi ändå kunde få behålla denna spontana upptäckarglädje och entusiasm under hela livet!
Barn lär sig gärna utantill - ramsor, sånger och lekar. De tycks lära omedvetet genom att leka, göra och praktisera, medan vuxna använder intellekt, livserfarenheter och reflektioner.. Barn lär in konkreta ord som finns i deras egen värld, oftast i samspel med närmaste anhöriga. Vuxna måste kanske motivera sig för inlärning, om det inte gäller ett ämne som verkligen fascinerar. Det som är svårt för små är oftast lätt för vuxna, och tvärtom.
Det handlar om inlärningsbetingelser från barnaår till vuxen ålder. Som vuxna går vi återigen i skolan – för att lära oss att lära, på nytt. Av tradition har man sett på ungdomsperioden som mera aktiv och föränderlig. En förskjutning har dock skett mot att även betrakta vuxnas situation på liknande sätt. Arbetsmarknadens utveckling driver fram förändringsbehov - oavsett ålder. I en undersökning från 1920-talet konstaterar en forskare, Thorndike, att även vuxna kan lära, dock med avtagande förmåga redan vid 25-årsåldern! Numera finns det undersökningar som visar att gränsen för försämrad inlärningsförmåga kan sättas så högt som efter 75 år!
Alltsedan 1970-talet har ett livslångt lärande blivit ett alltmera självklart begrepp, liksom övertygelsen om att vi lär oss i såväl informella som formella situationer – ständigt. Ändå kan vi fortfarande tala om att någon just har blivit … färdig lärare, läkare, advokat osv.
Oavsett om det gäller mera teoretiska yrken eller företrädesvis praktiska, så kan vi knappast anse oss färdiga efter avslutad examen; det är väl snarare då det börjar.
För att underlätta ett livslångt formellt lärande för prioriterade grupper, rekommenderar kunskapslyftskommittén en större flexibilitet i regelsystemet, liksom ökade krav på ett effektivt samarbete mellan berörda myndigheter. Antagning till önskad utbildningsplats måste samordnas med ekonomiska förutsättningar att påbörja studier; mindre av stelbenta kontroller och mera av individuell hjälp och stöd. Detta torde vara en förutsättning om man vill nå de mera svårmotiverade grupperna. Med tanke på satsningen på ett livslångt lärande ifrågasätts vidare det faktum att läroplanerna för ungdomar och vuxna på gymnasienivå är gemensamma. Varken förutsättningar eller pedagogik är ju i regel desamma. Vuxenutbildningen behöver profilera sig.
Utbildningspolitik tycks vara ett aktuellt ämne, även internationellt, och flera länder står i begrepp att ställa om kursen i riktning mot ett livslångt lärande. Här ligger Sverige väl framme med en lång erfarenhet av vuxenundervisning. Dessutom tycks deltagargrupperna vara relativt homogena hos oss, avseende ålder, kön och utbildningsbakgrund. Hur förändras då samhälle och skola? Och vad får det för konsekvenser?
”Det som vi lär oss i skolan utgör ju onekligen en plattform, på vilken samhället vilar”.
Utifrån detta konstaterande torde det ligga i samhällets intresse att styra, kontrollera och påverka skolans utveckling. Den utgör ju grunden för strukturen och ekonomin i samhället.
Denna strävan får sina konkreta uttryck i olika former av mål- och styrdokument. Målen är fastställda men vägarna och förutsättningarna att uppnå dem varierar från individ till individ. Speciella åtgärder måste till för att undervisningen ska kunna anpassas till enskilda elever. Hur ser det då ut i den bistra verkligheten? Det talas så vackert om individualisering i undervisningen…men det tycks bara vara vägarna som skiljer; riktningen är den samma – till samma mål – oavsett individuella förutsättningar och behov. Visst är skolan dyr, men om någon saknar förutsättningar att klara av de mål som ställts upp, är det galet någon annanstans. Kan felet ligga i att man ”bygger en utbildning på sociokulturella idéer och ideal snarare än att ta sin utgångspunkt i individers kognitiva och socioemotionella olikheter…”?
I en situation av tilltagande besparingskrav går tankarna ibland till Georges Orwells och Aldous Huxleys klassiska och skrämmande framtidsvisioner, där den enskilde systematiskt styrs i den riktning som är mest gynnsam för samhället i stort, utan hänsyn till individens intressen.
Den moderna tekniken - har den gjort skolan mera demokratisk eller är det tvärtom? Datorer kanske kostar mer än böcker och tidningar? Men de är nödvändiga, speciellt för låg-presterande elever. Allting tycks bli bättre…koncentration, prestation och självförtroende – ungdomarna når ut i världen och får t.o.m. bättre social kompetens! De stortrivs framför sina datorer, samtidigt som lärarna frågar sig i vilket sammanhang satsningen på IT ska komma in. Hur blir det med ämneskunskaper och betygsunderlag? Elevgrupperna blir allt större, medan personalgruppen reduceras?! ”Samtidigt öser man miljarder över skolorna till IT”. Den traditionella skolan tycks ha spelat ut sin roll.
Här har ungdomarna ett klart försprång framför många vuxna – men även inom vuxengruppen är skillnaderna avsevärda mellan dem som använder datorer och dem som inte gärna gör det. Om man i det dagliga arbetet och i hemmet är van vid att utnyttja modern teknik, måste situationen bedömas som väsensskild från den som bara för ett par decennier sedan var den gängse. Lärande sker ju självklart i stor eller störst omfattning utanför skolan – informellt.
Det livslånga lärandet premieras numera i stor utsträckning av företagen, som tidigare hade en tendens att se fortbildning som en merkostnad hellre än en investering.
Siv Their – doktor i vuxenpedagogik - är dock mycket kritisk till hur vuxna behandlas i utbildningssammanhang - som om de helt saknade hjärna och möjlighet att utnyttja sina
erfarenheter från livet och arbetet. Tyvärr placeras många i arbeten, som snarare blockerar än stimulerar till lärande. Vi får inte som pedagoger utgå ifrån hur barn lär sig och ha detta som måttstock. Barn och vuxna lär på olika sätt. Hos barnen spelar, enligt Vygotskij, leken en avgörande roll för lärande och utveckling.
Möjligheterna till inlärning avtar inte alls i den utsträckning som man kanske tror till vardags. Hon vill till och med göra gällande att den bästa åldern för inlärning kan vara så högt upp som 55-60- årsåldern! Barn är ännu spontana upptäckare – men deras glöd tycks slockna snabbt, både inom skolans värld och när det är dags att få erfarenheter av arbetslivet. Siv Their är speciellt kritisk till den företagssyn som präglar tillvaron i Norden. Man saknar helt förmåga att ta till vara personalens naturliga drivkraft och vilja till utveckling. Denna syn blir ett hinder i konkurrens med andra länder och kulturer. Hon jämför med Japan och Toyota, där varje anställd lämnar ett femtiotal förslag på förbättringar. Detta skulle knappast vara möjligt om inte ledningen granskade förslagen och tog dem på allvar. Först när dynamiken och spontaniteten får fritt spelrum kan vi börja tala om lämplig pedagogik för vuxnas lärande.
Varje enskild måste få synas och få ett ansvar som motsvarar den kompetens som finns att tillgå. När det gäller det formella lärandet, betonar Their att det måste vara lustbetonat.
I en jämförelse med ungdomsskolan poängterar hon vidare de vuxnas motivation och medvetna målsättning.
I ett framtidsscenario där tunga och monotona arbetsuppgifter förutsätts ha eliminerats, kommer en del att vara specialiserade, andra mångkompetenta. Their ser det som en självklarhet att alltfler kommer att behöva fortbildas eller omskolas. I detta sammanhang är det viktigt att inte skylla individen för bristande kompetens. Det är de yttre förutsättningarna, villkoren som ständigt förändras, och framkallar dessa krav på förnyelse. Vad är det för kunskap man kommer att behöva i framtiden? Their påpekar tveklöst att kunskapen om människan är den mest försummade; om hur vi fungerar tillsammans, i kommunikation och agerande i grupp. Hon, liksom företagsledare internationellt, anser att framtiden behöver människor som är kreativa, kan förstå och se alternativa lösningar på de problem som uppstår, finna förbättringar, men de måste också kunna samarbeta och vara lyhörda för andras kompetens, vara beredda att förnya sig och ständigt lära på nytt.
Tidigare var idealet att vara allmänbildad; kunskap av värde kunde kontrolleras i uppslagsböcker. Andra färdigheter värderades inte lika högt. Vuxnas studier idag handlar om olika former av behov, helst förankrade i nuet och framtiden, i ett livsvitt och livslångt lärande. Eftersom man inte med större säkerhet kan sia om framtiden, satsar man fortfarande på de yrken som redan finns, med kända arbetsuppgifter. I teknikens frammarsch förväntas ändå social kompetens vara en avgörande faktor på arbetsmarknaden, liksom kulturkunskap – att kunna anpassa sig och fungera i ett mångkulturellt samhälle. Flexibilitet har redan blivit ett honnörsord. I en tid av omfattande samhällsförändringar torde det vara avgörande att känna till hur man lär sig – om och om igen. I takt med att undervisningens huvudsakliga funktion har förskjutits från att lära ut till att lära in, och läraren har blivit handledare, har också eleven fått lära sig att ta mer aktivt ansvar och att vara självständig i sitt sökande efter kunskap. Härav följer att gränserna suddas ut mellan formellt och icke-formellt lärande. Man har åtminstone tidigare talat om ”Högre allmänna läroverk” och om läroanstalter, medan det numera står alltmera klart att lärande sker hela tiden – när, hur och var som helst.
Inom skolans värld har vi säkerligen mycket att lära av människor med erfarenhet av främst lärande utanför skolan. Om man råkar ha ett intressant arbete, så innefattar detta rimligen också ett aktivt samarbete med kolleger, liksom engagemang, inflytande och ansvar; därmed också ökade möjligheter till stimulans och utveckling.
Ett informellt lärande behöver dock inte nödvändigtvis medföra en positiv utveckling. Vi kan ju även utveckla ”dåliga vanor” i en andefattig, torftig miljö, kanske i ett monotont och slitsamt arbete. Här ökar behoven av uppbrott och utbildning, samtidigt som förutsättningarna att ta sig ur sin situation är klart sämre, än för den som redan befinner sig i en privilegierad samhällsställning.
En annan grupp som kan ha svårt för att bryta sig ur en vardagsmonotoni är flyktingar och invandrare, vilket jag har erfarenhet av som lärare. De äldre är och förblir ofta arbetslösa. TV/video med filmer från hemlandet fyller i alltför stor omfattning vardagen – och natten, sällan eller inga svenska program eller tidningar…med en ofrånkomlig känsla av främlingskap och utsatthet som följd.
”Den avgörande skillnaden mellan ett flyktingbarn och dess föräldrar är att de inte tillhör
samma kultur”, har en estnisk flykting så träffande uttryckt dilemmat. Utan stimulans utifrån den svenska kulturen och vårt språk, ges inte många tillfällen till utveckling och lärande i den nya miljön. Ett sätt att bryta upp är att ägna sig åt formell utbildning – studier. Nya kunskaper kan ge upphov till nya intressen och erfarenheter, tillsammans med nya kamrater.
Invandrare brukar vara klart underrepresenterade inom komvux på gymnasienivå, liksom på kvalificerade arbetsuppgifter i samhället i övrigt. I vårt utvecklade högteknologiska och föregivet jämställda samhälle frodas fördomar, antagligen i samma utsträckning som tidigare. Det utländska namnet kan räcka för att ansökan inte ska behandlas!
Det måste vara något speciellt med oss människor, då vi tycks vara de enda varelser som
är medvetna om, att vi är just biologiska varelser. Vi kommunicerar genom språket, men språket är inte enbart kommunikation; det är också ett redskap som utvecklar vårt intellekt.
Talspråket och skriftspråket innebär inte bara två olika möjligheter att uttrycka sig, utan står dessutom för en motsättning mellan det personliga, privata talade språket och det offentliga skrivna språket – samhällets språk.
Kravet på ett skriftspråk uppkom ursprungligen antagligen ur det ledande skiktets behov av att informera, kontrollera och kräva in skatt från medborgarna. När skriftspråket uppfunnits, så innebar det att man kunde börja lagra information till nästkommande generationer på ett säkrare sätt. Härigenom blev också en yrkesgrupp arbetslös… nämligen berättarna. Långt senare – i Europa på 1300-talet – uppfanns boktryckarkonsten, och munkarna förlorade en stor del av sina arbetsuppgifter. Nu – på 2000-talet är förhållandena radikalt annorlunda.
En fullständig demokrati förutsätter allas tillgång till ett gemensamt språk. Idag är det rimligtvis så att många äldre känner sig åtminstone delvis utestängda från allmän information, p.g.a. bristande kunskaper i engelska, förutom brister i informationsteknik.
Våra barn växer dock upp med den nya tekniken. Om vi ser den som en möjlighet, ett redskap för kontakt och samspel mellan människor, så ger den enorma möjligheter, såväl inom
utbildningen som privat.
Samhället utvecklas och därmed språket, men språkliga förändringar ställer krav på uppdatering, nytolkning och ständiga klargöranden, för undvikande av missförstånd. Det vore antagligen billigare för samhället med ett stagnerat, statiskt språk. Detta skulle dock samtidigt betyda ett dött språk.
Fredrik Lindströms relativt tunna bok ”Världens dåligaste språk” väcker många funde-ringar hos mig. Den behandlar ämnen som kultur och tradition, språk och kommunikation, individ och samhälle. Författaren delger oss en hel del positiva synpunkter om språket, uppmuntrar och inspirerar till fantasi och kreativitet. Vårt svenska språk behöver inte vara fattigt, om vi tillåter det att växa och utvecklas. Nytänkande och tolerans förespråkas.
Boken innehåller knappast några pekpinnar, men författaren är ändå bekymrad över den
låga status som svensken ger sig själv och sitt språk. Om självkänsla och självförtroende är viktiga ingredienser i ett livslångt lärande tycks det vara illa ställt hos oss svenskar i allmänhet. Att påstås vara ”osvensk” uppfattas närmast som en komplimang i vårt land - att jämföra med begreppen ”odansk” och ”onorsk” i våra grannländer!
Vårt förbehållslösa accepterande av nya engelska lån kan hämma vår förmåga till språklig utveckling. Lindström ser i tal- och skriftspråken en motsättning mellan å ena sidan det
personliga, privata och å andra sidan det formella och korrekta, officiella språket – samhällets språk. Här skymtar en intressekonflikt. Han resonerar kring motsättningen individ-samhälle;
vi talar om ”den mänskliga faktorn” som något negativt, ett misslyckande, som om det omänskliga vore det naturliga, någonting att föredra. Han ger flera tänkvärda exempel på hur vi försöker imitera och anpassa oss till en skapad, konstgjord värld, där vi själva som människor kommer alltmer till korta. Är vi människor till för samhället? Förhoppningsvis är det tvärtom.
Enligt flera moderna forskare är just ett väl fungerande socialt samspel med det samhälle och den kultur vi lever i en förutsättning för en positiv utveckling av vårt medvetande och våra högre mentala funktioner. I en god undervisning kan därför läraren skapa gynnsamma villkor för lärande, genom att möta den enskilde eleven på dennes nivå, låta eleven uttrycka sig utifrån sina förutsättningar – både i tal och skrift. I en dynamisk kommunikation utvecklar språket tanken, och omvänt. Låt därför eleverna, främst genom skriftspråket, öva upp sin abstrakta förmåga. Härigenom kan de upptäcka sitt eget tänkande – det effektivaste sättet att lära sig att lära, och det som vi numera benämner metakognition.
Dessa slutsatser härrör sig från den ryske forskaren Vygotskij, död sedan snart sjuttio år tillbaka (1934). Han såg individen i samhället och intresserade sig redan under tidigt 1900-tal för lärandets psykologiska process. Denne mans teorier om lärande påstås utgöra grunden för vår senaste läroplan, lpf 94!
Om vi ser ännu längre tillbaka på historien, så tycks antiken ha haft vissa kunskapsideal, medeltiden andra, och renässansen återigen antikens ideal. Under upplysningens epok skulle all kunskap samlas i den franska Encyklopedien - människor skulle bli lyckliga genom kunskap. Men alla kan väl knappast ha tagit till sig samma kunskap och upplevt den på samma sätt. Om några decennier kan vi nog säga att vi upplevde dagens världsbild, i början av millenniet, som mycket mångfasetterad och splittrad.
Ett livslångt lärande är knappast något nytt påfund – det torde alltid ha funnits och fungerat naturligt; tidigare århundraden, före 1800-talet i ännu större utsträckning, rent informellt, från man till man, från kvinna till kvinna, och från föräldrar till barn. Man har lärt det man har haft behov av - som nu. Men i vår tid skapar vi många nya ”onödiga”(?) behov. Tänk att inte förstå sig på videon, datorn eller mobiltelefonen…
Sammanfattning
Barn lär sig spontant och främst genom lek, det som är roligt. Vi vuxna måste motivera oss att lära även det som är ”nyttigt”. Annars kan man nog konstatera att det aldrig är för sent att lära, bara intresse finns. Det formella lärandet, i utbildning har under ett par generationer genomgått en radikal förändring. Hälften av mina skolkamrater i årskurs 7, i slutet av 50-talet var färdiga med sin utbildning och gick ut i förvärvslivet! Nu är treårig gymnasiekompetens bara en grund att bygga vidare på för att få inträdesbiljett till arbetsmarknaden. Denna biljett är säkerligen också tidsbegränsad. En annan och mera avancerad kompetens efterfrågas snart, och krav på förnyad fortbildning ställs. De som har hoppat på denna karusell inom utbildningssektorn har antagligen ökat sitt försprång markant, gentemot de ungdomar som tidigt valde, eller tvingades, att visa skolan ryggen.
Det mesta av all inlärning sker naturligtvis utanför skolan, i kommunikation med föräldrar och kamrater. Tyvärr kan vi nog utgå ifrån att det är den som redan har en hög utbildning som har bäst förutsättningar att utveckla sitt lärande ytterligare, i hemmet eller genom inspirerande arbetsuppgifter i en stimulerande arbetsmiljö. Om detta resonemang är riktigt, så rättfärdigar det i ännu högra grad en satsning på dem som inte har förmått att konkurrera på lika villkor: korttidsutbildade, invandrare och människor med funktionshinder. Deras möte med den svenska skolan har i alltför stor utsträckning varit ofruktbart och slutgiltigt. Detta gäller i särskilt hög grad äldre invandrare och flyktingar. Här är tragedin dubbelbottnad, i och med att den yngre generationen trots allt har betydligt lättare att anpassa sig till en ny kultur, och därmed ohjälpligt lämnar de äldre på efterkälken.
Utbildningsanordnare
Presentation och historik
Var anordnas utbildning för vuxna?
Det står helt klart att Kunskapslyftskommittén anser det angeläget att antalet utbildningsanordnare inom vuxenutbildningen ska fortsätta att öka; dessutom betonas vikten av mångfald inom detta område.
Den procentuella fördelningen mellan olika utbildningsanordnare på gymnasienivå var under kunskapslyftets första år enligt följande:
Utbildningsanordnare Hösten 1997 Våren 1998
Kommun 78,4 73,7
Landsting 7,9 7,3
Folkhögskola 1,3 1,2
Studieförbund 3,1 4,0
AmuGruppen 0,9 1,4
Annan utbildningsanordnare 8,4 12,4
Summa 100,0 100,0
Källa: Skolverket, 1999, Första året med Kunskapslyftet, Dnr 97:1646.
Klart märkbart är att kommunal vuxenutbildning är den i särklass största anordnaren.
Tendensen tycks dock vara att den minskar till förmån för ”annan utbildningsanordnare”.
Den senare kan utgöras av skola med statlig tillsyn, liksom av privat utbildningsanordnare med examensrätt eller privat utbildningsföretag.
Studieförbunden gör en enorm satsning för funktionshindrade, vilka här uppvisar ungefär lika hög aktivitetsgrad, procentuellt som icke hindrade. Ända upp till 80 procent har deltagit i någon form av studiecirkelverksamhet!
Kanske kan en historisk återblick över skolan kasta ett ljus över vad som sker i dag? Har skolans utveckling varit likartad för barn och vuxna?
Alltsedan kristendomens införande har kyrkans makt varit betydande. Att få tillgång till Guds ord var också ett synnerligen starkt motiv för läskunnighet och vid Uppsala möte, 1593, beslutades att läskunnighet till och med var ett krav för att man skulle få gifta sig.
Det tycks också, utifrån bevarade husförhörslängder, gå att belägga en alltmer tilltagande läsförmåga bland allmänheten under 1600 –talet. Redan under detta sekel -1600-talet- fanns det också förespråkare för ”en skola för alla”. Det är dock alltid dominerande och privilegierade grupper som har diskuterat och beslutat om åtgärder för de hjälpbehövande. ”De privilegierade grupperna har av egoistiska skäl avskiljt ”fattiga och vanartiga”. Vid grundandet av folkskolan 1842 var läskunnighet ett inträdeskrav!
Inte var det i praktiken en skola för alla. Det var fint att barnen kunde börja skolan – speciellt som inte alla fick vara med. Folkskolan var för normala barn.
Vid 1800-talets slut hade denna skolform företrädesvis en moralisk uppgift, med tonvikt på religiös samhörighet för främst proletariatet. Den kristna etiken har påverkat diskursen också inom hjälpskolan, under devisen ”Fädernas makt över sönerna”.
Efter hand fick folkskolan stigande kvalitetskrav. Man ville underlätta för de välartade, och såväl språkformer som innehåll anpassades därför för de ”normala”; alltså ingenting för ”avvikande”, ”abnorma” eller ”sinnesslöa”. Skolans grundton var disciplinerande, där Gud verkade genom lärarna. Under 1800-talet var den gängse uppfattningen att alla normala människor kunde lära sig att läsa. För övriga anordnades efter hand specialklasser, läsklasser och läskliniker.
Fortfarande, några decennier in på 1900-talet dominerade tanken på att de avvikande måste avskiljas. Man förespråkade speciell hjälp till ”stackarna”, med hänvisning till medlidande och kristen barmhärtighet. Under 20- och 30-talen kunde man även utifrån studier i arvs- och rashygien konstatera att ett särskiljande av vissa grupper gynnade alla parter. Några decennier senare hade förhållandena ändrats markant, och man kunde till och med dra slutsatsen att vissa handikapp uppstod i mötet med skolans krav.
Först i slutet av 30-talet var tiden kommen för vuxnas möjlighet till utbildning. Utöver korrespondensstudier inrättades nu Statens aftonskola i Stockholm. Det primära syftet torde ha varit att kunna tillmötesgå samhällets behov av utbildad arbetskraft, och samtidigt ge ”äldre elever med utpräglad studiebegåvning och studiehåg” möjlighet att avlägga studentexamen. Efter krigets slut blev man på det klara med att det inte var lämpligt att vuxna hänvisades till ungdomsskolor för att få sin grundutbildning. De vuxnas ”större mognad och självständighet” borde möjliggöra en större frihet och chans till högre studietakt. Man ansåg nu allmänt att pedagogiken måste anpassas till de vuxnas situation.
Under 50-talet kom så det första statliga läroverket med rikstäckande intag för vuxenstuderande. Studierna bedrevs som en kombination av korrespondens och personlig handledning. I slutet av samma decennium anordnade kommunerna i ökande omfattning kvällsgymnasier. Lärarna stod för övergripande föreläsningar, medan de studerande förväntades inhämta detaljkunskaper på egen hand.
I slutet av 60-talet tog kommunerna helt över ansvaret för den kompetensinriktade vuxenutbildningen. Från och med 1 juli 1968 är komvux en realitet. Det var fortfarande de mest begåvade och prioriterade som utbildades, med avsikten att arbetsmarknaden skulle kunna rekrytera välutbildad arbetskraft genom vuxenutbildning. Redan 1970 ändrades dock målen för
rekrytering till att främst gälla de ”korttidsutbildade och resurssvaga i samhället”. Perspektivet var inte längre arbetsmarknadens. Folkbildning hade ju redan tidigare varit det ideala målet inom studieförbund och folkhögskola. Det kom nu också att prägla komvux. ”Något förenklat kan man säga att komvux ärvt ideologin från folkbildningen och regelsystemet från ungdomsskolan”.
I detta sammanhang är det intressant att ta upp en krönika i Skolvärlden, under Rubriken: ”Skall folkbildningen ta över komvux?”. I ett upprop från tre lärare på lärarhögskolan i Stockholm, infört i Svenska Dagbladet (1/11 2001), framförs en mycket fördomsfull och samtidigt skarp kritik mot förhållandena inom komvux. Här framställs komvux som ”en pedagogisk återvändsgränd”, en ”jättelik korvstoppningsmaskin styrd av betygshets och en instrumentell kunskapssyn”. Komvux anses enbart i begränsad omfattning motsvara de vuxna studerandenas behov. Vidare föreslås folkbildningen ta över komvux uppgifter. I Skolvärldens krönika tar Sven Sahlin klart avstånd ifrån dessa kritiska synpunkter, dels utifrån egen omfattande erfarenhet av vuxenutbildning, dels utifrån regeringens proposition om ”Vuxnas lärande”, där mångfalden av utbildningsanordnare förespråkas, med hänvisning till den enskildes ökade valmöjligheter. Sahlin betonar särskilt att vuxna måste ha samma rätt som ungdomar att erhålla grundskole- och gymnasiekompetens. Han fastslår att komvux fyller en viktig uppgift – tillsammans med folkbildningen.
Jag misstänker att de tre lärarnas fördomar bygger på ”gammal skåpmat”. Redan under 80-talet, i Skolvärlden 10/86 kommer uppmaningen till komvux: ”Överge korvstoppningen – inför vuxenpedagogik!”. Det har vi, som väl är, gjort för länge sedan, annars hade vi knappast överlevt. Det handlar om att uppsöka, rekrytera, utvärdera, validera och kvalitetssäkra.
Framtiden kommer att präglas av ökade krav på samarbete och flexibilitet, anpassning av kursutbud och arbetsformer till den enskildes behov och förutsättningar. Ingenting är längre beständigt eller självklart – vare sig terminer, klassrum, dag eller kväll, vardag – lördag, hel- eller deltid. Utbudet kommer knappast att kunna bestämmas helt i förväg, utan anpassas till de behov som föreligger – för stunden. Behoven för vuxna gäller säkert också yrkesutbildning, liksom att komma till rätta med läs- och skrivproblem. Lärande sker naturligt i kreativa miljöer – och detta innebär inte nödvändigtvis klassrum eller utbildningscentra; det kan säkerligen också inträffa i hemmet, på arbetet, i hängmattan och på stranden.
- - - - - Man lär så länge man (har e)lever - - - - -
Sammanfattning
I en historisk återblick är det lätt att konstatera att kyrkan haft ett stort inflytande över vår svenska skola under alla tidigare sekler. En stark drivkraft för läskunnighet var möjligheten att få del av Guds ord, för att inte tala om att det dessutom var ett ovillkorligt krav för att få ingå äktenskap, redan i slutet av 1500-talet! Nästa århundrade förespråkades ”en skola för alla”!
Fullt så demokratiskt var det dock inte i praktiken. Det var de ”normala” som bestämde takten och styrde utvecklingen. Tack vare ”kristen barmhärtighet” kunde dock även ”avvikande stackare” få hjälp.
Innan tiden var mogen för en satsning på utbildning för vuxna, skulle många år passera.
I slutet av 1930-talet kunde utpräglade studiebegåvningar få tillträde till Statens aftonskola.
Först 1968 blev komvux en realitet. Nu är den kommunala vuxenutbildningen klart störst av alla. Vi befinner oss i ett skede av omfattande förändringar när det gäller utbildning för vuxna.
Grundtanken är att olika utbildningsanordnare ska samarbeta och anpassa sitt utbud och sin verksamhet efter de behov som föreligger. Individen sätts i centrum och erbjuds hjälp att utforma ett lämpligt program för sin grundutbildning eller fortbildning. Förutsättningarna för
at den enskilde ska uppleva detta möte med skola och utbildning som positivt och utvecklande bör vara goda. Det yttersta ansvaret ligger dock, som tidigare hos den studerande själv, och dennes möjligheter att ta ansvar för sitt lärande.
Undervisning
Vuxenpedagogik, rollfördelning: lärare - studerande
Lärare har i 500 år vetat hur man lär andra. Nu ligger den avgörande kunskapen i att ”kunna något och att veta vad det innebär att kunna något”.
Målet i dagens västerländska skola är att skapa ”en kritiskt reflekterande individ” och ”en duglig samhällsmedlem”.
Hur länge har detta varit utmärkande för vår skola? Och hur många invandrare eller flyktingar kommer från ett land och en kultur, där målet har varit detsamma?
I Turkiet, inte bara på landet, utan även i Istanbul är läraren en självklar auktoritet, som förmedlar ”rätt” kunskap. Det är ingenting som man ifrågasätter eller reflekterar över; man lär sig utantill, utan att fråga vad eller varför.
Vi lever sedan lång tid tillbaka i ett mångkulturellt samhälle. Det finns massor av kunskap och erfarenheter i en klass med vuxenstuderande. Svårare är det säkert att definiera denna kunskap. Här ställs stora krav på alla inblandade, inte minst på den som leder
undervisningen. Att själv ha – och även kunna skapa eller väcka respekt och intresse i gruppen för alla olikheter är en förutsättning för ett lyckat resultat, och en rejäl utmaning. Här handlar det inte enbart om att förmå svenskar att acceptera invandrare, utan i lika hög grad att få olika invandrargrupper att acceptera varandra. Man brukar framhålla behovet av social kompetens, men mångkulturell kompetens är lika nödvändig. Integration gäller alla – inte bara dem som kommer utifrån till ”vårt land”. Speciellt den lågutbildade invandraren riskerar att komma i kläm i mötet med det nya landet, med en ny kultur och ett nytt språk. Han förväntas genom vår ”omsorg” snarast kunna ta till sig de egenskaper som för oss ofta är omedvetna, men ändå självklara. Det som skiljer, ser vi tyvärr ofta som brister hos den ”nye svensken”.
Uppsatsen ”Undervisning kan befrämja språkinlärning”… har en underfundig rubrik och ger en rejäl känga till oss ansvariga inom skolan. Formell och medveten språkträning i klassen kan under gynnsamma omständigheter leda till inlärning , men detta måste, enligt Crashen, kombineras med naturlig integration i samhället. Först då finns förutsättningar för att formell träning och information kan omvandlas till kunskap, och ett djupare, mera beständigt tillägnande. Här ökar möjligheten att språket blir ett redskap, inte själva ämnet. Den formella inlärningen syftar till att uppnå korrekthet även i talakten. Detta förutsätter tid och stark motivation. Det naturliga budskapet riskerar att komma i andra hand. Regler är viktiga, men vi tillägnar oss dem i naturliga talsituationer, utan krav på korrekthet. Budskapet kan leda oss fram till ”rätt grammatik”.
Vid en informell inlärning sker utvecklingen i en naturlig progression. Denna är svår att förutsäga och träna i en formell undervisning. Inlärning underlättas i en stimulerande atmosfär utan stress. Även vuxna behöver uppmuntran och tid att få ta del av intryck från omgivningen. Den muntliga och skriftliga produktionen kommer efter hand. Att lära in för stunden – för test – går snabbt, men att verkligen tillägna sig tar tid.
Naturliga, autentiska texter föredras framför läroböcker och preparerade övningsböcker. Grammatik övas vid speciella tillfällen, för att inte störa kommunikationen. Crashens uppsats är av äldre datum, och den riktar sig främst till undervisningen i svenska som andraspråk, men för mig är den allmängiltig och fortfarande aktuell. Den har följt mig genom åren, långt efter det att jag hade ansvaret för introduktionskursen för invandrarelever, under c:a 15 år. Det gäller att även i den formella undervisningen skapa naturliga miljöer och tillfällen för såväl inlärning som tillägnande.
I ”Arbetsplan för Carlsunds utbildningscentrum” läser jag att: ”Personalen skall vid Carlsunds utbildningscentrum uppvisa en samsyn kring frågorna kunskap, ansvar för det egna lärandet, samarbete i studiesituationen, delaktighet för eleverna samt eleven som individ. Klart senast läsåret 2001/2002”. Jag uppfattar att huvudorden här är samsyn, samarbete och delaktighet.
I undervisning på alla nivåer har nog vi lärare, åtminstone i ämnet svenska, framhållit bokens kvalitet framför filmens. Vi har hänvisat till läsningen som en process där du själv är med om att skapa tillsammans med författaren. Vid alltför mycket film- och TV-tittande kan fantasin hämmas. Jag inbillar mig att samma risk finns inom IT, om detta medium utnyttjas slentrianmässigt, och studerande får söka färdigt material, utan krav på bearbetning. Materialet måste sättas in i ett större sammanhang och användas utifrån förnuft och ett kritiskt förhållningssätt. I en tid av nya tekniska hjälpmedel och möjligheter är det av avgörande betydelse att vi låter eleven och den enskildes lärande vara kärnan i undervisningen – inte tekniken!
Vi lärare får ibland kritik för att vara förändringsobenägna, men apropå IT och internet vill jag hänvisa till en undersökning av forskaren Mancall, som konstaterar att ”endast en procent av tiden då lärare och elev hade kontakt med varandra krävde mer av eleven än enbart reproduktion”. Detta ger oss onekligen en tankeställare, och berättigar till en viss skepsis. Om elevens sökande reduceras till reproduktion, har pedagogiken fått ge vika för tekniken, där det borde vara tvärtom. Vilken effekt har tillgång till den nya tekniken på elevers lärande? Det måste vara utgångspunkten för vår inställning till IT.
I skriftserien ”med eller utan filter” betonar Stig Roland Rask, utöver basfärdigheterna,
vikten av, vad han kallar, ”åtta S”: nämligen att eleverna lär sig att ”söka och samla , sålla och sovra, sortera och strukturera, systematisera och sammanställa information”, så att den i nästa steg kan bearbetas och utvecklas till kunskap. Det är ett tungt ansvar som vilar på de studerande – yngre såväl som äldre, inte bara att välja rätt information, utan också att kunna förmå sig att välja bort det som sköljs över dem på nätet, såsom barnporr, droghandel, rasism och nazism. Kan man försvara både en porrsida och jämställdhet på nätet? Dags för filtrering? Censur? Kan/bör vi installera filter i våra skoldatorer - eller hellre hos våra elever? Vi vuxna har antagligen lättare att säga nej, utifrån livserfarenhet.
Läraren måste klara av att vara en objektiv samtalsledare och vägledare, så att alla åsikter får utrymme. Eleverna bör å sin sida lära sig att argumentera och övertyga , men också att lyssna och respektera andras åsikter.
Lärarens dubbelroll framgår av den senaste läroplanen, där vårt ansvar som ”subjektiv
vägvisare” poängteras. ”Kristen tradition och västerländsk humanism” är rättesnöret.
Läroplanen gör målen tydliga; skolan ska fostra till ”rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande”.
Samspelet mellan informellt och formellt lärande är intressant. Vari består skillnaden för unga och vuxna? Lär sig vuxna mer medvetet utanför och inom skolan? Lär man sig olika saker? Är det främst individuella skillnader? Kön? Generationsfråga?
Bland vuxna handlar det väl mera om utbyte av information och erfarenheter!? Vi har alla olika inlärningsstilar, varför pedagogiken bör, om möjligt, utgå ifrån var och ens behov och förutsättningar.
Skolans uppgift blir alltmer att utveckla förutsättningar för lärande, att vägleda, stötta och uppmuntra, att bygga upp och stärka självförtroende, förmedla positiva upplevelser, i en lustfylld och avstressad miljö; att inte enbart ta emot elever och deras önskemål, utan också uppsöka och marknadsföra. Det handlar om flexibilitet och anpassning.
Från 1994 är läroplanen gemensam för ungdomsgymnasiet och vuxengymnasiet. Typiskt för vuxenpedagogiken tycks vara mera inslag av genomgångar och mindre av förhör. Vad gäller pedagogiken, så konstateras att lärarna fortfarande för fem år sedan, 1997, företrädesvis prioriterade ”traditionell katederundervisning”!? … dock med ökat inflytande av de studerande.
I valet mellan två ytterligheter av inlärning – å ena sidan en undervisare som förmedlar kunskap till passiva mottagare, eller å andra sidan en situation där den studerande söker aktivt
efter information och kunskap, konstateras i en efterskrift att vuxenpedagogiken numera står närmast det senare alternativet. Samtidigt konstateras att det knappast finns någon allmängiltig pedagogik, varför vi alla uppmuntras till att pröva oss fram.
Nu är det tänkt att olika anordnare ska samarbeta kring de studerande, allt med utgångspunkt från vad som anses vara bäst för den enskilde studerande. Det gäller alltså för var och en att profilera sig. Här har vi pedagoger verkligen ett ansvar, och framförallt en möjlighet att skapa en tilltro hos våra studerande, när det gäller deras möjligheter att lyckas i sina målsättningar. Låt dem fråga och delta i riktiga kommunikationer. All utbildning och undervisning sker ju i ett bestämt sammanhang, i ett samspel mellan undervisare och deltagare, där även vi undervisare förhoppningsvis lär oss något.
Dessa ”nymodigheter” är i själva verket inte särskilt nya:
”Du kan inte lära en annan människa någonting
bara hjälpa henne att finna det inom sig själv.”
Galileo Galilei(1564-1642)
Undersökningar från just läkarutbildningen visar tydligt att efter avslutad utbildning för de elever som praktiserat PBL, är den samlade kunskapsbasen 40-60 % högre än efter traditionell undervisning. Sedan är det en annan sak att undervisaren bör förmedla vissa ramar. Allt kan inte ifrågasättas. Det som Lena har lärt ut är uppenbarligen inte detsamma som deltagarna lärt in. Informationen måste tolkas, sorteras och sållas. Vi utgår ifrån olika referensramar.
Lärande handlar om en komplicerad process med mycket känslor, motivation och inre förutsättningar, men också ett samspel mellan individ och omgivning. Det är svårt att skilja på känslor och intellekt.
Samhället och den nya tekniken utvecklas och förändras, antagligen i snabbare takt än någonsin tidigare. Vi känner också självklart av förändringarna inom skolans värld. Jag nämnde tidigare att skrivkonsten i praktiken gjorde de stora berättarna arbetslösa, och genom boktryckarkonsten rönte munkarna samma öde. Antagligen lyckades dock båda dessa grupper hitta andra viktiga uppgifter. Ett nytt samhälle springer fram med ny teknik - som ungarna ofta behärskar bättre än vi lärare – aktiva och självständiga studerande, som förväntas söka information och bildning på egen hand.
Hur blir det med vår egen roll – lärarrollen? Ska vi också söka oss andra uppgifter i framtiden? Eller är vi kanske redan där?
Som lärare måste vi kunna ge välmotiverade råd, stödja och stimulera i högre grad än att
föreläsa och undervisa. Vi bör också ha ett konstruktivt och välutvecklande samarbete med våra närmaste kolleger; inom distansutbildning utvidgas detta till att också gälla skolans tekniska personal. För oss som undervisar både inom ungdomsskolan och komvux, är det ett självklart faktum att pedagogiken skiljer sig avsevärt. Hänsyn till elevernas erfarenheter bör alltid tas, men bland vuxna finns det en hel del erfarenheter av både arbetsmarknaden och livet. Vuxna har redan förhoppningsvis tagit aktiv del av samhället och varit med om att påverka det. Det vore både dumt och en ren oförskämdhet att inte utnyttja deras erfarenheter.
I detta sammanhang är det intressant att ta del av Anita Hjälmes funderingar kring effekten av karisma kontra kunskap och systematisk träning. Jag önskar att vi kunde erbjuda våra elever både och. Målgrupperna har säkerligen en hel del gemensamma behov , förutsättningar och förväntningar, men mycket skiljer. Vi bör alltså även kunna sammanjämka olika viljor och klara konflikthantering i vår roll. Elever kommer och går mellan olika kurser och utbildningsanordnare, alltid på väg i ett allt högre tempo. Men kanske behöver vi inte alltid förflytta kroppen, utan låta enbart hjärnan sköta kommunikationen via telefon, dator och penna, TV, video m.m.
Redan nu är det så i mina flexkurser i svenska på komvux: Elever som inte har möjlighet att komma vid ett undervisningstillfälle sänder redovisningar via e-post och frågar samtidigt efter information om vad som eventuellt har missats, vad som ska ske nästa gång osv.
Detta kan vara en utmärkt lösning för den studerande, men innebär ofta dubbelt arbete för mig som lärare – för samma lön.
För att motivera vår yrkesroll, måste det finnas ett uppdrag som kräver specifik kunskap som lärare har, till skillnad från andra yrkesgrupper. Självklart måste omgivningen också anse att lärare har denna kompetens.
Siv Their – doktor i vuxenpedagogik – påstår att inte ens läkare besitter den makt som lärare har. Vi kan förmedla kärlek, omtanke och uppmuntran , men också förödmjuka och osynliggöra.
Vår syn på eleverna påverkar deras möjligheter att lära. I perspektivet ett föränderligt samhälle undrar hon kritiskt hur vi kan behandla kunskap och intelligens som ”något statiskt när allting annat visat sig vara föränderligt”! Siv Their tycks inte ha så höga tankar om oss nordbor: ”I Sverige och Finland väntar vi med att ge varandra erkänsla till begravningen”. Jag håller med henne om att beröm och uppmuntran är väsentligt för alla åldrar, men tror och hoppas att det inte är så illa i övrigt som hon påstår.
Lärarens professionalism står och faller med skillnaden i att kunna själv, och att kunna skapa förutsättningar för andras lärande.
Sammanfattning
”Undervisning kan befrämja språkinlärning”… för att anknyta till Crashen, men då måste gynnsamma villkor skapas. Modern pedagogik sägs utgå ifrån individens förutsättningar och behov. Så har det inte alltid varit. Inte frågade någon lärare efter elevens önskemål några decennier tillbaka. Boken och kursen skulle hinnas med före avslutning; sedan hade läraren gjort sitt. I ett demokratiskt samhälle är målet att skapa vakna och kritiska individer och dugliga samhällsmedlemmar. Det innebär att vi måste skapa i mjukt material, eftersom det snart ska formas om igen. För utbildningsanordnare och lärare är det svårt att vara vägledande inför alla nymodigheter. Det är antagligen än värre för dem som är i behov av grundläggande utbildning.
Våra elever kommer från olika kulturer och traditioner. Detta måste påverka utformningen av den undervisning som ska utgå ifrån den enskilde. Målen kan dessutom te sig som radikalt annorlunda och obegripliga för den som vuxit upp under helt andra förhållanden, än våra svenska.
I den pedagogik som inledningsvis antyds, gäller det att delvis flytta ut ifrån
klassrummet och den formella undervisningssituationen, att skapa så naturliga inlärningsmöjligheter som möjligt. Vi måste lära oss att i större utsträckning tänka bort väggar och gränser, kurser och ämnen, att samarbeta och integrera på alla plan.
För att kunna vara delaktig i dagens samhälle och det flöde av information som
ständigt strömmar emot oss, eller förbi, måste språket behärskas. Fredrik Lindström ställer frågorna: ”Vem äger språket?” och ”Vem bestämmer över språket?”. Ingen, svarar flera av mina elever. Men visst tror väl vi etablerade, professionella att vi har rätt måttstock och att andra bör anpassa sig till den!?
Skolans uppgift blir alltmer att utveckla förutsättningar för lärande, att vägleda, stötta och uppmuntra, att bygga upp och stärka självförtroende, förmedla positiva upplevelser, i en lustfylld och avstressad miljö; att inte enbart ta emot elever och deras önskemål, utan också uppsöka och marknadsföra. Det handlar om flexibilitet och anpassning. Och det gör det väl i alla möten.
Uppgifter från enkätundersökningen - Carlsund Utbildningscentrum/komvux
Samhällets prioritering
Bakgrund
Satsningen på vuxenutbildning har gett resultat; under 90-talet ökade antalet studerande inom komvux till det dubbla. Samtidigt har också andelen heltidsstuderande ökat markant. Vilka kategorier riktar sig då vuxenutbildarna till? Jo, främst arbetslösa och korttidsutbildade. Man har också synpunkter på åldern, 25-55 år, och en strävan till jämlikhet mellan könen vid fördelningen av platser. Invandrare och människor med funktionshinder är också prioriterade. Man antar att en hel del yngre deltagare kan gå under benämningen ”konkurrenskomplettering”, med syfte att höja betygen för att komma in på attraktiva utbildningar på högskolan. Andelen kvinnor inom såväl grundvux som vuxengymnasiet är omkring två tredjedelar.
Undersökningens målgrupp – Vilka studerar?
I min grupp ingår 50 stycken studerande. Samtliga av dessa har studerat svenska A eller B för mig på komvux under hösten 2001, eller gör så under innevarande vår, 2002.
Kön och ålder
Av målgruppens studerande är 33 stycken kvinnor, i åldern 20-48 år, och 17 stycken män, i åldern 21-44 år. Genomsnittsåldern är för båda könen: 30 år.
Familjeförhållanden
Ensamstående: 14 kvinnor --- 12 män --- sammanlagt: 26 st.
Gift/sambo: 19 kvinnor --- 5 män --- sammanlagt: 24 st.
Antal hemmavarande barn: 0 - 6 år 20 st.
7 -15 år 32 st.
16 - år 2 st.
Kommentar
20 kvinnor och 4 män har sammanlagt 54 barn. De studerande som har hemmavarande barn har därmed i genomsnitt 2,3 barn. Det är klart över medelvärdet. Motsvarande siffra för hela riket var för år 1999 preliminärt 1,5. I Motala var den 1,55 för perioden 1997-1999. Av svaren framgår också att merparten, 26 studerande, inte har några hemmavarande barn.
Studiernas omfattning heltid 40 st.
halvtid 2 st.
enstaka kurs(er) 8 st.
Kommentar
Jag konstaterar att 80% av våra elever bedriver heltidsstudier. Om jag preciserar utifrån kön,
så förhåller det sig enligt följande: Kvinnor studerar på heltid till 94% och män till 65%.
Ekonomi under studietiden Markera endast det viktigaste alternativet.
Kvinnor Män Totalt
Eget förvärvsarbete 0 3 3
Makes/sambos förvärvsarbete 1 0 1
Sparade medel 0 0 0
Studiemedel 17 10 27
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUX 0 1 1
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUXA 2 1 3
Särskilt utbildningsbidrag, UBS 6 2 8
A-kassa 2 1 3
Annat, ange vad 4 0 4
Summa: 50
Kommentar
Studiemedel är det i särklass vanligaste sättet att finansiera sina studier på, oavsett kön. På andra plats kommer särskilt utbildningsbidrag, UBS, speciellt bland kvinnliga studerande.
Under kategorin ”Annat” anges: utbildningsbidrag genom försäkringskassan (2), sjukbidrag och barnpension
Skolbakgrund
Kvinnor Män Totalt
Folkskola högst 8 år 0 0 0
Grundskola 9 år 1 3 4
Gymnasieavbrott 3 0 3
Gymnasieutbildning 2 år 8 0 8
Gymnasieutbildning 3 år 13 9 22
Eftergymnasial utbildning 0 0 0
Utländsk examen 3 3 6
Annan, vilken 5 2 7
Summa: 50
Principer för prioritering vid antagning till komvux på Carlsund Utbildningscentrum i Motala:
A Särskilda skäl eller pågående utbildning på komvux.
B Sökande med endast grundskola.
C Nya elever med endast 2-årig gymnasieutbildning.
D Sökande med 3-årigt gymnasieprogram/linje, 20 år eller äldre.
E Sökande med högskoleutbildning.
F Sökande under 20 år.
Kommentar
Med tanke på gällande prioritering, kan det tyckas anmärkningsvärt att en så stor andel av de studerande redan har examen från en treårig gymnasieutbildning. Det är dock endast två av femtio, 4%, som går direkt från ungdomsskolan till komvux.
Arbetslivserfarenhet
Av 33 kvinnor har 29 stycken redovisat arbetslivserfarenhet från c:a 6 månader till 25 år.
Bland manliga studerande har 15 av 17 erfarenhet av förvärvsarbete, i omfattningen 1-25 år.
Längre arbetslivserfarenhet på 10 år eller mer redovisar 15 kvinnor och 3 män.
Erfarenheterna av förvärvsarbete varierar således starkt – men den finns hos de flesta.
____________________________________________________________________________
Att börja studera igen – avgörande skäl
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag har valt att presentera utfallet med hjälp av ett poängsystem, där alternativen 1, 2, 3 har fått 3, 2 respektive 1 p.
Allmänna skäl
Jag ville …
utvecklas som människa 25 p
bli mer allmänbildad 34
kunna hjälpa barnen med läxorna 7
kunna engagera mig i samhällsutvecklingen 7
få behörighet för fortsatta studier/höja betygen 82
Annat allmänt skäl: 8
Kommentar
En klar majoritet av de studerande önskar fortsätta sina studier på högskolan direkt efter avslutade komvuxstudier. De som har fullständiga betyg behöver höja dem. Andra saknar betyg i vissa ämnen och har målsättningen att komplettera och få behörighet för fortsatta studier.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Anknytning till arbetsmarknaden
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag var arbetslös 56 p
Jag behövde fortbildning inom mitt yrke 12
Jag ville byta arbete 50
Jag uppmanades av min arbetsgivare 6
Jag behövde byta arbete av medicinska skäl 13
Annat skäl: 0
Kommentar
36 stycken, 72%, av dem som besvarat enkäten har här angett skäl, som är knutna till arbets-marknaden. Avgörande motiv för återupptagna studier är arbetslöshet och en önskan eller behov av att byta arbete.
Val av utbildningsanordnare
När började du studera på Carlsund/komvux?
Ht-00 eller tidigare 4 studerande
Vt-01 8
Ht-01 25
Vt-02 13
Kommentar
En klar majoritet har nyligen påbörjat sina studier på Carlsund. Detta faktum torde påverka en del av svaren, t.ex. synpunkter på studieresultaten och möjligheten att påverka sin situation.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Varför valde du just denna skola?
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Fräscht och modernt utbildningscentrum 11 p
Gott rykte hos mina kamrater 9
Goda förbindelser (buss, närhet…) 20
Samma typ av utbildning som i ungdomsskolan 4
Kurs(er) som jag var intresserad av erbjöds där 60
Möjlighet att förbättra mina betyg 62
Möjlighet att bli behörig för högre studier 52
Ingen kursavgift 2
Annat skäl: 8
Kommentar
Hälften av poängen fördelas på alternativen förbättra betygen och bli behörig för högre studier.
Att önskade kurser erbjuds, bedöms också som väsentligt.
Introduktionen i hörsalen - det första mötet med skolan
Uppgift: Markera viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Erfarenheter och intryck
Positivt överraskad av skolans förändring 10 p
Jag stärktes i min föresats att börja studera igen 52
Välbehövlig och klargörande information 75
Mycket, onödigt prat 15
Jag blev förvirrad av alla nya intryck 3
Jag kände oro inför nya rutiner och eget ansvar 11
Jag deltog inte 18
Andra intryck: Inga speciella kommentarer
Kommentar
Svaren utgör ett starkt stöd för en fortsatt introduktion i samma anda. Om vi utgår ifrån dem som deltagit, återstår 166 poäng. Av dessa står 137 för positiva intryck, där de närvarande har stärkts i sina föresatser genom erhållen information. Ett mindre antal upplever oro, förvirring och ett intryck av tomt prat.
Inflytande – inom vilka områden och på vilket sätt?
Tycker du att du har kunnat påverka din studiesituation inom följande områden?
Alternativ:
Arbetsformer klassundervisning, grupp, individuellt…
Kursinnehåll prioritering, tyngdpunkt …
Hemarbeten läxor, projekt …
Allmänt: önskemål, synpunkter får positivt gensvar
Förklaring: K = kvinnor, M = män, T = totalt
Resultat I mycket I ganska I ganska Inte alls S:a
hög grad hög grad låg grad
K M T K M T K M T K M T
Arbetsformer 2 3 5 27 11 38 4 3 7 0 0 0 50
Kursinnehåll 4 1 5 17 11 28 10 5 15 2 0 2 50
Hemarbeten 7 3 10 11 5 16 15 9 24 0 0 0 50
Allmänt 12 6 18 17 10 27 4 1 5 0 0 0 50
Kommentar
Om vi först tittar på ytterligheterna, ”i mycket hög grad” och ”inte alls” blir utfallet, med början från arbetsformer: 5-0, 5-2, 10-0, 18-0. Enastående positivt! Ett par undantag görs dock för möjligheten att påverka kursinnehållet. Om gränsen istället dras mittemellan positiva och negativa intryck blir motsvarande siffror för:
Arbetsformer 43 - 7 Utmärkt! Kan knappast vara mera övertygande.
Kursinnehåll 33 –17 Klar majoritet. Bra. Flera obligatoriska moment. Svårare att påverka.
Hemarbeten 26 –24 En tankeställare. Värt att diskutera vidare med kollegor och studerande.
Allmänt 45 - 5 Strålande. Enormt gensvar!
De studerande markerar överlag positiva intryck, och goda erfarenheter av att få gehör för sina önskemål. Resultaten kan utgöra underlag för ett fortsatt arbete i samma anda.
Efter viss erfarenhet av studier på komvux - hur har studierna påverkat dig?
Jag instämmer i följande påståenden I mycket I ganska I ganska Inte S:a
Kryssmarkeringar: antal röster hög grad hög grad låg grad alls
Jag har fått nya vänner 16 20 12 2 50
Jag har blivit mer allmänbildad 12 28 7 1 48
Jag har fått ökat självförtroende 11 23 13 3 50
Jag har fått bättre arbetsdisciplin 8 26 13 1 48
Jag har blivit mer intresserad av att läsa 17 27 4 2 50
Jag kan lättare hjälpa barnen med läxorna 5 9 6 4 24
Jag kan lättare hävda mig på arbetsmarknaden 7 14 15 9 45
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag har svårt för att hinna med det sociala livet 11 13 16 10 50
Jag känner mig ofta stressad och utarbetad 10 11 23 6 50
Jag är besviken över mina studieresultat 3 3 15 27 48
Jag saknar min tidigare arbetsplats 3 2 5 34 44
Jag ångrar att jag började studera 0 1 1 46 48
Jag har svårt för att klara ekonomin 4 8 15 22 49
Kommentar
Det finns flera naturliga skäl till att jag inte har fått 50 svar på varje delfråga.
Någon kan anse sig vara både allmänbildad och ha god arbetsdisciplin redan vid starten. Endast 24 studerande har hemmavarande barn – här har alltså alla besvarat aktuell fråga. Merparten av dessa har riktigt små barn, varför problem med läxläsning knappast föreligger. De som inte har besvarat frågor om arbete och arbetsmarknad saknar erfarenhet eller anknyt-ning till arbetsmarknaden. Ett par studerande hänvisar till att de nyligen har påbörjat sina studier och därför inte kan besvara frågor om studieresultat, om de ångrar sig eller eventuella besvikelser. Svarsprocenten måste dock anses vara mycket hög.
De studerandes läsintresse har tveklöst ökat, därmed också allmänbildningen. En klar majoritet har utvecklat arbetsdisciplinen och fått bättre självförtroende – dessutom nya vänner.
Intryck från skolan och undervisningen
Jag instämmer i följande påståenden I mycket I ganska I ganska Inte S:a hög grad hög grad låg alls
Den allmänna stämningen på skolan är god 24 25 1 0 50
Jag uppskattar skolans yttre miljö 12 24 14 0 50
Skolan har god teknisk utrustning 13 34 3 0 50
Kursutbudet motsvarar mina behov och önskemål 20 26 3 1 50
Jag får den hjälp jag behöver av berörd personal 27 20 3 0 50
Jag utvecklar mitt lärande främst genom skolan 13 28 9 0 50
Jag uppskattar lärarens nya roll som handledare 22 26 2 0 50
Jag upplever personalen över lag som kompetent 23 27 0 0 50
Personalen är engagerad och tillmötesgående 29 20 1 0 50
Kommentar
Genomgående mycket klara besked – det kan inte bli mycket bättre! Ett par ”plumpar”: Den yttre miljön har inte charmat alla, dock förvånansvärt(?) många. Jag tänker på asfalt och närheten till intensiv trafik, utanför skolan.
Nio studerande utvecklar sitt lärande främst utanför skolan, kan tolkas som aktivt, engagerat och självständigt. Det är väl egentligen så det ska vara. Vi lär hela tiden – överallt.
En (!) studerande upplever inte personalen som särskilt engagerad och tillmötesgående. Det är väl trots allt en för mycket!? En viss tröst ser jag i att denna elev inte själv har engagerat sig, utan varit frånvarande den mesta av tiden. Men varför?
Av kommentarerna framgår att de studerande uppskattar stämningen på skolan, och tycks trivas utmärkt. Skolan motsvarar högt ställda förväntningar, både vad gäller teknisk utrustning och kursutbud. Personalen upplevs dessutom vara kompetent, engagerad och tillmötesgående. Det torde under sådana förhållanden finnas goda förutsättningar för en positiv utveckling.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Studietakten anses vara alltför hög: 4 hög: 31 lagom: 15 låg: 0 alltför låg: 0
Kommentar
Av ovanstående svar framgår tydligt att studietakten varken är låg eller alltför låg. Av 50 studerande anser 31, eller 62%, att takten är hög, men inte alltför hög. Eftersom flexkurser med färre antal timmar och högre studietakt efterfrågas i allt större utsträckning, drar jag slutsatsen att de flesta anser det vara önskvärt att studietakten är hög.
Sammanfattande intryck från enkäten
Min målgrupp består av 50 studerande, 33 kvinnor och 17 män. Könsfördelningen överens-stämmer med tidigare utförda undersökningar i landet. Medelåldern är för båda könen 30 år. De flesta kvinnorna lever som gifta eller sambo, medan männen till övervägande delen är ensam-stående. Ungefär hälften av de studerande har hemmavarande barn – i genomsnitt 2,3 stycken. Detta är klart över genomsnittet i såväl hela riket som i kommunen för övrigt. Uppgifterna gäller 20 kvinnor och 4 män. Kvinnorna tycks ha huvudansvaret för barnen.
Hela 80% av målgruppen bedriver heltidsstudier, ännu högra andel av kvinnorna. I en äldre undersökning av komvuxstuderande, år 1984, konstateras att endast 24% uppgav sig vara heltidsstuderande och 56% angav ”eget arbete” som den huvudsakliga finansieringen.
Hälften av kvinnorna och en ännu högre andel av männen finansierar studierna med studiemedel. Av en sammanställning från Skolverket 1998 – Kunskapslyftet - framgår det att vanligaste finansieringen för kvinnor är SVUX, med närmare 80%, om vi enbart gör en jämförelse, utifrån begreppet kön; därefter följer UBS…SVUXA…”annan”…och studiemedel, ca. 60%. För män är finansieringen den motsatta, alltså med studiemedel först och SVUX sist.
Under slutet av 90-talet konstaterades att den vanligaste bidragsformen var UBS. Dock var den samlade benämningen ”annan finansiering” ännu högre. Detta gäller i högsta grad för äldre studerande, och är mycket tydligt i åldersgruppen över 50 år. Här måste tilläggas att en stor andel vuxna, generellt sett, bedriver studier på deltid. På Carlsund är situationen dock den rakt motsatta, med 80% heltidsstuderande, enligt min undersökning av aktuell målgrupp.
Med tanke på att denna grupp saknar arbete i nästan lika hög grad är resultatet följdriktigt. De flesta har tidigare erfarenhet av arbetslivet, om än i varierande omfattning. Men antingen har man varit arbetslös innan studierna påbörjades, annars har man velat byta arbete frivilligt eller av medicinska skäl. I det närmaste hälften av de studerande har 3-årig gymnasiekompetens och tillhör knappast den kategori som prioriteras vid antagning till vuxenutbildningen.
Utöver skäl med anknytning till arbetsmarknaden har man motiverat sina studier med mål-
sättningen att få behörighet för fortsatta studier eller höja betygen. Högskolan hägrar i båda fallen. Valet av utbildningsanordnare tycks styras av praktiska skäl. Här finns de kurser som efterfrågas och därmed möjligheten att förverkliga sina mål. Skolans placering och goda kommunikationer nämns också som en fördel.
Det första intrycket av skolan är otvetydigt positivt. Introduktionen fyller sin funktion och stärker deltagarna i deras tidigare föresatser att börja studera igen. En mindre andel tycker att den skapar oro och förvirring, och främst består av onödigt prat.
I läroplanen betonas den studerandes medinflytande i undervisningen. Hur upplever min målgrupp sina möjligheter att påverka arbetsformer, kursinnehåll, hemarbeten och rent allmänt? Av enkäten framgår att majoriteten endast har en kortvarig erfarenhet av skolan.
Vad gäller det allmänna intrycket, liksom arbetsformerna är ändå de positiva reaktionerna frapperande. En klar majoritet tycker också att önskemål om kursinnehållet beaktas. Sämre ställt är det med hemarbeten. Hälften anser sig i ”ganska låg grad” ha något inflytande. Detta tycks dock vara individuellt, då 10 av 50 svarar ”i mycket hög grad”, medan ingen har markerat ”inte alls”. Det lönar sig kanske att försöka?!
Vilka är gruppens erfarenheter av studierna, hittills? Undersökningen visar entydigt att läsintresset har ökat, likaså arbetsdisciplinen och självförtroendet. Dessutom har flertalet studerande fått nya vänner.
Avslutningsvis bekräftar målgruppen de goda erfarenheterna av mötet med skolan och undervisningen. Personalen är kompetent, engagerad och hjälpsam. Dessutom lovordas den goda stämningen och miljön, liksom skolans tekniska utrustning och studieförutsättningar.
Uppgifter från intervjuer, enskilt och i grupp
Ett livslångt lärande
Alla vuxenstuderande är positiva i sin inställning till ett livslångt lärande – kanske en självklar förutsättning för lyckade studieresultat?!
Lärande och kunskap utgår ifrån en öppen attityd till livet och omgivningen. Samhället är i ständig förändring, liksom individen. Detta kopplas samman med ett naturligt behov av ett livslångt lärande. Det handlar om såväl teori som praktik – en förmåga att se sammanhang och kunna sammanfoga. Vi lär inom skolan och utanför, medvetet och omedvetet, både bra och dåliga saker – HELA TIDEN.
Flera av mina elever har visat att de verkligen funderar över detta begrepp:
Det kan vara en utmaning: ”När jag gör saker jag inte tror jag klarar av. Och ändå klarar av de sakerna sedan, ex. studier. Jag lär mig genom utmaningar” (Margareta, 35).
Kanske något att bära med sig genom livet: ”Varje dag ställs man inför en ny situation eller kunskap som man kan lägga i ’ryggsäcken’ och relatera till vid senare tillfällen” (Lina, 24).
En ung kvinna från Kina vill förena upplevelse och mål: ”Jag tror faktiskt att jag ska lära mig från olika håll i hela mitt liv genom att tänka och betrakta, och genom att uppleva mycket. Jag läser för att jag verkligen tycker om att läsa. Jag tror att man blir finare när man har någonting i huvudet. Man kanske inte är född vacker, men genom att läsa och lära sig kan man bli klok. Jag vill hellre ha ett klokt huvud än ett vackert ansikte”.
Apropå ålder och erfarenhet: ”Jag känner ett stort intresse för att lära mig saker, och tror att man aldrig blir för gammal för att lära. Så det är min renaste övertygelse att uttrycket ’Det går aldrig att lära gamla hundar att sitta’ är helt och hållet gripet ur luften” (Carola, 42).
Liknande hoppfulla tankar: ”Ett livslångt lärande känns självklart för mig. Tanken på att det skulle finnas ett slutdatum i livet för hur långt man kan lära sig är hemsk” (Lena, 23).
Hinder för lärande?!
Finns det någon som bättre personifierar den okuvliga viljan att övervinna alla hinder än Helen Keller – den döv – stum – blinda flickan som via teckenspråk lyckades få kontakt med sin omgivning? Därefter förändrades hennes liv radikalt, och hon kämpade vidare, till och med inom skolans värld. Hon nådde så småningom lysande resultat – på universitetsnivå!
Självklart kan även vuxna i allmänhet uppleva hinder för lärande: alla har inte samma begåvning, en del hänger inte med, har ofta svårigheter med koncentrationen och motivationen, i vissa fall på grund av syn- hörsel eller andra funktionshinder.
Vad jag själv inte funderat speciellt över tidigare, är att det avgörande beslutet om att börja studera - enligt Their - i allmänhet utgår ifrån en förlust eller ett nederlag. Jag skulle dock hellre säga kris, eftersom våra elever i regel redan har tagit sig igenom denna fas. Det kan vara en skilsmässa eller påtvingad arbetslöshet som är den direkt utlösande faktorn. Man kan nog också utgå ifrån att tidigare erfarenheter av skolan inte är enbart positiva, utan till och med övervägande negativa. Rädsla och osäkerhet kan prägla mötet med vuxenutbildningen.
Dunebrandt nämner faktorer som bristande studievana, sociala problem och bristfälliga språkkunskaper som ofta oöverstigliga hinder. Tidigare misslyckanden och därmed oro och olust inför tanken på skolan i allmänhet har kanske satt outplånliga spår. Man kan sakna erfarenhet av att bli sedd…att bli bekräftad av läraren. Det finns exempel på att läraren har förstärkt den redan tidigare låga självkänslan.
Somliga hittar enkelt fram till de möjligheter som erbjuds, andra måste sökas upp, påverkas, stöttas…Här föreligger t.o.m. en kommunal skyldighet till information och vägledning gällande grundläggande vuxenutbildning.
Hos min målgrupp har de studerande av naturliga skäl, åtminstone delvis övervunnit de hinder som eventuellt förelegat – annars skulle de knappast ha påbörjat sina studier: ”Jag har inte upplevt några direkta hinder. Det kan nog bero på att jag var arbetslös månaderna innan så jag såg väldigt mycket fram emot studierna här” (Lena, 23).
Men visst finns det fortfarande hinder: Speciellt kvinnor bekymrar sig för förändringar i form av osäker ekonomi, försörjningsbörda, yttre press och stress, omgivningens skepsis, en känsla av att allt ska fungera som förut i hemmet. De förväntas också eller har i regel den föreställningen att de måste sköta hushållet, laga mat och städa i samma omfattning som tidigare, fortfarande ha huvudansvaret för barnen – att studierna inte får inkräkta på någonting annat. Kvinnor hänvisar oftare till bristande självförtroende och oro inför möjligheterna att klara av studierna: ”Mina hinder till att studera på komvux har varit andra som inte tycker att det är en bra idé” (Sonja, 25), och ”Att tro att jag varken hinner eller ska känna mig motiverad att läsa. Rädsla för att det blir för tufft, folk som har varnat mig för att det är tufft att läsa på komvux” (Margareta, 35). Andra bekymmer – kvinnans lott? ”Ekonomi, tidsbrist, sjuka barn, visste inte hur det skulle gå att plugga efter tio år ’ute i livet’” Anna, 31).
Hos männen finns hindren i större utsträckning inombords: lathet, glömska, ovana, bristande motivation, en fråga om prioritering – endast i undantagsfall upplevs någon press utifrån.
Ett par unga grabbar redovisar liknande problem: Den ena inser att han är lat, den andra är ”ganska glömsk och behöver mycket repetition”.
Det finns stora hinder…”Tyvärr, tyvärr…det finns många olika hinder, framför allt mitt jobb. Jag jobbar nämligen heltid och detta innebär att jag måste jobba in tiden som jag tillbringar i skolan” (Ahmed, 34).
…men också överkomliga: ”’Små hinder’ är utmaningar” (Gruppintervju).
Drivkrafter
Egna kommentarer och slutsatser
Varifrån får vi viljan att lära? Ytterst är det väl en fråga om att överleva, men i mindre sammanhang har vi nog en naturlig drift att ”bemästra” de utmaningar som vi ställs inför. Redan som riktigt små vill vi visa mamma och pappa att vi kan. Det finns vidare ett naturligt behov av att tillhöra gruppen, och då bör man inte göra bort sig.
Tyvärr har nog många vuxenstuderande med sig en bild av misslyckande – i och utanför skolan. Detta blir ett hinder att forcera. Drivkraften har dock tydligen varit starkast bland våra studerande. Förmågan hänger nära samman med tilltron, självförtroendet. Det finns eller måste ges en chans att byggas upp. Kanske kan en ny gruppidentitet uppstå i studiesamvaron.
Kommentarerna från min målgrupp uttrycker behov av att ha ett utstakat mål: ”Det som driver mig själv just nu är att jag har som mål att utbilda mig till socionom. Jag längtar efter att komma ut på skolor och arbeta som skolkurator. Min stora passion är att hjälpa människor. (Lena, 23).
Flera studerande talar om föresatsen att uppnå sina mål, ”att verkligen ta tag i allt och bli någonting”. Den enskilde studeranden ser ofta studierna som en utmaning, ett sätt att visa sig själv och omgivningen att ”jag kan”: Jag vill uppnå mina mål så att jag, min familj och senare mina barn kan vara stolta över mig” (Mirela, 20).
Flera vill känna sig delaktiga – i familj och samhälle. I det mindre perspektivet kan det gälla att förstå vad barnen arbetar med i skolan, att ”hänga med” i deras utveckling och helst också kunna hjälpa., att få vara en positiv förebild för barnen; familjen ska kunna känna stolthet:
”Jag vill arbeta med något som jag tycker är roligt och kunna försörja min familj, utan att behöva vända på varje krona. Bli en bra förebild för barnen” (Anna, 31).
”För mig är drivkraften vetgirighet och att ha fyra barn/ungdomar hemma som inspiration. Är på väg att bli ’omkörd’ vad gäller allmänbildning. Nu kan jag briljera vid frukostbordet med Dantes helvetestratt! (uppskattat av sonen, 9 år)” (Carola, 40).
Ett starkt motiv kan vara negativa erfarenheter av tidigare arbetsplatser och arbetsuppgifter. Uppbrott och förändring kan då vara en avgörande faktor: ”Jag fann mig inte tillrätta inom industrin. Här ligger väl lite av drivkraften i att man vet vad man helst inte vill, efter att ha hört andra säga: ’Jag skulle bara jobba ett tag och tjäna pengar. Nu har jag jobbat här i tjugo år’”
(Anders, 26).
Efter många år inom samma bransch kan det kännas inspirerande att pröva ”hur långt man kommer, vill fräscha upp de små grå” (Håkan, 52).
Att tillåta sig inspireras på vägen mot målet måste väl vara den bästa drivkraften av alla: Det är så himla roligt, nu när jag har kommit igång. Nu hittar jag nya ämnen som skulle vara roligt att läsa bara för att få reda på mer. Först var det ’bara’ att jag ville ha behörighet till högskolan (Yvonne, 36).
Att studierna av en klart övervägande majoritet upplevs som stimulerande och roliga, under-lättar självklart uppfyllelsen av de goda föresatserna.
Lärprocessen Fördel yngre – fördel äldre?
Vi kan enas kring några honnörsord och begrepp som starkt befrämjar ett lyckat resultat av lärprocessen: nyfikenhet, motivation, engagemang och ett aktivt sökande efter kunskap. Därutöver skulle jag gärna vilja vara utrustad med både begåvning och erfarenhet – och inte minst, ett gott självförtroende. Om man inte tror på sig själv – vem ska då göra det?
För min målgrupp har lärprocessen till övervägande delen handlat om ålderns inverkan på lärandet; när lär man sig lättast och på vilket sätt?
Manliga studerande har kommenterat denna fråga mycket kortfattat och i allmänna ordalag, eller inte alls. Därför redovisar jag – med ett undantag – enbart kvinnliga svar.
Flera av mina studerande funderar således främst över ålderns betydelse i lärprocessen: ”Det bästa sättet att lära sig är att hitta ett intresse för det man läser. Då blir det roligare och lättare. Ju yngre man är, desto lättare är det att ta till sig ny information, men är man äldre har man erfarenheter att relatera sitt lärande till”(Lina, 24).
”Jag tror att yngre har lättare att komma ihåg saker. Åldern spelar roll för lärandet, men jag tror att en människa har lättare att komma ihåg, oavsett åldern, då hon är aktiv” (Mirela, 20).
” Nyfikenhet intresse, vilja och erfarenhet tror jag är viktigt när det gäller inlärning. En ung människa har minnet intakt, medan en erfaren har fler perspektiv som säkert kompenserar när man ska lära sig något nytt” (Anders, 26).
Andra är mera övertygade om för- och nackdelar med åldern: ”Åldern tror jag att man har emot sig. Det tar längre tid att få in ’fakta’ i huvudet” (Annelie, 34). ”För min del behövs det en hel del repetition för att det ska fastna. Det har kanske med åren att göra” (Maria, 38).
”Studierna är på sätt och vis lättare nu. Visst är man inriktad på att göra sitt bästa, men tonårens råpluggande är borta. Nu lär jag mig för min skull” (Else-Marie, 40).
”Jag tycker att det är mycket lättare om man har nå´t att relatera till, vilket man har om man har varit ’ute i livet’ och skaffat erfarenheter” (Anna, 31).
Kunskapssyn
I en modern pedagogik söker den studerande rätt på information, och omvandlar den till kunskap, gärna under lärares handledning, och förmedlar den till sin omgivning. Härigenom ökar möjligheten till att kunskapen förstärks och befästs.
För den enskilde tycks kunskap innebära en ökad självinsikt, bättre självförtroende och en känsla av delaktighet och frihet: ”Kunskap är frihet, en nyckel till låsta dörrar” (Eric, 23).
Att besitta kunskap, innebär att ha makt, mötas med respekt – och detta leder i en positiv utveckling till ökad förståelse och vidsynthet. Att ha fördomar, betyder, tvärtom, att döma före…, innan man vet: ”Kunskap är makt! Större möjligheter. Vi tar in kunskap, formar våra tankar och får lättare att förhålla oss till relationer och situationer” (Anders, 26).
Kunskap ska kunna användas i vardagslivet; det handlar om att se både delarna och helheten, att kunna dra slutsatser av sina iakttagelser: ”Kunskap för mig är när det jag lärt mig kan användas i det vardagliga livet eller på den arbetsplats man valt att arbeta, att man kan dela med sig av sina kunskaper och lära någon annan” (Anna, 31). ”Att kunna sätta in det lilla i det stora sammanhanget” (Carola, 42).
Kunskap skapar gemenskap och inger självförtroende: ”Att få känna mig delaktig i samhället. Att växa som människa. Att jag lär mig HELA LIVET i ’Livets skola’” (Irene, 37).
Kunskapen kan vidga vår synvinkel och innebär då för en grupp: ”Att ha förståelse och brett seende för saker och ting.
”Ingen kan allt, men alla kan något”. En tröst?
Självbild
I beskrivningen av självbilden betonas genomgående vikten av ett gott självförtroende. En klar majoritet av de studerande uttrycker en mycket positiv förändring i synen på sig själva och sin utveckling under studietiden; trivsel, positiv förändring, ökad självtillit, och ett allt bättre självförtroende. Samtidigt uttrycker de flesta behovet av målmedvetenhet och en lagom stark, främst inre, press som viktiga förutsättningar för studieframgångar:
Självförtroendet är bra och jag tror att trivsel och motivation går hand i hand för att uppnå de mål man satt upp…bara man inte blir för lat…(Anders, 26).
Självförtroendet är inte på topp, tycker själv att jag är trög och svårlärd, men försöker så gott jag kan. Vill lära mig. (Per, 29).
”Jag har alltid varit trygg i vetskapen att jag kan det jag vill. Jag måste inte bevisa för mig själv att jag kan, vill gärna ha lite ’utmaningar’, lite press att prestera bättre” (Else-Marie, 40).
Utmaningar gör att man växer: ”Bra självförtroende är naturligtvis ett stort plus när man börjar studera. Men även om det vacklar så växer det säkert om undervisningen är individuellt anpassad och man känner att man gör framsteg. Och hur många är intresserade av att gå tillbaka till sitt arbete efter att ha studerat? Ett tecken på att man vågar, man kan?! Är själv en utpräglad tävlingsmänniska. Och vad kan vara roligare än att tävla med sig själv. Och det har inget med betyg att göra, utan det är utmaningen. Klarar jag det här? (Carola, 40).
Min självbild har blivit otroligt mycket mer positiv sen jag började här. Jag känner att jag är smart och duktig” (Yvonne, 36).
”Min självbild håller på att förändras. Från att ha varit oerhört hämmad och blyg och inte vågat tro på mig själv har jag börjat se vilka begåvningar, talanger och möjligheter jag har. Mycket beror på min gudstro som gör att jag fått uppleva att jag är betydelsefull och att jag inte finns till av en slump…På grund av det har motivationen och trivseln ökat” (Lena, 23).
”Jag känner själv att mitt självförtroende börjar att återvända, tack vare att jag börjat studera…Jag trivs och känner motivation med studierna, ibland kan jag uppleva att jag kanske har en för hög ambitionsnivå, men jag har den grundinställningen att man ska göra väl ifrån sig oavsett vad det gäller” (Håkan. 52).
Undervisning
Undervisningen på Carlsund är överlag mycket uppskattad; en modern pedagogik, där läraren handleder och den studerande själv tar ett stort ansvar för sina studier. Studierna uppfattas som stimulerande. Relationen mellan lärare och studerande anses fungera utmärkt.
Men visst kan man uppfatta situationen olika: ”Det känns att undervisningen här är modern. Diskussioner och dialoger mellan lärare och elever tror jag utvecklar oss. Samtidigt som den korta tiden i klassrummet gör att man måste ta eget ansvar och söka kunskap utanför klassrummet” (Anders, 26).
”Ganska traditionellt tycker jag. Studierna är ju ganska tidspressade så det ges inte så stort utrymme för eget sökande” (Else-Marie, 40).
En grupp uttrycker sig så här: ”Vi är nöjda, läraren mera handledare och arbetet självständigt. Man får ett förtroende – man får försöka uppfylla det. Stimulerande.
En studerande jämför med tidigare erfarenheter: ”För mig är den undervisningsform som sker både ny och spännande. Har bara att jämföra med den som jag hade på 60-talet, där eleven inte fick diskutera på det sätt som sker idag.. Jag personligen tycker nog att man får mer utbyte av att ibland diskutera fram både lösningar och förståelse för texter. Har man sedan ämnen av mera praktisk karaktär, så är det nog bra om man som elev får lära sig att söka information. Då både lär man sig att söka och förstår olika sätt av informationen. (Håkan, 52).
Ämnet svenska
Tidigare erfarenheter – Hur upplever du ämnet nu?
Endast ett fåtal av de tillfrågade – sju av femtio - redovisar positiva erfarenheter från ungdomsskolans undervisning i ämnet svenska. Nästintill tre gånger så många minns med fasa
hur lärare har ”mässat” och därefter gett prov på allt… problem med rättstavning, grammatik och novellskrivande. Ämnet var tråkigt: ”Då stod läraren vid katedern och ’lärde’ oss elever, sedan blev det prov på allt. Nu är det väldigt positivt, mycket varierande med bl.a. grupp-diskussioner” (Petra, 37). ”Jag hade skräck för just grammatik. Och alla snabbfrågor som följde. Jag hoppas att det är över nu. Annars så gillar jag svenskan” (Emelie, 21).
Följande citat visar vilka förödande konsekvenser negativa erfarenheter kan få: ”Jag har ganska dålig erfarenhet från grundskolan, eftersom jag har stora problem med att stava rätt. Uppsatsskrivning innebar då ett stort problem. Svensklektionerna var en plåga. Jag har förträngt högstadiets lektioner i ämnet och minns inte ens vilken lärare jag hade. Troligtvis fick jag inte det stöd som jag behövde. Det innebar att jag inte vågade läsa vidare för jag trodde jag var så dålig. Nu är jag inte dålig längre” (Kristina, 47).
Utifrån dessa kommentarer och resultat, finner jag det märkligt att ingen (!) uttrycker sig negativt över ämnet svenska på komvux, däremot 40 stycken helt positiva omdömen: ”Positivt. Kanske lite för hög studietakt, men väldigt intressant” (Pia, 31). ”Väldigt positivt överraskad, mycket intressant, som jag ej kunnat tro” (Marita, 29). ”Jag har alltid tyckt att svenska är intressant, men det är först nu som jag inser hur roligt ämnet är” (Ronja, 26).
Andra anser sig fortfarande ha vissa svårigheter med något eller några moment inom ämnet, men uppskattar stämningen och den ökade möjligheten till delaktighet. Utöver detta handlar de positiva kommentarerna om att det har blivit mera personligt, med utrymme för diskussioner och egna initiativ; därmed också lättsammare och roligare.
Ett av mina mål i undervisningen i svenska är just att varje studerande ska våga ifrågasätta och delta aktivt i viktiga frågor, samt bli medveten om sitt språk, i såväl tal som skrift. Sedan står det varje individ fritt att själv avgöra i vilken mån fantasi och skaparanda, respektive formella krav och regler ska tillåtas styra eller påverka detta språk. I Fredrik Lindströms bok ”Världens dåligaste språk” förmedlas många tankar om språk; ändå är det främst frågorna som väcker mitt intresse: ”Vem äger språket?” och ”Vem bestämmer över språket?” Visst kan dessa frågor ge upphov till funderingar och diskussion.
Jag utgår ifrån att den största förändringen trots allt har skett inom de studerande själva, vad gäller mognad, motivation och beredskap till att engagera sig även i detta ämne: Under gymnasietiden var det mycket svårare. Det var fler prov m.m. Nu går det mycket lättare, kanske beroende på att man mognat” (Sara, 21).
Livserfarenheten är en viktig ingrediens för ett ökat utbyte av språklig kommunikation, liksom litteraturläsning, analys och diskussion: ”I ungdomsskolan fanns inte mycket utrymme för diskussioner om författare och romaner. Det var mer faktaundervisning än djupt filosofer-ande. Det är bättre på komvux. Men jag tycker ändå att elevernas valfrihet ska bli större, vad gäller texter och skönlitteratur. Det finns alltid något som passar alla” (Markus, 21).
Själv uppfattar jag mina elever som till övervägande delen aktiva och engagerade, och klart medvetna om sitt eget ansvar som vuxna studerande.
Allmänt: då - nu
Väsentliga skillnader mellan vuxenstudier på komvux och tidigare erfarenheter från ungdomsskolan
Undervisningen har blivit ”modernare”, mindre lärarstyrd och med närmare relation mellan lärare och studerande; mindre statisk och mera mänsklig, från korvstoppning till eget ansvar:
”Mer diskussioner nu än då. Mindre uppdelning mellan lärare och elever” (Sara, 21).
”Förr var det mer korvstoppning. Nu får man ta ansvar själv och man har mer ’frihet’.
Jag föredrar det senare” (Elin, 30).
”På gymnasiet kunde en kurs ta två år, vilket är alldeles för utspritt. Man fick aldrig något sammanhang i kursens innehåll. På komvux läser man samma kurs på en termin. Samman-hanget blir då mera tydligt” (Daniel, 20).
Man upplever komprimerade studier med tydliga mål, i ett högre tempo som något övervägande positivt, önskvärt. För övrigt refererar det stora flertalet studerande till en egen förändring i form av personlig mognad, ökad insikt, starkare motivation, bättre självförtroende, större frihet och en utbildning av egen fri vilja: ”Då var det mera statiskt lärande. Det hela har fått en mänskligare innebörd nu” (Göran, 54). ”Jag tycker att jag har stimulerats mer i vuxenutbildningen och uppskattats mer” (Kristina,47).
Utbildningsmål
Har ditt utbildningsmål förändrats sedan du påbörjade dina studier?
En överväldigande majoritet - 43 stycken av 50 - säger sig stå fast vid tidigare utbildningsmål! I ett flertal fall är dock inte målet preciserat, utan man hänvisar till en viss inriktning, mot teknik, ekonomi, sjukvård osv. Man inriktar sig på högskolestudier efter avslutade komvuxstudier.
Endast ett par studerande har helt klart ändrat inriktning, och resten är fortfarande osäkra.
Den närmaste framtiden
Vad gör du efter avslutade studier på komvux?
Mer än hälften – knappt 60% - deklarerar att de tänker fortsätta direkt till högskolan, medan 25% funderar på att arbeta ett tag, vara lediga, och kanske resa något halvår före fortsatta studier. Resten räknar med att gå tillbaka till tidigare arbete, förhoppningsvis med andra uppgifter, eller avser att söka annat arbete:
”Efter komvux kommer jag först att jobba lite och sedan plugga vidare” (Henrik, 21).
”Går troligtvis tillbaka till min arbetsplats, ev. byter jag tjänst inom samma yrke, men förhoppningsvis har jag fått in en fot i någon annan bransch” (Carola, 42).
”Jag reser antagligen tillbaka till London för att jobba eller börjar studera vid universitet” (John, 21).
Den högteknologiska utvecklingen är en utmaning för både Sverige och den enskilde
medborgaren. Kunskapssamhället ställer krav – och ger möjligheter. Utbildning med hög status lockar, liksom välfärd. Satsningen på högre studier är imponerande. Samtidigt tycks dagens studerande ha högre krav på livet än ”bara” ett arbete. Undersökningens deltagare har i relativt stor utsträckning erfarenhet av resor och längre uppehälle utomlands, med såväl arbete som rekreation. Kontakter knyts och erfarenheter byts.
Sammanfattande intryck från intervjuerna
Samhället förändras. Detta kan ses som ett problem eller en utmaning. Människor blir arbetslösa eller upplever stagnation i livet och arbetet. Drivkrafterna till förändring är starka; för min målgrupp, antagligen starkare än hindren. Det första hindret, att bryta upp och börja studera har redan klarats av. Främst kvinnorna uttrycker oro för konsekvenserna, med tanke på hem, familj, (sjuka) barn, ekonomi, tidsbrist, press och stress. Samtidigt vill man visa sig själv och andra att man kan. Man vill utvecklas, känna gemenskap och delaktighet, kunna hjälpa barnen, vara ett gott föredöme, någon att vara stolt över.
Åldersskillnaden är stor inom vuxenutbildningen. Detta ses enbart som stimulerande, och diskuteras ingående i samband med lärprocessen. För att lära krävs motivation, engagemang och självförtroende.
Genom ökad kunskap utvecklas också självinsikten och förståelsen för andra. Man får makt, möts med respekt – men upplever samtidigt att man blir mera vidsynt och tolerant. Fördomar tyder på brist på kunskap. Utmaningar ses i stor utsträckning som en möjlighet att växa tillsammans med sina studiekamrater. Som en naturlig följd av detta avslutar jag intrycken med det begrepp som ständigt återkommer i de studerandes kommentarer - ”självförtroende”. Om man inte trodde på sig själv tidigare, så gör man det nu.
Mina intryck från intervjuerna är att de studerande är mer än nöjda med sin studiesituation. Deras uppskattande kommentarer tolkar jag som bästa tänkbara betyg och inspiration till all personal på komvux.
Diskussion - med en kort sammanfattning av min tidigare utredning som bakgrund
Den övergripande uppgiften med denna uppsats har varit att utreda vad som sker i mötet mellan den vuxne studeranden och skolan.
De studerande kommer till komvux med skiftande bakgrund. Åldern varierar, och därmed livserfarenheten. Knappt hälften har treårig gymnasiekompetens. Nästan alla har någon vana från arbetsmarknaden – en del kortvarig, andra mångårig. Gemensamt för det stora flertalet är att de saknar arbete. De är ofrivilligt arbetslösa eller har valt att bryta upp, några av medicinska skäl. Det föreligger alltså skäl med anknytning till arbetsmarknaden att höja sin kompetens.
Kommentarerna från tidigare skolgång är i många fall klart negativa. Ungdomsskolan har ofta sammankopplats med tvång och motivationen har varit låg. Självklart finns det undantag. När väl de svåraste hindren har undanröjts, är det drivkraften som dominerar. Nu hägrar attraktiva utbildningar på högskolan. Motivationen måste vara stark inför denna utmaning. Det kan röra sig om flera år av studier, i de flesta fall på heltid. Samtidigt uttrycker de studerande, särskilt kvinnorna, en viss tveksamhet. Vem sköter hemmet och barnen? Hur går det med ekonomin?
Tänk om jag inte klarar av det? Visst finns det risker med högt ställda förväntningar och studielån. Förväntningarna är höga vid det första mötet med skolan – introduktionen.
Många är nervösa och spända, kanske förvirrade, men för de flesta innebär de första intrycken av Carlsund och personalen, lyckligtvis, att motivationen stärks.
En förutsättning för trivsel är att man anser sig kunna påverka sin situation. Resultatet av min förfrågan om de studerandes möjligheter till inflytande tolkar jag som enastående tillfreds-ställande, inte minst med tanke på att målgruppen nyligen har påbörjat sina studier på komvux.
Jag kan dessutom konstatera att arbetsdisciplinen är god, läslusten har ökat och självförtroendet har stärkts.
Trots att vi inte har någon naturlig klassgemenskap på komvux, uppger majoriteten att de har fått nya vänner genom sina studier. Min iakttagelse är att elever som studerar ett flertal kurser tillsammans, också gärna går samman kring större och mindre projekt, delger varandra information om vad som sker under lektionerna, då någon kamrat inte kunnat närvara.
På komvux möts människor av olika åldrar, bakgrund och intressen. Det är min övertyg-else att den moderna pedagogiken, med den studerande i centrum, underlättar möjligheten till nya kontakter och samarbete. Det kan gälla grupparbeten, men också genom utrymme för diskussioner såväl inom klassrummet som utanför. Flera kommentarer från intervjuerna tyder på ökad självinsikt och förståelse för andras situation.
Visst är konkurrensen hård, och målen var ju att höja betygen och få behörighet för högre studier, men funderingar kring betyg har kommit i skymundan. Det är glädjande nog andra frågor som engagerar, både från enkäten och intervjuerna, liksom i klassrummet i övrigt.
Ett begrepp som däremot genomsyrar både skriftliga och muntliga kommentarer om de studerandes egen utveckling är självförtroende. Kanske har det varit en ”bristvara” hos dem tidigare, men inte nu längre. De tror på sig själva och ser möjligheter, mer än hinder. Som en logisk följd av detta, liksom av upplevelsen av trivsel och engagemang borde rimligtvis även målen i hög grad kunna uppnås.
Genom såväl enkäten som intervjuerna anser jag mig ha fått helt övertygande besked om att de studerande i min undersökning överlag är mycket nöjda med sin studiesituation.
Deras omdömen om personalen som kompetent, engagerad och hjälpsam, tillsammans med alla positiva kommentarer om utbildningen i övrigt gör att jag tveklöst vågar dra slutsatsen att upp- levelserna av ”mötet” mellan den vuxne studeranden och skolan motsvarar högt ställda förväntningar om en positiv utveckling – från båda parter.
Utifrån skolans perspektiv
1 Hur ser det grundläggande budskapet ut i nu gällande måldokument och utbildningsuppdrag för vuxenutbildningen?
Kommentar
Tidigare konstateras att i Sverige efterfrågas ofta arbetslivserfarenhet framför kompetens – till skillnad från förhållandena i jämförbara länder. Kunskapslyftskommittén uppmärksammar en del problem inom såväl arbetsmarknaden som vuxenutbildningen. Man vill föra en debatt kring prioritering av utbildningsplatser. Det kan gälla korttidsutbildade, invandrare och funktionshindrade.
Ett av målen för vuxenutbildningen är att ”Alla individer måste få möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta”.
Människor som av olika skäl har svårt att göra sig gällande inom arbetsmarknaden bör
rimligtvis få förtur när det gäller studier. Hur ska annars målen kunna förverkligas? En
fungerande demokrati kräver en sådan satsning, om inte klyftorna ska öka och vissa grupper
ska komma att utestängas från arbetsmarknaden och samhället i övrigt. Om ungdomar kan
ges ökade möjligheter att gå direkt till högskolan efter avslutade gymnasiestudier, skapas
förutsättningar att i första hand ta emot andra grupper inom vuxenutbildningen.
Först efter andra världskriget blev man på det klara med att det inte var lämpligt att vuxna hänvisades till ungdomsskolor för att få sin grundutbildning. De vuxnas ”större mognad och självständighet” borde möjliggöra en större frihet och chans till högre studietakt. Man ansåg nu allmänt att pedagogiken måste anpassas till de vuxnas situation.
Vari består skillnaden mellan unga och vuxna? Lär sig vuxna mer medvetet utanför och inom skolan? Lär man sig olika saker? Är det främst individuella skillnader? Kön? Generation?
Från 1994 är läroplanen gemensam för ungdomsgymnasiet och vuxengymnasiet. Typiskt för vuxenpedagogiken tycks vara mera inslag av genomgångar, eget ansvar och självständigt arbete - och mindre av förhör. I min ålder minns man nog den svenska filmen Hets, med läraren Caligula i huvudrollen. Läraren agerar despotisk förhörsledare gentemot den skräckslagne, unge gymnasisten. Brottet: Att inte ha läst på läxan ordentligt – att inte stående upp i bänkraden kunna rabbla oregelbundna latinska verb, i rätt ordning och med korrekt form. Denna ”pedagogik” förekommer förhoppningsvis inte längre – vare sig inom ungdomsskolan eller vuxenutbildningen, men jag har delvis upplevt den på gymnasiet i Mjölby, på 60-talet!
För oss som undervisar både inom ungdomsskolan och komvux, är det ett självklart faktum att pedagogiken skiljer sig avsevärt. Hänsyn till elevernas erfarenheter bör alltid tas, men bland vuxna finns det en hel del erfarenheter av både arbetsmarknaden och livet. Vuxna har redan förhoppningsvis tagit aktiv del av samhället och varit med om att påverka det. Det vore både dumt och en ren oförskämdhet att inte utnyttja deras erfarenheter.
Undervisningen har enligt målgruppen vuxenstuderande blivit ”modernare”, mindre lärarstyrd och med en närmare relation mellan lärare och studerande; mindre statisk och mera mänsklig, från korvstoppning till eget ansvar.
Man upplever komprimerade studier med tydliga mål, i ett högre tempo som något positivt, önskvärt. För övrigt refererar det stora flertalet studerande till en egen förändring i form av personlig mognad, ökad insikt, starkare motivation, bättre självförtroende, större frihet och en utbildning av egen fri vilja. Utifrån dessa fakta, torde det finnas alla möjligheter att komma överens om lämplig studieform, för var och en.
Kunskapslyftet vill gå i spetsen för ett nytänkande inom många områden när det gäller
vuxnas lärande; man uppmanar till ”samarbete mellan olika utbildningsanordnare, liksom med
arbetsmarknaden. Nu är målsättningen att den enskildes behov och förutsättningar ska styra
och forma utbudet, med möjlighet till både teoretisk och yrkesinriktad utbildning inom
vuxenutbildningens regi.”
Mina egna funderingar kring de tankar som förs fram i aktuella måldokument och
utbildningsuppdrag är att de politiska besluten säkerligen utgår ifrån en allvarligt menad avsikt att de som främst behöver det ska erbjudas bästa tänkbara resurser inom vuxenutbildningen. Samtidigt ställer detta stora krav på en professionell beredskap hos olika utbildningsanordnare. Vi lärare bör vara positivt inställda till de förändringar som redan är på väg, för att både engagerat och effektivt kunna förbereda våra blivande elever för ett självständigt och ansvarsfullt lärande, till att ständigt lära på nytt, i informella såväl som formella situationer.
Ett livslångt lärande torde effektivast utvecklas i en stimulerande miljö med lagom svåra och varierade arbetsuppgifter, gärna tillsammans med goda arbetskamrater, i kombination med avkopplande och harmoniska hemförhållanden.
Att vara vuxenstuderande innebär generellt att vara positiv i sin inställning till ett livslångt lärande. Lärande och kunskap utgår ifrån en öppen attityd till livet och omgivningen. Samhället är i ständig förändring, liksom individen. Detta kopplas samman med ett naturligt behov av ett livslångt lärande. Det handlar om såväl teori som praktik – en förmåga att se sammanhang och kunna sammanfoga. Vi lär inom skolan och utanför, medvetet och omedvetet, både bra och dåliga saker – hela tiden.
Tyvärr är det väl så att de människor inom den målgrupp som prioriteras, i stor utsträckning saknar dessa förutsättningar och därför måste hjälpas på traven en hel del redan från början. De måste hittas, övertygas och övertalas. Självförtroendet är knappast på topp, men kan bli det, om mötet med skolan blir positivt. Hindren måste överbryggas, tidigare misslyckanden glömmas eller läggas åt sidan och drivkraften att uppnå målen upplevas som starkast.
2 Hur har målsättningen förändrats för komvux i ett historiskt perspektiv?
Kommentar
Ett liv går fort – emellanåt rusar det iväg. Om vi utgår ifrån att vi är verksamma upp i 65-årsåldern, så kan vi samtidigt konstatera att vuxenutbildningen också har ”levt” så länge.
Först i slutet av 1930-talet, i skuggan av ett annalkande världskrig som för alltid släckte mångas tilltro till människan, skapades förutsättningar för ”äldre elever med utpräglad studiebegåvning och studiehåg” att avlägga studentexamen. Detta kunde ske vid Statens aftonskola i Stockholm. Friheten var större och studietakten högre än inom ungdomsskolan, med hänvisning till de vuxnas ”större mognad och självständighet”.
Det dröjde sedan till efter krigsslutet, och ända in på 50-talet innan det första statliga läroverket med rikstäckande intag för vuxenstuderande invigdes. Studierna bedrevs som en kombination av korrespondens och personlig handledning. Dessa förutsättningar ger ett ganska modernt intryck, men i jämförelse med dagens korrespondens via e-post och internet , skulle säkerligen dåtidens postgång te sig hopplöst långsam och ineffektiv.
Efter hand anordnade kommunerna kvällsstudier i allt större utsträckning, och i slutet av 60-talet tog kommunerna helt över ansvaret för den kompetensinriktade vuxenutbildningen. Från och med 1 juli 1968 är komvux en realitet. Man inriktade sig fortfarande främst på de mest begåvade, med avsikten att arbetsmarknaden skulle kunna rekrytera välutbildad arbetskraft genom vuxenutbildning. Redan under 70-talet förändrades dock målgruppen till att vara ungefär densamma som idag – lågutbildade människor, med svårighet att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Folkbildning hade ju redan tidigare varit det ideala målet inom studieförbund och folkhögskola. Det kom nu också att prägla komvux. ”Något förenklat
kan man säga att komvux ärvt ideologin från folkbildningen och regelsystemet från ungdomsskolan”.
Min övertygelse är att det finns outnyttjad kompetens, tillgänglig för arbetsmarknaden, men den efterfrågas inte av arbetsgivarna. Flera studerande – speciellt med invandrarbakgrund – berättar att de inte har lyckats få något arbete som motsvarar deras utbildning eller erfarenhet, oavsett om examen har tagits i hemlandet eller i Sverige. Om man inte får tillträde till den svenska arbetsmarknaden, kan man heller knappast meritera sig genom arbetslivserfarenhet. Det blir en kretsgång, svår att bryta sig ur. Det som återstår är då mera utbildning, för dem som i ännu högra grad än andra skulle behöva ett arbete.
Komvux har alltsedan starten erbjudit ett relativt fast kursutbud, utan att närmare under-söka vilka individuella behov som förelegat från gång till gång. Detta torde ha gynnat dem som har lätt för att ta till sig information, i den takt som läraren bestämt.
Nu stundar nya tider, men en del praktiska problem återstår. Studietakten är hög och ungefär samtidigt som satsning sker på en ”resurssvag” målgrupp i starkt behov av utbildning och stöd, har prestationskraven för heltidsstudier ökat. Detta rimmar dåligt med de bakomliggande, officiella motiveringarna till den omtalade satsningen på vuxenutbildning för dem som är i störst behov av den. Förhoppningsvis segrar det sunda förnuftet och allt vänds till det bästa.
Utifrån den studerandes perspektiv
1 Vilka är de avgörande skälen bakom den vuxnes beslut att börja studera igen?
Kommentar
Både utifrån min egen undersökning på komvux och tidigare i detta arbete, med hänvisning till Siv Their, doktor i vuxenpedagogik, kan jag konstatera att steget till vuxenstudier i stor utsträckning tas efter någon form av misslyckande eller negativ erfarenhet. Detta blir ett hinder att forcera. Dunebrandt nämner faktorer som bristande studievana, sociala problem och bristfälliga språkkunskaper som ofta oöverstigliga hinder. Hos min målgrupp har de studerande av naturliga skäl, åtminstone delvis övervunnit de hinder som eventuellt förelegat. Men visst finns det fortfarande hinder: Speciellt kvinnor bekymrar sig för förändringar i form av osäker ekonomi, yttre press och stress, omgivningens skepsis, en känsla av att allt ska fungera som förut i hemmet. De har fortfarande huvudansvaret för barn och hushåll, och studierna får inte inkräkta på någonting annat. Kvinnor hänvisar oftare till bristande självförtroende och oro inför möjligheterna att klara av studierna. Hos männen gäller det främst att lyckas motivera sig, att kunna prioritera bland alla andra intressen
Hela 72% av dem som besvarat min enkät anger såväl arbetslöshet som en önskan eller ett behov av att byta arbete, som avgörande skäl för att påbörja vuxenstudier. Om utgångspunkten är negativ, så blir snart drivkraften att bryta upp och åstadkomma en förändring desto mera positiv och beslutsam. Bland våra studerande har således drivkraften tagit överhanden.
Kommentarerna från min målgrupp uttrycker behov av att känna sig delaktig – i familj och samhälle. I det mindre perspektivet kan det gälla att förstå vad barnen arbetar med i skolan, att ”hänga med” i deras utveckling och helst också kunna hjälpa. Den enskilde ser ofta studierna som en utmaning, ett sätt att visa sig själv och omgivningen att ”jag kan”, att få vara en positiv förebild för barnen, familjen, vännerna – att få respekt och att känna stolthet över sig själv.
En avgörande faktor till uppbrott och förändring kan också vara negativa erfarenheter av tidigare arbetsplatser och arbetsuppgifter.
De studerande har dessutom klart definierade och redan utstakade mål. Det är högskole-
studier som gäller för det stora flertalet. Studierna på komvux är ett led i denna satsning. Här ska betygen höjas och behörighet för högra studier erhållas. De avgörande skälen finner jag i denna målsättning. Att sedan studierna av en klart övervägande majoritet upplevs som stimulerande och roliga, underlättar självklart uppfyllelsen av de goda föresatserna.
2 Vilka intryck, upplevelser och erfarenheter är mest framträdande under studietiden?
Kommentar
Genomgående mycket klara besked – det kan inte bli mycket bättre!
De studerande uppskattar stämningen på skolan, och tycks trivas utmärkt. Skolan motsvarar högt ställda förväntningar, både vad gäller teknisk utrustning och kursutbud. Personalen upplevs dessutom vara kompetent, engagerad och tillmötesgående.
Undervisningen på Carlsund är överlag mycket uppskattad; en modern pedagogik, där läraren handleder och den studerande själv tar ett stort ansvar för sina studier. Studierna uppfattas som stimulerande. Relationen mellan lärare och studerande anses fungera utmärkt.
Det torde under sådana förhållanden finnas goda förutsättningar för en positiv utveckling.
De studerande markerar genomgående positiva intryck, och goda erfarenheter av att få gehör för sina önskemål. Resultaten kan utgöra underlag för ett fortsatt arbete i positiv riktning, och i samma anda.
En klar majoritet har förbättrat arbetsdisciplinen och dessutom fått nya vänner. I beskriv-ningen av självbilden betonas genomgående vikten av ett gott självförtroende. En klar majoritet av de studerande uttrycker en mycket positiv förändring i synen på sig själva och sin utveckling under studietiden; trivsel, positiv förändring, ökad självtillit, och ett allt bättre självförtroende. Samtidigt uttrycker de flesta behovet av målmedvetenhet och en lagom stark, främst inre, press som viktiga förutsättningar för studieframgångar.
Om man inte tror på sig själv – vem ska då göra det?
Av min enkät framgår dessutom att 44 studerande av 50 efter en viss tid av studier på komvux har fått en ökad läslust, men…
Vad händer när vi läser?
Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund.
Ur: ”Om konsten att läsa och skriva”.
3 Vilka resultat och mål förväntas denna satsning leda till?
Kommentar
Studierna på komvux är av naturliga skäl endast att betrakta som ett rejält trappsteg inför fortsatta utmaningar. De som har fullständiga betyg behöver höja dem. Andra saknar betyg i vissa ämnen och har målsättningen att komplettera och få behörighet för fortsatta studier.
En överväldigande majoritet – 43 stycken - säger sig stå fast vid tidigare utbildningsmål! I ett flertal fall är dock inte målet preciserat, utan man hänvisar till en viss inriktning, mot teknik, ekonomi, sjukvård osv. Endast ett par studerande har helt klart ändrat inriktning, och resten är fortfarande osäkra.
Mer än hälften - knappt 60% - deklarerar att de tänker fortsätta direkt till högskolan, medan 25% funderar på att arbeta ett tag, vara lediga, och kanske resa något halvår före fortsatta studier. Resten räknar med att gå tillbaka till tidigare arbete, förhoppningsvis med andra uppgifter, eller tänker söka annat arbete.
Slutkommentar
Underlaget till denna uppsats utgörs av studier av relevant forskning, officiella mål- och styrdokument, liksom av något lättillgängligare artiklar om vuxenutbildning. Dessutom har jag i viss mån öst ur mer än 25 års erfarenhet av läraryrket.
Det har varit en hård och intensiv kamp att klara detta, utöver min ordinarie tjänst och undervisning. Mina engagerade elever har inspirerat mig till detta arbete.
Det talas ofta om en skola i kris…
Ett drastiskt förslag till lösning av krisen kommer ifrån utbildningsforskaren Albert Tuijnman:
Masspensionera alla äldre lärare!
Om det kan hjälpa, … så får jag väl offra mig.
Maj, 2002
Tack för mig!
William Karlfeldt
Litteraturförteckning
Arbetsplan för Carlsunds Utbildningscentrum (2001, 6 augusti).
Assarsson, L & Sipos-Zackrisson, K. (2001). Scener ur ett klassrum…
- och vad lär man sig? Kunskapslyftet/Vuxenutbildning ur deltagarperspektiv. Linköpings universitet, IBV.
Atterström, H. och Persson, R.S. (2000). Brister eller olikheter? Lund: Studentlitteratur.
Bronsberg, B. & Vestlund, N. (1997). Nya Bränn inte ut dig! Forum.
Carlgren, I. och Marton, F. (2000). Lärare av i morgon. Stockholm: Lärarförb. förlag.
Carlgren, I. och Marton, F. (2000). Läraren har nyckeln till framtiden. En recension i
Pedagogiska magasinet, nr 2/00.
Carling, C.-E. (1999). Den arbetslöses perspektiv på värdet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. En D-uppsats, Högskolan i Gävle, Institutionen för humaniora och
samhällsvetenskap, Gävle.
Crashen, S. (1984). Undervisning kan befrämja språkinlärning. Språkforskaren Stephen
Crashens uppsats ”Theory versus practice in language training”, översatt och recenserad av Jacobson, R. Stockholm: Tidningen På lätt svenska, nr 12/84.
Dunebrandt, T. (2001). Det är som att ha ett värde - En fenomenologisk studie om
vuxna gymnasieelevers uppfattningar av begreppet självförtroende och dess
betydelse för lärande. En D-uppsats, Lärarhögskolan i Stockholm, Institutionen för samhälle, kultur och lärande, Stockholm.
Elever i behov av särskilt stöd: en temabild. (1998). Stockholm: Statens skolverk: Liber.
Gillblad, A. (1993). Utbildningen måste vara lustbetonad. En recension av en föreläsning av
Siv Their, doktor i vuxenpedagogik. Personal & Ledarskap, häfte, nr 8.
Hammarén, M. (1992, 25 oktober). Aldrig för gammal för att lära. Artikel ur
Svenska Dagbladet.
Helldin, R. (1997). Specialpedagogisk kunskap som ett socialt problem: en historisk
analys av avvikelse och segregation. Stockholm. HLS.
Hjälme, A. (1999). Kan man bli klok på läsdebatten? Analys av en pedagogisk
kontrovers. Solna. Ekelunds förlag AB.
Hård av Segerstad, H., Klasson, A., och Tibelius, U. (1996). Vuxenpedagogik – att
iscensätta vuxnas lärande. Lund: Studentlitteratur.
Höghielm, R. (1996). Komvuxmetodiken lever inte upp till sina ideal: Överge
korvstoppningen – inför vuxenpedagogik! Vux 90. Skolledaren, häfte nr 10.
Höghielm, R. (1987). Studerande i komvux: en uppföljning 1980-85. Högskolan för lärar-
utbildning i Stockholm. Institutionen för pedagogik. Rapport nr 10/87.
Stockholm: Gotab.
Johansson, B. & Svedner, P.O. (1998). Examensarbetet i lärarutbildningen: undersöknings-
metoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB.
Ladberg, G. (2000). Skolans språk och barnets. Lund: Studentlitteratur.
Lagercrantz, O. (1985). Om konsten att läsa och skriva. Malmö: Wahlström & Widstrand.
Larsson, S. (2001). Om kvalitetskriterier i kvalitativa studier. Ur: Starrin, B. & Svensson, P.G.
(Red.). Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur.
Lindström, F. (2000). Världens dåligaste språk. WS Bookwell, Finland.
Lpf 94: Läroplan för de frivilliga skolformerna.(1994). Stockholm: Utbildningsdep.mentet.
Madsén, T. (1999). Lev Vygotskij – en aktuell röst ur det förgångna. Artikel ur Pedagogiska
magasinet, nr 1/99.
Mäkitalo, Å.(Red.) & Olsson, L.-E. (Red.). (1997). Vuxenpedagogik i teori och praktik,
kunskapslyftet i fokus: en antologi från Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Stockholm.
Nyhed, C. (Red.). (1995). Från livsfas till livsform. Nordisk antologi om vuxenpedagogik
och vuxenutbildning. Stockholm: Nordisk Folkeuniversitet.
Rask, S. R. (2000). Med eller utan filter? KK-stiftelsens skriftserie. Ordförrådet i Falun.
Redaktör: Agneta Barle.
Regeringens proposition 2000/01: 72. (2001). Vuxnas lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen. Stockholm.
Sahlin, S. (2001, december). Skall folkbildningen ta över komvux? Krönika i
Skolvärlden, nr 21.
Skolvärlden. (1979). Läsinlärning – en angelägenhet för högstadiets och gymnasiets
svensklärare! En intervju med Anita Hjälme i Skolvärlden, nr 35/79.
Stigmar, M. (1998). Internet och metakognition – en forskningsansats. IT, nr 4/98.
Trost, J. (1994). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Viita, H. (2000, 31 maj). Skolan har hamnat i otakt. IT gör många pedagogiska
dilemman synliga. Artikel ur Norrländska socialdemokraten.
Wallén, B. (2001, 14 november). Informellt lärande också en resurs. Artikel ur
Hufvudstadsbladet.
Vuxenutbildning för alla? Andra året med kunskapslyftet. SOU 1999:39. Stockholm:
Utbildningsdepartementet.
Wingård, B. (1995). Att leda pedagogisk verksamhet. Göteborg: Gothia.
E N K Ä T
Denna enkät utgör underlag för en uppsats i specialpedagogik. Syftet är att undersöka vad
som sker i mötet mellan elev och skola. Tonvikten läggs på vuxnas lärande idag. Undersökningen begränsas till komvuxstuderande i Motala, hösten 2001 och våren 2002.
Ansvarig för enkäten och undersökningen är William Karlfeldt: e-post: karlfeldt@telia.com, tel.0141-57733.
____________________________________________________________________________
A Undersökningsgrupp – Vilka studerar?
1 Är du kvinna? o
man? o
____________________________________________________________________________
2 Födelseår: 19 _____
____________________________________________________________________________
3 Familjeförhållande: ensamstående o
gift/sambo o
Antal hemmavarande barn: 0 - 6 år o ____
7 –15 o ____
16- o ____
____________________________________________________________________________
4 Studiernas omfattning: heltid o
halvtid o
enstaka kurs(er) o
____________________________________________________________________________
5 Ekonomi under studietiden: Markera endast det viktigaste alternativet.
Eget förvärvsarbete o
Makes/sambos förvärvsarbete o
Sparade medel o
Studiemedel o
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUX o
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUXA o
Särskilt utbildningsbidrag, UBS o
A-kassa o
Socialbidrag o
Annat, ange vad o
_____________________________________ ______________________________________
____________________________________________________________________________
6 Skolbakgrund: Folkskola o högst 8 år
Grundskola o 9 år
Gymnasieavbrott o
Gymnasieutbildning o 2 år:
Gymnasieutbildning o 3 år
Eftergymnasial utbildning o
Utländsk examen o
Annan, vilken o
____________________________________________________________________________
7 Arbetslivserfarenhet:
Innan du började studera på komvux _____ år, sammanlagt
Har arbetat som
____________________________________________________________________________
B Att börja studera igen – avgörande skäl:
8 Allmänna skäl: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre.
Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag ville …
utvecklas som människa o
bli mer allmänbildad o
kunna hjälpa barnen med läxorna o
kunna engagera mig i samhällsutvecklingen o
få behörighet för fortsatta studier/höja betygen o
Annat allmänt skäl: o
Anknytning till arbetsmarknaden: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre.
Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag var arbetslös o
Jag behövde fortbildning inom mitt yrke o
Jag ville byta arbete o
Jag uppmanades av min arbetsgivare o
Jag behövde byta arbete av medicinska skäl o
Annat:
________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
C Val av utbildningsanordnare:
9 När började du studera på Carlsund/komvux? Termin år
Varför valde du just denna skola? Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre.
Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Fräscht och modernt utbildningscentrum o
Gott rykte hos mina kamrater o
Goda förbindelser (buss, närhet…) o
Samma typ av utbildning som i ungdomsskolan o
Kurs(er) som jag var intresserad av erbjöds där o
Möjlighet att förbättra mina betyg o
Möjlighet att bli behörig för högre studier o
Ingen kursavgift o
Annat skäl, nämligen: o
____________________________________________________________________________
D Introduktionen i hörsalen - det första mötet med skolan
10 Erfarenheter och intryck: Markera viktigaste alternativen, dock högst tre
Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Positivt överraskad av skolans förändring o
Jag stärktes i min föresats att börja studera igen o
Välbehövlig och klargörande information o
Mycket, onödigt prat o
Jag blev förvirrad av alla nya intryck o
Jag kände oro inför nya rutiner och eget ansvar o
Jag deltog inte o
Andra intryck:
____________________________________________________________________________
E Inflytande – inom vilka områden och på vilket sätt?
11 Tycker du att du har kunnat påverka din studiesituation inom följande områden?
I mycket I ganska I ganska Inte hög grad hög grad låg grad alls
Arbetsformer klassundervisning, grupp, individuellt… o o o o
Kursinnehåll prioritering, tyngdpunkt … o o o o
Hemarbeten läxor, projekt … o o o o
Allmänt önskemål, synpunkter får positivt gensvar o o o o
Kommentera gärna:
____________________________________________________________________________
___________________________________________________
F Efter viss erfarenhet av studier på komvux – hur har studierna påverkat dig?
12 Jag instämmer i följande påståenden: I mycket I ganska I ganska Inte hög grad hög grad låg grad alls
Jag har fått nya vänner o o o o
Jag har blivit mer allmänbildad o o o o
Jag har fått ökat självförtroende o o o o
Jag har fått bättre arbetsdisciplin o o o o
Jag har blivit mer intresserad av att läsa o o o o
Jag kan lättare hjälpa barnen med läxorna o o o o
Jag kan lättare hävda mig på arbetsmarknaden o o o o
Jag har svårt för att hinna med det sociala livet o o o o
Jag känner mig ofta stressad och utarbetad o o o o
Jag är besviken över mina studieresultat o o o o
Jag saknar min tidigare arbetsplats o o o o
Jag ångrar att jag började studera o o o o
Jag har svårt för att klara ekonomin o o o o
____________________________________________________________________________
G Intryck från skolan och undervisningen
13 Jag instämmer i följande påståenden: I mycket I ganska I ganska Inte hög grad hög grad låg grad alls
Den allmänna stämningen på skolan är god o o o o
Jag uppskattar skolans yttre miljö o o o o
Skolan har god teknisk utrustning o o o o
Kursutbudet motsvarar mina behov och önskemål o o o o
Jag får den hjälp jag behöver av berörd personal o o o o
Jag utvecklar mitt lärande främst genom skolan o o o o
Jag uppskattar lärarens nya roll som handledare o o o o
Jag upplever personalen över lag som kompetent o o o o
Personalen är engagerad och tillmötesgående o o o o
Studietakten är o alltför hög o hög o lagom o låg o alltför låg
____________________________________________________________________________
H Öppna frågor och uppgifter Skriv gärna på baksidan.
Ämnet SVENSKA:
Tidigare erfarenheter – vad har du för bild av ämnet sedan ungdomsskolan?
(Mar)drömmer du om grammatik, ordkunskap rättstavning, studieteknik, uppsatser,
noveller, romaner, projektarbeten, föredrag, grupparbeten, diskussioner …?
Hur upplever du ämnet nu? Positivt eller negativt? Kommentera vad du vill.
____________________________________________________________________________
Allmänt: då – nu
Nämn några väsentliga skillnader gentemot tidigare erfarenheter, från ungdomsskolan:
____________________________________________________________________________
Vad har du för utbildningsmål (yrkesval) efter avklarade studier?
____________________________________________________________________________
Den närmaste framtiden: Vad gör du preliminärt efter avslutade studier på komvux?
____________________________________________________________________________
Ett hjärtligt tack för din medverkan och för att jag har fått lära känna dig – kanske
både genom enkäten och dina studier.
Vill du skriva ditt namn, så jag eventuellt kan kontakta dig? Självklart frivilligt.
Med vänlig hälsning: William Karlfeldt.
tel:
Underlag för intervju:
ATT LÄRA SIG ATT LÄRA…
Livslångt lärande: Ett naturligt inslag i ditt liv? Utveckla!
Hinder: Vilka var de svåraste hindren / trösklarna att forcera inför dina nuvarande studier? Berätta
Drivkrafter: Vad är det främst som driver dig att studera och fortsätta att lära?
Lärprocessen: Hur går det egentligen till att lära sig? Hur inverkar ålder och erfarenhet?
Kunskapssyn: När vi lär oss, utvecklar vi kunskap, men vad innebär detta begrepp, kunskap för dig?
Självbild: Din egen självbild, tilltron på dig själv ( självförtroende)… är denna bild, eller syn på dig själv väsentlig för dina studiers utveckling, med tanke på motivation, trivsel och resultat? Precisera dina synpunkter.
Undervisning: Hur uppfattar du undervisningen på Carlsund? Undervisar vi fortfarande mestadels traditionellt, lärarlett, med föreläsningar eller ligger tyngdpunkten på ett aktivt sökande efter kunskap från de studerandes sida, med läraren som handledare? Fundera utifrån erfarenheter av olika ämneskategorier.
Trösta dig med att det är nyttigt att tänka, tror en frågvis (?) lärare… William.
Institutionen för Pedagogik, Didaktik och Psykologi
PÅ SKOLBÄNKEN IGEN - SOM VUXENEtt tveksamt steg tillbaka eller ett beslutsamt kliv framåt?
William Karlfeldtmaj 2002
B-uppsatsSpecialpedagogik
SpecialpedagogikAnita Hjälme / Carl-Erik Carling
HÖGSKOLAN I GÄVLE
Specialpedagogik B
PÅ SKOLBÄNKEN IGEN – SOM VUXEN
William Karlfeldt, maj 2002.
Sammanfattning
Utgångspunkten för denna undersökning har varit vuxna studerandes funderingar och intryck av mötet med skolan. Perspektivet har främst varit behovet av ett livslångt lärande och erfarenheterna av den undervisning och de krav som ställs på den vuxne i dagens utbildning.
Vilka hinder eller farhågor har den enskilde studerande lämnat bakom sig? Vad är det som driver? Hur är det med självförtroendet och lusten att lära?
Underlaget för min uppsats utgörs av en enkät, genomförd med 50 stycken elever som har studerat svenska på komvux under de senaste två terminerna; dessutom fördjupande intervjuer, mestadels i grupp, med deltagare från två klasser - totalt 37 elever. Intrycken har ytterligare förstärkts genom observationer och uppföljande diskussioner under lektioner. Därutöver har olika mål- och styrdokument som publicerats i anknytning till ämnet vuxenpedagogik studerats.
Enkäten har gett ett statistiskt underlag för slutsatser om behovet av studier, utifrån olika perspektiv om målgruppens utseende med tanke på studiebakgrund och arbetslivserfarenhet, kön, ålder och familjeförhållanden, ekonomi under studietiden, utbildningsmål m.m.
Intervjuerna förmedlar en djupare och mera personlig erfarenhet i studiernas värld, och
förtydligar samtidigt eventuella oklarheter från enkäten. I uppsatsen poängteras också den dokumenterade satsningen på utbildning för vuxna, med betoning på den enskildes förutsättningar och behov, liksom rätten att förverkliga sina personliga livsprojekt. Målsättningen för den kommunala vuxenutbildningen har genom åren förändrats från att gynna speciellt studiebegåvade och redan prioriterade grupper, med tanke på arbetsmarknadens behov, till att främst försöka tillgodose behoven hos socialt utsatta grupper med kort utbildningsbakgrund.
Avslutningsvis konstateras att steget till vuxenstudier i stor utsträckning tas efter någon form av kris eller förlust. Det vanligaste skälet är arbetslöshet eller behov av att byta arbete. Visst finns det hinder att övervinna, men drivkrafterna har varit starkast. Studierna på komvux är av naturliga skäl endast att betrakta som ett rejält trappsteg inför fortsatta utmaningar. Målsättningen är generellt att förbättra betygen och/eller få behörighet för fortsatta studier på högskolenivå.
Nyckelord: vuxenpedagogik, livslångt lärande, hinder, drivkrafter, självförtroende och läslust.
Innehållsförteckning
FÖRORD 1
INLEDNING 2 Definitioner
SYFTE 4 Problem och frågeställningar
METOD 5
Urval
Forskningsetik
Datainsamlingsmetoder
Procedur
Reliabilitet
RESULTAT Presentation, analys och slutsatser 7
Satsningen på vuxenutbildning 7
Samhällets och den enskildes perspektiv
Ett livslångt lärande 10
Innebörd, kompetensbehov, hinder och drivkrafter
Utbildningsanordnare 15
Presentation och historik
Undervisning 18 Vuxenpedagogik, rollfördelning: lärare - studerande
Uppgifter från enkätundersökningen 23 Samhällets prioritering
Undersökningens målgrupp: Vilka studerar?
Kön, ålder, familjeförhållanden
Studiernas omfattning
Ekonomi under studietiden
Skolbakgrund
Arbetslivserfarenhet
Att börja studera igen – avgörande skäl
Val av utbildningsanordnare
Introduktionen – det första mötet med skolan
Inflytande – inom vilka områden och på vilket sätt?
Efter viss erfarenhet - hur har studierna påverkat dig?
Intryck från skolan och undervisningen
Uppgifter från intervjuer, enskilt och i grupp 31
DISKUSSION 39
LITTERATURFÖRTECKNING 46
BILAGOR
Förord
Introduktion till läsaren
Som lärare på komvux– och nu också studerande – är jag aktivt delaktig i en process som ofta benämns ett livslångt och livsvitt lärande. Min målsättning är att tränga bakom officiella mål och riktlinjer och nå den enskildes funderingar, kanske vånda, inför steget att börja studera igen, som vuxen. En del får förmodligen blicka långt tillbaka till en mer eller mindre misslyckad skolgång, med överlag negativa erfarenheter av lärare och klasskamrater, av tvång och olust. Några har nyligen avslutat sina studier inom ungdomsskolan, har ångan uppe och ”ska bara snygga till några av betygen” före fortsatta studier på högre nivå. Andra har förlorat arbetet eller behöver av olika skäl sadla om. Dessa grupper förväntas samarbeta och fungera tillsammans mot nya mål i livet. De hinder och trösklar, förutsättningar och förväntningar som dessa vuxna studerande bär med sig kan under ytan vara av helt skilda slag, tror jag mig ha uppfattat. Detta vill jag dock veta mera om.
Varje studerande har rätt att få bästa tänkbara handledning av engagerade och kompetenta
lärare. Vi kan själva tycka att vi utför en fullvärdig insats, och att de studerande har kommit till den ”bästa av världar” här hos oss på Carlsund Utbildningscentrum/ komvux … men hur uppfattar den studerande sin situation och sin omgivning? Förhoppningsvis likadant som vi.
Genom föreliggande arbete ämnar jag behandla såväl bakomliggande frågor och funderingar inför den vuxne studerandens andra möte med skolan, som eventuella farhågor eller förväntningar, upplevelser och konsekvenser av beslutet att frivilligt (?) sätta sig …
PÅ SKOLBÄNKEN IGEN – SOM VUXEN.
Arbetet med denna uppsats har inneburit en process där mina upplevelser har pendlat mellan entusiasm och tvivel, mellan inspiration och vånda – inför en, till synes, aldrig sinande källa av information. Samtidigt har pressen funnits där att, utöver min ordinarie tjänst som lärare, hinna sammanfatta de insikter som jag har erhållit i en uppsats, för redovisning i maj 2002.
Mina relativt omfattande studier har inte gått ut över mina elever. De har, tvärtom, varit delaktiga i processen direkt eller indirekt. Enkät- och intervjufrågor har vi delvis utarbetat tillsammans. De studerande har diskuterat, funderat och besvarat mina frågor i både muntliga och skriftliga kommentarer. Härigenom har de förhoppningsvis utvecklat sin medvetenhet kring det egna lärandet.
Privat har detta läsår varit en besvärlig tid. Min hustru, Ing-Britt, är värd både tack och beundran för att ha stått ut med en synnerligen upptagen och ”frånvarande” man. Detta har jag lovat att gottgöra i ett liv ”efter uppsatsen”.
Jag vill tacka de kolleger som har läst uppsatsen och gett värdefulla råd om förtydliganden och förbättringar. Vår bibliotekarie, Ann Wågman, har under hela arbetets gång varit till enastående hjälp. Hon har sökt och funnit en ansenlig mängd relevanta artiklar och böcker som underlag för min undersökning av vuxnas lärande. Hon har snabbt och professionellt analyserat min uppsats, diskuterat och ifrågasatt, som den mest nitiska opponent – mycket värdefullt och frustrerande.
Sist, men absolut inte minst, har jag begåvats med en mycket engagerad och engagerande handledare. Calle Carling har alltid varit snar att bistå med råd och kommentarer, då frågorna har blivit fler än svaren. Det har känts tryggt och stimulerande.
Tack, alla berörda! Med er hjälp är jag nu beredd att lägga fram min uppsats. Nu är den min, och mitt ansvar.
Inledning
Samhället förändras i allt snabbare takt – arbetsmarknaden likaså. Den enskilde måste anpassa sig till ett livslångt lärande. Skolan utvecklas, utifrån nya styr- och måldokument. Kan den möta samhällets nya krav och den enskildes behov och önskemål?
Inom skolans värld har nya styr- och måldokument ersatt tidigare officiella propåer. Det finns knappast någon komplett, beständig kunskap längre att luta sig tillbaka emot. Ett livslångt och livsvitt lärande har i allt högre grad blivit en självklar realitet.
Det föreligger en hel del forskning kring behoven av fortbildning och om vuxnas lärande i
allmänhet, oavsett om det sker formellt eller informellt, medvetet eller omedvetet.
Övergripande mål och riktlinjer formuleras i Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94. Här kan vi konstatera att samma plan gäller för såväl ungdomar som vuxna, trots att pedagogik och förutsättningar rimligtvis är olikartade.
Senare års satsning på vuxenutbildning genom kunskapslyftet presenteras i exempelvis Vuxenutbildning för alla? (SOU 1999:39) och Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen (Prop. 2000/01:72). Perspektiven är både samhällets och den enskildes.
Hur undervisar man vuxna – hur lär sig vuxna? Pedagogik, speciellt anpassad för vuxna, behandlas i Vuxenpedagogik i teori och praktik (1997) och Vuxenpedagogik – att iscensätta vuxnas lärande. Assarsson & Sipos-Zackrisson leder oss ända in i klassrummet via sina observationer i Scener ur ett klassrum – och vad lär man sig? (2001).
Forskning kring ett livslångt lärande redovisas i antologin Från livsfas till livsform (1995). Hur förändras vi genom lärande och hur upplever vi denna process? Närmare svaren på dessa frågor torde vi komma om vi läser Om lärande, av Marton & Booth.
Hinder och drivkrafter? Förutsättningarna för människor med fysiska och psykiska hinder utreds i Vuxenutbildning för alla? (SOU 1999:39).
Behovet av en positiv självbild och ett gott självförtroende betonas i uppsatsen Det är som att ha ett värde (2001). Den positiva drivkraften – lusten – framhävs i Undervisningen måste vara lustbetonad (1993).
Här gäller det dock specifikt komvux på Carlsund Utbildningscentrum i Motala, hösten 2001 och våren 2002. Den viktigaste källan utgör således mina elever. Förhoppningsvis kan resultatet av föreliggande arbete vara till vägledning för såväl skolans ledning som för mig och mina kolleger, i vår fortsatta strävan att tillmötesgå våra studerandes högt ställda förväntningar.
Disposition:
Denna uppsats redovisar vad som sker i mötet mellan den vuxne studeranden och skolan, såväl allmänt som på komvux i Motala. Uppsatsen är relativt omfattande. Med tanke på att man kan vilja ta del av innehållet utifrån olika intressen, har jag valt att på ett enkelt sätt föra läsaren genom avsnitten Inledning, Syfte och Metod. Därefter ger jag en allmän redovisning av Satsningen på vuxenutbildning. Om det är undersökningen på Carlsund som främst fångar intresset, kan man med fördel gå direkt till Uppgifter från enkätundersökningen.
I Johansson & Svedners examensarbete presenteras detta upplägg som ett i motsvarande fall lämpligt alternativ. Ett annat avgörande skäl har varit att jag anser litteraturstudierna vara en del av undersökningen. För övrigt hänvisar jag till kolleger som också funnit denna disposition rekommendabel.
Definition och beskrivning av nyckelord och andra viktiga begrepp
Vuxenpedagogik innebär för mig en interaktion mellan handledare, studerande och innehåll. Tyngdpunkten lägger jag hos den vuxne studeranden, med förväntningar om att han/hon ska kunna ta huvudansvaret för sitt eget lärande, utifrån erfarenheter av livet och i regel också av arbetsmarknaden.
Livslångt lärande sker när, var och hur som helst, till vardags, i utbildning eller i arbetslivet. Det kan vara medvetet eller omedvetet, på gott eller ont. Främst ser jag i personifikationen av ett livslångt lärande, en människa som lyckas behålla barnets naturliga vetgirighet genom livet.
Detta lärande kan ske informellt, och syftar då på de kunskaper och färdigheter som man inhämtar och tillgodogör sig i vardagslivet, oftast utanför skola och arbete, mer eller mindre omedvetet och ostrukturerat, oberoende av tid och rum. I motsats till detta talar man också om ett formellt lärande. Detta förutsätts i regel ske under mera ordnade och organiserade former, i gemenskap med andra i riktning mot ett bestämt mål. Gränserna mellan dessa två sistnämnda former av lärande suddas alltmera ut, då allt lärande företrädesvis utgår ifrån individen.
Hinder för formellt lärande. De studerande har ofta negativa erfarenheter av tidigare skolgång. Allt och alla som gör anspråk på den studerandes tid och engagemang utanför skolan kan utgöra ytterligare hinder i ambitionen att förverkliga utstakade mål. Steget till utbildning kan vara långt.
Drivkrafter är allt som underlättar lärandet, allt som sporrar och engagerar. Ett starkt motiv kan vara tidigare upplevelser och erfarenheter såväl privat som i arbetslivet. Uppbrott och förändring kan då vara en avgörande faktor eller drivkraft.
Självförtroende betyder för mig att tro på sig själv och sina möjligheter att hävda sig, att våga ta initiativ, bryta upp och försöka. I begreppet ingår självkänsla, att uppleva sig ha ett eget värde,
Läslust upplever jag när jag läser utan mål, då upplevelsen blir så stark att jag stundtals är omedveten om att jag läser.
Lärprocessen är benämningen på det samspel som sker mellan berörda parter och det stoff som man vill tillgodogöra sig. Utifrån förförståelse och tidigare erfarenheter tillägnar man sig kunskap, på gott och ont. Detta leder till en varaktig förändring hos individen.
Kunskap är ett resultat av lärprocessen, och utgör därmed också grunden för fortsatt lärande.
Självbild formas utifrån självkänsla och självförtroende, och är därför naturligtvis föränderlig.
Den kan grunda sig på såväl ett kognitivt ställningstagande som en emotionell övertygelse.
Syfte
Avsikten med detta arbete är att närmare undersöka vad som sker i mötet mellan den vuxne studeranden och skolan. Perspektiven är både samhällets och individens.
Tonvikten ligger dock på vuxnas lärande idag – bakomliggande orsaker, intryck och erfarenheter, samt konsekvenser. Undersökningen begränsas till att gälla komvuxstuderande på Carlsund Utbildningscentrum i Motala, hösten år 2001 och våren 2002.
Problem och frågeställningar
Utifrån skolans perspektiv
1 Hur ser det grundläggande budskapet ut i nu gällande måldokument och utbildningsuppdrag för vuxenutbildningen?
2 Hur har målsättningen förändrats för komvux i ett historiskt perspektiv?
Utifrån den studerandes perspektiv
1 Vilka är de avgörande skälen bakom den vuxnes beslut att börja studera igen?
2 Vilka intryck, upplevelser och erfarenheter är mest framträdande under studietiden?
3 Vilka resultat och mål förväntas denna satsning leda till?
Metod
Urval
Undersökningen har utförts bland ett urval studerande på komvux i Motala under hösten 2001 och våren 2002. Närmare bestämt har elever från två klasser som studerat svenska för mig vid höstterminens avslutning och en i början av vårterminen 2002 besvarat min enkät. Alla har deltagit. Bortfall gäller enbart dem som tidigare hade avbrutit sina studier på dessa kurser. Under hösten genomförde jag enkäten i slutskedet av terminen. För att stärka trovärdigheten av mina slutsatser, genomförde jag en undersökning i en av mina klasser även under våren, dock i ett tidigare skede, för att reducera bortfallet. Totalt har 50 stycken studerande erhållit enkäten – och besvarat den. Därutöver har 37 stycken elever intervjuats, mestadels i grupp.
Forskningsetik
Jag är fullt införstådd med att var och en som deltar i denna undersökning har rätt att bli bemött med respekt. Deltagandet är självklart frivilligt. De resultat som jag redovisar är dock på intet sätt ”känsliga” eller besvärande för någon enskild inblandad. I den mån några namn anges vid intervjuer eller skriftliga yttranden från studerande, är dessa fingerade.
Jag utgår ifrån att läsaren föredrar att ta del av vad ”Anna” eller ”Sven” anser, jämfört med vad ”x” och ”y” har för åsikter, även om de intervjuade egentligen har helt andra namn. Självklart garanterar jag att deras identitet inte röjs. För att inte genera någon enskild studerande som lämnat skriftliga kommentarer har jag valt att korrigera grövre språkliga misstag. Detta torde underlätta läsningen, och jag utgår ifrån att innebörden är viktigast i detta sammanhang.
Var och en som deltar i undersökningen kommer, om så önskas, att få läsa min uppsats innan den sänds vidare till högskolan för bedömning.
Datainsamlingsmetoder
Inför valet av metoder har jag tagit del av Enkätboken (1994) och Kvalitativa intervjuer(1997). Författaren Jan Trost förmedlar många värdefulla råd om olika undersökningsmetoder, utifrån syfte, perspektiv, population och urval. Vidare förmedlas information om hur man samlar in, kodar och bearbetar data.
Min undersökning handlar inte främst om kvantitet… hur många? hur mycket? eller i vilken omfattning? utan i högre grad om hur mina elever upplever att de har lämnat någonting bakom sig, hur de uppfattar mötet med skola, kamrater och lärare, i vilken mån de känner att de stärks och utvecklas, hur självförtroendet ökar och lärandet inspirerar till nya föresatser. Jag redovisar inte konkret hur studiesituationen är, utan snarare hur den uppfattas vara.
Metoden är således kvalitativ, dvs. jag vill både beskriva och tolka hur människor uppfattar sin situation på komvux. Därför har jag valt att, utöver en enkät, genomföra ett flertal fördjupande intervjuer, samt observationer och diskussioner under lektioner, kring de frågor och funderingar som väckts genom enkäten och i uppsatsen i övrigt. Enkäten är omfattande och relativt krävande. Den har dock ”godkänts” och delvis utarbetats tillsammans med mina elever i svenska i en kurs under hösten 2001. Elevernas aktiva delaktighet har underlättat genomförandet.
Procedur
Enkäten har lämnats ut till berörda elever efter noggrann information om bakgrund och ändamål, dvs. i vilket sammanhang resultaten av enkäten kommer att användas. Jag har också funnits med personligen för att kunna förtydliga eventuella oklarheter. Därefter samlades enkäten in från var och en. Det finns alltså inget bortfall bland närvarande studerande.
Efter att ha sammanställt resultaten, har jag intervjuat ett flertal studerande, med skiftande bakgrund och förutsättningar. I undervisningen i svenska ingår kommunikation som ett självklart moment. Kursinnehåll, arbetsformer och redovisningssätt diskuteras och beslutas tillsammans, i möjligaste mån.
Här har ämnen och frågor som direkt eller indirekt berör min undersökning diskuterats i grupp eller helklass, som naturliga inslag i undervisningen, speciellt i grundkursen svenska A.
Såväl skriftliga kommentarer från de studerande, som egna löpande anteckningar från undervisningen ligger till grund för mitt arbete och senare slutsatser.
Enkäten och frågor från intervjuerna redovisas i bilagor. Resultat och kommentarer kan studeras under rubriken resultat.
Reliabilitet
Undersökningen är omfattande – speciellt med tanke på antalet besvarade enkäter. De studerande får personlig information om syftet med enkäten, och i vilket sammanhang resultaten kommer att användas. Jag är tillgänglig då frågorna besvaras. Ingenting ska behöva missuppfattas. Det faktum att deltagarna känner mig och att vi har förtroende för varandra borgar för att svaren är seriösa.
Intervjuerna förmedlar en djupare och mera personlig erfarenhet i studiernas värld, och
förtydligar samtidigt eventuella oklarheter från enkäten. Enstaka tveksamheter har jag följt upp i efterhand. Detta har varit möjligt då deltagarna frivilligt undertecknat enkäten, för att möjliggöra en uppföljning av detta projekt.
Hur förhåller det sig då med bias, eller risken för att elevernas aktiva medverkan ska ha resulterat i en alltför positiv effekt? Endast en av tre klasser har, till viss del, varit engagerad i utarbetandet av de frågor som utgör underlag för enkäten och intervjuerna. Jag konstaterar att svaren från denna klass inte skiljer sig från övriga klassers.
För övrigt uppfyller min uppsats alla de kriterier som Staffan Larsson föreslår ska utgöra grunden för kvalitativa vetenskapliga studier.
Min bedömning är således att tillförlitligheten i resultat och slutsatser är hög.
Resultat - Presentation, analys och slutsatser
Satsningen på vuxenutbildning
Samhällets och den enskildes perspektiv.
Ungdomsskola – arbete – arbetslöshet … och utbildning igen! Aldrig färdig?!
Skolan har kommunaliserats; nya läroplaner formulerar en gemensam värdegrund, där styrning mot mål och resultat har ersatt regler; en särskild satsning har gjorts på utbildning för vuxna, genom kunskapslyftet, och krafttag utlovas gentemot arbetslösheten…
Det handlar om skolans roll i samhället och Sveriges roll globalt, om möjligheten att vara vägledande i ett samhälle och en värld där tekniken utvecklas och kraven på kunskap och förnyelse ständigt är närvarande.
Denna utmaning måste bemötas med ökad kompetens i arbetslivet. Ekonomiskt har Sveriges position försämrats, men med utbildning kan vi fortfarande konkurrera. Samhället har ändrat riktning mot ett avancerat kunskapssamhälle med välutvecklad informations- och kommunikationsteknologi. Strävan efter utökat välstånd måste förverkligas, utan avkall på att skydda miljön. Socialt har kärnfamiljen med hemmafru och barn samt ekonomiskt försörjande make fått sig en rejäl törn. Synen på familj, arbete och fritid har förändrats radikalt. Kärnfamiljen är inte längre en självklar institution och arbetet fyller inte i samma utsträckning livet upp i pensionsåldern.
Vilken typ av utbildning eller kompetens efterfrågas? Även här har vi fått en förskjutning från en specialisering mot en, i lika hög grad, bredare kompetens. En kreativ problemlösare med social kompetens efterfrågas. Framtiden kräver flexibilitet. Den är lättare att uppnå om man redan besitter grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna.
Även om arbetsmarknaden behöver människor med specialkompetens, får inte dessa ses
eller behandlas som objekt, med utgångspunkt endast från företagets perspektiv. Människor måste kunna ses som individer, med egna behov och förutsättningar. I en sann demokrati ses utbildning allmänt som en demokratisk rättighet, men om vi definierar begreppet demokrati så som Inge Johansson gör, var råder då demokrati? ”Alla medborgare har makt och ingen har mer makt än någon annan”.
Det tycks ha skett en könsutjämning, såtillvida som alltfler kvinnor har tagit sig in i mannens traditionella yrkesvärld. Olyckligtvis tycks detta innebära att kvinnor lämnar sina traditionella yrkesroller, utan att männen är intresserade av att gå in i dessa områden. Manliga sjuksköterskor och sekreterare hör verkligen till undantagen, och detta innebär en inskränkning för alla. En begränsning av utbudet till främst ekonomi, industri och teknologi leder knappast till en allmän utveckling av högre livskvalitet, som vi väl alla eftersträvar.
Företag konkurrerar och möter konkurrens i allt större utsträckning över hela världen. Detta är en nationell utmaning. Den formella utbildningen anses över lag ha bra kvalitet i vårt land. Vår relativt sena skolstart gör dock att vi halkar efter i förskoleåldern. Detta tas sedan igen i åldern 7-18 år, där vi håller oss väl framme internationellt.
Märkligt nog sjunker nivån på nytt under några åldersgrupper, för att återigen stiga till internationellt gångbar nivå från åldersgruppen 30 år. Jämförbara länder inom OECD, såsom Australien, Danmark, Finland, Tyskland, Storbritannien, Japan, Kanada och USA har dock en betydligt större andel högskoleutbildade än vad vi har. Hur bör vi tolka dessa fakta? Lönar det sig att satsa på högre utbildning?
En prognos inför framtiden visar att det knappast räcker med grundskola för tillträde till arbetsmarknaden – detta gäller väl förresten redan idag. Sannolikt kommer utbildning inom teknik och IT, ekonomi och juridik att efterfrågas. Inom vårdsektorn och skolan förväntas också personal behövas. Kunskapslyftskommittén förordar en satsning på socialt utsatta grupper, såsom korttidsutbildade, invandrare, och människor med funktionshinder. Utvecklingen för dessa grupper ser dock väldigt olika ut från kommun till kommun – med allt från en rejäl satsning på grundläggande vuxenutbildning till ingen alls. Kommittén understryker behovet av ett statligt stöd för kommunal prioritering av såväl grundläggande som gymnasial utbildning för vuxna studerande.
Den svenska arbetskraften har en hög kompetens i förhållande till jämförbara länder. Detta ger dock inte något nämnvärt utslag lönemässigt för den enskilde, utan här gäller främst arbetslivserfarenhet, därefter formell utbildningsnivå och så kompetens. I de flesta länder intar formell utbildningsnivå första platsen. Kunskapslyftskommittén vill föra en diskussion, med utgångspunkt från en prioritering av följande områden:
· Öka satsningen på socialt utsatta grupper, som korttidsutbildade, invandrare och funktionshindrade.
· Ungdomar måste ges förutsättningar att klara grundläggande utbildning, såväl inom grundskola som gymnasium. Detta föreslås gälla även vuxna.
· Öka ungdomars direktövergång till högskolan.
· Bygg ut högskolan ytterligare.
· Utnyttja befintlig kompetens i arbetslivet bättre.
· Kvinnor måste få en mera rättmätig ekonomisk avkastning för sin utbildning.
Finansieringen måste också självklart debatteras.
Målen är höga: ”Alla individer måste få möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta”. Möjligheten till en treårig gymnasiekompetens bör garanteras alla medborgare, då detta är en förutsättning för ett aktivt deltagande i samhället och på arbetsmarknaden. Det handlar om demokrati och social utjämning. ”Att sätta av resurser för ungdomar, som just genomgått gymnasieskolan – eller som fortfarande går i gymnasieskolan - och som vill höja sina betyg, måste i detta perspektiv ha lägsta prioritet”.
Under senare år har kommunal vuxenutbildning genomgått omfattande förändringar.
Utbildning på gymnasienivå ökade kontinuerligt under 90-talet – med nästan 90%! Samtidigt minskade SFI-undervisningen i omfattning till hälften under åren 1995-98.
Vad är det då som väntar efter studierna? Arbetsmarknaden är osäker och förändras ständigt. Rent historiskt kan konstateras att år 1860 var 80% av vår befolkning bönder och 10% arbetare. Dessa båda yrkesgrupper utgjorde således 90% av den arbetande befolkningen. Ett och ett halvt sekel senare, år 2010, beräknas förhållandet vara det omvända, dvs. dessa grupper kommer att motsvara 10 % av vår arbetande befolkning - varav 2% är bönder!
Vi övriga kommer antagligen i åtnjutande av det geniala begreppet ”downsizing”, dvs. en tillfällig (?) lösning på arbetsmarknadens problem, där de kvarvarande förväntas arbeta hårdare och längre. Knappast ett gynnsamt utgångsläge för ett livslångt lärande.
Kunskapslyftet vill nu driva fram en förnyelse inom många områden när det gäller vuxnas lärande; man ifrågasätter tidigare begränsningar och uppmanar till samarbete mellan olika utbildningsanordnare, liksom med arbetsmarknaden. Strävan är att utbudet ska ändra inriktning från traditionella teoretiska kursutbud till en breddning, utifrån de behov som föreligger, med möjlighet till yrkesinriktad utbildning inom vuxenutbildningens regi. Innehåll och arbetsformer behöver antagligen förnyas eller omprövas. Människor ska utbildas till att bli mera självständiga i sitt lärande, till att lära överallt, hur och när som helst. Vi måste själva bli mera förändringsbenägna, och lära andra att bli det.
Kunskapslyftskommittén förordar en kraftfull satsning på forskning inom vuxenutbildning och ett livslångt lärande, liksom att behovet av fortbildning inom specialpedagogik för berörd personal kartläggs.
Sverige har en relativt lång erfarenhet av vuxenutbildning, medan flera andra länder befinner sig i en förändringsprocess mot ett livslångt lärande. Vilken inriktning vill vi prioritera - ”baskompetens eller spetsutbildning?
Hur som helst gäller det nu… ”att iscensätta vuxnas lärande”!
Sammanfattning
Både nationellt och internationellt går vi mot ett alltmer högteknologiskt samhälle. Kraven på den enskilde ökar och ändrar inriktning. Sveriges ekonomiska konkurrenssituation har internationellt sett försämrats, men vår utbildning håller fortfarande en hög standard. Arbetsmarknaden behöver idag människor med en annan kompetens än vad som efterfrågades igår. Satsningen på utbildning för vuxna sker alltså utifrån två perspektiv – arbetsmarknadens och den enskildes. Ibland sammanfaller förhoppningsvis de båda parternas önskemål. Den som är ung och frisk, med bred kompetens och som kan presentera sig som en ”kreativ problem-lösare med social kompetens” äger sannolikt företräde.
Individen ser utbildning som en demokratisk rättighet och prioriterar kanske hellre en väg som leder till högre livskvalitet än anpassning till arbetsmarknadens tillfälliga behov. Kvinnorna söker sig i stor utsträckning till traditionellt sett ”manliga” yrkesområden, medan de yrken som överges får ännu lägre status.
Hur ser prognosen ut inför den närmaste framtiden? I dagsläget tycks det vara lämpligt att studera teknik och IT, ekonomi, juridik och vård. Det krävs allt högre kompetens och längre tid i skolan. Samtidigt förordas en prioritering av de socialt utsatta grupper, som antagligen har mest negativa erfarenheter av skola och utbildning, utifrån intentionen: ”Alla individer måste få möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta”.
Vuxenutbildningen står för närvarande i fokus. Traditionella kurser och utbud kommer delvis att lämna företräde för en breddning av utbudet till att gälla både teori och praktik, utifrån såväl samhällets behov som den enskildes önskemål. Samarbete mellan olika utbildningsanordnare förespråkas, framför konkurrens. För oss lärare gäller det att gå i spetsen för dessa förändringar, och lära andra att bli lika förändringsbenägna.
Ett livslångt lärande
Innebörd, kompetensbehov, hinder och drivkrafter
Ett livslångt lärande är en filosofi – ett sätt att se på livet, och dess möjligheter till förändring och utveckling, enskilt och tillsammans med andra. Här följer några tankar om att ständigt lära på nytt - om behov, förutsättningar och hinder; från livsfas till livsform.
”Mamma, titta, jag kan själv!”
Redan tidigt i barnaåren vill vi visa vad vi kan, för mamma och kanske också för pappa. Tänk om vi ändå kunde få behålla denna spontana upptäckarglädje och entusiasm under hela livet!
Barn lär sig gärna utantill - ramsor, sånger och lekar. De tycks lära omedvetet genom att leka, göra och praktisera, medan vuxna använder intellekt, livserfarenheter och reflektioner.. Barn lär in konkreta ord som finns i deras egen värld, oftast i samspel med närmaste anhöriga. Vuxna måste kanske motivera sig för inlärning, om det inte gäller ett ämne som verkligen fascinerar. Det som är svårt för små är oftast lätt för vuxna, och tvärtom.
Det handlar om inlärningsbetingelser från barnaår till vuxen ålder. Som vuxna går vi återigen i skolan – för att lära oss att lära, på nytt. Av tradition har man sett på ungdomsperioden som mera aktiv och föränderlig. En förskjutning har dock skett mot att även betrakta vuxnas situation på liknande sätt. Arbetsmarknadens utveckling driver fram förändringsbehov - oavsett ålder. I en undersökning från 1920-talet konstaterar en forskare, Thorndike, att även vuxna kan lära, dock med avtagande förmåga redan vid 25-årsåldern! Numera finns det undersökningar som visar att gränsen för försämrad inlärningsförmåga kan sättas så högt som efter 75 år!
Alltsedan 1970-talet har ett livslångt lärande blivit ett alltmera självklart begrepp, liksom övertygelsen om att vi lär oss i såväl informella som formella situationer – ständigt. Ändå kan vi fortfarande tala om att någon just har blivit … färdig lärare, läkare, advokat osv.
Oavsett om det gäller mera teoretiska yrken eller företrädesvis praktiska, så kan vi knappast anse oss färdiga efter avslutad examen; det är väl snarare då det börjar.
För att underlätta ett livslångt formellt lärande för prioriterade grupper, rekommenderar kunskapslyftskommittén en större flexibilitet i regelsystemet, liksom ökade krav på ett effektivt samarbete mellan berörda myndigheter. Antagning till önskad utbildningsplats måste samordnas med ekonomiska förutsättningar att påbörja studier; mindre av stelbenta kontroller och mera av individuell hjälp och stöd. Detta torde vara en förutsättning om man vill nå de mera svårmotiverade grupperna. Med tanke på satsningen på ett livslångt lärande ifrågasätts vidare det faktum att läroplanerna för ungdomar och vuxna på gymnasienivå är gemensamma. Varken förutsättningar eller pedagogik är ju i regel desamma. Vuxenutbildningen behöver profilera sig.
Utbildningspolitik tycks vara ett aktuellt ämne, även internationellt, och flera länder står i begrepp att ställa om kursen i riktning mot ett livslångt lärande. Här ligger Sverige väl framme med en lång erfarenhet av vuxenundervisning. Dessutom tycks deltagargrupperna vara relativt homogena hos oss, avseende ålder, kön och utbildningsbakgrund. Hur förändras då samhälle och skola? Och vad får det för konsekvenser?
”Det som vi lär oss i skolan utgör ju onekligen en plattform, på vilken samhället vilar”.
Utifrån detta konstaterande torde det ligga i samhällets intresse att styra, kontrollera och påverka skolans utveckling. Den utgör ju grunden för strukturen och ekonomin i samhället.
Denna strävan får sina konkreta uttryck i olika former av mål- och styrdokument. Målen är fastställda men vägarna och förutsättningarna att uppnå dem varierar från individ till individ. Speciella åtgärder måste till för att undervisningen ska kunna anpassas till enskilda elever. Hur ser det då ut i den bistra verkligheten? Det talas så vackert om individualisering i undervisningen…men det tycks bara vara vägarna som skiljer; riktningen är den samma – till samma mål – oavsett individuella förutsättningar och behov. Visst är skolan dyr, men om någon saknar förutsättningar att klara av de mål som ställts upp, är det galet någon annanstans. Kan felet ligga i att man ”bygger en utbildning på sociokulturella idéer och ideal snarare än att ta sin utgångspunkt i individers kognitiva och socioemotionella olikheter…”?
I en situation av tilltagande besparingskrav går tankarna ibland till Georges Orwells och Aldous Huxleys klassiska och skrämmande framtidsvisioner, där den enskilde systematiskt styrs i den riktning som är mest gynnsam för samhället i stort, utan hänsyn till individens intressen.
Den moderna tekniken - har den gjort skolan mera demokratisk eller är det tvärtom? Datorer kanske kostar mer än böcker och tidningar? Men de är nödvändiga, speciellt för låg-presterande elever. Allting tycks bli bättre…koncentration, prestation och självförtroende – ungdomarna når ut i världen och får t.o.m. bättre social kompetens! De stortrivs framför sina datorer, samtidigt som lärarna frågar sig i vilket sammanhang satsningen på IT ska komma in. Hur blir det med ämneskunskaper och betygsunderlag? Elevgrupperna blir allt större, medan personalgruppen reduceras?! ”Samtidigt öser man miljarder över skolorna till IT”. Den traditionella skolan tycks ha spelat ut sin roll.
Här har ungdomarna ett klart försprång framför många vuxna – men även inom vuxengruppen är skillnaderna avsevärda mellan dem som använder datorer och dem som inte gärna gör det. Om man i det dagliga arbetet och i hemmet är van vid att utnyttja modern teknik, måste situationen bedömas som väsensskild från den som bara för ett par decennier sedan var den gängse. Lärande sker ju självklart i stor eller störst omfattning utanför skolan – informellt.
Det livslånga lärandet premieras numera i stor utsträckning av företagen, som tidigare hade en tendens att se fortbildning som en merkostnad hellre än en investering.
Siv Their – doktor i vuxenpedagogik - är dock mycket kritisk till hur vuxna behandlas i utbildningssammanhang - som om de helt saknade hjärna och möjlighet att utnyttja sina
erfarenheter från livet och arbetet. Tyvärr placeras många i arbeten, som snarare blockerar än stimulerar till lärande. Vi får inte som pedagoger utgå ifrån hur barn lär sig och ha detta som måttstock. Barn och vuxna lär på olika sätt. Hos barnen spelar, enligt Vygotskij, leken en avgörande roll för lärande och utveckling.
Möjligheterna till inlärning avtar inte alls i den utsträckning som man kanske tror till vardags. Hon vill till och med göra gällande att den bästa åldern för inlärning kan vara så högt upp som 55-60- årsåldern! Barn är ännu spontana upptäckare – men deras glöd tycks slockna snabbt, både inom skolans värld och när det är dags att få erfarenheter av arbetslivet. Siv Their är speciellt kritisk till den företagssyn som präglar tillvaron i Norden. Man saknar helt förmåga att ta till vara personalens naturliga drivkraft och vilja till utveckling. Denna syn blir ett hinder i konkurrens med andra länder och kulturer. Hon jämför med Japan och Toyota, där varje anställd lämnar ett femtiotal förslag på förbättringar. Detta skulle knappast vara möjligt om inte ledningen granskade förslagen och tog dem på allvar. Först när dynamiken och spontaniteten får fritt spelrum kan vi börja tala om lämplig pedagogik för vuxnas lärande.
Varje enskild måste få synas och få ett ansvar som motsvarar den kompetens som finns att tillgå. När det gäller det formella lärandet, betonar Their att det måste vara lustbetonat.
I en jämförelse med ungdomsskolan poängterar hon vidare de vuxnas motivation och medvetna målsättning.
I ett framtidsscenario där tunga och monotona arbetsuppgifter förutsätts ha eliminerats, kommer en del att vara specialiserade, andra mångkompetenta. Their ser det som en självklarhet att alltfler kommer att behöva fortbildas eller omskolas. I detta sammanhang är det viktigt att inte skylla individen för bristande kompetens. Det är de yttre förutsättningarna, villkoren som ständigt förändras, och framkallar dessa krav på förnyelse. Vad är det för kunskap man kommer att behöva i framtiden? Their påpekar tveklöst att kunskapen om människan är den mest försummade; om hur vi fungerar tillsammans, i kommunikation och agerande i grupp. Hon, liksom företagsledare internationellt, anser att framtiden behöver människor som är kreativa, kan förstå och se alternativa lösningar på de problem som uppstår, finna förbättringar, men de måste också kunna samarbeta och vara lyhörda för andras kompetens, vara beredda att förnya sig och ständigt lära på nytt.
Tidigare var idealet att vara allmänbildad; kunskap av värde kunde kontrolleras i uppslagsböcker. Andra färdigheter värderades inte lika högt. Vuxnas studier idag handlar om olika former av behov, helst förankrade i nuet och framtiden, i ett livsvitt och livslångt lärande. Eftersom man inte med större säkerhet kan sia om framtiden, satsar man fortfarande på de yrken som redan finns, med kända arbetsuppgifter. I teknikens frammarsch förväntas ändå social kompetens vara en avgörande faktor på arbetsmarknaden, liksom kulturkunskap – att kunna anpassa sig och fungera i ett mångkulturellt samhälle. Flexibilitet har redan blivit ett honnörsord. I en tid av omfattande samhällsförändringar torde det vara avgörande att känna till hur man lär sig – om och om igen. I takt med att undervisningens huvudsakliga funktion har förskjutits från att lära ut till att lära in, och läraren har blivit handledare, har också eleven fått lära sig att ta mer aktivt ansvar och att vara självständig i sitt sökande efter kunskap. Härav följer att gränserna suddas ut mellan formellt och icke-formellt lärande. Man har åtminstone tidigare talat om ”Högre allmänna läroverk” och om läroanstalter, medan det numera står alltmera klart att lärande sker hela tiden – när, hur och var som helst.
Inom skolans värld har vi säkerligen mycket att lära av människor med erfarenhet av främst lärande utanför skolan. Om man råkar ha ett intressant arbete, så innefattar detta rimligen också ett aktivt samarbete med kolleger, liksom engagemang, inflytande och ansvar; därmed också ökade möjligheter till stimulans och utveckling.
Ett informellt lärande behöver dock inte nödvändigtvis medföra en positiv utveckling. Vi kan ju även utveckla ”dåliga vanor” i en andefattig, torftig miljö, kanske i ett monotont och slitsamt arbete. Här ökar behoven av uppbrott och utbildning, samtidigt som förutsättningarna att ta sig ur sin situation är klart sämre, än för den som redan befinner sig i en privilegierad samhällsställning.
En annan grupp som kan ha svårt för att bryta sig ur en vardagsmonotoni är flyktingar och invandrare, vilket jag har erfarenhet av som lärare. De äldre är och förblir ofta arbetslösa. TV/video med filmer från hemlandet fyller i alltför stor omfattning vardagen – och natten, sällan eller inga svenska program eller tidningar…med en ofrånkomlig känsla av främlingskap och utsatthet som följd.
”Den avgörande skillnaden mellan ett flyktingbarn och dess föräldrar är att de inte tillhör
samma kultur”, har en estnisk flykting så träffande uttryckt dilemmat. Utan stimulans utifrån den svenska kulturen och vårt språk, ges inte många tillfällen till utveckling och lärande i den nya miljön. Ett sätt att bryta upp är att ägna sig åt formell utbildning – studier. Nya kunskaper kan ge upphov till nya intressen och erfarenheter, tillsammans med nya kamrater.
Invandrare brukar vara klart underrepresenterade inom komvux på gymnasienivå, liksom på kvalificerade arbetsuppgifter i samhället i övrigt. I vårt utvecklade högteknologiska och föregivet jämställda samhälle frodas fördomar, antagligen i samma utsträckning som tidigare. Det utländska namnet kan räcka för att ansökan inte ska behandlas!
Det måste vara något speciellt med oss människor, då vi tycks vara de enda varelser som
är medvetna om, att vi är just biologiska varelser. Vi kommunicerar genom språket, men språket är inte enbart kommunikation; det är också ett redskap som utvecklar vårt intellekt.
Talspråket och skriftspråket innebär inte bara två olika möjligheter att uttrycka sig, utan står dessutom för en motsättning mellan det personliga, privata talade språket och det offentliga skrivna språket – samhällets språk.
Kravet på ett skriftspråk uppkom ursprungligen antagligen ur det ledande skiktets behov av att informera, kontrollera och kräva in skatt från medborgarna. När skriftspråket uppfunnits, så innebar det att man kunde börja lagra information till nästkommande generationer på ett säkrare sätt. Härigenom blev också en yrkesgrupp arbetslös… nämligen berättarna. Långt senare – i Europa på 1300-talet – uppfanns boktryckarkonsten, och munkarna förlorade en stor del av sina arbetsuppgifter. Nu – på 2000-talet är förhållandena radikalt annorlunda.
En fullständig demokrati förutsätter allas tillgång till ett gemensamt språk. Idag är det rimligtvis så att många äldre känner sig åtminstone delvis utestängda från allmän information, p.g.a. bristande kunskaper i engelska, förutom brister i informationsteknik.
Våra barn växer dock upp med den nya tekniken. Om vi ser den som en möjlighet, ett redskap för kontakt och samspel mellan människor, så ger den enorma möjligheter, såväl inom
utbildningen som privat.
Samhället utvecklas och därmed språket, men språkliga förändringar ställer krav på uppdatering, nytolkning och ständiga klargöranden, för undvikande av missförstånd. Det vore antagligen billigare för samhället med ett stagnerat, statiskt språk. Detta skulle dock samtidigt betyda ett dött språk.
Fredrik Lindströms relativt tunna bok ”Världens dåligaste språk” väcker många funde-ringar hos mig. Den behandlar ämnen som kultur och tradition, språk och kommunikation, individ och samhälle. Författaren delger oss en hel del positiva synpunkter om språket, uppmuntrar och inspirerar till fantasi och kreativitet. Vårt svenska språk behöver inte vara fattigt, om vi tillåter det att växa och utvecklas. Nytänkande och tolerans förespråkas.
Boken innehåller knappast några pekpinnar, men författaren är ändå bekymrad över den
låga status som svensken ger sig själv och sitt språk. Om självkänsla och självförtroende är viktiga ingredienser i ett livslångt lärande tycks det vara illa ställt hos oss svenskar i allmänhet. Att påstås vara ”osvensk” uppfattas närmast som en komplimang i vårt land - att jämföra med begreppen ”odansk” och ”onorsk” i våra grannländer!
Vårt förbehållslösa accepterande av nya engelska lån kan hämma vår förmåga till språklig utveckling. Lindström ser i tal- och skriftspråken en motsättning mellan å ena sidan det
personliga, privata och å andra sidan det formella och korrekta, officiella språket – samhällets språk. Här skymtar en intressekonflikt. Han resonerar kring motsättningen individ-samhälle;
vi talar om ”den mänskliga faktorn” som något negativt, ett misslyckande, som om det omänskliga vore det naturliga, någonting att föredra. Han ger flera tänkvärda exempel på hur vi försöker imitera och anpassa oss till en skapad, konstgjord värld, där vi själva som människor kommer alltmer till korta. Är vi människor till för samhället? Förhoppningsvis är det tvärtom.
Enligt flera moderna forskare är just ett väl fungerande socialt samspel med det samhälle och den kultur vi lever i en förutsättning för en positiv utveckling av vårt medvetande och våra högre mentala funktioner. I en god undervisning kan därför läraren skapa gynnsamma villkor för lärande, genom att möta den enskilde eleven på dennes nivå, låta eleven uttrycka sig utifrån sina förutsättningar – både i tal och skrift. I en dynamisk kommunikation utvecklar språket tanken, och omvänt. Låt därför eleverna, främst genom skriftspråket, öva upp sin abstrakta förmåga. Härigenom kan de upptäcka sitt eget tänkande – det effektivaste sättet att lära sig att lära, och det som vi numera benämner metakognition.
Dessa slutsatser härrör sig från den ryske forskaren Vygotskij, död sedan snart sjuttio år tillbaka (1934). Han såg individen i samhället och intresserade sig redan under tidigt 1900-tal för lärandets psykologiska process. Denne mans teorier om lärande påstås utgöra grunden för vår senaste läroplan, lpf 94!
Om vi ser ännu längre tillbaka på historien, så tycks antiken ha haft vissa kunskapsideal, medeltiden andra, och renässansen återigen antikens ideal. Under upplysningens epok skulle all kunskap samlas i den franska Encyklopedien - människor skulle bli lyckliga genom kunskap. Men alla kan väl knappast ha tagit till sig samma kunskap och upplevt den på samma sätt. Om några decennier kan vi nog säga att vi upplevde dagens världsbild, i början av millenniet, som mycket mångfasetterad och splittrad.
Ett livslångt lärande är knappast något nytt påfund – det torde alltid ha funnits och fungerat naturligt; tidigare århundraden, före 1800-talet i ännu större utsträckning, rent informellt, från man till man, från kvinna till kvinna, och från föräldrar till barn. Man har lärt det man har haft behov av - som nu. Men i vår tid skapar vi många nya ”onödiga”(?) behov. Tänk att inte förstå sig på videon, datorn eller mobiltelefonen…
Sammanfattning
Barn lär sig spontant och främst genom lek, det som är roligt. Vi vuxna måste motivera oss att lära även det som är ”nyttigt”. Annars kan man nog konstatera att det aldrig är för sent att lära, bara intresse finns. Det formella lärandet, i utbildning har under ett par generationer genomgått en radikal förändring. Hälften av mina skolkamrater i årskurs 7, i slutet av 50-talet var färdiga med sin utbildning och gick ut i förvärvslivet! Nu är treårig gymnasiekompetens bara en grund att bygga vidare på för att få inträdesbiljett till arbetsmarknaden. Denna biljett är säkerligen också tidsbegränsad. En annan och mera avancerad kompetens efterfrågas snart, och krav på förnyad fortbildning ställs. De som har hoppat på denna karusell inom utbildningssektorn har antagligen ökat sitt försprång markant, gentemot de ungdomar som tidigt valde, eller tvingades, att visa skolan ryggen.
Det mesta av all inlärning sker naturligtvis utanför skolan, i kommunikation med föräldrar och kamrater. Tyvärr kan vi nog utgå ifrån att det är den som redan har en hög utbildning som har bäst förutsättningar att utveckla sitt lärande ytterligare, i hemmet eller genom inspirerande arbetsuppgifter i en stimulerande arbetsmiljö. Om detta resonemang är riktigt, så rättfärdigar det i ännu högra grad en satsning på dem som inte har förmått att konkurrera på lika villkor: korttidsutbildade, invandrare och människor med funktionshinder. Deras möte med den svenska skolan har i alltför stor utsträckning varit ofruktbart och slutgiltigt. Detta gäller i särskilt hög grad äldre invandrare och flyktingar. Här är tragedin dubbelbottnad, i och med att den yngre generationen trots allt har betydligt lättare att anpassa sig till en ny kultur, och därmed ohjälpligt lämnar de äldre på efterkälken.
Utbildningsanordnare
Presentation och historik
Var anordnas utbildning för vuxna?
Det står helt klart att Kunskapslyftskommittén anser det angeläget att antalet utbildningsanordnare inom vuxenutbildningen ska fortsätta att öka; dessutom betonas vikten av mångfald inom detta område.
Den procentuella fördelningen mellan olika utbildningsanordnare på gymnasienivå var under kunskapslyftets första år enligt följande:
Utbildningsanordnare Hösten 1997 Våren 1998
Kommun 78,4 73,7
Landsting 7,9 7,3
Folkhögskola 1,3 1,2
Studieförbund 3,1 4,0
AmuGruppen 0,9 1,4
Annan utbildningsanordnare 8,4 12,4
Summa 100,0 100,0
Källa: Skolverket, 1999, Första året med Kunskapslyftet, Dnr 97:1646.
Klart märkbart är att kommunal vuxenutbildning är den i särklass största anordnaren.
Tendensen tycks dock vara att den minskar till förmån för ”annan utbildningsanordnare”.
Den senare kan utgöras av skola med statlig tillsyn, liksom av privat utbildningsanordnare med examensrätt eller privat utbildningsföretag.
Studieförbunden gör en enorm satsning för funktionshindrade, vilka här uppvisar ungefär lika hög aktivitetsgrad, procentuellt som icke hindrade. Ända upp till 80 procent har deltagit i någon form av studiecirkelverksamhet!
Kanske kan en historisk återblick över skolan kasta ett ljus över vad som sker i dag? Har skolans utveckling varit likartad för barn och vuxna?
Alltsedan kristendomens införande har kyrkans makt varit betydande. Att få tillgång till Guds ord var också ett synnerligen starkt motiv för läskunnighet och vid Uppsala möte, 1593, beslutades att läskunnighet till och med var ett krav för att man skulle få gifta sig.
Det tycks också, utifrån bevarade husförhörslängder, gå att belägga en alltmer tilltagande läsförmåga bland allmänheten under 1600 –talet. Redan under detta sekel -1600-talet- fanns det också förespråkare för ”en skola för alla”. Det är dock alltid dominerande och privilegierade grupper som har diskuterat och beslutat om åtgärder för de hjälpbehövande. ”De privilegierade grupperna har av egoistiska skäl avskiljt ”fattiga och vanartiga”. Vid grundandet av folkskolan 1842 var läskunnighet ett inträdeskrav!
Inte var det i praktiken en skola för alla. Det var fint att barnen kunde börja skolan – speciellt som inte alla fick vara med. Folkskolan var för normala barn.
Vid 1800-talets slut hade denna skolform företrädesvis en moralisk uppgift, med tonvikt på religiös samhörighet för främst proletariatet. Den kristna etiken har påverkat diskursen också inom hjälpskolan, under devisen ”Fädernas makt över sönerna”.
Efter hand fick folkskolan stigande kvalitetskrav. Man ville underlätta för de välartade, och såväl språkformer som innehåll anpassades därför för de ”normala”; alltså ingenting för ”avvikande”, ”abnorma” eller ”sinnesslöa”. Skolans grundton var disciplinerande, där Gud verkade genom lärarna. Under 1800-talet var den gängse uppfattningen att alla normala människor kunde lära sig att läsa. För övriga anordnades efter hand specialklasser, läsklasser och läskliniker.
Fortfarande, några decennier in på 1900-talet dominerade tanken på att de avvikande måste avskiljas. Man förespråkade speciell hjälp till ”stackarna”, med hänvisning till medlidande och kristen barmhärtighet. Under 20- och 30-talen kunde man även utifrån studier i arvs- och rashygien konstatera att ett särskiljande av vissa grupper gynnade alla parter. Några decennier senare hade förhållandena ändrats markant, och man kunde till och med dra slutsatsen att vissa handikapp uppstod i mötet med skolans krav.
Först i slutet av 30-talet var tiden kommen för vuxnas möjlighet till utbildning. Utöver korrespondensstudier inrättades nu Statens aftonskola i Stockholm. Det primära syftet torde ha varit att kunna tillmötesgå samhällets behov av utbildad arbetskraft, och samtidigt ge ”äldre elever med utpräglad studiebegåvning och studiehåg” möjlighet att avlägga studentexamen. Efter krigets slut blev man på det klara med att det inte var lämpligt att vuxna hänvisades till ungdomsskolor för att få sin grundutbildning. De vuxnas ”större mognad och självständighet” borde möjliggöra en större frihet och chans till högre studietakt. Man ansåg nu allmänt att pedagogiken måste anpassas till de vuxnas situation.
Under 50-talet kom så det första statliga läroverket med rikstäckande intag för vuxenstuderande. Studierna bedrevs som en kombination av korrespondens och personlig handledning. I slutet av samma decennium anordnade kommunerna i ökande omfattning kvällsgymnasier. Lärarna stod för övergripande föreläsningar, medan de studerande förväntades inhämta detaljkunskaper på egen hand.
I slutet av 60-talet tog kommunerna helt över ansvaret för den kompetensinriktade vuxenutbildningen. Från och med 1 juli 1968 är komvux en realitet. Det var fortfarande de mest begåvade och prioriterade som utbildades, med avsikten att arbetsmarknaden skulle kunna rekrytera välutbildad arbetskraft genom vuxenutbildning. Redan 1970 ändrades dock målen för
rekrytering till att främst gälla de ”korttidsutbildade och resurssvaga i samhället”. Perspektivet var inte längre arbetsmarknadens. Folkbildning hade ju redan tidigare varit det ideala målet inom studieförbund och folkhögskola. Det kom nu också att prägla komvux. ”Något förenklat kan man säga att komvux ärvt ideologin från folkbildningen och regelsystemet från ungdomsskolan”.
I detta sammanhang är det intressant att ta upp en krönika i Skolvärlden, under Rubriken: ”Skall folkbildningen ta över komvux?”. I ett upprop från tre lärare på lärarhögskolan i Stockholm, infört i Svenska Dagbladet (1/11 2001), framförs en mycket fördomsfull och samtidigt skarp kritik mot förhållandena inom komvux. Här framställs komvux som ”en pedagogisk återvändsgränd”, en ”jättelik korvstoppningsmaskin styrd av betygshets och en instrumentell kunskapssyn”. Komvux anses enbart i begränsad omfattning motsvara de vuxna studerandenas behov. Vidare föreslås folkbildningen ta över komvux uppgifter. I Skolvärldens krönika tar Sven Sahlin klart avstånd ifrån dessa kritiska synpunkter, dels utifrån egen omfattande erfarenhet av vuxenutbildning, dels utifrån regeringens proposition om ”Vuxnas lärande”, där mångfalden av utbildningsanordnare förespråkas, med hänvisning till den enskildes ökade valmöjligheter. Sahlin betonar särskilt att vuxna måste ha samma rätt som ungdomar att erhålla grundskole- och gymnasiekompetens. Han fastslår att komvux fyller en viktig uppgift – tillsammans med folkbildningen.
Jag misstänker att de tre lärarnas fördomar bygger på ”gammal skåpmat”. Redan under 80-talet, i Skolvärlden 10/86 kommer uppmaningen till komvux: ”Överge korvstoppningen – inför vuxenpedagogik!”. Det har vi, som väl är, gjort för länge sedan, annars hade vi knappast överlevt. Det handlar om att uppsöka, rekrytera, utvärdera, validera och kvalitetssäkra.
Framtiden kommer att präglas av ökade krav på samarbete och flexibilitet, anpassning av kursutbud och arbetsformer till den enskildes behov och förutsättningar. Ingenting är längre beständigt eller självklart – vare sig terminer, klassrum, dag eller kväll, vardag – lördag, hel- eller deltid. Utbudet kommer knappast att kunna bestämmas helt i förväg, utan anpassas till de behov som föreligger – för stunden. Behoven för vuxna gäller säkert också yrkesutbildning, liksom att komma till rätta med läs- och skrivproblem. Lärande sker naturligt i kreativa miljöer – och detta innebär inte nödvändigtvis klassrum eller utbildningscentra; det kan säkerligen också inträffa i hemmet, på arbetet, i hängmattan och på stranden.
- - - - - Man lär så länge man (har e)lever - - - - -
Sammanfattning
I en historisk återblick är det lätt att konstatera att kyrkan haft ett stort inflytande över vår svenska skola under alla tidigare sekler. En stark drivkraft för läskunnighet var möjligheten att få del av Guds ord, för att inte tala om att det dessutom var ett ovillkorligt krav för att få ingå äktenskap, redan i slutet av 1500-talet! Nästa århundrade förespråkades ”en skola för alla”!
Fullt så demokratiskt var det dock inte i praktiken. Det var de ”normala” som bestämde takten och styrde utvecklingen. Tack vare ”kristen barmhärtighet” kunde dock även ”avvikande stackare” få hjälp.
Innan tiden var mogen för en satsning på utbildning för vuxna, skulle många år passera.
I slutet av 1930-talet kunde utpräglade studiebegåvningar få tillträde till Statens aftonskola.
Först 1968 blev komvux en realitet. Nu är den kommunala vuxenutbildningen klart störst av alla. Vi befinner oss i ett skede av omfattande förändringar när det gäller utbildning för vuxna.
Grundtanken är att olika utbildningsanordnare ska samarbeta och anpassa sitt utbud och sin verksamhet efter de behov som föreligger. Individen sätts i centrum och erbjuds hjälp att utforma ett lämpligt program för sin grundutbildning eller fortbildning. Förutsättningarna för
at den enskilde ska uppleva detta möte med skola och utbildning som positivt och utvecklande bör vara goda. Det yttersta ansvaret ligger dock, som tidigare hos den studerande själv, och dennes möjligheter att ta ansvar för sitt lärande.
Undervisning
Vuxenpedagogik, rollfördelning: lärare - studerande
Lärare har i 500 år vetat hur man lär andra. Nu ligger den avgörande kunskapen i att ”kunna något och att veta vad det innebär att kunna något”.
Målet i dagens västerländska skola är att skapa ”en kritiskt reflekterande individ” och ”en duglig samhällsmedlem”.
Hur länge har detta varit utmärkande för vår skola? Och hur många invandrare eller flyktingar kommer från ett land och en kultur, där målet har varit detsamma?
I Turkiet, inte bara på landet, utan även i Istanbul är läraren en självklar auktoritet, som förmedlar ”rätt” kunskap. Det är ingenting som man ifrågasätter eller reflekterar över; man lär sig utantill, utan att fråga vad eller varför.
Vi lever sedan lång tid tillbaka i ett mångkulturellt samhälle. Det finns massor av kunskap och erfarenheter i en klass med vuxenstuderande. Svårare är det säkert att definiera denna kunskap. Här ställs stora krav på alla inblandade, inte minst på den som leder
undervisningen. Att själv ha – och även kunna skapa eller väcka respekt och intresse i gruppen för alla olikheter är en förutsättning för ett lyckat resultat, och en rejäl utmaning. Här handlar det inte enbart om att förmå svenskar att acceptera invandrare, utan i lika hög grad att få olika invandrargrupper att acceptera varandra. Man brukar framhålla behovet av social kompetens, men mångkulturell kompetens är lika nödvändig. Integration gäller alla – inte bara dem som kommer utifrån till ”vårt land”. Speciellt den lågutbildade invandraren riskerar att komma i kläm i mötet med det nya landet, med en ny kultur och ett nytt språk. Han förväntas genom vår ”omsorg” snarast kunna ta till sig de egenskaper som för oss ofta är omedvetna, men ändå självklara. Det som skiljer, ser vi tyvärr ofta som brister hos den ”nye svensken”.
Uppsatsen ”Undervisning kan befrämja språkinlärning”… har en underfundig rubrik och ger en rejäl känga till oss ansvariga inom skolan. Formell och medveten språkträning i klassen kan under gynnsamma omständigheter leda till inlärning , men detta måste, enligt Crashen, kombineras med naturlig integration i samhället. Först då finns förutsättningar för att formell träning och information kan omvandlas till kunskap, och ett djupare, mera beständigt tillägnande. Här ökar möjligheten att språket blir ett redskap, inte själva ämnet. Den formella inlärningen syftar till att uppnå korrekthet även i talakten. Detta förutsätter tid och stark motivation. Det naturliga budskapet riskerar att komma i andra hand. Regler är viktiga, men vi tillägnar oss dem i naturliga talsituationer, utan krav på korrekthet. Budskapet kan leda oss fram till ”rätt grammatik”.
Vid en informell inlärning sker utvecklingen i en naturlig progression. Denna är svår att förutsäga och träna i en formell undervisning. Inlärning underlättas i en stimulerande atmosfär utan stress. Även vuxna behöver uppmuntran och tid att få ta del av intryck från omgivningen. Den muntliga och skriftliga produktionen kommer efter hand. Att lära in för stunden – för test – går snabbt, men att verkligen tillägna sig tar tid.
Naturliga, autentiska texter föredras framför läroböcker och preparerade övningsböcker. Grammatik övas vid speciella tillfällen, för att inte störa kommunikationen. Crashens uppsats är av äldre datum, och den riktar sig främst till undervisningen i svenska som andraspråk, men för mig är den allmängiltig och fortfarande aktuell. Den har följt mig genom åren, långt efter det att jag hade ansvaret för introduktionskursen för invandrarelever, under c:a 15 år. Det gäller att även i den formella undervisningen skapa naturliga miljöer och tillfällen för såväl inlärning som tillägnande.
I ”Arbetsplan för Carlsunds utbildningscentrum” läser jag att: ”Personalen skall vid Carlsunds utbildningscentrum uppvisa en samsyn kring frågorna kunskap, ansvar för det egna lärandet, samarbete i studiesituationen, delaktighet för eleverna samt eleven som individ. Klart senast läsåret 2001/2002”. Jag uppfattar att huvudorden här är samsyn, samarbete och delaktighet.
I undervisning på alla nivåer har nog vi lärare, åtminstone i ämnet svenska, framhållit bokens kvalitet framför filmens. Vi har hänvisat till läsningen som en process där du själv är med om att skapa tillsammans med författaren. Vid alltför mycket film- och TV-tittande kan fantasin hämmas. Jag inbillar mig att samma risk finns inom IT, om detta medium utnyttjas slentrianmässigt, och studerande får söka färdigt material, utan krav på bearbetning. Materialet måste sättas in i ett större sammanhang och användas utifrån förnuft och ett kritiskt förhållningssätt. I en tid av nya tekniska hjälpmedel och möjligheter är det av avgörande betydelse att vi låter eleven och den enskildes lärande vara kärnan i undervisningen – inte tekniken!
Vi lärare får ibland kritik för att vara förändringsobenägna, men apropå IT och internet vill jag hänvisa till en undersökning av forskaren Mancall, som konstaterar att ”endast en procent av tiden då lärare och elev hade kontakt med varandra krävde mer av eleven än enbart reproduktion”. Detta ger oss onekligen en tankeställare, och berättigar till en viss skepsis. Om elevens sökande reduceras till reproduktion, har pedagogiken fått ge vika för tekniken, där det borde vara tvärtom. Vilken effekt har tillgång till den nya tekniken på elevers lärande? Det måste vara utgångspunkten för vår inställning till IT.
I skriftserien ”med eller utan filter” betonar Stig Roland Rask, utöver basfärdigheterna,
vikten av, vad han kallar, ”åtta S”: nämligen att eleverna lär sig att ”söka och samla , sålla och sovra, sortera och strukturera, systematisera och sammanställa information”, så att den i nästa steg kan bearbetas och utvecklas till kunskap. Det är ett tungt ansvar som vilar på de studerande – yngre såväl som äldre, inte bara att välja rätt information, utan också att kunna förmå sig att välja bort det som sköljs över dem på nätet, såsom barnporr, droghandel, rasism och nazism. Kan man försvara både en porrsida och jämställdhet på nätet? Dags för filtrering? Censur? Kan/bör vi installera filter i våra skoldatorer - eller hellre hos våra elever? Vi vuxna har antagligen lättare att säga nej, utifrån livserfarenhet.
Läraren måste klara av att vara en objektiv samtalsledare och vägledare, så att alla åsikter får utrymme. Eleverna bör å sin sida lära sig att argumentera och övertyga , men också att lyssna och respektera andras åsikter.
Lärarens dubbelroll framgår av den senaste läroplanen, där vårt ansvar som ”subjektiv
vägvisare” poängteras. ”Kristen tradition och västerländsk humanism” är rättesnöret.
Läroplanen gör målen tydliga; skolan ska fostra till ”rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande”.
Samspelet mellan informellt och formellt lärande är intressant. Vari består skillnaden för unga och vuxna? Lär sig vuxna mer medvetet utanför och inom skolan? Lär man sig olika saker? Är det främst individuella skillnader? Kön? Generationsfråga?
Bland vuxna handlar det väl mera om utbyte av information och erfarenheter!? Vi har alla olika inlärningsstilar, varför pedagogiken bör, om möjligt, utgå ifrån var och ens behov och förutsättningar.
Skolans uppgift blir alltmer att utveckla förutsättningar för lärande, att vägleda, stötta och uppmuntra, att bygga upp och stärka självförtroende, förmedla positiva upplevelser, i en lustfylld och avstressad miljö; att inte enbart ta emot elever och deras önskemål, utan också uppsöka och marknadsföra. Det handlar om flexibilitet och anpassning.
Från 1994 är läroplanen gemensam för ungdomsgymnasiet och vuxengymnasiet. Typiskt för vuxenpedagogiken tycks vara mera inslag av genomgångar och mindre av förhör. Vad gäller pedagogiken, så konstateras att lärarna fortfarande för fem år sedan, 1997, företrädesvis prioriterade ”traditionell katederundervisning”!? … dock med ökat inflytande av de studerande.
I valet mellan två ytterligheter av inlärning – å ena sidan en undervisare som förmedlar kunskap till passiva mottagare, eller å andra sidan en situation där den studerande söker aktivt
efter information och kunskap, konstateras i en efterskrift att vuxenpedagogiken numera står närmast det senare alternativet. Samtidigt konstateras att det knappast finns någon allmängiltig pedagogik, varför vi alla uppmuntras till att pröva oss fram.
Nu är det tänkt att olika anordnare ska samarbeta kring de studerande, allt med utgångspunkt från vad som anses vara bäst för den enskilde studerande. Det gäller alltså för var och en att profilera sig. Här har vi pedagoger verkligen ett ansvar, och framförallt en möjlighet att skapa en tilltro hos våra studerande, när det gäller deras möjligheter att lyckas i sina målsättningar. Låt dem fråga och delta i riktiga kommunikationer. All utbildning och undervisning sker ju i ett bestämt sammanhang, i ett samspel mellan undervisare och deltagare, där även vi undervisare förhoppningsvis lär oss något.
Dessa ”nymodigheter” är i själva verket inte särskilt nya:
”Du kan inte lära en annan människa någonting
bara hjälpa henne att finna det inom sig själv.”
Galileo Galilei(1564-1642)
Undersökningar från just läkarutbildningen visar tydligt att efter avslutad utbildning för de elever som praktiserat PBL, är den samlade kunskapsbasen 40-60 % högre än efter traditionell undervisning. Sedan är det en annan sak att undervisaren bör förmedla vissa ramar. Allt kan inte ifrågasättas. Det som Lena har lärt ut är uppenbarligen inte detsamma som deltagarna lärt in. Informationen måste tolkas, sorteras och sållas. Vi utgår ifrån olika referensramar.
Lärande handlar om en komplicerad process med mycket känslor, motivation och inre förutsättningar, men också ett samspel mellan individ och omgivning. Det är svårt att skilja på känslor och intellekt.
Samhället och den nya tekniken utvecklas och förändras, antagligen i snabbare takt än någonsin tidigare. Vi känner också självklart av förändringarna inom skolans värld. Jag nämnde tidigare att skrivkonsten i praktiken gjorde de stora berättarna arbetslösa, och genom boktryckarkonsten rönte munkarna samma öde. Antagligen lyckades dock båda dessa grupper hitta andra viktiga uppgifter. Ett nytt samhälle springer fram med ny teknik - som ungarna ofta behärskar bättre än vi lärare – aktiva och självständiga studerande, som förväntas söka information och bildning på egen hand.
Hur blir det med vår egen roll – lärarrollen? Ska vi också söka oss andra uppgifter i framtiden? Eller är vi kanske redan där?
Som lärare måste vi kunna ge välmotiverade råd, stödja och stimulera i högre grad än att
föreläsa och undervisa. Vi bör också ha ett konstruktivt och välutvecklande samarbete med våra närmaste kolleger; inom distansutbildning utvidgas detta till att också gälla skolans tekniska personal. För oss som undervisar både inom ungdomsskolan och komvux, är det ett självklart faktum att pedagogiken skiljer sig avsevärt. Hänsyn till elevernas erfarenheter bör alltid tas, men bland vuxna finns det en hel del erfarenheter av både arbetsmarknaden och livet. Vuxna har redan förhoppningsvis tagit aktiv del av samhället och varit med om att påverka det. Det vore både dumt och en ren oförskämdhet att inte utnyttja deras erfarenheter.
I detta sammanhang är det intressant att ta del av Anita Hjälmes funderingar kring effekten av karisma kontra kunskap och systematisk träning. Jag önskar att vi kunde erbjuda våra elever både och. Målgrupperna har säkerligen en hel del gemensamma behov , förutsättningar och förväntningar, men mycket skiljer. Vi bör alltså även kunna sammanjämka olika viljor och klara konflikthantering i vår roll. Elever kommer och går mellan olika kurser och utbildningsanordnare, alltid på väg i ett allt högre tempo. Men kanske behöver vi inte alltid förflytta kroppen, utan låta enbart hjärnan sköta kommunikationen via telefon, dator och penna, TV, video m.m.
Redan nu är det så i mina flexkurser i svenska på komvux: Elever som inte har möjlighet att komma vid ett undervisningstillfälle sänder redovisningar via e-post och frågar samtidigt efter information om vad som eventuellt har missats, vad som ska ske nästa gång osv.
Detta kan vara en utmärkt lösning för den studerande, men innebär ofta dubbelt arbete för mig som lärare – för samma lön.
För att motivera vår yrkesroll, måste det finnas ett uppdrag som kräver specifik kunskap som lärare har, till skillnad från andra yrkesgrupper. Självklart måste omgivningen också anse att lärare har denna kompetens.
Siv Their – doktor i vuxenpedagogik – påstår att inte ens läkare besitter den makt som lärare har. Vi kan förmedla kärlek, omtanke och uppmuntran , men också förödmjuka och osynliggöra.
Vår syn på eleverna påverkar deras möjligheter att lära. I perspektivet ett föränderligt samhälle undrar hon kritiskt hur vi kan behandla kunskap och intelligens som ”något statiskt när allting annat visat sig vara föränderligt”! Siv Their tycks inte ha så höga tankar om oss nordbor: ”I Sverige och Finland väntar vi med att ge varandra erkänsla till begravningen”. Jag håller med henne om att beröm och uppmuntran är väsentligt för alla åldrar, men tror och hoppas att det inte är så illa i övrigt som hon påstår.
Lärarens professionalism står och faller med skillnaden i att kunna själv, och att kunna skapa förutsättningar för andras lärande.
Sammanfattning
”Undervisning kan befrämja språkinlärning”… för att anknyta till Crashen, men då måste gynnsamma villkor skapas. Modern pedagogik sägs utgå ifrån individens förutsättningar och behov. Så har det inte alltid varit. Inte frågade någon lärare efter elevens önskemål några decennier tillbaka. Boken och kursen skulle hinnas med före avslutning; sedan hade läraren gjort sitt. I ett demokratiskt samhälle är målet att skapa vakna och kritiska individer och dugliga samhällsmedlemmar. Det innebär att vi måste skapa i mjukt material, eftersom det snart ska formas om igen. För utbildningsanordnare och lärare är det svårt att vara vägledande inför alla nymodigheter. Det är antagligen än värre för dem som är i behov av grundläggande utbildning.
Våra elever kommer från olika kulturer och traditioner. Detta måste påverka utformningen av den undervisning som ska utgå ifrån den enskilde. Målen kan dessutom te sig som radikalt annorlunda och obegripliga för den som vuxit upp under helt andra förhållanden, än våra svenska.
I den pedagogik som inledningsvis antyds, gäller det att delvis flytta ut ifrån
klassrummet och den formella undervisningssituationen, att skapa så naturliga inlärningsmöjligheter som möjligt. Vi måste lära oss att i större utsträckning tänka bort väggar och gränser, kurser och ämnen, att samarbeta och integrera på alla plan.
För att kunna vara delaktig i dagens samhälle och det flöde av information som
ständigt strömmar emot oss, eller förbi, måste språket behärskas. Fredrik Lindström ställer frågorna: ”Vem äger språket?” och ”Vem bestämmer över språket?”. Ingen, svarar flera av mina elever. Men visst tror väl vi etablerade, professionella att vi har rätt måttstock och att andra bör anpassa sig till den!?
Skolans uppgift blir alltmer att utveckla förutsättningar för lärande, att vägleda, stötta och uppmuntra, att bygga upp och stärka självförtroende, förmedla positiva upplevelser, i en lustfylld och avstressad miljö; att inte enbart ta emot elever och deras önskemål, utan också uppsöka och marknadsföra. Det handlar om flexibilitet och anpassning. Och det gör det väl i alla möten.
Uppgifter från enkätundersökningen - Carlsund Utbildningscentrum/komvux
Samhällets prioritering
Bakgrund
Satsningen på vuxenutbildning har gett resultat; under 90-talet ökade antalet studerande inom komvux till det dubbla. Samtidigt har också andelen heltidsstuderande ökat markant. Vilka kategorier riktar sig då vuxenutbildarna till? Jo, främst arbetslösa och korttidsutbildade. Man har också synpunkter på åldern, 25-55 år, och en strävan till jämlikhet mellan könen vid fördelningen av platser. Invandrare och människor med funktionshinder är också prioriterade. Man antar att en hel del yngre deltagare kan gå under benämningen ”konkurrenskomplettering”, med syfte att höja betygen för att komma in på attraktiva utbildningar på högskolan. Andelen kvinnor inom såväl grundvux som vuxengymnasiet är omkring två tredjedelar.
Undersökningens målgrupp – Vilka studerar?
I min grupp ingår 50 stycken studerande. Samtliga av dessa har studerat svenska A eller B för mig på komvux under hösten 2001, eller gör så under innevarande vår, 2002.
Kön och ålder
Av målgruppens studerande är 33 stycken kvinnor, i åldern 20-48 år, och 17 stycken män, i åldern 21-44 år. Genomsnittsåldern är för båda könen: 30 år.
Familjeförhållanden
Ensamstående: 14 kvinnor --- 12 män --- sammanlagt: 26 st.
Gift/sambo: 19 kvinnor --- 5 män --- sammanlagt: 24 st.
Antal hemmavarande barn: 0 - 6 år 20 st.
7 -15 år 32 st.
16 - år 2 st.
Kommentar
20 kvinnor och 4 män har sammanlagt 54 barn. De studerande som har hemmavarande barn har därmed i genomsnitt 2,3 barn. Det är klart över medelvärdet. Motsvarande siffra för hela riket var för år 1999 preliminärt 1,5. I Motala var den 1,55 för perioden 1997-1999. Av svaren framgår också att merparten, 26 studerande, inte har några hemmavarande barn.
Studiernas omfattning heltid 40 st.
halvtid 2 st.
enstaka kurs(er) 8 st.
Kommentar
Jag konstaterar att 80% av våra elever bedriver heltidsstudier. Om jag preciserar utifrån kön,
så förhåller det sig enligt följande: Kvinnor studerar på heltid till 94% och män till 65%.
Ekonomi under studietiden Markera endast det viktigaste alternativet.
Kvinnor Män Totalt
Eget förvärvsarbete 0 3 3
Makes/sambos förvärvsarbete 1 0 1
Sparade medel 0 0 0
Studiemedel 17 10 27
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUX 0 1 1
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUXA 2 1 3
Särskilt utbildningsbidrag, UBS 6 2 8
A-kassa 2 1 3
Annat, ange vad 4 0 4
Summa: 50
Kommentar
Studiemedel är det i särklass vanligaste sättet att finansiera sina studier på, oavsett kön. På andra plats kommer särskilt utbildningsbidrag, UBS, speciellt bland kvinnliga studerande.
Under kategorin ”Annat” anges: utbildningsbidrag genom försäkringskassan (2), sjukbidrag och barnpension
Skolbakgrund
Kvinnor Män Totalt
Folkskola högst 8 år 0 0 0
Grundskola 9 år 1 3 4
Gymnasieavbrott 3 0 3
Gymnasieutbildning 2 år 8 0 8
Gymnasieutbildning 3 år 13 9 22
Eftergymnasial utbildning 0 0 0
Utländsk examen 3 3 6
Annan, vilken 5 2 7
Summa: 50
Principer för prioritering vid antagning till komvux på Carlsund Utbildningscentrum i Motala:
A Särskilda skäl eller pågående utbildning på komvux.
B Sökande med endast grundskola.
C Nya elever med endast 2-årig gymnasieutbildning.
D Sökande med 3-årigt gymnasieprogram/linje, 20 år eller äldre.
E Sökande med högskoleutbildning.
F Sökande under 20 år.
Kommentar
Med tanke på gällande prioritering, kan det tyckas anmärkningsvärt att en så stor andel av de studerande redan har examen från en treårig gymnasieutbildning. Det är dock endast två av femtio, 4%, som går direkt från ungdomsskolan till komvux.
Arbetslivserfarenhet
Av 33 kvinnor har 29 stycken redovisat arbetslivserfarenhet från c:a 6 månader till 25 år.
Bland manliga studerande har 15 av 17 erfarenhet av förvärvsarbete, i omfattningen 1-25 år.
Längre arbetslivserfarenhet på 10 år eller mer redovisar 15 kvinnor och 3 män.
Erfarenheterna av förvärvsarbete varierar således starkt – men den finns hos de flesta.
____________________________________________________________________________
Att börja studera igen – avgörande skäl
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag har valt att presentera utfallet med hjälp av ett poängsystem, där alternativen 1, 2, 3 har fått 3, 2 respektive 1 p.
Allmänna skäl
Jag ville …
utvecklas som människa 25 p
bli mer allmänbildad 34
kunna hjälpa barnen med läxorna 7
kunna engagera mig i samhällsutvecklingen 7
få behörighet för fortsatta studier/höja betygen 82
Annat allmänt skäl: 8
Kommentar
En klar majoritet av de studerande önskar fortsätta sina studier på högskolan direkt efter avslutade komvuxstudier. De som har fullständiga betyg behöver höja dem. Andra saknar betyg i vissa ämnen och har målsättningen att komplettera och få behörighet för fortsatta studier.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Anknytning till arbetsmarknaden
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag var arbetslös 56 p
Jag behövde fortbildning inom mitt yrke 12
Jag ville byta arbete 50
Jag uppmanades av min arbetsgivare 6
Jag behövde byta arbete av medicinska skäl 13
Annat skäl: 0
Kommentar
36 stycken, 72%, av dem som besvarat enkäten har här angett skäl, som är knutna till arbets-marknaden. Avgörande motiv för återupptagna studier är arbetslöshet och en önskan eller behov av att byta arbete.
Val av utbildningsanordnare
När började du studera på Carlsund/komvux?
Ht-00 eller tidigare 4 studerande
Vt-01 8
Ht-01 25
Vt-02 13
Kommentar
En klar majoritet har nyligen påbörjat sina studier på Carlsund. Detta faktum torde påverka en del av svaren, t.ex. synpunkter på studieresultaten och möjligheten att påverka sin situation.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Varför valde du just denna skola?
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Fräscht och modernt utbildningscentrum 11 p
Gott rykte hos mina kamrater 9
Goda förbindelser (buss, närhet…) 20
Samma typ av utbildning som i ungdomsskolan 4
Kurs(er) som jag var intresserad av erbjöds där 60
Möjlighet att förbättra mina betyg 62
Möjlighet att bli behörig för högre studier 52
Ingen kursavgift 2
Annat skäl: 8
Kommentar
Hälften av poängen fördelas på alternativen förbättra betygen och bli behörig för högre studier.
Att önskade kurser erbjuds, bedöms också som väsentligt.
Introduktionen i hörsalen - det första mötet med skolan
Uppgift: Markera viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Erfarenheter och intryck
Positivt överraskad av skolans förändring 10 p
Jag stärktes i min föresats att börja studera igen 52
Välbehövlig och klargörande information 75
Mycket, onödigt prat 15
Jag blev förvirrad av alla nya intryck 3
Jag kände oro inför nya rutiner och eget ansvar 11
Jag deltog inte 18
Andra intryck: Inga speciella kommentarer
Kommentar
Svaren utgör ett starkt stöd för en fortsatt introduktion i samma anda. Om vi utgår ifrån dem som deltagit, återstår 166 poäng. Av dessa står 137 för positiva intryck, där de närvarande har stärkts i sina föresatser genom erhållen information. Ett mindre antal upplever oro, förvirring och ett intryck av tomt prat.
Inflytande – inom vilka områden och på vilket sätt?
Tycker du att du har kunnat påverka din studiesituation inom följande områden?
Alternativ:
Arbetsformer klassundervisning, grupp, individuellt…
Kursinnehåll prioritering, tyngdpunkt …
Hemarbeten läxor, projekt …
Allmänt: önskemål, synpunkter får positivt gensvar
Förklaring: K = kvinnor, M = män, T = totalt
Resultat I mycket I ganska I ganska Inte alls S:a
hög grad hög grad låg grad
K M T K M T K M T K M T
Arbetsformer 2 3 5 27 11 38 4 3 7 0 0 0 50
Kursinnehåll 4 1 5 17 11 28 10 5 15 2 0 2 50
Hemarbeten 7 3 10 11 5 16 15 9 24 0 0 0 50
Allmänt 12 6 18 17 10 27 4 1 5 0 0 0 50
Kommentar
Om vi först tittar på ytterligheterna, ”i mycket hög grad” och ”inte alls” blir utfallet, med början från arbetsformer: 5-0, 5-2, 10-0, 18-0. Enastående positivt! Ett par undantag görs dock för möjligheten att påverka kursinnehållet. Om gränsen istället dras mittemellan positiva och negativa intryck blir motsvarande siffror för:
Arbetsformer 43 - 7 Utmärkt! Kan knappast vara mera övertygande.
Kursinnehåll 33 –17 Klar majoritet. Bra. Flera obligatoriska moment. Svårare att påverka.
Hemarbeten 26 –24 En tankeställare. Värt att diskutera vidare med kollegor och studerande.
Allmänt 45 - 5 Strålande. Enormt gensvar!
De studerande markerar överlag positiva intryck, och goda erfarenheter av att få gehör för sina önskemål. Resultaten kan utgöra underlag för ett fortsatt arbete i samma anda.
Efter viss erfarenhet av studier på komvux - hur har studierna påverkat dig?
Jag instämmer i följande påståenden I mycket I ganska I ganska Inte S:a
Kryssmarkeringar: antal röster hög grad hög grad låg grad alls
Jag har fått nya vänner 16 20 12 2 50
Jag har blivit mer allmänbildad 12 28 7 1 48
Jag har fått ökat självförtroende 11 23 13 3 50
Jag har fått bättre arbetsdisciplin 8 26 13 1 48
Jag har blivit mer intresserad av att läsa 17 27 4 2 50
Jag kan lättare hjälpa barnen med läxorna 5 9 6 4 24
Jag kan lättare hävda mig på arbetsmarknaden 7 14 15 9 45
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag har svårt för att hinna med det sociala livet 11 13 16 10 50
Jag känner mig ofta stressad och utarbetad 10 11 23 6 50
Jag är besviken över mina studieresultat 3 3 15 27 48
Jag saknar min tidigare arbetsplats 3 2 5 34 44
Jag ångrar att jag började studera 0 1 1 46 48
Jag har svårt för att klara ekonomin 4 8 15 22 49
Kommentar
Det finns flera naturliga skäl till att jag inte har fått 50 svar på varje delfråga.
Någon kan anse sig vara både allmänbildad och ha god arbetsdisciplin redan vid starten. Endast 24 studerande har hemmavarande barn – här har alltså alla besvarat aktuell fråga. Merparten av dessa har riktigt små barn, varför problem med läxläsning knappast föreligger. De som inte har besvarat frågor om arbete och arbetsmarknad saknar erfarenhet eller anknyt-ning till arbetsmarknaden. Ett par studerande hänvisar till att de nyligen har påbörjat sina studier och därför inte kan besvara frågor om studieresultat, om de ångrar sig eller eventuella besvikelser. Svarsprocenten måste dock anses vara mycket hög.
De studerandes läsintresse har tveklöst ökat, därmed också allmänbildningen. En klar majoritet har utvecklat arbetsdisciplinen och fått bättre självförtroende – dessutom nya vänner.
Intryck från skolan och undervisningen
Jag instämmer i följande påståenden I mycket I ganska I ganska Inte S:a hög grad hög grad låg alls
Den allmänna stämningen på skolan är god 24 25 1 0 50
Jag uppskattar skolans yttre miljö 12 24 14 0 50
Skolan har god teknisk utrustning 13 34 3 0 50
Kursutbudet motsvarar mina behov och önskemål 20 26 3 1 50
Jag får den hjälp jag behöver av berörd personal 27 20 3 0 50
Jag utvecklar mitt lärande främst genom skolan 13 28 9 0 50
Jag uppskattar lärarens nya roll som handledare 22 26 2 0 50
Jag upplever personalen över lag som kompetent 23 27 0 0 50
Personalen är engagerad och tillmötesgående 29 20 1 0 50
Kommentar
Genomgående mycket klara besked – det kan inte bli mycket bättre! Ett par ”plumpar”: Den yttre miljön har inte charmat alla, dock förvånansvärt(?) många. Jag tänker på asfalt och närheten till intensiv trafik, utanför skolan.
Nio studerande utvecklar sitt lärande främst utanför skolan, kan tolkas som aktivt, engagerat och självständigt. Det är väl egentligen så det ska vara. Vi lär hela tiden – överallt.
En (!) studerande upplever inte personalen som särskilt engagerad och tillmötesgående. Det är väl trots allt en för mycket!? En viss tröst ser jag i att denna elev inte själv har engagerat sig, utan varit frånvarande den mesta av tiden. Men varför?
Av kommentarerna framgår att de studerande uppskattar stämningen på skolan, och tycks trivas utmärkt. Skolan motsvarar högt ställda förväntningar, både vad gäller teknisk utrustning och kursutbud. Personalen upplevs dessutom vara kompetent, engagerad och tillmötesgående. Det torde under sådana förhållanden finnas goda förutsättningar för en positiv utveckling.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Studietakten anses vara alltför hög: 4 hög: 31 lagom: 15 låg: 0 alltför låg: 0
Kommentar
Av ovanstående svar framgår tydligt att studietakten varken är låg eller alltför låg. Av 50 studerande anser 31, eller 62%, att takten är hög, men inte alltför hög. Eftersom flexkurser med färre antal timmar och högre studietakt efterfrågas i allt större utsträckning, drar jag slutsatsen att de flesta anser det vara önskvärt att studietakten är hög.
Sammanfattande intryck från enkäten
Min målgrupp består av 50 studerande, 33 kvinnor och 17 män. Könsfördelningen överens-stämmer med tidigare utförda undersökningar i landet. Medelåldern är för båda könen 30 år. De flesta kvinnorna lever som gifta eller sambo, medan männen till övervägande delen är ensam-stående. Ungefär hälften av de studerande har hemmavarande barn – i genomsnitt 2,3 stycken. Detta är klart över genomsnittet i såväl hela riket som i kommunen för övrigt. Uppgifterna gäller 20 kvinnor och 4 män. Kvinnorna tycks ha huvudansvaret för barnen.
Hela 80% av målgruppen bedriver heltidsstudier, ännu högra andel av kvinnorna. I en äldre undersökning av komvuxstuderande, år 1984, konstateras att endast 24% uppgav sig vara heltidsstuderande och 56% angav ”eget arbete” som den huvudsakliga finansieringen.
Hälften av kvinnorna och en ännu högre andel av männen finansierar studierna med studiemedel. Av en sammanställning från Skolverket 1998 – Kunskapslyftet - framgår det att vanligaste finansieringen för kvinnor är SVUX, med närmare 80%, om vi enbart gör en jämförelse, utifrån begreppet kön; därefter följer UBS…SVUXA…”annan”…och studiemedel, ca. 60%. För män är finansieringen den motsatta, alltså med studiemedel först och SVUX sist.
Under slutet av 90-talet konstaterades att den vanligaste bidragsformen var UBS. Dock var den samlade benämningen ”annan finansiering” ännu högre. Detta gäller i högsta grad för äldre studerande, och är mycket tydligt i åldersgruppen över 50 år. Här måste tilläggas att en stor andel vuxna, generellt sett, bedriver studier på deltid. På Carlsund är situationen dock den rakt motsatta, med 80% heltidsstuderande, enligt min undersökning av aktuell målgrupp.
Med tanke på att denna grupp saknar arbete i nästan lika hög grad är resultatet följdriktigt. De flesta har tidigare erfarenhet av arbetslivet, om än i varierande omfattning. Men antingen har man varit arbetslös innan studierna påbörjades, annars har man velat byta arbete frivilligt eller av medicinska skäl. I det närmaste hälften av de studerande har 3-årig gymnasiekompetens och tillhör knappast den kategori som prioriteras vid antagning till vuxenutbildningen.
Utöver skäl med anknytning till arbetsmarknaden har man motiverat sina studier med mål-
sättningen att få behörighet för fortsatta studier eller höja betygen. Högskolan hägrar i båda fallen. Valet av utbildningsanordnare tycks styras av praktiska skäl. Här finns de kurser som efterfrågas och därmed möjligheten att förverkliga sina mål. Skolans placering och goda kommunikationer nämns också som en fördel.
Det första intrycket av skolan är otvetydigt positivt. Introduktionen fyller sin funktion och stärker deltagarna i deras tidigare föresatser att börja studera igen. En mindre andel tycker att den skapar oro och förvirring, och främst består av onödigt prat.
I läroplanen betonas den studerandes medinflytande i undervisningen. Hur upplever min målgrupp sina möjligheter att påverka arbetsformer, kursinnehåll, hemarbeten och rent allmänt? Av enkäten framgår att majoriteten endast har en kortvarig erfarenhet av skolan.
Vad gäller det allmänna intrycket, liksom arbetsformerna är ändå de positiva reaktionerna frapperande. En klar majoritet tycker också att önskemål om kursinnehållet beaktas. Sämre ställt är det med hemarbeten. Hälften anser sig i ”ganska låg grad” ha något inflytande. Detta tycks dock vara individuellt, då 10 av 50 svarar ”i mycket hög grad”, medan ingen har markerat ”inte alls”. Det lönar sig kanske att försöka?!
Vilka är gruppens erfarenheter av studierna, hittills? Undersökningen visar entydigt att läsintresset har ökat, likaså arbetsdisciplinen och självförtroendet. Dessutom har flertalet studerande fått nya vänner.
Avslutningsvis bekräftar målgruppen de goda erfarenheterna av mötet med skolan och undervisningen. Personalen är kompetent, engagerad och hjälpsam. Dessutom lovordas den goda stämningen och miljön, liksom skolans tekniska utrustning och studieförutsättningar.
Uppgifter från intervjuer, enskilt och i grupp
Ett livslångt lärande
Alla vuxenstuderande är positiva i sin inställning till ett livslångt lärande – kanske en självklar förutsättning för lyckade studieresultat?!
Lärande och kunskap utgår ifrån en öppen attityd till livet och omgivningen. Samhället är i ständig förändring, liksom individen. Detta kopplas samman med ett naturligt behov av ett livslångt lärande. Det handlar om såväl teori som praktik – en förmåga att se sammanhang och kunna sammanfoga. Vi lär inom skolan och utanför, medvetet och omedvetet, både bra och dåliga saker – HELA TIDEN.
Flera av mina elever har visat att de verkligen funderar över detta begrepp:
Det kan vara en utmaning: ”När jag gör saker jag inte tror jag klarar av. Och ändå klarar av de sakerna sedan, ex. studier. Jag lär mig genom utmaningar” (Margareta, 35).
Kanske något att bära med sig genom livet: ”Varje dag ställs man inför en ny situation eller kunskap som man kan lägga i ’ryggsäcken’ och relatera till vid senare tillfällen” (Lina, 24).
En ung kvinna från Kina vill förena upplevelse och mål: ”Jag tror faktiskt att jag ska lära mig från olika håll i hela mitt liv genom att tänka och betrakta, och genom att uppleva mycket. Jag läser för att jag verkligen tycker om att läsa. Jag tror att man blir finare när man har någonting i huvudet. Man kanske inte är född vacker, men genom att läsa och lära sig kan man bli klok. Jag vill hellre ha ett klokt huvud än ett vackert ansikte”.
Apropå ålder och erfarenhet: ”Jag känner ett stort intresse för att lära mig saker, och tror att man aldrig blir för gammal för att lära. Så det är min renaste övertygelse att uttrycket ’Det går aldrig att lära gamla hundar att sitta’ är helt och hållet gripet ur luften” (Carola, 42).
Liknande hoppfulla tankar: ”Ett livslångt lärande känns självklart för mig. Tanken på att det skulle finnas ett slutdatum i livet för hur långt man kan lära sig är hemsk” (Lena, 23).
Hinder för lärande?!
Finns det någon som bättre personifierar den okuvliga viljan att övervinna alla hinder än Helen Keller – den döv – stum – blinda flickan som via teckenspråk lyckades få kontakt med sin omgivning? Därefter förändrades hennes liv radikalt, och hon kämpade vidare, till och med inom skolans värld. Hon nådde så småningom lysande resultat – på universitetsnivå!
Självklart kan även vuxna i allmänhet uppleva hinder för lärande: alla har inte samma begåvning, en del hänger inte med, har ofta svårigheter med koncentrationen och motivationen, i vissa fall på grund av syn- hörsel eller andra funktionshinder.
Vad jag själv inte funderat speciellt över tidigare, är att det avgörande beslutet om att börja studera - enligt Their - i allmänhet utgår ifrån en förlust eller ett nederlag. Jag skulle dock hellre säga kris, eftersom våra elever i regel redan har tagit sig igenom denna fas. Det kan vara en skilsmässa eller påtvingad arbetslöshet som är den direkt utlösande faktorn. Man kan nog också utgå ifrån att tidigare erfarenheter av skolan inte är enbart positiva, utan till och med övervägande negativa. Rädsla och osäkerhet kan prägla mötet med vuxenutbildningen.
Dunebrandt nämner faktorer som bristande studievana, sociala problem och bristfälliga språkkunskaper som ofta oöverstigliga hinder. Tidigare misslyckanden och därmed oro och olust inför tanken på skolan i allmänhet har kanske satt outplånliga spår. Man kan sakna erfarenhet av att bli sedd…att bli bekräftad av läraren. Det finns exempel på att läraren har förstärkt den redan tidigare låga självkänslan.
Somliga hittar enkelt fram till de möjligheter som erbjuds, andra måste sökas upp, påverkas, stöttas…Här föreligger t.o.m. en kommunal skyldighet till information och vägledning gällande grundläggande vuxenutbildning.
Hos min målgrupp har de studerande av naturliga skäl, åtminstone delvis övervunnit de hinder som eventuellt förelegat – annars skulle de knappast ha påbörjat sina studier: ”Jag har inte upplevt några direkta hinder. Det kan nog bero på att jag var arbetslös månaderna innan så jag såg väldigt mycket fram emot studierna här” (Lena, 23).
Men visst finns det fortfarande hinder: Speciellt kvinnor bekymrar sig för förändringar i form av osäker ekonomi, försörjningsbörda, yttre press och stress, omgivningens skepsis, en känsla av att allt ska fungera som förut i hemmet. De förväntas också eller har i regel den föreställningen att de måste sköta hushållet, laga mat och städa i samma omfattning som tidigare, fortfarande ha huvudansvaret för barnen – att studierna inte får inkräkta på någonting annat. Kvinnor hänvisar oftare till bristande självförtroende och oro inför möjligheterna att klara av studierna: ”Mina hinder till att studera på komvux har varit andra som inte tycker att det är en bra idé” (Sonja, 25), och ”Att tro att jag varken hinner eller ska känna mig motiverad att läsa. Rädsla för att det blir för tufft, folk som har varnat mig för att det är tufft att läsa på komvux” (Margareta, 35). Andra bekymmer – kvinnans lott? ”Ekonomi, tidsbrist, sjuka barn, visste inte hur det skulle gå att plugga efter tio år ’ute i livet’” Anna, 31).
Hos männen finns hindren i större utsträckning inombords: lathet, glömska, ovana, bristande motivation, en fråga om prioritering – endast i undantagsfall upplevs någon press utifrån.
Ett par unga grabbar redovisar liknande problem: Den ena inser att han är lat, den andra är ”ganska glömsk och behöver mycket repetition”.
Det finns stora hinder…”Tyvärr, tyvärr…det finns många olika hinder, framför allt mitt jobb. Jag jobbar nämligen heltid och detta innebär att jag måste jobba in tiden som jag tillbringar i skolan” (Ahmed, 34).
…men också överkomliga: ”’Små hinder’ är utmaningar” (Gruppintervju).
Drivkrafter
Egna kommentarer och slutsatser
Varifrån får vi viljan att lära? Ytterst är det väl en fråga om att överleva, men i mindre sammanhang har vi nog en naturlig drift att ”bemästra” de utmaningar som vi ställs inför. Redan som riktigt små vill vi visa mamma och pappa att vi kan. Det finns vidare ett naturligt behov av att tillhöra gruppen, och då bör man inte göra bort sig.
Tyvärr har nog många vuxenstuderande med sig en bild av misslyckande – i och utanför skolan. Detta blir ett hinder att forcera. Drivkraften har dock tydligen varit starkast bland våra studerande. Förmågan hänger nära samman med tilltron, självförtroendet. Det finns eller måste ges en chans att byggas upp. Kanske kan en ny gruppidentitet uppstå i studiesamvaron.
Kommentarerna från min målgrupp uttrycker behov av att ha ett utstakat mål: ”Det som driver mig själv just nu är att jag har som mål att utbilda mig till socionom. Jag längtar efter att komma ut på skolor och arbeta som skolkurator. Min stora passion är att hjälpa människor. (Lena, 23).
Flera studerande talar om föresatsen att uppnå sina mål, ”att verkligen ta tag i allt och bli någonting”. Den enskilde studeranden ser ofta studierna som en utmaning, ett sätt att visa sig själv och omgivningen att ”jag kan”: Jag vill uppnå mina mål så att jag, min familj och senare mina barn kan vara stolta över mig” (Mirela, 20).
Flera vill känna sig delaktiga – i familj och samhälle. I det mindre perspektivet kan det gälla att förstå vad barnen arbetar med i skolan, att ”hänga med” i deras utveckling och helst också kunna hjälpa., att få vara en positiv förebild för barnen; familjen ska kunna känna stolthet:
”Jag vill arbeta med något som jag tycker är roligt och kunna försörja min familj, utan att behöva vända på varje krona. Bli en bra förebild för barnen” (Anna, 31).
”För mig är drivkraften vetgirighet och att ha fyra barn/ungdomar hemma som inspiration. Är på väg att bli ’omkörd’ vad gäller allmänbildning. Nu kan jag briljera vid frukostbordet med Dantes helvetestratt! (uppskattat av sonen, 9 år)” (Carola, 40).
Ett starkt motiv kan vara negativa erfarenheter av tidigare arbetsplatser och arbetsuppgifter. Uppbrott och förändring kan då vara en avgörande faktor: ”Jag fann mig inte tillrätta inom industrin. Här ligger väl lite av drivkraften i att man vet vad man helst inte vill, efter att ha hört andra säga: ’Jag skulle bara jobba ett tag och tjäna pengar. Nu har jag jobbat här i tjugo år’”
(Anders, 26).
Efter många år inom samma bransch kan det kännas inspirerande att pröva ”hur långt man kommer, vill fräscha upp de små grå” (Håkan, 52).
Att tillåta sig inspireras på vägen mot målet måste väl vara den bästa drivkraften av alla: Det är så himla roligt, nu när jag har kommit igång. Nu hittar jag nya ämnen som skulle vara roligt att läsa bara för att få reda på mer. Först var det ’bara’ att jag ville ha behörighet till högskolan (Yvonne, 36).
Att studierna av en klart övervägande majoritet upplevs som stimulerande och roliga, under-lättar självklart uppfyllelsen av de goda föresatserna.
Lärprocessen Fördel yngre – fördel äldre?
Vi kan enas kring några honnörsord och begrepp som starkt befrämjar ett lyckat resultat av lärprocessen: nyfikenhet, motivation, engagemang och ett aktivt sökande efter kunskap. Därutöver skulle jag gärna vilja vara utrustad med både begåvning och erfarenhet – och inte minst, ett gott självförtroende. Om man inte tror på sig själv – vem ska då göra det?
För min målgrupp har lärprocessen till övervägande delen handlat om ålderns inverkan på lärandet; när lär man sig lättast och på vilket sätt?
Manliga studerande har kommenterat denna fråga mycket kortfattat och i allmänna ordalag, eller inte alls. Därför redovisar jag – med ett undantag – enbart kvinnliga svar.
Flera av mina studerande funderar således främst över ålderns betydelse i lärprocessen: ”Det bästa sättet att lära sig är att hitta ett intresse för det man läser. Då blir det roligare och lättare. Ju yngre man är, desto lättare är det att ta till sig ny information, men är man äldre har man erfarenheter att relatera sitt lärande till”(Lina, 24).
”Jag tror att yngre har lättare att komma ihåg saker. Åldern spelar roll för lärandet, men jag tror att en människa har lättare att komma ihåg, oavsett åldern, då hon är aktiv” (Mirela, 20).
” Nyfikenhet intresse, vilja och erfarenhet tror jag är viktigt när det gäller inlärning. En ung människa har minnet intakt, medan en erfaren har fler perspektiv som säkert kompenserar när man ska lära sig något nytt” (Anders, 26).
Andra är mera övertygade om för- och nackdelar med åldern: ”Åldern tror jag att man har emot sig. Det tar längre tid att få in ’fakta’ i huvudet” (Annelie, 34). ”För min del behövs det en hel del repetition för att det ska fastna. Det har kanske med åren att göra” (Maria, 38).
”Studierna är på sätt och vis lättare nu. Visst är man inriktad på att göra sitt bästa, men tonårens råpluggande är borta. Nu lär jag mig för min skull” (Else-Marie, 40).
”Jag tycker att det är mycket lättare om man har nå´t att relatera till, vilket man har om man har varit ’ute i livet’ och skaffat erfarenheter” (Anna, 31).
Kunskapssyn
I en modern pedagogik söker den studerande rätt på information, och omvandlar den till kunskap, gärna under lärares handledning, och förmedlar den till sin omgivning. Härigenom ökar möjligheten till att kunskapen förstärks och befästs.
För den enskilde tycks kunskap innebära en ökad självinsikt, bättre självförtroende och en känsla av delaktighet och frihet: ”Kunskap är frihet, en nyckel till låsta dörrar” (Eric, 23).
Att besitta kunskap, innebär att ha makt, mötas med respekt – och detta leder i en positiv utveckling till ökad förståelse och vidsynthet. Att ha fördomar, betyder, tvärtom, att döma före…, innan man vet: ”Kunskap är makt! Större möjligheter. Vi tar in kunskap, formar våra tankar och får lättare att förhålla oss till relationer och situationer” (Anders, 26).
Kunskap ska kunna användas i vardagslivet; det handlar om att se både delarna och helheten, att kunna dra slutsatser av sina iakttagelser: ”Kunskap för mig är när det jag lärt mig kan användas i det vardagliga livet eller på den arbetsplats man valt att arbeta, att man kan dela med sig av sina kunskaper och lära någon annan” (Anna, 31). ”Att kunna sätta in det lilla i det stora sammanhanget” (Carola, 42).
Kunskap skapar gemenskap och inger självförtroende: ”Att få känna mig delaktig i samhället. Att växa som människa. Att jag lär mig HELA LIVET i ’Livets skola’” (Irene, 37).
Kunskapen kan vidga vår synvinkel och innebär då för en grupp: ”Att ha förståelse och brett seende för saker och ting.
”Ingen kan allt, men alla kan något”. En tröst?
Självbild
I beskrivningen av självbilden betonas genomgående vikten av ett gott självförtroende. En klar majoritet av de studerande uttrycker en mycket positiv förändring i synen på sig själva och sin utveckling under studietiden; trivsel, positiv förändring, ökad självtillit, och ett allt bättre självförtroende. Samtidigt uttrycker de flesta behovet av målmedvetenhet och en lagom stark, främst inre, press som viktiga förutsättningar för studieframgångar:
Självförtroendet är bra och jag tror att trivsel och motivation går hand i hand för att uppnå de mål man satt upp…bara man inte blir för lat…(Anders, 26).
Självförtroendet är inte på topp, tycker själv att jag är trög och svårlärd, men försöker så gott jag kan. Vill lära mig. (Per, 29).
”Jag har alltid varit trygg i vetskapen att jag kan det jag vill. Jag måste inte bevisa för mig själv att jag kan, vill gärna ha lite ’utmaningar’, lite press att prestera bättre” (Else-Marie, 40).
Utmaningar gör att man växer: ”Bra självförtroende är naturligtvis ett stort plus när man börjar studera. Men även om det vacklar så växer det säkert om undervisningen är individuellt anpassad och man känner att man gör framsteg. Och hur många är intresserade av att gå tillbaka till sitt arbete efter att ha studerat? Ett tecken på att man vågar, man kan?! Är själv en utpräglad tävlingsmänniska. Och vad kan vara roligare än att tävla med sig själv. Och det har inget med betyg att göra, utan det är utmaningen. Klarar jag det här? (Carola, 40).
Min självbild har blivit otroligt mycket mer positiv sen jag började här. Jag känner att jag är smart och duktig” (Yvonne, 36).
”Min självbild håller på att förändras. Från att ha varit oerhört hämmad och blyg och inte vågat tro på mig själv har jag börjat se vilka begåvningar, talanger och möjligheter jag har. Mycket beror på min gudstro som gör att jag fått uppleva att jag är betydelsefull och att jag inte finns till av en slump…På grund av det har motivationen och trivseln ökat” (Lena, 23).
”Jag känner själv att mitt självförtroende börjar att återvända, tack vare att jag börjat studera…Jag trivs och känner motivation med studierna, ibland kan jag uppleva att jag kanske har en för hög ambitionsnivå, men jag har den grundinställningen att man ska göra väl ifrån sig oavsett vad det gäller” (Håkan. 52).
Undervisning
Undervisningen på Carlsund är överlag mycket uppskattad; en modern pedagogik, där läraren handleder och den studerande själv tar ett stort ansvar för sina studier. Studierna uppfattas som stimulerande. Relationen mellan lärare och studerande anses fungera utmärkt.
Men visst kan man uppfatta situationen olika: ”Det känns att undervisningen här är modern. Diskussioner och dialoger mellan lärare och elever tror jag utvecklar oss. Samtidigt som den korta tiden i klassrummet gör att man måste ta eget ansvar och söka kunskap utanför klassrummet” (Anders, 26).
”Ganska traditionellt tycker jag. Studierna är ju ganska tidspressade så det ges inte så stort utrymme för eget sökande” (Else-Marie, 40).
En grupp uttrycker sig så här: ”Vi är nöjda, läraren mera handledare och arbetet självständigt. Man får ett förtroende – man får försöka uppfylla det. Stimulerande.
En studerande jämför med tidigare erfarenheter: ”För mig är den undervisningsform som sker både ny och spännande. Har bara att jämföra med den som jag hade på 60-talet, där eleven inte fick diskutera på det sätt som sker idag.. Jag personligen tycker nog att man får mer utbyte av att ibland diskutera fram både lösningar och förståelse för texter. Har man sedan ämnen av mera praktisk karaktär, så är det nog bra om man som elev får lära sig att söka information. Då både lär man sig att söka och förstår olika sätt av informationen. (Håkan, 52).
Ämnet svenska
Tidigare erfarenheter – Hur upplever du ämnet nu?
Endast ett fåtal av de tillfrågade – sju av femtio - redovisar positiva erfarenheter från ungdomsskolans undervisning i ämnet svenska. Nästintill tre gånger så många minns med fasa
hur lärare har ”mässat” och därefter gett prov på allt… problem med rättstavning, grammatik och novellskrivande. Ämnet var tråkigt: ”Då stod läraren vid katedern och ’lärde’ oss elever, sedan blev det prov på allt. Nu är det väldigt positivt, mycket varierande med bl.a. grupp-diskussioner” (Petra, 37). ”Jag hade skräck för just grammatik. Och alla snabbfrågor som följde. Jag hoppas att det är över nu. Annars så gillar jag svenskan” (Emelie, 21).
Följande citat visar vilka förödande konsekvenser negativa erfarenheter kan få: ”Jag har ganska dålig erfarenhet från grundskolan, eftersom jag har stora problem med att stava rätt. Uppsatsskrivning innebar då ett stort problem. Svensklektionerna var en plåga. Jag har förträngt högstadiets lektioner i ämnet och minns inte ens vilken lärare jag hade. Troligtvis fick jag inte det stöd som jag behövde. Det innebar att jag inte vågade läsa vidare för jag trodde jag var så dålig. Nu är jag inte dålig längre” (Kristina, 47).
Utifrån dessa kommentarer och resultat, finner jag det märkligt att ingen (!) uttrycker sig negativt över ämnet svenska på komvux, däremot 40 stycken helt positiva omdömen: ”Positivt. Kanske lite för hög studietakt, men väldigt intressant” (Pia, 31). ”Väldigt positivt överraskad, mycket intressant, som jag ej kunnat tro” (Marita, 29). ”Jag har alltid tyckt att svenska är intressant, men det är först nu som jag inser hur roligt ämnet är” (Ronja, 26).
Andra anser sig fortfarande ha vissa svårigheter med något eller några moment inom ämnet, men uppskattar stämningen och den ökade möjligheten till delaktighet. Utöver detta handlar de positiva kommentarerna om att det har blivit mera personligt, med utrymme för diskussioner och egna initiativ; därmed också lättsammare och roligare.
Ett av mina mål i undervisningen i svenska är just att varje studerande ska våga ifrågasätta och delta aktivt i viktiga frågor, samt bli medveten om sitt språk, i såväl tal som skrift. Sedan står det varje individ fritt att själv avgöra i vilken mån fantasi och skaparanda, respektive formella krav och regler ska tillåtas styra eller påverka detta språk. I Fredrik Lindströms bok ”Världens dåligaste språk” förmedlas många tankar om språk; ändå är det främst frågorna som väcker mitt intresse: ”Vem äger språket?” och ”Vem bestämmer över språket?” Visst kan dessa frågor ge upphov till funderingar och diskussion.
Jag utgår ifrån att den största förändringen trots allt har skett inom de studerande själva, vad gäller mognad, motivation och beredskap till att engagera sig även i detta ämne: Under gymnasietiden var det mycket svårare. Det var fler prov m.m. Nu går det mycket lättare, kanske beroende på att man mognat” (Sara, 21).
Livserfarenheten är en viktig ingrediens för ett ökat utbyte av språklig kommunikation, liksom litteraturläsning, analys och diskussion: ”I ungdomsskolan fanns inte mycket utrymme för diskussioner om författare och romaner. Det var mer faktaundervisning än djupt filosofer-ande. Det är bättre på komvux. Men jag tycker ändå att elevernas valfrihet ska bli större, vad gäller texter och skönlitteratur. Det finns alltid något som passar alla” (Markus, 21).
Själv uppfattar jag mina elever som till övervägande delen aktiva och engagerade, och klart medvetna om sitt eget ansvar som vuxna studerande.
Allmänt: då - nu
Väsentliga skillnader mellan vuxenstudier på komvux och tidigare erfarenheter från ungdomsskolan
Undervisningen har blivit ”modernare”, mindre lärarstyrd och med närmare relation mellan lärare och studerande; mindre statisk och mera mänsklig, från korvstoppning till eget ansvar:
”Mer diskussioner nu än då. Mindre uppdelning mellan lärare och elever” (Sara, 21).
”Förr var det mer korvstoppning. Nu får man ta ansvar själv och man har mer ’frihet’.
Jag föredrar det senare” (Elin, 30).
”På gymnasiet kunde en kurs ta två år, vilket är alldeles för utspritt. Man fick aldrig något sammanhang i kursens innehåll. På komvux läser man samma kurs på en termin. Samman-hanget blir då mera tydligt” (Daniel, 20).
Man upplever komprimerade studier med tydliga mål, i ett högre tempo som något övervägande positivt, önskvärt. För övrigt refererar det stora flertalet studerande till en egen förändring i form av personlig mognad, ökad insikt, starkare motivation, bättre självförtroende, större frihet och en utbildning av egen fri vilja: ”Då var det mera statiskt lärande. Det hela har fått en mänskligare innebörd nu” (Göran, 54). ”Jag tycker att jag har stimulerats mer i vuxenutbildningen och uppskattats mer” (Kristina,47).
Utbildningsmål
Har ditt utbildningsmål förändrats sedan du påbörjade dina studier?
En överväldigande majoritet - 43 stycken av 50 - säger sig stå fast vid tidigare utbildningsmål! I ett flertal fall är dock inte målet preciserat, utan man hänvisar till en viss inriktning, mot teknik, ekonomi, sjukvård osv. Man inriktar sig på högskolestudier efter avslutade komvuxstudier.
Endast ett par studerande har helt klart ändrat inriktning, och resten är fortfarande osäkra.
Den närmaste framtiden
Vad gör du efter avslutade studier på komvux?
Mer än hälften – knappt 60% - deklarerar att de tänker fortsätta direkt till högskolan, medan 25% funderar på att arbeta ett tag, vara lediga, och kanske resa något halvår före fortsatta studier. Resten räknar med att gå tillbaka till tidigare arbete, förhoppningsvis med andra uppgifter, eller avser att söka annat arbete:
”Efter komvux kommer jag först att jobba lite och sedan plugga vidare” (Henrik, 21).
”Går troligtvis tillbaka till min arbetsplats, ev. byter jag tjänst inom samma yrke, men förhoppningsvis har jag fått in en fot i någon annan bransch” (Carola, 42).
”Jag reser antagligen tillbaka till London för att jobba eller börjar studera vid universitet” (John, 21).
Den högteknologiska utvecklingen är en utmaning för både Sverige och den enskilde
medborgaren. Kunskapssamhället ställer krav – och ger möjligheter. Utbildning med hög status lockar, liksom välfärd. Satsningen på högre studier är imponerande. Samtidigt tycks dagens studerande ha högre krav på livet än ”bara” ett arbete. Undersökningens deltagare har i relativt stor utsträckning erfarenhet av resor och längre uppehälle utomlands, med såväl arbete som rekreation. Kontakter knyts och erfarenheter byts.
Sammanfattande intryck från intervjuerna
Samhället förändras. Detta kan ses som ett problem eller en utmaning. Människor blir arbetslösa eller upplever stagnation i livet och arbetet. Drivkrafterna till förändring är starka; för min målgrupp, antagligen starkare än hindren. Det första hindret, att bryta upp och börja studera har redan klarats av. Främst kvinnorna uttrycker oro för konsekvenserna, med tanke på hem, familj, (sjuka) barn, ekonomi, tidsbrist, press och stress. Samtidigt vill man visa sig själv och andra att man kan. Man vill utvecklas, känna gemenskap och delaktighet, kunna hjälpa barnen, vara ett gott föredöme, någon att vara stolt över.
Åldersskillnaden är stor inom vuxenutbildningen. Detta ses enbart som stimulerande, och diskuteras ingående i samband med lärprocessen. För att lära krävs motivation, engagemang och självförtroende.
Genom ökad kunskap utvecklas också självinsikten och förståelsen för andra. Man får makt, möts med respekt – men upplever samtidigt att man blir mera vidsynt och tolerant. Fördomar tyder på brist på kunskap. Utmaningar ses i stor utsträckning som en möjlighet att växa tillsammans med sina studiekamrater. Som en naturlig följd av detta avslutar jag intrycken med det begrepp som ständigt återkommer i de studerandes kommentarer - ”självförtroende”. Om man inte trodde på sig själv tidigare, så gör man det nu.
Mina intryck från intervjuerna är att de studerande är mer än nöjda med sin studiesituation. Deras uppskattande kommentarer tolkar jag som bästa tänkbara betyg och inspiration till all personal på komvux.
Diskussion - med en kort sammanfattning av min tidigare utredning som bakgrund
Den övergripande uppgiften med denna uppsats har varit att utreda vad som sker i mötet mellan den vuxne studeranden och skolan.
De studerande kommer till komvux med skiftande bakgrund. Åldern varierar, och därmed livserfarenheten. Knappt hälften har treårig gymnasiekompetens. Nästan alla har någon vana från arbetsmarknaden – en del kortvarig, andra mångårig. Gemensamt för det stora flertalet är att de saknar arbete. De är ofrivilligt arbetslösa eller har valt att bryta upp, några av medicinska skäl. Det föreligger alltså skäl med anknytning till arbetsmarknaden att höja sin kompetens.
Kommentarerna från tidigare skolgång är i många fall klart negativa. Ungdomsskolan har ofta sammankopplats med tvång och motivationen har varit låg. Självklart finns det undantag. När väl de svåraste hindren har undanröjts, är det drivkraften som dominerar. Nu hägrar attraktiva utbildningar på högskolan. Motivationen måste vara stark inför denna utmaning. Det kan röra sig om flera år av studier, i de flesta fall på heltid. Samtidigt uttrycker de studerande, särskilt kvinnorna, en viss tveksamhet. Vem sköter hemmet och barnen? Hur går det med ekonomin?
Tänk om jag inte klarar av det? Visst finns det risker med högt ställda förväntningar och studielån. Förväntningarna är höga vid det första mötet med skolan – introduktionen.
Många är nervösa och spända, kanske förvirrade, men för de flesta innebär de första intrycken av Carlsund och personalen, lyckligtvis, att motivationen stärks.
En förutsättning för trivsel är att man anser sig kunna påverka sin situation. Resultatet av min förfrågan om de studerandes möjligheter till inflytande tolkar jag som enastående tillfreds-ställande, inte minst med tanke på att målgruppen nyligen har påbörjat sina studier på komvux.
Jag kan dessutom konstatera att arbetsdisciplinen är god, läslusten har ökat och självförtroendet har stärkts.
Trots att vi inte har någon naturlig klassgemenskap på komvux, uppger majoriteten att de har fått nya vänner genom sina studier. Min iakttagelse är att elever som studerar ett flertal kurser tillsammans, också gärna går samman kring större och mindre projekt, delger varandra information om vad som sker under lektionerna, då någon kamrat inte kunnat närvara.
På komvux möts människor av olika åldrar, bakgrund och intressen. Det är min övertyg-else att den moderna pedagogiken, med den studerande i centrum, underlättar möjligheten till nya kontakter och samarbete. Det kan gälla grupparbeten, men också genom utrymme för diskussioner såväl inom klassrummet som utanför. Flera kommentarer från intervjuerna tyder på ökad självinsikt och förståelse för andras situation.
Visst är konkurrensen hård, och målen var ju att höja betygen och få behörighet för högre studier, men funderingar kring betyg har kommit i skymundan. Det är glädjande nog andra frågor som engagerar, både från enkäten och intervjuerna, liksom i klassrummet i övrigt.
Ett begrepp som däremot genomsyrar både skriftliga och muntliga kommentarer om de studerandes egen utveckling är självförtroende. Kanske har det varit en ”bristvara” hos dem tidigare, men inte nu längre. De tror på sig själva och ser möjligheter, mer än hinder. Som en logisk följd av detta, liksom av upplevelsen av trivsel och engagemang borde rimligtvis även målen i hög grad kunna uppnås.
Genom såväl enkäten som intervjuerna anser jag mig ha fått helt övertygande besked om att de studerande i min undersökning överlag är mycket nöjda med sin studiesituation.
Deras omdömen om personalen som kompetent, engagerad och hjälpsam, tillsammans med alla positiva kommentarer om utbildningen i övrigt gör att jag tveklöst vågar dra slutsatsen att upp- levelserna av ”mötet” mellan den vuxne studeranden och skolan motsvarar högt ställda förväntningar om en positiv utveckling – från båda parter.
Utifrån skolans perspektiv
1 Hur ser det grundläggande budskapet ut i nu gällande måldokument och utbildningsuppdrag för vuxenutbildningen?
Kommentar
Tidigare konstateras att i Sverige efterfrågas ofta arbetslivserfarenhet framför kompetens – till skillnad från förhållandena i jämförbara länder. Kunskapslyftskommittén uppmärksammar en del problem inom såväl arbetsmarknaden som vuxenutbildningen. Man vill föra en debatt kring prioritering av utbildningsplatser. Det kan gälla korttidsutbildade, invandrare och funktionshindrade.
Ett av målen för vuxenutbildningen är att ”Alla individer måste få möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta”.
Människor som av olika skäl har svårt att göra sig gällande inom arbetsmarknaden bör
rimligtvis få förtur när det gäller studier. Hur ska annars målen kunna förverkligas? En
fungerande demokrati kräver en sådan satsning, om inte klyftorna ska öka och vissa grupper
ska komma att utestängas från arbetsmarknaden och samhället i övrigt. Om ungdomar kan
ges ökade möjligheter att gå direkt till högskolan efter avslutade gymnasiestudier, skapas
förutsättningar att i första hand ta emot andra grupper inom vuxenutbildningen.
Först efter andra världskriget blev man på det klara med att det inte var lämpligt att vuxna hänvisades till ungdomsskolor för att få sin grundutbildning. De vuxnas ”större mognad och självständighet” borde möjliggöra en större frihet och chans till högre studietakt. Man ansåg nu allmänt att pedagogiken måste anpassas till de vuxnas situation.
Vari består skillnaden mellan unga och vuxna? Lär sig vuxna mer medvetet utanför och inom skolan? Lär man sig olika saker? Är det främst individuella skillnader? Kön? Generation?
Från 1994 är läroplanen gemensam för ungdomsgymnasiet och vuxengymnasiet. Typiskt för vuxenpedagogiken tycks vara mera inslag av genomgångar, eget ansvar och självständigt arbete - och mindre av förhör. I min ålder minns man nog den svenska filmen Hets, med läraren Caligula i huvudrollen. Läraren agerar despotisk förhörsledare gentemot den skräckslagne, unge gymnasisten. Brottet: Att inte ha läst på läxan ordentligt – att inte stående upp i bänkraden kunna rabbla oregelbundna latinska verb, i rätt ordning och med korrekt form. Denna ”pedagogik” förekommer förhoppningsvis inte längre – vare sig inom ungdomsskolan eller vuxenutbildningen, men jag har delvis upplevt den på gymnasiet i Mjölby, på 60-talet!
För oss som undervisar både inom ungdomsskolan och komvux, är det ett självklart faktum att pedagogiken skiljer sig avsevärt. Hänsyn till elevernas erfarenheter bör alltid tas, men bland vuxna finns det en hel del erfarenheter av både arbetsmarknaden och livet. Vuxna har redan förhoppningsvis tagit aktiv del av samhället och varit med om att påverka det. Det vore både dumt och en ren oförskämdhet att inte utnyttja deras erfarenheter.
Undervisningen har enligt målgruppen vuxenstuderande blivit ”modernare”, mindre lärarstyrd och med en närmare relation mellan lärare och studerande; mindre statisk och mera mänsklig, från korvstoppning till eget ansvar.
Man upplever komprimerade studier med tydliga mål, i ett högre tempo som något positivt, önskvärt. För övrigt refererar det stora flertalet studerande till en egen förändring i form av personlig mognad, ökad insikt, starkare motivation, bättre självförtroende, större frihet och en utbildning av egen fri vilja. Utifrån dessa fakta, torde det finnas alla möjligheter att komma överens om lämplig studieform, för var och en.
Kunskapslyftet vill gå i spetsen för ett nytänkande inom många områden när det gäller
vuxnas lärande; man uppmanar till ”samarbete mellan olika utbildningsanordnare, liksom med
arbetsmarknaden. Nu är målsättningen att den enskildes behov och förutsättningar ska styra
och forma utbudet, med möjlighet till både teoretisk och yrkesinriktad utbildning inom
vuxenutbildningens regi.”
Mina egna funderingar kring de tankar som förs fram i aktuella måldokument och
utbildningsuppdrag är att de politiska besluten säkerligen utgår ifrån en allvarligt menad avsikt att de som främst behöver det ska erbjudas bästa tänkbara resurser inom vuxenutbildningen. Samtidigt ställer detta stora krav på en professionell beredskap hos olika utbildningsanordnare. Vi lärare bör vara positivt inställda till de förändringar som redan är på väg, för att både engagerat och effektivt kunna förbereda våra blivande elever för ett självständigt och ansvarsfullt lärande, till att ständigt lära på nytt, i informella såväl som formella situationer.
Ett livslångt lärande torde effektivast utvecklas i en stimulerande miljö med lagom svåra och varierade arbetsuppgifter, gärna tillsammans med goda arbetskamrater, i kombination med avkopplande och harmoniska hemförhållanden.
Att vara vuxenstuderande innebär generellt att vara positiv i sin inställning till ett livslångt lärande. Lärande och kunskap utgår ifrån en öppen attityd till livet och omgivningen. Samhället är i ständig förändring, liksom individen. Detta kopplas samman med ett naturligt behov av ett livslångt lärande. Det handlar om såväl teori som praktik – en förmåga att se sammanhang och kunna sammanfoga. Vi lär inom skolan och utanför, medvetet och omedvetet, både bra och dåliga saker – hela tiden.
Tyvärr är det väl så att de människor inom den målgrupp som prioriteras, i stor utsträckning saknar dessa förutsättningar och därför måste hjälpas på traven en hel del redan från början. De måste hittas, övertygas och övertalas. Självförtroendet är knappast på topp, men kan bli det, om mötet med skolan blir positivt. Hindren måste överbryggas, tidigare misslyckanden glömmas eller läggas åt sidan och drivkraften att uppnå målen upplevas som starkast.
2 Hur har målsättningen förändrats för komvux i ett historiskt perspektiv?
Kommentar
Ett liv går fort – emellanåt rusar det iväg. Om vi utgår ifrån att vi är verksamma upp i 65-årsåldern, så kan vi samtidigt konstatera att vuxenutbildningen också har ”levt” så länge.
Först i slutet av 1930-talet, i skuggan av ett annalkande världskrig som för alltid släckte mångas tilltro till människan, skapades förutsättningar för ”äldre elever med utpräglad studiebegåvning och studiehåg” att avlägga studentexamen. Detta kunde ske vid Statens aftonskola i Stockholm. Friheten var större och studietakten högre än inom ungdomsskolan, med hänvisning till de vuxnas ”större mognad och självständighet”.
Det dröjde sedan till efter krigsslutet, och ända in på 50-talet innan det första statliga läroverket med rikstäckande intag för vuxenstuderande invigdes. Studierna bedrevs som en kombination av korrespondens och personlig handledning. Dessa förutsättningar ger ett ganska modernt intryck, men i jämförelse med dagens korrespondens via e-post och internet , skulle säkerligen dåtidens postgång te sig hopplöst långsam och ineffektiv.
Efter hand anordnade kommunerna kvällsstudier i allt större utsträckning, och i slutet av 60-talet tog kommunerna helt över ansvaret för den kompetensinriktade vuxenutbildningen. Från och med 1 juli 1968 är komvux en realitet. Man inriktade sig fortfarande främst på de mest begåvade, med avsikten att arbetsmarknaden skulle kunna rekrytera välutbildad arbetskraft genom vuxenutbildning. Redan under 70-talet förändrades dock målgruppen till att vara ungefär densamma som idag – lågutbildade människor, med svårighet att göra sig gällande på arbetsmarknaden. Folkbildning hade ju redan tidigare varit det ideala målet inom studieförbund och folkhögskola. Det kom nu också att prägla komvux. ”Något förenklat
kan man säga att komvux ärvt ideologin från folkbildningen och regelsystemet från ungdomsskolan”.
Min övertygelse är att det finns outnyttjad kompetens, tillgänglig för arbetsmarknaden, men den efterfrågas inte av arbetsgivarna. Flera studerande – speciellt med invandrarbakgrund – berättar att de inte har lyckats få något arbete som motsvarar deras utbildning eller erfarenhet, oavsett om examen har tagits i hemlandet eller i Sverige. Om man inte får tillträde till den svenska arbetsmarknaden, kan man heller knappast meritera sig genom arbetslivserfarenhet. Det blir en kretsgång, svår att bryta sig ur. Det som återstår är då mera utbildning, för dem som i ännu högra grad än andra skulle behöva ett arbete.
Komvux har alltsedan starten erbjudit ett relativt fast kursutbud, utan att närmare under-söka vilka individuella behov som förelegat från gång till gång. Detta torde ha gynnat dem som har lätt för att ta till sig information, i den takt som läraren bestämt.
Nu stundar nya tider, men en del praktiska problem återstår. Studietakten är hög och ungefär samtidigt som satsning sker på en ”resurssvag” målgrupp i starkt behov av utbildning och stöd, har prestationskraven för heltidsstudier ökat. Detta rimmar dåligt med de bakomliggande, officiella motiveringarna till den omtalade satsningen på vuxenutbildning för dem som är i störst behov av den. Förhoppningsvis segrar det sunda förnuftet och allt vänds till det bästa.
Utifrån den studerandes perspektiv
1 Vilka är de avgörande skälen bakom den vuxnes beslut att börja studera igen?
Kommentar
Både utifrån min egen undersökning på komvux och tidigare i detta arbete, med hänvisning till Siv Their, doktor i vuxenpedagogik, kan jag konstatera att steget till vuxenstudier i stor utsträckning tas efter någon form av misslyckande eller negativ erfarenhet. Detta blir ett hinder att forcera. Dunebrandt nämner faktorer som bristande studievana, sociala problem och bristfälliga språkkunskaper som ofta oöverstigliga hinder. Hos min målgrupp har de studerande av naturliga skäl, åtminstone delvis övervunnit de hinder som eventuellt förelegat. Men visst finns det fortfarande hinder: Speciellt kvinnor bekymrar sig för förändringar i form av osäker ekonomi, yttre press och stress, omgivningens skepsis, en känsla av att allt ska fungera som förut i hemmet. De har fortfarande huvudansvaret för barn och hushåll, och studierna får inte inkräkta på någonting annat. Kvinnor hänvisar oftare till bristande självförtroende och oro inför möjligheterna att klara av studierna. Hos männen gäller det främst att lyckas motivera sig, att kunna prioritera bland alla andra intressen
Hela 72% av dem som besvarat min enkät anger såväl arbetslöshet som en önskan eller ett behov av att byta arbete, som avgörande skäl för att påbörja vuxenstudier. Om utgångspunkten är negativ, så blir snart drivkraften att bryta upp och åstadkomma en förändring desto mera positiv och beslutsam. Bland våra studerande har således drivkraften tagit överhanden.
Kommentarerna från min målgrupp uttrycker behov av att känna sig delaktig – i familj och samhälle. I det mindre perspektivet kan det gälla att förstå vad barnen arbetar med i skolan, att ”hänga med” i deras utveckling och helst också kunna hjälpa. Den enskilde ser ofta studierna som en utmaning, ett sätt att visa sig själv och omgivningen att ”jag kan”, att få vara en positiv förebild för barnen, familjen, vännerna – att få respekt och att känna stolthet över sig själv.
En avgörande faktor till uppbrott och förändring kan också vara negativa erfarenheter av tidigare arbetsplatser och arbetsuppgifter.
De studerande har dessutom klart definierade och redan utstakade mål. Det är högskole-
studier som gäller för det stora flertalet. Studierna på komvux är ett led i denna satsning. Här ska betygen höjas och behörighet för högra studier erhållas. De avgörande skälen finner jag i denna målsättning. Att sedan studierna av en klart övervägande majoritet upplevs som stimulerande och roliga, underlättar självklart uppfyllelsen av de goda föresatserna.
2 Vilka intryck, upplevelser och erfarenheter är mest framträdande under studietiden?
Kommentar
Genomgående mycket klara besked – det kan inte bli mycket bättre!
De studerande uppskattar stämningen på skolan, och tycks trivas utmärkt. Skolan motsvarar högt ställda förväntningar, både vad gäller teknisk utrustning och kursutbud. Personalen upplevs dessutom vara kompetent, engagerad och tillmötesgående.
Undervisningen på Carlsund är överlag mycket uppskattad; en modern pedagogik, där läraren handleder och den studerande själv tar ett stort ansvar för sina studier. Studierna uppfattas som stimulerande. Relationen mellan lärare och studerande anses fungera utmärkt.
Det torde under sådana förhållanden finnas goda förutsättningar för en positiv utveckling.
De studerande markerar genomgående positiva intryck, och goda erfarenheter av att få gehör för sina önskemål. Resultaten kan utgöra underlag för ett fortsatt arbete i positiv riktning, och i samma anda.
En klar majoritet har förbättrat arbetsdisciplinen och dessutom fått nya vänner. I beskriv-ningen av självbilden betonas genomgående vikten av ett gott självförtroende. En klar majoritet av de studerande uttrycker en mycket positiv förändring i synen på sig själva och sin utveckling under studietiden; trivsel, positiv förändring, ökad självtillit, och ett allt bättre självförtroende. Samtidigt uttrycker de flesta behovet av målmedvetenhet och en lagom stark, främst inre, press som viktiga förutsättningar för studieframgångar.
Om man inte tror på sig själv – vem ska då göra det?
Av min enkät framgår dessutom att 44 studerande av 50 efter en viss tid av studier på komvux har fått en ökad läslust, men…
Vad händer när vi läser?
Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund.
Ur: ”Om konsten att läsa och skriva”.
3 Vilka resultat och mål förväntas denna satsning leda till?
Kommentar
Studierna på komvux är av naturliga skäl endast att betrakta som ett rejält trappsteg inför fortsatta utmaningar. De som har fullständiga betyg behöver höja dem. Andra saknar betyg i vissa ämnen och har målsättningen att komplettera och få behörighet för fortsatta studier.
En överväldigande majoritet – 43 stycken - säger sig stå fast vid tidigare utbildningsmål! I ett flertal fall är dock inte målet preciserat, utan man hänvisar till en viss inriktning, mot teknik, ekonomi, sjukvård osv. Endast ett par studerande har helt klart ändrat inriktning, och resten är fortfarande osäkra.
Mer än hälften - knappt 60% - deklarerar att de tänker fortsätta direkt till högskolan, medan 25% funderar på att arbeta ett tag, vara lediga, och kanske resa något halvår före fortsatta studier. Resten räknar med att gå tillbaka till tidigare arbete, förhoppningsvis med andra uppgifter, eller tänker söka annat arbete.
Slutkommentar
Underlaget till denna uppsats utgörs av studier av relevant forskning, officiella mål- och styrdokument, liksom av något lättillgängligare artiklar om vuxenutbildning. Dessutom har jag i viss mån öst ur mer än 25 års erfarenhet av läraryrket.
Det har varit en hård och intensiv kamp att klara detta, utöver min ordinarie tjänst och undervisning. Mina engagerade elever har inspirerat mig till detta arbete.
Det talas ofta om en skola i kris…
Ett drastiskt förslag till lösning av krisen kommer ifrån utbildningsforskaren Albert Tuijnman:
Masspensionera alla äldre lärare!
Om det kan hjälpa, … så får jag väl offra mig.
Maj, 2002
Tack för mig!
William Karlfeldt
Litteraturförteckning
Arbetsplan för Carlsunds Utbildningscentrum (2001, 6 augusti).
Assarsson, L & Sipos-Zackrisson, K. (2001). Scener ur ett klassrum…
- och vad lär man sig? Kunskapslyftet/Vuxenutbildning ur deltagarperspektiv. Linköpings universitet, IBV.
Atterström, H. och Persson, R.S. (2000). Brister eller olikheter? Lund: Studentlitteratur.
Bronsberg, B. & Vestlund, N. (1997). Nya Bränn inte ut dig! Forum.
Carlgren, I. och Marton, F. (2000). Lärare av i morgon. Stockholm: Lärarförb. förlag.
Carlgren, I. och Marton, F. (2000). Läraren har nyckeln till framtiden. En recension i
Pedagogiska magasinet, nr 2/00.
Carling, C.-E. (1999). Den arbetslöses perspektiv på värdet av arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. En D-uppsats, Högskolan i Gävle, Institutionen för humaniora och
samhällsvetenskap, Gävle.
Crashen, S. (1984). Undervisning kan befrämja språkinlärning. Språkforskaren Stephen
Crashens uppsats ”Theory versus practice in language training”, översatt och recenserad av Jacobson, R. Stockholm: Tidningen På lätt svenska, nr 12/84.
Dunebrandt, T. (2001). Det är som att ha ett värde - En fenomenologisk studie om
vuxna gymnasieelevers uppfattningar av begreppet självförtroende och dess
betydelse för lärande. En D-uppsats, Lärarhögskolan i Stockholm, Institutionen för samhälle, kultur och lärande, Stockholm.
Elever i behov av särskilt stöd: en temabild. (1998). Stockholm: Statens skolverk: Liber.
Gillblad, A. (1993). Utbildningen måste vara lustbetonad. En recension av en föreläsning av
Siv Their, doktor i vuxenpedagogik. Personal & Ledarskap, häfte, nr 8.
Hammarén, M. (1992, 25 oktober). Aldrig för gammal för att lära. Artikel ur
Svenska Dagbladet.
Helldin, R. (1997). Specialpedagogisk kunskap som ett socialt problem: en historisk
analys av avvikelse och segregation. Stockholm. HLS.
Hjälme, A. (1999). Kan man bli klok på läsdebatten? Analys av en pedagogisk
kontrovers. Solna. Ekelunds förlag AB.
Hård av Segerstad, H., Klasson, A., och Tibelius, U. (1996). Vuxenpedagogik – att
iscensätta vuxnas lärande. Lund: Studentlitteratur.
Höghielm, R. (1996). Komvuxmetodiken lever inte upp till sina ideal: Överge
korvstoppningen – inför vuxenpedagogik! Vux 90. Skolledaren, häfte nr 10.
Höghielm, R. (1987). Studerande i komvux: en uppföljning 1980-85. Högskolan för lärar-
utbildning i Stockholm. Institutionen för pedagogik. Rapport nr 10/87.
Stockholm: Gotab.
Johansson, B. & Svedner, P.O. (1998). Examensarbetet i lärarutbildningen: undersöknings-
metoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB.
Ladberg, G. (2000). Skolans språk och barnets. Lund: Studentlitteratur.
Lagercrantz, O. (1985). Om konsten att läsa och skriva. Malmö: Wahlström & Widstrand.
Larsson, S. (2001). Om kvalitetskriterier i kvalitativa studier. Ur: Starrin, B. & Svensson, P.G.
(Red.). Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur.
Lindström, F. (2000). Världens dåligaste språk. WS Bookwell, Finland.
Lpf 94: Läroplan för de frivilliga skolformerna.(1994). Stockholm: Utbildningsdep.mentet.
Madsén, T. (1999). Lev Vygotskij – en aktuell röst ur det förgångna. Artikel ur Pedagogiska
magasinet, nr 1/99.
Mäkitalo, Å.(Red.) & Olsson, L.-E. (Red.). (1997). Vuxenpedagogik i teori och praktik,
kunskapslyftet i fokus: en antologi från Kommittén om ett nationellt kunskapslyft för vuxna. Stockholm.
Nyhed, C. (Red.). (1995). Från livsfas till livsform. Nordisk antologi om vuxenpedagogik
och vuxenutbildning. Stockholm: Nordisk Folkeuniversitet.
Rask, S. R. (2000). Med eller utan filter? KK-stiftelsens skriftserie. Ordförrådet i Falun.
Redaktör: Agneta Barle.
Regeringens proposition 2000/01: 72. (2001). Vuxnas lärande och utvecklingen av
vuxenutbildningen. Stockholm.
Sahlin, S. (2001, december). Skall folkbildningen ta över komvux? Krönika i
Skolvärlden, nr 21.
Skolvärlden. (1979). Läsinlärning – en angelägenhet för högstadiets och gymnasiets
svensklärare! En intervju med Anita Hjälme i Skolvärlden, nr 35/79.
Stigmar, M. (1998). Internet och metakognition – en forskningsansats. IT, nr 4/98.
Trost, J. (1994). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.
Viita, H. (2000, 31 maj). Skolan har hamnat i otakt. IT gör många pedagogiska
dilemman synliga. Artikel ur Norrländska socialdemokraten.
Wallén, B. (2001, 14 november). Informellt lärande också en resurs. Artikel ur
Hufvudstadsbladet.
Vuxenutbildning för alla? Andra året med kunskapslyftet. SOU 1999:39. Stockholm:
Utbildningsdepartementet.
Wingård, B. (1995). Att leda pedagogisk verksamhet. Göteborg: Gothia.
E N K Ä T
Denna enkät utgör underlag för en uppsats i specialpedagogik. Syftet är att undersöka vad
som sker i mötet mellan elev och skola. Tonvikten läggs på vuxnas lärande idag. Undersökningen begränsas till komvuxstuderande i Motala, hösten 2001 och våren 2002.
Ansvarig för enkäten och undersökningen är William Karlfeldt: e-post: karlfeldt@telia.com, tel.0141-57733.
____________________________________________________________________________
A Undersökningsgrupp – Vilka studerar?
1 Är du kvinna? o
man? o
____________________________________________________________________________
2 Födelseår: 19 _____
____________________________________________________________________________
3 Familjeförhållande: ensamstående o
gift/sambo o
Antal hemmavarande barn: 0 - 6 år o ____
7 –15 o ____
16- o ____
____________________________________________________________________________
4 Studiernas omfattning: heltid o
halvtid o
enstaka kurs(er) o
____________________________________________________________________________
5 Ekonomi under studietiden: Markera endast det viktigaste alternativet.
Eget förvärvsarbete o
Makes/sambos förvärvsarbete o
Sparade medel o
Studiemedel o
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUX o
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUXA o
Särskilt utbildningsbidrag, UBS o
A-kassa o
Socialbidrag o
Annat, ange vad o
_____________________________________ ______________________________________
____________________________________________________________________________
6 Skolbakgrund: Folkskola o högst 8 år
Grundskola o 9 år
Gymnasieavbrott o
Gymnasieutbildning o 2 år:
Gymnasieutbildning o 3 år
Eftergymnasial utbildning o
Utländsk examen o
Annan, vilken o
____________________________________________________________________________
7 Arbetslivserfarenhet:
Innan du började studera på komvux _____ år, sammanlagt
Har arbetat som
____________________________________________________________________________
B Att börja studera igen – avgörande skäl:
8 Allmänna skäl: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre.
Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag ville …
utvecklas som människa o
bli mer allmänbildad o
kunna hjälpa barnen med läxorna o
kunna engagera mig i samhällsutvecklingen o
få behörighet för fortsatta studier/höja betygen o
Annat allmänt skäl: o
Anknytning till arbetsmarknaden: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre.
Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag var arbetslös o
Jag behövde fortbildning inom mitt yrke o
Jag ville byta arbete o
Jag uppmanades av min arbetsgivare o
Jag behövde byta arbete av medicinska skäl o
Annat:
________________________________________________________________________
____________________________________________________________________________
C Val av utbildningsanordnare:
9 När började du studera på Carlsund/komvux? Termin år
Varför valde du just denna skola? Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre.
Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Fräscht och modernt utbildningscentrum o
Gott rykte hos mina kamrater o
Goda förbindelser (buss, närhet…) o
Samma typ av utbildning som i ungdomsskolan o
Kurs(er) som jag var intresserad av erbjöds där o
Möjlighet att förbättra mina betyg o
Möjlighet att bli behörig för högre studier o
Ingen kursavgift o
Annat skäl, nämligen: o
____________________________________________________________________________
D Introduktionen i hörsalen - det första mötet med skolan
10 Erfarenheter och intryck: Markera viktigaste alternativen, dock högst tre
Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Positivt överraskad av skolans förändring o
Jag stärktes i min föresats att börja studera igen o
Välbehövlig och klargörande information o
Mycket, onödigt prat o
Jag blev förvirrad av alla nya intryck o
Jag kände oro inför nya rutiner och eget ansvar o
Jag deltog inte o
Andra intryck:
____________________________________________________________________________
E Inflytande – inom vilka områden och på vilket sätt?
11 Tycker du att du har kunnat påverka din studiesituation inom följande områden?
I mycket I ganska I ganska Inte hög grad hög grad låg grad alls
Arbetsformer klassundervisning, grupp, individuellt… o o o o
Kursinnehåll prioritering, tyngdpunkt … o o o o
Hemarbeten läxor, projekt … o o o o
Allmänt önskemål, synpunkter får positivt gensvar o o o o
Kommentera gärna:
____________________________________________________________________________
___________________________________________________
F Efter viss erfarenhet av studier på komvux – hur har studierna påverkat dig?
12 Jag instämmer i följande påståenden: I mycket I ganska I ganska Inte hög grad hög grad låg grad alls
Jag har fått nya vänner o o o o
Jag har blivit mer allmänbildad o o o o
Jag har fått ökat självförtroende o o o o
Jag har fått bättre arbetsdisciplin o o o o
Jag har blivit mer intresserad av att läsa o o o o
Jag kan lättare hjälpa barnen med läxorna o o o o
Jag kan lättare hävda mig på arbetsmarknaden o o o o
Jag har svårt för att hinna med det sociala livet o o o o
Jag känner mig ofta stressad och utarbetad o o o o
Jag är besviken över mina studieresultat o o o o
Jag saknar min tidigare arbetsplats o o o o
Jag ångrar att jag började studera o o o o
Jag har svårt för att klara ekonomin o o o o
____________________________________________________________________________
G Intryck från skolan och undervisningen
13 Jag instämmer i följande påståenden: I mycket I ganska I ganska Inte hög grad hög grad låg grad alls
Den allmänna stämningen på skolan är god o o o o
Jag uppskattar skolans yttre miljö o o o o
Skolan har god teknisk utrustning o o o o
Kursutbudet motsvarar mina behov och önskemål o o o o
Jag får den hjälp jag behöver av berörd personal o o o o
Jag utvecklar mitt lärande främst genom skolan o o o o
Jag uppskattar lärarens nya roll som handledare o o o o
Jag upplever personalen över lag som kompetent o o o o
Personalen är engagerad och tillmötesgående o o o o
Studietakten är o alltför hög o hög o lagom o låg o alltför låg
____________________________________________________________________________
H Öppna frågor och uppgifter Skriv gärna på baksidan.
Ämnet SVENSKA:
Tidigare erfarenheter – vad har du för bild av ämnet sedan ungdomsskolan?
(Mar)drömmer du om grammatik, ordkunskap rättstavning, studieteknik, uppsatser,
noveller, romaner, projektarbeten, föredrag, grupparbeten, diskussioner …?
Hur upplever du ämnet nu? Positivt eller negativt? Kommentera vad du vill.
____________________________________________________________________________
Allmänt: då – nu
Nämn några väsentliga skillnader gentemot tidigare erfarenheter, från ungdomsskolan:
____________________________________________________________________________
Vad har du för utbildningsmål (yrkesval) efter avklarade studier?
____________________________________________________________________________
Den närmaste framtiden: Vad gör du preliminärt efter avslutade studier på komvux?
____________________________________________________________________________
Ett hjärtligt tack för din medverkan och för att jag har fått lära känna dig – kanske
både genom enkäten och dina studier.
Vill du skriva ditt namn, så jag eventuellt kan kontakta dig? Självklart frivilligt.
Med vänlig hälsning: William Karlfeldt.
tel:
Underlag för intervju:
ATT LÄRA SIG ATT LÄRA…
Livslångt lärande: Ett naturligt inslag i ditt liv? Utveckla!
Hinder: Vilka var de svåraste hindren / trösklarna att forcera inför dina nuvarande studier? Berätta
Drivkrafter: Vad är det främst som driver dig att studera och fortsätta att lära?
Lärprocessen: Hur går det egentligen till att lära sig? Hur inverkar ålder och erfarenhet?
Kunskapssyn: När vi lär oss, utvecklar vi kunskap, men vad innebär detta begrepp, kunskap för dig?
Självbild: Din egen självbild, tilltron på dig själv ( självförtroende)… är denna bild, eller syn på dig själv väsentlig för dina studiers utveckling, med tanke på motivation, trivsel och resultat? Precisera dina synpunkter.
Undervisning: Hur uppfattar du undervisningen på Carlsund? Undervisar vi fortfarande mestadels traditionellt, lärarlett, med föreläsningar eller ligger tyngdpunkten på ett aktivt sökande efter kunskap från de studerandes sida, med läraren som handledare? Fundera utifrån erfarenheter av olika ämneskategorier.
Trösta dig med att det är nyttigt att tänka, tror en frågvis (?) lärare… William.
Institutionen för Pedagogik, Didaktik och Psykologi
PÅ SKOLBÄNKEN IGEN - SOM VUXENEtt tveksamt steg tillbaka eller ett beslutsamt kliv framåt?
William Karlfeldtmaj 2002
B-uppsatsSpecialpedagogik
SpecialpedagogikAnita Hjälme / Carl-Erik Carling
HÖGSKOLAN I GÄVLE
Specialpedagogik B
PÅ SKOLBÄNKEN IGEN – SOM VUXEN
William Karlfeldt, maj 2002.
Sammanfattning
Utgångspunkten för denna undersökning har varit vuxna studerandes funderingar och intryck av mötet med skolan. Perspektivet har främst varit behovet av ett livslångt lärande och erfarenheterna av den undervisning och de krav som ställs på den vuxne i dagens utbildning.
Vilka hinder eller farhågor har den enskilde studerande lämnat bakom sig? Vad är det som driver? Hur är det med självförtroendet och lusten att lära?
Underlaget för min uppsats utgörs av en enkät, genomförd med 50 stycken elever som har studerat svenska på komvux under de senaste två terminerna; dessutom fördjupande intervjuer, mestadels i grupp, med deltagare från två klasser - totalt 37 elever. Intrycken har ytterligare förstärkts genom observationer och uppföljande diskussioner under lektioner. Därutöver har olika mål- och styrdokument som publicerats i anknytning till ämnet vuxenpedagogik studerats.
Enkäten har gett ett statistiskt underlag för slutsatser om behovet av studier, utifrån olika perspektiv om målgruppens utseende med tanke på studiebakgrund och arbetslivserfarenhet, kön, ålder och familjeförhållanden, ekonomi under studietiden, utbildningsmål m.m.
Intervjuerna förmedlar en djupare och mera personlig erfarenhet i studiernas värld, och
förtydligar samtidigt eventuella oklarheter från enkäten. I uppsatsen poängteras också den dokumenterade satsningen på utbildning för vuxna, med betoning på den enskildes förutsättningar och behov, liksom rätten att förverkliga sina personliga livsprojekt. Målsättningen för den kommunala vuxenutbildningen har genom åren förändrats från att gynna speciellt studiebegåvade och redan prioriterade grupper, med tanke på arbetsmarknadens behov, till att främst försöka tillgodose behoven hos socialt utsatta grupper med kort utbildningsbakgrund.
Avslutningsvis konstateras att steget till vuxenstudier i stor utsträckning tas efter någon form av kris eller förlust. Det vanligaste skälet är arbetslöshet eller behov av att byta arbete. Visst finns det hinder att övervinna, men drivkrafterna har varit starkast. Studierna på komvux är av naturliga skäl endast att betrakta som ett rejält trappsteg inför fortsatta utmaningar. Målsättningen är generellt att förbättra betygen och/eller få behörighet för fortsatta studier på högskolenivå.
Nyckelord: vuxenpedagogik, livslångt lärande, hinder, drivkrafter, självförtroende och läslust.
Innehållsförteckning
FÖRORD 1
INLEDNING 2 Definitioner
SYFTE 4 Problem och frågeställningar
METOD 5
Urval
Forskningsetik
Datainsamlingsmetoder
Procedur
Reliabilitet
RESULTAT Presentation, analys och slutsatser 7
Satsningen på vuxenutbildning 7
Samhällets och den enskildes perspektiv
Ett livslångt lärande 10
Innebörd, kompetensbehov, hinder och drivkrafter
Utbildningsanordnare 15
Presentation och historik
Undervisning 18 Vuxenpedagogik, rollfördelning: lärare - studerande
Uppgifter från enkätundersökningen 23 Samhällets prioritering
Undersökningens målgrupp: Vilka studerar?
Kön, ålder, familjeförhållanden
Studiernas omfattning
Ekonomi under studietiden
Skolbakgrund
Arbetslivserfarenhet
Att börja studera igen – avgörande skäl
Val av utbildningsanordnare
Introduktionen – det första mötet med skolan
Inflytande – inom vilka områden och på vilket sätt?
Efter viss erfarenhet - hur har studierna påverkat dig?
Intryck från skolan och undervisningen
Uppgifter från intervjuer, enskilt och i grupp 31
DISKUSSION 39
LITTERATURFÖRTECKNING 46
BILAGOR
Förord
Introduktion till läsaren
Som lärare på komvux– och nu också studerande – är jag aktivt delaktig i en process som ofta benämns ett livslångt och livsvitt lärande. Min målsättning är att tränga bakom officiella mål och riktlinjer och nå den enskildes funderingar, kanske vånda, inför steget att börja studera igen, som vuxen. En del får förmodligen blicka långt tillbaka till en mer eller mindre misslyckad skolgång, med överlag negativa erfarenheter av lärare och klasskamrater, av tvång och olust. Några har nyligen avslutat sina studier inom ungdomsskolan, har ångan uppe och ”ska bara snygga till några av betygen” före fortsatta studier på högre nivå. Andra har förlorat arbetet eller behöver av olika skäl sadla om. Dessa grupper förväntas samarbeta och fungera tillsammans mot nya mål i livet. De hinder och trösklar, förutsättningar och förväntningar som dessa vuxna studerande bär med sig kan under ytan vara av helt skilda slag, tror jag mig ha uppfattat. Detta vill jag dock veta mera om.
Varje studerande har rätt att få bästa tänkbara handledning av engagerade och kompetenta
lärare. Vi kan själva tycka att vi utför en fullvärdig insats, och att de studerande har kommit till den ”bästa av världar” här hos oss på Carlsund Utbildningscentrum/ komvux … men hur uppfattar den studerande sin situation och sin omgivning? Förhoppningsvis likadant som vi.
Genom föreliggande arbete ämnar jag behandla såväl bakomliggande frågor och funderingar inför den vuxne studerandens andra möte med skolan, som eventuella farhågor eller förväntningar, upplevelser och konsekvenser av beslutet att frivilligt (?) sätta sig …
PÅ SKOLBÄNKEN IGEN – SOM VUXEN.
Arbetet med denna uppsats har inneburit en process där mina upplevelser har pendlat mellan entusiasm och tvivel, mellan inspiration och vånda – inför en, till synes, aldrig sinande källa av information. Samtidigt har pressen funnits där att, utöver min ordinarie tjänst som lärare, hinna sammanfatta de insikter som jag har erhållit i en uppsats, för redovisning i maj 2002.
Mina relativt omfattande studier har inte gått ut över mina elever. De har, tvärtom, varit delaktiga i processen direkt eller indirekt. Enkät- och intervjufrågor har vi delvis utarbetat tillsammans. De studerande har diskuterat, funderat och besvarat mina frågor i både muntliga och skriftliga kommentarer. Härigenom har de förhoppningsvis utvecklat sin medvetenhet kring det egna lärandet.
Privat har detta läsår varit en besvärlig tid. Min hustru, Ing-Britt, är värd både tack och beundran för att ha stått ut med en synnerligen upptagen och ”frånvarande” man. Detta har jag lovat att gottgöra i ett liv ”efter uppsatsen”.
Jag vill tacka de kolleger som har läst uppsatsen och gett värdefulla råd om förtydliganden och förbättringar. Vår bibliotekarie, Ann Wågman, har under hela arbetets gång varit till enastående hjälp. Hon har sökt och funnit en ansenlig mängd relevanta artiklar och böcker som underlag för min undersökning av vuxnas lärande. Hon har snabbt och professionellt analyserat min uppsats, diskuterat och ifrågasatt, som den mest nitiska opponent – mycket värdefullt och frustrerande.
Sist, men absolut inte minst, har jag begåvats med en mycket engagerad och engagerande handledare. Calle Carling har alltid varit snar att bistå med råd och kommentarer, då frågorna har blivit fler än svaren. Det har känts tryggt och stimulerande.
Tack, alla berörda! Med er hjälp är jag nu beredd att lägga fram min uppsats. Nu är den min, och mitt ansvar.
Inledning
Samhället förändras i allt snabbare takt – arbetsmarknaden likaså. Den enskilde måste anpassa sig till ett livslångt lärande. Skolan utvecklas, utifrån nya styr- och måldokument. Kan den möta samhällets nya krav och den enskildes behov och önskemål?
Inom skolans värld har nya styr- och måldokument ersatt tidigare officiella propåer. Det finns knappast någon komplett, beständig kunskap längre att luta sig tillbaka emot. Ett livslångt och livsvitt lärande har i allt högre grad blivit en självklar realitet.
Det föreligger en hel del forskning kring behoven av fortbildning och om vuxnas lärande i
allmänhet, oavsett om det sker formellt eller informellt, medvetet eller omedvetet.
Övergripande mål och riktlinjer formuleras i Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94. Här kan vi konstatera att samma plan gäller för såväl ungdomar som vuxna, trots att pedagogik och förutsättningar rimligtvis är olikartade.
Senare års satsning på vuxenutbildning genom kunskapslyftet presenteras i exempelvis Vuxenutbildning för alla? (SOU 1999:39) och Vuxnas lärande och utvecklingen av vuxenutbildningen (Prop. 2000/01:72). Perspektiven är både samhällets och den enskildes.
Hur undervisar man vuxna – hur lär sig vuxna? Pedagogik, speciellt anpassad för vuxna, behandlas i Vuxenpedagogik i teori och praktik (1997) och Vuxenpedagogik – att iscensätta vuxnas lärande. Assarsson & Sipos-Zackrisson leder oss ända in i klassrummet via sina observationer i Scener ur ett klassrum – och vad lär man sig? (2001).
Forskning kring ett livslångt lärande redovisas i antologin Från livsfas till livsform (1995). Hur förändras vi genom lärande och hur upplever vi denna process? Närmare svaren på dessa frågor torde vi komma om vi läser Om lärande, av Marton & Booth.
Hinder och drivkrafter? Förutsättningarna för människor med fysiska och psykiska hinder utreds i Vuxenutbildning för alla? (SOU 1999:39).
Behovet av en positiv självbild och ett gott självförtroende betonas i uppsatsen Det är som att ha ett värde (2001). Den positiva drivkraften – lusten – framhävs i Undervisningen måste vara lustbetonad (1993).
Här gäller det dock specifikt komvux på Carlsund Utbildningscentrum i Motala, hösten 2001 och våren 2002. Den viktigaste källan utgör således mina elever. Förhoppningsvis kan resultatet av föreliggande arbete vara till vägledning för såväl skolans ledning som för mig och mina kolleger, i vår fortsatta strävan att tillmötesgå våra studerandes högt ställda förväntningar.
Disposition:
Denna uppsats redovisar vad som sker i mötet mellan den vuxne studeranden och skolan, såväl allmänt som på komvux i Motala. Uppsatsen är relativt omfattande. Med tanke på att man kan vilja ta del av innehållet utifrån olika intressen, har jag valt att på ett enkelt sätt föra läsaren genom avsnitten Inledning, Syfte och Metod. Därefter ger jag en allmän redovisning av Satsningen på vuxenutbildning. Om det är undersökningen på Carlsund som främst fångar intresset, kan man med fördel gå direkt till Uppgifter från enkätundersökningen.
I Johansson & Svedners examensarbete presenteras detta upplägg som ett i motsvarande fall lämpligt alternativ. Ett annat avgörande skäl har varit att jag anser litteraturstudierna vara en del av undersökningen. För övrigt hänvisar jag till kolleger som också funnit denna disposition rekommendabel.
Definition och beskrivning av nyckelord och andra viktiga begrepp
Vuxenpedagogik innebär för mig en interaktion mellan handledare, studerande och innehåll. Tyngdpunkten lägger jag hos den vuxne studeranden, med förväntningar om att han/hon ska kunna ta huvudansvaret för sitt eget lärande, utifrån erfarenheter av livet och i regel också av arbetsmarknaden.
Livslångt lärande sker när, var och hur som helst, till vardags, i utbildning eller i arbetslivet. Det kan vara medvetet eller omedvetet, på gott eller ont. Främst ser jag i personifikationen av ett livslångt lärande, en människa som lyckas behålla barnets naturliga vetgirighet genom livet.
Detta lärande kan ske informellt, och syftar då på de kunskaper och färdigheter som man inhämtar och tillgodogör sig i vardagslivet, oftast utanför skola och arbete, mer eller mindre omedvetet och ostrukturerat, oberoende av tid och rum. I motsats till detta talar man också om ett formellt lärande. Detta förutsätts i regel ske under mera ordnade och organiserade former, i gemenskap med andra i riktning mot ett bestämt mål. Gränserna mellan dessa två sistnämnda former av lärande suddas alltmera ut, då allt lärande företrädesvis utgår ifrån individen.
Hinder för formellt lärande. De studerande har ofta negativa erfarenheter av tidigare skolgång. Allt och alla som gör anspråk på den studerandes tid och engagemang utanför skolan kan utgöra ytterligare hinder i ambitionen att förverkliga utstakade mål. Steget till utbildning kan vara långt.
Drivkrafter är allt som underlättar lärandet, allt som sporrar och engagerar. Ett starkt motiv kan vara tidigare upplevelser och erfarenheter såväl privat som i arbetslivet. Uppbrott och förändring kan då vara en avgörande faktor eller drivkraft.
Självförtroende betyder för mig att tro på sig själv och sina möjligheter att hävda sig, att våga ta initiativ, bryta upp och försöka. I begreppet ingår självkänsla, att uppleva sig ha ett eget värde,
Läslust upplever jag när jag läser utan mål, då upplevelsen blir så stark att jag stundtals är omedveten om att jag läser.
Lärprocessen är benämningen på det samspel som sker mellan berörda parter och det stoff som man vill tillgodogöra sig. Utifrån förförståelse och tidigare erfarenheter tillägnar man sig kunskap, på gott och ont. Detta leder till en varaktig förändring hos individen.
Kunskap är ett resultat av lärprocessen, och utgör därmed också grunden för fortsatt lärande.
Självbild formas utifrån självkänsla och självförtroende, och är därför naturligtvis föränderlig.
Den kan grunda sig på såväl ett kognitivt ställningstagande som en emotionell övertygelse.
Syfte
Avsikten med detta arbete är att närmare undersöka vad som sker i mötet mellan den vuxne studeranden och skolan. Perspektiven är både samhällets och individens.
Tonvikten ligger dock på vuxnas lärande idag – bakomliggande orsaker, intryck och erfarenheter, samt konsekvenser. Undersökningen begränsas till att gälla komvuxstuderande på Carlsund Utbildningscentrum i Motala, hösten år 2001 och våren 2002.
Problem och frågeställningar
Utifrån skolans perspektiv
1 Hur ser det grundläggande budskapet ut i nu gällande måldokument och utbildningsuppdrag för vuxenutbildningen?
2 Hur har målsättningen förändrats för komvux i ett historiskt perspektiv?
Utifrån den studerandes perspektiv
1 Vilka är de avgörande skälen bakom den vuxnes beslut att börja studera igen?
2 Vilka intryck, upplevelser och erfarenheter är mest framträdande under studietiden?
3 Vilka resultat och mål förväntas denna satsning leda till?
Metod
Urval
Undersökningen har utförts bland ett urval studerande på komvux i Motala under hösten 2001 och våren 2002. Närmare bestämt har elever från två klasser som studerat svenska för mig vid höstterminens avslutning och en i början av vårterminen 2002 besvarat min enkät. Alla har deltagit. Bortfall gäller enbart dem som tidigare hade avbrutit sina studier på dessa kurser. Under hösten genomförde jag enkäten i slutskedet av terminen. För att stärka trovärdigheten av mina slutsatser, genomförde jag en undersökning i en av mina klasser även under våren, dock i ett tidigare skede, för att reducera bortfallet. Totalt har 50 stycken studerande erhållit enkäten – och besvarat den. Därutöver har 37 stycken elever intervjuats, mestadels i grupp.
Forskningsetik
Jag är fullt införstådd med att var och en som deltar i denna undersökning har rätt att bli bemött med respekt. Deltagandet är självklart frivilligt. De resultat som jag redovisar är dock på intet sätt ”känsliga” eller besvärande för någon enskild inblandad. I den mån några namn anges vid intervjuer eller skriftliga yttranden från studerande, är dessa fingerade.
Jag utgår ifrån att läsaren föredrar att ta del av vad ”Anna” eller ”Sven” anser, jämfört med vad ”x” och ”y” har för åsikter, även om de intervjuade egentligen har helt andra namn. Självklart garanterar jag att deras identitet inte röjs. För att inte genera någon enskild studerande som lämnat skriftliga kommentarer har jag valt att korrigera grövre språkliga misstag. Detta torde underlätta läsningen, och jag utgår ifrån att innebörden är viktigast i detta sammanhang.
Var och en som deltar i undersökningen kommer, om så önskas, att få läsa min uppsats innan den sänds vidare till högskolan för bedömning.
Datainsamlingsmetoder
Inför valet av metoder har jag tagit del av Enkätboken (1994) och Kvalitativa intervjuer(1997). Författaren Jan Trost förmedlar många värdefulla råd om olika undersökningsmetoder, utifrån syfte, perspektiv, population och urval. Vidare förmedlas information om hur man samlar in, kodar och bearbetar data.
Min undersökning handlar inte främst om kvantitet… hur många? hur mycket? eller i vilken omfattning? utan i högre grad om hur mina elever upplever att de har lämnat någonting bakom sig, hur de uppfattar mötet med skola, kamrater och lärare, i vilken mån de känner att de stärks och utvecklas, hur självförtroendet ökar och lärandet inspirerar till nya föresatser. Jag redovisar inte konkret hur studiesituationen är, utan snarare hur den uppfattas vara.
Metoden är således kvalitativ, dvs. jag vill både beskriva och tolka hur människor uppfattar sin situation på komvux. Därför har jag valt att, utöver en enkät, genomföra ett flertal fördjupande intervjuer, samt observationer och diskussioner under lektioner, kring de frågor och funderingar som väckts genom enkäten och i uppsatsen i övrigt. Enkäten är omfattande och relativt krävande. Den har dock ”godkänts” och delvis utarbetats tillsammans med mina elever i svenska i en kurs under hösten 2001. Elevernas aktiva delaktighet har underlättat genomförandet.
Procedur
Enkäten har lämnats ut till berörda elever efter noggrann information om bakgrund och ändamål, dvs. i vilket sammanhang resultaten av enkäten kommer att användas. Jag har också funnits med personligen för att kunna förtydliga eventuella oklarheter. Därefter samlades enkäten in från var och en. Det finns alltså inget bortfall bland närvarande studerande.
Efter att ha sammanställt resultaten, har jag intervjuat ett flertal studerande, med skiftande bakgrund och förutsättningar. I undervisningen i svenska ingår kommunikation som ett självklart moment. Kursinnehåll, arbetsformer och redovisningssätt diskuteras och beslutas tillsammans, i möjligaste mån.
Här har ämnen och frågor som direkt eller indirekt berör min undersökning diskuterats i grupp eller helklass, som naturliga inslag i undervisningen, speciellt i grundkursen svenska A.
Såväl skriftliga kommentarer från de studerande, som egna löpande anteckningar från undervisningen ligger till grund för mitt arbete och senare slutsatser.
Enkäten och frågor från intervjuerna redovisas i bilagor. Resultat och kommentarer kan studeras under rubriken resultat.
Reliabilitet
Undersökningen är omfattande – speciellt med tanke på antalet besvarade enkäter. De studerande får personlig information om syftet med enkäten, och i vilket sammanhang resultaten kommer att användas. Jag är tillgänglig då frågorna besvaras. Ingenting ska behöva missuppfattas. Det faktum att deltagarna känner mig och att vi har förtroende för varandra borgar för att svaren är seriösa.
Intervjuerna förmedlar en djupare och mera personlig erfarenhet i studiernas värld, och
förtydligar samtidigt eventuella oklarheter från enkäten. Enstaka tveksamheter har jag följt upp i efterhand. Detta har varit möjligt då deltagarna frivilligt undertecknat enkäten, för att möjliggöra en uppföljning av detta projekt.
Hur förhåller det sig då med bias, eller risken för att elevernas aktiva medverkan ska ha resulterat i en alltför positiv effekt? Endast en av tre klasser har, till viss del, varit engagerad i utarbetandet av de frågor som utgör underlag för enkäten och intervjuerna. Jag konstaterar att svaren från denna klass inte skiljer sig från övriga klassers.
För övrigt uppfyller min uppsats alla de kriterier som Staffan Larsson föreslår ska utgöra grunden för kvalitativa vetenskapliga studier.
Min bedömning är således att tillförlitligheten i resultat och slutsatser är hög.
Resultat - Presentation, analys och slutsatser
Satsningen på vuxenutbildning
Samhällets och den enskildes perspektiv.
Ungdomsskola – arbete – arbetslöshet … och utbildning igen! Aldrig färdig?!
Skolan har kommunaliserats; nya läroplaner formulerar en gemensam värdegrund, där styrning mot mål och resultat har ersatt regler; en särskild satsning har gjorts på utbildning för vuxna, genom kunskapslyftet, och krafttag utlovas gentemot arbetslösheten…
Det handlar om skolans roll i samhället och Sveriges roll globalt, om möjligheten att vara vägledande i ett samhälle och en värld där tekniken utvecklas och kraven på kunskap och förnyelse ständigt är närvarande.
Denna utmaning måste bemötas med ökad kompetens i arbetslivet. Ekonomiskt har Sveriges position försämrats, men med utbildning kan vi fortfarande konkurrera. Samhället har ändrat riktning mot ett avancerat kunskapssamhälle med välutvecklad informations- och kommunikationsteknologi. Strävan efter utökat välstånd måste förverkligas, utan avkall på att skydda miljön. Socialt har kärnfamiljen med hemmafru och barn samt ekonomiskt försörjande make fått sig en rejäl törn. Synen på familj, arbete och fritid har förändrats radikalt. Kärnfamiljen är inte längre en självklar institution och arbetet fyller inte i samma utsträckning livet upp i pensionsåldern.
Vilken typ av utbildning eller kompetens efterfrågas? Även här har vi fått en förskjutning från en specialisering mot en, i lika hög grad, bredare kompetens. En kreativ problemlösare med social kompetens efterfrågas. Framtiden kräver flexibilitet. Den är lättare att uppnå om man redan besitter grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna.
Även om arbetsmarknaden behöver människor med specialkompetens, får inte dessa ses
eller behandlas som objekt, med utgångspunkt endast från företagets perspektiv. Människor måste kunna ses som individer, med egna behov och förutsättningar. I en sann demokrati ses utbildning allmänt som en demokratisk rättighet, men om vi definierar begreppet demokrati så som Inge Johansson gör, var råder då demokrati? ”Alla medborgare har makt och ingen har mer makt än någon annan”.
Det tycks ha skett en könsutjämning, såtillvida som alltfler kvinnor har tagit sig in i mannens traditionella yrkesvärld. Olyckligtvis tycks detta innebära att kvinnor lämnar sina traditionella yrkesroller, utan att männen är intresserade av att gå in i dessa områden. Manliga sjuksköterskor och sekreterare hör verkligen till undantagen, och detta innebär en inskränkning för alla. En begränsning av utbudet till främst ekonomi, industri och teknologi leder knappast till en allmän utveckling av högre livskvalitet, som vi väl alla eftersträvar.
Företag konkurrerar och möter konkurrens i allt större utsträckning över hela världen. Detta är en nationell utmaning. Den formella utbildningen anses över lag ha bra kvalitet i vårt land. Vår relativt sena skolstart gör dock att vi halkar efter i förskoleåldern. Detta tas sedan igen i åldern 7-18 år, där vi håller oss väl framme internationellt.
Märkligt nog sjunker nivån på nytt under några åldersgrupper, för att återigen stiga till internationellt gångbar nivå från åldersgruppen 30 år. Jämförbara länder inom OECD, såsom Australien, Danmark, Finland, Tyskland, Storbritannien, Japan, Kanada och USA har dock en betydligt större andel högskoleutbildade än vad vi har. Hur bör vi tolka dessa fakta? Lönar det sig att satsa på högre utbildning?
En prognos inför framtiden visar att det knappast räcker med grundskola för tillträde till arbetsmarknaden – detta gäller väl förresten redan idag. Sannolikt kommer utbildning inom teknik och IT, ekonomi och juridik att efterfrågas. Inom vårdsektorn och skolan förväntas också personal behövas. Kunskapslyftskommittén förordar en satsning på socialt utsatta grupper, såsom korttidsutbildade, invandrare, och människor med funktionshinder. Utvecklingen för dessa grupper ser dock väldigt olika ut från kommun till kommun – med allt från en rejäl satsning på grundläggande vuxenutbildning till ingen alls. Kommittén understryker behovet av ett statligt stöd för kommunal prioritering av såväl grundläggande som gymnasial utbildning för vuxna studerande.
Den svenska arbetskraften har en hög kompetens i förhållande till jämförbara länder. Detta ger dock inte något nämnvärt utslag lönemässigt för den enskilde, utan här gäller främst arbetslivserfarenhet, därefter formell utbildningsnivå och så kompetens. I de flesta länder intar formell utbildningsnivå första platsen. Kunskapslyftskommittén vill föra en diskussion, med utgångspunkt från en prioritering av följande områden:
· Öka satsningen på socialt utsatta grupper, som korttidsutbildade, invandrare och funktionshindrade.
· Ungdomar måste ges förutsättningar att klara grundläggande utbildning, såväl inom grundskola som gymnasium. Detta föreslås gälla även vuxna.
· Öka ungdomars direktövergång till högskolan.
· Bygg ut högskolan ytterligare.
· Utnyttja befintlig kompetens i arbetslivet bättre.
· Kvinnor måste få en mera rättmätig ekonomisk avkastning för sin utbildning.
Finansieringen måste också självklart debatteras.
Målen är höga: ”Alla individer måste få möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta”. Möjligheten till en treårig gymnasiekompetens bör garanteras alla medborgare, då detta är en förutsättning för ett aktivt deltagande i samhället och på arbetsmarknaden. Det handlar om demokrati och social utjämning. ”Att sätta av resurser för ungdomar, som just genomgått gymnasieskolan – eller som fortfarande går i gymnasieskolan - och som vill höja sina betyg, måste i detta perspektiv ha lägsta prioritet”.
Under senare år har kommunal vuxenutbildning genomgått omfattande förändringar.
Utbildning på gymnasienivå ökade kontinuerligt under 90-talet – med nästan 90%! Samtidigt minskade SFI-undervisningen i omfattning till hälften under åren 1995-98.
Vad är det då som väntar efter studierna? Arbetsmarknaden är osäker och förändras ständigt. Rent historiskt kan konstateras att år 1860 var 80% av vår befolkning bönder och 10% arbetare. Dessa båda yrkesgrupper utgjorde således 90% av den arbetande befolkningen. Ett och ett halvt sekel senare, år 2010, beräknas förhållandet vara det omvända, dvs. dessa grupper kommer att motsvara 10 % av vår arbetande befolkning - varav 2% är bönder!
Vi övriga kommer antagligen i åtnjutande av det geniala begreppet ”downsizing”, dvs. en tillfällig (?) lösning på arbetsmarknadens problem, där de kvarvarande förväntas arbeta hårdare och längre. Knappast ett gynnsamt utgångsläge för ett livslångt lärande.
Kunskapslyftet vill nu driva fram en förnyelse inom många områden när det gäller vuxnas lärande; man ifrågasätter tidigare begränsningar och uppmanar till samarbete mellan olika utbildningsanordnare, liksom med arbetsmarknaden. Strävan är att utbudet ska ändra inriktning från traditionella teoretiska kursutbud till en breddning, utifrån de behov som föreligger, med möjlighet till yrkesinriktad utbildning inom vuxenutbildningens regi. Innehåll och arbetsformer behöver antagligen förnyas eller omprövas. Människor ska utbildas till att bli mera självständiga i sitt lärande, till att lära överallt, hur och när som helst. Vi måste själva bli mera förändringsbenägna, och lära andra att bli det.
Kunskapslyftskommittén förordar en kraftfull satsning på forskning inom vuxenutbildning och ett livslångt lärande, liksom att behovet av fortbildning inom specialpedagogik för berörd personal kartläggs.
Sverige har en relativt lång erfarenhet av vuxenutbildning, medan flera andra länder befinner sig i en förändringsprocess mot ett livslångt lärande. Vilken inriktning vill vi prioritera - ”baskompetens eller spetsutbildning?
Hur som helst gäller det nu… ”att iscensätta vuxnas lärande”!
Sammanfattning
Både nationellt och internationellt går vi mot ett alltmer högteknologiskt samhälle. Kraven på den enskilde ökar och ändrar inriktning. Sveriges ekonomiska konkurrenssituation har internationellt sett försämrats, men vår utbildning håller fortfarande en hög standard. Arbetsmarknaden behöver idag människor med en annan kompetens än vad som efterfrågades igår. Satsningen på utbildning för vuxna sker alltså utifrån två perspektiv – arbetsmarknadens och den enskildes. Ibland sammanfaller förhoppningsvis de båda parternas önskemål. Den som är ung och frisk, med bred kompetens och som kan presentera sig som en ”kreativ problem-lösare med social kompetens” äger sannolikt företräde.
Individen ser utbildning som en demokratisk rättighet och prioriterar kanske hellre en väg som leder till högre livskvalitet än anpassning till arbetsmarknadens tillfälliga behov. Kvinnorna söker sig i stor utsträckning till traditionellt sett ”manliga” yrkesområden, medan de yrken som överges får ännu lägre status.
Hur ser prognosen ut inför den närmaste framtiden? I dagsläget tycks det vara lämpligt att studera teknik och IT, ekonomi, juridik och vård. Det krävs allt högre kompetens och längre tid i skolan. Samtidigt förordas en prioritering av de socialt utsatta grupper, som antagligen har mest negativa erfarenheter av skola och utbildning, utifrån intentionen: ”Alla individer måste få möjlighet att förverkliga sina individuella livsprojekt inklusive den utbildning och lärande som innefattas i detta”.
Vuxenutbildningen står för närvarande i fokus. Traditionella kurser och utbud kommer delvis att lämna företräde för en breddning av utbudet till att gälla både teori och praktik, utifrån såväl samhällets behov som den enskildes önskemål. Samarbete mellan olika utbildningsanordnare förespråkas, framför konkurrens. För oss lärare gäller det att gå i spetsen för dessa förändringar, och lära andra att bli lika förändringsbenägna.
Ett livslångt lärande
Innebörd, kompetensbehov, hinder och drivkrafter
Ett livslångt lärande är en filosofi – ett sätt att se på livet, och dess möjligheter till förändring och utveckling, enskilt och tillsammans med andra. Här följer några tankar om att ständigt lära på nytt - om behov, förutsättningar och hinder; från livsfas till livsform.
”Mamma, titta, jag kan själv!”
Redan tidigt i barnaåren vill vi visa vad vi kan, för mamma och kanske också för pappa. Tänk om vi ändå kunde få behålla denna spontana upptäckarglädje och entusiasm under hela livet!
Barn lär sig gärna utantill - ramsor, sånger och lekar. De tycks lära omedvetet genom att leka, göra och praktisera, medan vuxna använder intellekt, livserfarenheter och reflektioner.. Barn lär in konkreta ord som finns i deras egen värld, oftast i samspel med närmaste anhöriga. Vuxna måste kanske motivera sig för inlärning, om det inte gäller ett ämne som verkligen fascinerar. Det som är svårt för små är oftast lätt för vuxna, och tvärtom.
Det handlar om inlärningsbetingelser från barnaår till vuxen ålder. Som vuxna går vi återigen i skolan – för att lära oss att lära, på nytt. Av tradition har man sett på ungdomsperioden som mera aktiv och föränderlig. En förskjutning har dock skett mot att även betrakta vuxnas situation på liknande sätt. Arbetsmarknadens utveckling driver fram förändringsbehov - oavsett ålder. I en undersökning från 1920-talet konstaterar en forskare, Thorndike, att även vuxna kan lära, dock med avtagande förmåga redan vid 25-årsåldern! Numera finns det undersökningar som visar att gränsen för försämrad inlärningsförmåga kan sättas så högt som efter 75 år!
Alltsedan 1970-talet har ett livslångt lärande blivit ett alltmera självklart begrepp, liksom övertygelsen om att vi lär oss i såväl informella som formella situationer – ständigt. Ändå kan vi fortfarande tala om att någon just har blivit … färdig lärare, läkare, advokat osv.
Oavsett om det gäller mera teoretiska yrken eller företrädesvis praktiska, så kan vi knappast anse oss färdiga efter avslutad examen; det är väl snarare då det börjar.
För att underlätta ett livslångt formellt lärande för prioriterade grupper, rekommenderar kunskapslyftskommittén en större flexibilitet i regelsystemet, liksom ökade krav på ett effektivt samarbete mellan berörda myndigheter. Antagning till önskad utbildningsplats måste samordnas med ekonomiska förutsättningar att påbörja studier; mindre av stelbenta kontroller och mera av individuell hjälp och stöd. Detta torde vara en förutsättning om man vill nå de mera svårmotiverade grupperna. Med tanke på satsningen på ett livslångt lärande ifrågasätts vidare det faktum att läroplanerna för ungdomar och vuxna på gymnasienivå är gemensamma. Varken förutsättningar eller pedagogik är ju i regel desamma. Vuxenutbildningen behöver profilera sig.
Utbildningspolitik tycks vara ett aktuellt ämne, även internationellt, och flera länder står i begrepp att ställa om kursen i riktning mot ett livslångt lärande. Här ligger Sverige väl framme med en lång erfarenhet av vuxenundervisning. Dessutom tycks deltagargrupperna vara relativt homogena hos oss, avseende ålder, kön och utbildningsbakgrund. Hur förändras då samhälle och skola? Och vad får det för konsekvenser?
”Det som vi lär oss i skolan utgör ju onekligen en plattform, på vilken samhället vilar”.
Utifrån detta konstaterande torde det ligga i samhällets intresse att styra, kontrollera och påverka skolans utveckling. Den utgör ju grunden för strukturen och ekonomin i samhället.
Denna strävan får sina konkreta uttryck i olika former av mål- och styrdokument. Målen är fastställda men vägarna och förutsättningarna att uppnå dem varierar från individ till individ. Speciella åtgärder måste till för att undervisningen ska kunna anpassas till enskilda elever. Hur ser det då ut i den bistra verkligheten? Det talas så vackert om individualisering i undervisningen…men det tycks bara vara vägarna som skiljer; riktningen är den samma – till samma mål – oavsett individuella förutsättningar och behov. Visst är skolan dyr, men om någon saknar förutsättningar att klara av de mål som ställts upp, är det galet någon annanstans. Kan felet ligga i att man ”bygger en utbildning på sociokulturella idéer och ideal snarare än att ta sin utgångspunkt i individers kognitiva och socioemotionella olikheter…”?
I en situation av tilltagande besparingskrav går tankarna ibland till Georges Orwells och Aldous Huxleys klassiska och skrämmande framtidsvisioner, där den enskilde systematiskt styrs i den riktning som är mest gynnsam för samhället i stort, utan hänsyn till individens intressen.
Den moderna tekniken - har den gjort skolan mera demokratisk eller är det tvärtom? Datorer kanske kostar mer än böcker och tidningar? Men de är nödvändiga, speciellt för låg-presterande elever. Allting tycks bli bättre…koncentration, prestation och självförtroende – ungdomarna når ut i världen och får t.o.m. bättre social kompetens! De stortrivs framför sina datorer, samtidigt som lärarna frågar sig i vilket sammanhang satsningen på IT ska komma in. Hur blir det med ämneskunskaper och betygsunderlag? Elevgrupperna blir allt större, medan personalgruppen reduceras?! ”Samtidigt öser man miljarder över skolorna till IT”. Den traditionella skolan tycks ha spelat ut sin roll.
Här har ungdomarna ett klart försprång framför många vuxna – men även inom vuxengruppen är skillnaderna avsevärda mellan dem som använder datorer och dem som inte gärna gör det. Om man i det dagliga arbetet och i hemmet är van vid att utnyttja modern teknik, måste situationen bedömas som väsensskild från den som bara för ett par decennier sedan var den gängse. Lärande sker ju självklart i stor eller störst omfattning utanför skolan – informellt.
Det livslånga lärandet premieras numera i stor utsträckning av företagen, som tidigare hade en tendens att se fortbildning som en merkostnad hellre än en investering.
Siv Their – doktor i vuxenpedagogik - är dock mycket kritisk till hur vuxna behandlas i utbildningssammanhang - som om de helt saknade hjärna och möjlighet att utnyttja sina
erfarenheter från livet och arbetet. Tyvärr placeras många i arbeten, som snarare blockerar än stimulerar till lärande. Vi får inte som pedagoger utgå ifrån hur barn lär sig och ha detta som måttstock. Barn och vuxna lär på olika sätt. Hos barnen spelar, enligt Vygotskij, leken en avgörande roll för lärande och utveckling.
Möjligheterna till inlärning avtar inte alls i den utsträckning som man kanske tror till vardags. Hon vill till och med göra gällande att den bästa åldern för inlärning kan vara så högt upp som 55-60- årsåldern! Barn är ännu spontana upptäckare – men deras glöd tycks slockna snabbt, både inom skolans värld och när det är dags att få erfarenheter av arbetslivet. Siv Their är speciellt kritisk till den företagssyn som präglar tillvaron i Norden. Man saknar helt förmåga att ta till vara personalens naturliga drivkraft och vilja till utveckling. Denna syn blir ett hinder i konkurrens med andra länder och kulturer. Hon jämför med Japan och Toyota, där varje anställd lämnar ett femtiotal förslag på förbättringar. Detta skulle knappast vara möjligt om inte ledningen granskade förslagen och tog dem på allvar. Först när dynamiken och spontaniteten får fritt spelrum kan vi börja tala om lämplig pedagogik för vuxnas lärande.
Varje enskild måste få synas och få ett ansvar som motsvarar den kompetens som finns att tillgå. När det gäller det formella lärandet, betonar Their att det måste vara lustbetonat.
I en jämförelse med ungdomsskolan poängterar hon vidare de vuxnas motivation och medvetna målsättning.
I ett framtidsscenario där tunga och monotona arbetsuppgifter förutsätts ha eliminerats, kommer en del att vara specialiserade, andra mångkompetenta. Their ser det som en självklarhet att alltfler kommer att behöva fortbildas eller omskolas. I detta sammanhang är det viktigt att inte skylla individen för bristande kompetens. Det är de yttre förutsättningarna, villkoren som ständigt förändras, och framkallar dessa krav på förnyelse. Vad är det för kunskap man kommer att behöva i framtiden? Their påpekar tveklöst att kunskapen om människan är den mest försummade; om hur vi fungerar tillsammans, i kommunikation och agerande i grupp. Hon, liksom företagsledare internationellt, anser att framtiden behöver människor som är kreativa, kan förstå och se alternativa lösningar på de problem som uppstår, finna förbättringar, men de måste också kunna samarbeta och vara lyhörda för andras kompetens, vara beredda att förnya sig och ständigt lära på nytt.
Tidigare var idealet att vara allmänbildad; kunskap av värde kunde kontrolleras i uppslagsböcker. Andra färdigheter värderades inte lika högt. Vuxnas studier idag handlar om olika former av behov, helst förankrade i nuet och framtiden, i ett livsvitt och livslångt lärande. Eftersom man inte med större säkerhet kan sia om framtiden, satsar man fortfarande på de yrken som redan finns, med kända arbetsuppgifter. I teknikens frammarsch förväntas ändå social kompetens vara en avgörande faktor på arbetsmarknaden, liksom kulturkunskap – att kunna anpassa sig och fungera i ett mångkulturellt samhälle. Flexibilitet har redan blivit ett honnörsord. I en tid av omfattande samhällsförändringar torde det vara avgörande att känna till hur man lär sig – om och om igen. I takt med att undervisningens huvudsakliga funktion har förskjutits från att lära ut till att lära in, och läraren har blivit handledare, har också eleven fått lära sig att ta mer aktivt ansvar och att vara självständig i sitt sökande efter kunskap. Härav följer att gränserna suddas ut mellan formellt och icke-formellt lärande. Man har åtminstone tidigare talat om ”Högre allmänna läroverk” och om läroanstalter, medan det numera står alltmera klart att lärande sker hela tiden – när, hur och var som helst.
Inom skolans värld har vi säkerligen mycket att lära av människor med erfarenhet av främst lärande utanför skolan. Om man råkar ha ett intressant arbete, så innefattar detta rimligen också ett aktivt samarbete med kolleger, liksom engagemang, inflytande och ansvar; därmed också ökade möjligheter till stimulans och utveckling.
Ett informellt lärande behöver dock inte nödvändigtvis medföra en positiv utveckling. Vi kan ju även utveckla ”dåliga vanor” i en andefattig, torftig miljö, kanske i ett monotont och slitsamt arbete. Här ökar behoven av uppbrott och utbildning, samtidigt som förutsättningarna att ta sig ur sin situation är klart sämre, än för den som redan befinner sig i en privilegierad samhällsställning.
En annan grupp som kan ha svårt för att bryta sig ur en vardagsmonotoni är flyktingar och invandrare, vilket jag har erfarenhet av som lärare. De äldre är och förblir ofta arbetslösa. TV/video med filmer från hemlandet fyller i alltför stor omfattning vardagen – och natten, sällan eller inga svenska program eller tidningar…med en ofrånkomlig känsla av främlingskap och utsatthet som följd.
”Den avgörande skillnaden mellan ett flyktingbarn och dess föräldrar är att de inte tillhör
samma kultur”, har en estnisk flykting så träffande uttryckt dilemmat. Utan stimulans utifrån den svenska kulturen och vårt språk, ges inte många tillfällen till utveckling och lärande i den nya miljön. Ett sätt att bryta upp är att ägna sig åt formell utbildning – studier. Nya kunskaper kan ge upphov till nya intressen och erfarenheter, tillsammans med nya kamrater.
Invandrare brukar vara klart underrepresenterade inom komvux på gymnasienivå, liksom på kvalificerade arbetsuppgifter i samhället i övrigt. I vårt utvecklade högteknologiska och föregivet jämställda samhälle frodas fördomar, antagligen i samma utsträckning som tidigare. Det utländska namnet kan räcka för att ansökan inte ska behandlas!
Det måste vara något speciellt med oss människor, då vi tycks vara de enda varelser som
är medvetna om, att vi är just biologiska varelser. Vi kommunicerar genom språket, men språket är inte enbart kommunikation; det är också ett redskap som utvecklar vårt intellekt.
Talspråket och skriftspråket innebär inte bara två olika möjligheter att uttrycka sig, utan står dessutom för en motsättning mellan det personliga, privata talade språket och det offentliga skrivna språket – samhällets språk.
Kravet på ett skriftspråk uppkom ursprungligen antagligen ur det ledande skiktets behov av att informera, kontrollera och kräva in skatt från medborgarna. När skriftspråket uppfunnits, så innebar det att man kunde börja lagra information till nästkommande generationer på ett säkrare sätt. Härigenom blev också en yrkesgrupp arbetslös… nämligen berättarna. Långt senare – i Europa på 1300-talet – uppfanns boktryckarkonsten, och munkarna förlorade en stor del av sina arbetsuppgifter. Nu – på 2000-talet är förhållandena radikalt annorlunda.
En fullständig demokrati förutsätter allas tillgång till ett gemensamt språk. Idag är det rimligtvis så att många äldre känner sig åtminstone delvis utestängda från allmän information, p.g.a. bristande kunskaper i engelska, förutom brister i informationsteknik.
Våra barn växer dock upp med den nya tekniken. Om vi ser den som en möjlighet, ett redskap för kontakt och samspel mellan människor, så ger den enorma möjligheter, såväl inom
utbildningen som privat.
Samhället utvecklas och därmed språket, men språkliga förändringar ställer krav på uppdatering, nytolkning och ständiga klargöranden, för undvikande av missförstånd. Det vore antagligen billigare för samhället med ett stagnerat, statiskt språk. Detta skulle dock samtidigt betyda ett dött språk.
Fredrik Lindströms relativt tunna bok ”Världens dåligaste språk” väcker många funde-ringar hos mig. Den behandlar ämnen som kultur och tradition, språk och kommunikation, individ och samhälle. Författaren delger oss en hel del positiva synpunkter om språket, uppmuntrar och inspirerar till fantasi och kreativitet. Vårt svenska språk behöver inte vara fattigt, om vi tillåter det att växa och utvecklas. Nytänkande och tolerans förespråkas.
Boken innehåller knappast några pekpinnar, men författaren är ändå bekymrad över den
låga status som svensken ger sig själv och sitt språk. Om självkänsla och självförtroende är viktiga ingredienser i ett livslångt lärande tycks det vara illa ställt hos oss svenskar i allmänhet. Att påstås vara ”osvensk” uppfattas närmast som en komplimang i vårt land - att jämföra med begreppen ”odansk” och ”onorsk” i våra grannländer!
Vårt förbehållslösa accepterande av nya engelska lån kan hämma vår förmåga till språklig utveckling. Lindström ser i tal- och skriftspråken en motsättning mellan å ena sidan det
personliga, privata och å andra sidan det formella och korrekta, officiella språket – samhällets språk. Här skymtar en intressekonflikt. Han resonerar kring motsättningen individ-samhälle;
vi talar om ”den mänskliga faktorn” som något negativt, ett misslyckande, som om det omänskliga vore det naturliga, någonting att föredra. Han ger flera tänkvärda exempel på hur vi försöker imitera och anpassa oss till en skapad, konstgjord värld, där vi själva som människor kommer alltmer till korta. Är vi människor till för samhället? Förhoppningsvis är det tvärtom.
Enligt flera moderna forskare är just ett väl fungerande socialt samspel med det samhälle och den kultur vi lever i en förutsättning för en positiv utveckling av vårt medvetande och våra högre mentala funktioner. I en god undervisning kan därför läraren skapa gynnsamma villkor för lärande, genom att möta den enskilde eleven på dennes nivå, låta eleven uttrycka sig utifrån sina förutsättningar – både i tal och skrift. I en dynamisk kommunikation utvecklar språket tanken, och omvänt. Låt därför eleverna, främst genom skriftspråket, öva upp sin abstrakta förmåga. Härigenom kan de upptäcka sitt eget tänkande – det effektivaste sättet att lära sig att lära, och det som vi numera benämner metakognition.
Dessa slutsatser härrör sig från den ryske forskaren Vygotskij, död sedan snart sjuttio år tillbaka (1934). Han såg individen i samhället och intresserade sig redan under tidigt 1900-tal för lärandets psykologiska process. Denne mans teorier om lärande påstås utgöra grunden för vår senaste läroplan, lpf 94!
Om vi ser ännu längre tillbaka på historien, så tycks antiken ha haft vissa kunskapsideal, medeltiden andra, och renässansen återigen antikens ideal. Under upplysningens epok skulle all kunskap samlas i den franska Encyklopedien - människor skulle bli lyckliga genom kunskap. Men alla kan väl knappast ha tagit till sig samma kunskap och upplevt den på samma sätt. Om några decennier kan vi nog säga att vi upplevde dagens världsbild, i början av millenniet, som mycket mångfasetterad och splittrad.
Ett livslångt lärande är knappast något nytt påfund – det torde alltid ha funnits och fungerat naturligt; tidigare århundraden, före 1800-talet i ännu större utsträckning, rent informellt, från man till man, från kvinna till kvinna, och från föräldrar till barn. Man har lärt det man har haft behov av - som nu. Men i vår tid skapar vi många nya ”onödiga”(?) behov. Tänk att inte förstå sig på videon, datorn eller mobiltelefonen…
Sammanfattning
Barn lär sig spontant och främst genom lek, det som är roligt. Vi vuxna måste motivera oss att lära även det som är ”nyttigt”. Annars kan man nog konstatera att det aldrig är för sent att lära, bara intresse finns. Det formella lärandet, i utbildning har under ett par generationer genomgått en radikal förändring. Hälften av mina skolkamrater i årskurs 7, i slutet av 50-talet var färdiga med sin utbildning och gick ut i förvärvslivet! Nu är treårig gymnasiekompetens bara en grund att bygga vidare på för att få inträdesbiljett till arbetsmarknaden. Denna biljett är säkerligen också tidsbegränsad. En annan och mera avancerad kompetens efterfrågas snart, och krav på förnyad fortbildning ställs. De som har hoppat på denna karusell inom utbildningssektorn har antagligen ökat sitt försprång markant, gentemot de ungdomar som tidigt valde, eller tvingades, att visa skolan ryggen.
Det mesta av all inlärning sker naturligtvis utanför skolan, i kommunikation med föräldrar och kamrater. Tyvärr kan vi nog utgå ifrån att det är den som redan har en hög utbildning som har bäst förutsättningar att utveckla sitt lärande ytterligare, i hemmet eller genom inspirerande arbetsuppgifter i en stimulerande arbetsmiljö. Om detta resonemang är riktigt, så rättfärdigar det i ännu högra grad en satsning på dem som inte har förmått att konkurrera på lika villkor: korttidsutbildade, invandrare och människor med funktionshinder. Deras möte med den svenska skolan har i alltför stor utsträckning varit ofruktbart och slutgiltigt. Detta gäller i särskilt hög grad äldre invandrare och flyktingar. Här är tragedin dubbelbottnad, i och med att den yngre generationen trots allt har betydligt lättare att anpassa sig till en ny kultur, och därmed ohjälpligt lämnar de äldre på efterkälken.
Utbildningsanordnare
Presentation och historik
Var anordnas utbildning för vuxna?
Det står helt klart att Kunskapslyftskommittén anser det angeläget att antalet utbildningsanordnare inom vuxenutbildningen ska fortsätta att öka; dessutom betonas vikten av mångfald inom detta område.
Den procentuella fördelningen mellan olika utbildningsanordnare på gymnasienivå var under kunskapslyftets första år enligt följande:
Utbildningsanordnare Hösten 1997 Våren 1998
Kommun 78,4 73,7
Landsting 7,9 7,3
Folkhögskola 1,3 1,2
Studieförbund 3,1 4,0
AmuGruppen 0,9 1,4
Annan utbildningsanordnare 8,4 12,4
Summa 100,0 100,0
Källa: Skolverket, 1999, Första året med Kunskapslyftet, Dnr 97:1646.
Klart märkbart är att kommunal vuxenutbildning är den i särklass största anordnaren.
Tendensen tycks dock vara att den minskar till förmån för ”annan utbildningsanordnare”.
Den senare kan utgöras av skola med statlig tillsyn, liksom av privat utbildningsanordnare med examensrätt eller privat utbildningsföretag.
Studieförbunden gör en enorm satsning för funktionshindrade, vilka här uppvisar ungefär lika hög aktivitetsgrad, procentuellt som icke hindrade. Ända upp till 80 procent har deltagit i någon form av studiecirkelverksamhet!
Kanske kan en historisk återblick över skolan kasta ett ljus över vad som sker i dag? Har skolans utveckling varit likartad för barn och vuxna?
Alltsedan kristendomens införande har kyrkans makt varit betydande. Att få tillgång till Guds ord var också ett synnerligen starkt motiv för läskunnighet och vid Uppsala möte, 1593, beslutades att läskunnighet till och med var ett krav för att man skulle få gifta sig.
Det tycks också, utifrån bevarade husförhörslängder, gå att belägga en alltmer tilltagande läsförmåga bland allmänheten under 1600 –talet. Redan under detta sekel -1600-talet- fanns det också förespråkare för ”en skola för alla”. Det är dock alltid dominerande och privilegierade grupper som har diskuterat och beslutat om åtgärder för de hjälpbehövande. ”De privilegierade grupperna har av egoistiska skäl avskiljt ”fattiga och vanartiga”. Vid grundandet av folkskolan 1842 var läskunnighet ett inträdeskrav!
Inte var det i praktiken en skola för alla. Det var fint att barnen kunde börja skolan – speciellt som inte alla fick vara med. Folkskolan var för normala barn.
Vid 1800-talets slut hade denna skolform företrädesvis en moralisk uppgift, med tonvikt på religiös samhörighet för främst proletariatet. Den kristna etiken har påverkat diskursen också inom hjälpskolan, under devisen ”Fädernas makt över sönerna”.
Efter hand fick folkskolan stigande kvalitetskrav. Man ville underlätta för de välartade, och såväl språkformer som innehåll anpassades därför för de ”normala”; alltså ingenting för ”avvikande”, ”abnorma” eller ”sinnesslöa”. Skolans grundton var disciplinerande, där Gud verkade genom lärarna. Under 1800-talet var den gängse uppfattningen att alla normala människor kunde lära sig att läsa. För övriga anordnades efter hand specialklasser, läsklasser och läskliniker.
Fortfarande, några decennier in på 1900-talet dominerade tanken på att de avvikande måste avskiljas. Man förespråkade speciell hjälp till ”stackarna”, med hänvisning till medlidande och kristen barmhärtighet. Under 20- och 30-talen kunde man även utifrån studier i arvs- och rashygien konstatera att ett särskiljande av vissa grupper gynnade alla parter. Några decennier senare hade förhållandena ändrats markant, och man kunde till och med dra slutsatsen att vissa handikapp uppstod i mötet med skolans krav.
Först i slutet av 30-talet var tiden kommen för vuxnas möjlighet till utbildning. Utöver korrespondensstudier inrättades nu Statens aftonskola i Stockholm. Det primära syftet torde ha varit att kunna tillmötesgå samhällets behov av utbildad arbetskraft, och samtidigt ge ”äldre elever med utpräglad studiebegåvning och studiehåg” möjlighet att avlägga studentexamen. Efter krigets slut blev man på det klara med att det inte var lämpligt att vuxna hänvisades till ungdomsskolor för att få sin grundutbildning. De vuxnas ”större mognad och självständighet” borde möjliggöra en större frihet och chans till högre studietakt. Man ansåg nu allmänt att pedagogiken måste anpassas till de vuxnas situation.
Under 50-talet kom så det första statliga läroverket med rikstäckande intag för vuxenstuderande. Studierna bedrevs som en kombination av korrespondens och personlig handledning. I slutet av samma decennium anordnade kommunerna i ökande omfattning kvällsgymnasier. Lärarna stod för övergripande föreläsningar, medan de studerande förväntades inhämta detaljkunskaper på egen hand.
I slutet av 60-talet tog kommunerna helt över ansvaret för den kompetensinriktade vuxenutbildningen. Från och med 1 juli 1968 är komvux en realitet. Det var fortfarande de mest begåvade och prioriterade som utbildades, med avsikten att arbetsmarknaden skulle kunna rekrytera välutbildad arbetskraft genom vuxenutbildning. Redan 1970 ändrades dock målen för
rekrytering till att främst gälla de ”korttidsutbildade och resurssvaga i samhället”. Perspektivet var inte längre arbetsmarknadens. Folkbildning hade ju redan tidigare varit det ideala målet inom studieförbund och folkhögskola. Det kom nu också att prägla komvux. ”Något förenklat kan man säga att komvux ärvt ideologin från folkbildningen och regelsystemet från ungdomsskolan”.
I detta sammanhang är det intressant att ta upp en krönika i Skolvärlden, under Rubriken: ”Skall folkbildningen ta över komvux?”. I ett upprop från tre lärare på lärarhögskolan i Stockholm, infört i Svenska Dagbladet (1/11 2001), framförs en mycket fördomsfull och samtidigt skarp kritik mot förhållandena inom komvux. Här framställs komvux som ”en pedagogisk återvändsgränd”, en ”jättelik korvstoppningsmaskin styrd av betygshets och en instrumentell kunskapssyn”. Komvux anses enbart i begränsad omfattning motsvara de vuxna studerandenas behov. Vidare föreslås folkbildningen ta över komvux uppgifter. I Skolvärldens krönika tar Sven Sahlin klart avstånd ifrån dessa kritiska synpunkter, dels utifrån egen omfattande erfarenhet av vuxenutbildning, dels utifrån regeringens proposition om ”Vuxnas lärande”, där mångfalden av utbildningsanordnare förespråkas, med hänvisning till den enskildes ökade valmöjligheter. Sahlin betonar särskilt att vuxna måste ha samma rätt som ungdomar att erhålla grundskole- och gymnasiekompetens. Han fastslår att komvux fyller en viktig uppgift – tillsammans med folkbildningen.
Jag misstänker att de tre lärarnas fördomar bygger på ”gammal skåpmat”. Redan under 80-talet, i Skolvärlden 10/86 kommer uppmaningen till komvux: ”Överge korvstoppningen – inför vuxenpedagogik!”. Det har vi, som väl är, gjort för länge sedan, annars hade vi knappast överlevt. Det handlar om att uppsöka, rekrytera, utvärdera, validera och kvalitetssäkra.
Framtiden kommer att präglas av ökade krav på samarbete och flexibilitet, anpassning av kursutbud och arbetsformer till den enskildes behov och förutsättningar. Ingenting är längre beständigt eller självklart – vare sig terminer, klassrum, dag eller kväll, vardag – lördag, hel- eller deltid. Utbudet kommer knappast att kunna bestämmas helt i förväg, utan anpassas till de behov som föreligger – för stunden. Behoven för vuxna gäller säkert också yrkesutbildning, liksom att komma till rätta med läs- och skrivproblem. Lärande sker naturligt i kreativa miljöer – och detta innebär inte nödvändigtvis klassrum eller utbildningscentra; det kan säkerligen också inträffa i hemmet, på arbetet, i hängmattan och på stranden.
- - - - - Man lär så länge man (har e)lever - - - - -
Sammanfattning
I en historisk återblick är det lätt att konstatera att kyrkan haft ett stort inflytande över vår svenska skola under alla tidigare sekler. En stark drivkraft för läskunnighet var möjligheten att få del av Guds ord, för att inte tala om att det dessutom var ett ovillkorligt krav för att få ingå äktenskap, redan i slutet av 1500-talet! Nästa århundrade förespråkades ”en skola för alla”!
Fullt så demokratiskt var det dock inte i praktiken. Det var de ”normala” som bestämde takten och styrde utvecklingen. Tack vare ”kristen barmhärtighet” kunde dock även ”avvikande stackare” få hjälp.
Innan tiden var mogen för en satsning på utbildning för vuxna, skulle många år passera.
I slutet av 1930-talet kunde utpräglade studiebegåvningar få tillträde till Statens aftonskola.
Först 1968 blev komvux en realitet. Nu är den kommunala vuxenutbildningen klart störst av alla. Vi befinner oss i ett skede av omfattande förändringar när det gäller utbildning för vuxna.
Grundtanken är att olika utbildningsanordnare ska samarbeta och anpassa sitt utbud och sin verksamhet efter de behov som föreligger. Individen sätts i centrum och erbjuds hjälp att utforma ett lämpligt program för sin grundutbildning eller fortbildning. Förutsättningarna för
at den enskilde ska uppleva detta möte med skola och utbildning som positivt och utvecklande bör vara goda. Det yttersta ansvaret ligger dock, som tidigare hos den studerande själv, och dennes möjligheter att ta ansvar för sitt lärande.
Undervisning
Vuxenpedagogik, rollfördelning: lärare - studerande
Lärare har i 500 år vetat hur man lär andra. Nu ligger den avgörande kunskapen i att ”kunna något och att veta vad det innebär att kunna något”.
Målet i dagens västerländska skola är att skapa ”en kritiskt reflekterande individ” och ”en duglig samhällsmedlem”.
Hur länge har detta varit utmärkande för vår skola? Och hur många invandrare eller flyktingar kommer från ett land och en kultur, där målet har varit detsamma?
I Turkiet, inte bara på landet, utan även i Istanbul är läraren en självklar auktoritet, som förmedlar ”rätt” kunskap. Det är ingenting som man ifrågasätter eller reflekterar över; man lär sig utantill, utan att fråga vad eller varför.
Vi lever sedan lång tid tillbaka i ett mångkulturellt samhälle. Det finns massor av kunskap och erfarenheter i en klass med vuxenstuderande. Svårare är det säkert att definiera denna kunskap. Här ställs stora krav på alla inblandade, inte minst på den som leder
undervisningen. Att själv ha – och även kunna skapa eller väcka respekt och intresse i gruppen för alla olikheter är en förutsättning för ett lyckat resultat, och en rejäl utmaning. Här handlar det inte enbart om att förmå svenskar att acceptera invandrare, utan i lika hög grad att få olika invandrargrupper att acceptera varandra. Man brukar framhålla behovet av social kompetens, men mångkulturell kompetens är lika nödvändig. Integration gäller alla – inte bara dem som kommer utifrån till ”vårt land”. Speciellt den lågutbildade invandraren riskerar att komma i kläm i mötet med det nya landet, med en ny kultur och ett nytt språk. Han förväntas genom vår ”omsorg” snarast kunna ta till sig de egenskaper som för oss ofta är omedvetna, men ändå självklara. Det som skiljer, ser vi tyvärr ofta som brister hos den ”nye svensken”.
Uppsatsen ”Undervisning kan befrämja språkinlärning”… har en underfundig rubrik och ger en rejäl känga till oss ansvariga inom skolan. Formell och medveten språkträning i klassen kan under gynnsamma omständigheter leda till inlärning , men detta måste, enligt Crashen, kombineras med naturlig integration i samhället. Först då finns förutsättningar för att formell träning och information kan omvandlas till kunskap, och ett djupare, mera beständigt tillägnande. Här ökar möjligheten att språket blir ett redskap, inte själva ämnet. Den formella inlärningen syftar till att uppnå korrekthet även i talakten. Detta förutsätter tid och stark motivation. Det naturliga budskapet riskerar att komma i andra hand. Regler är viktiga, men vi tillägnar oss dem i naturliga talsituationer, utan krav på korrekthet. Budskapet kan leda oss fram till ”rätt grammatik”.
Vid en informell inlärning sker utvecklingen i en naturlig progression. Denna är svår att förutsäga och träna i en formell undervisning. Inlärning underlättas i en stimulerande atmosfär utan stress. Även vuxna behöver uppmuntran och tid att få ta del av intryck från omgivningen. Den muntliga och skriftliga produktionen kommer efter hand. Att lära in för stunden – för test – går snabbt, men att verkligen tillägna sig tar tid.
Naturliga, autentiska texter föredras framför läroböcker och preparerade övningsböcker. Grammatik övas vid speciella tillfällen, för att inte störa kommunikationen. Crashens uppsats är av äldre datum, och den riktar sig främst till undervisningen i svenska som andraspråk, men för mig är den allmängiltig och fortfarande aktuell. Den har följt mig genom åren, långt efter det att jag hade ansvaret för introduktionskursen för invandrarelever, under c:a 15 år. Det gäller att även i den formella undervisningen skapa naturliga miljöer och tillfällen för såväl inlärning som tillägnande.
I ”Arbetsplan för Carlsunds utbildningscentrum” läser jag att: ”Personalen skall vid Carlsunds utbildningscentrum uppvisa en samsyn kring frågorna kunskap, ansvar för det egna lärandet, samarbete i studiesituationen, delaktighet för eleverna samt eleven som individ. Klart senast läsåret 2001/2002”. Jag uppfattar att huvudorden här är samsyn, samarbete och delaktighet.
I undervisning på alla nivåer har nog vi lärare, åtminstone i ämnet svenska, framhållit bokens kvalitet framför filmens. Vi har hänvisat till läsningen som en process där du själv är med om att skapa tillsammans med författaren. Vid alltför mycket film- och TV-tittande kan fantasin hämmas. Jag inbillar mig att samma risk finns inom IT, om detta medium utnyttjas slentrianmässigt, och studerande får söka färdigt material, utan krav på bearbetning. Materialet måste sättas in i ett större sammanhang och användas utifrån förnuft och ett kritiskt förhållningssätt. I en tid av nya tekniska hjälpmedel och möjligheter är det av avgörande betydelse att vi låter eleven och den enskildes lärande vara kärnan i undervisningen – inte tekniken!
Vi lärare får ibland kritik för att vara förändringsobenägna, men apropå IT och internet vill jag hänvisa till en undersökning av forskaren Mancall, som konstaterar att ”endast en procent av tiden då lärare och elev hade kontakt med varandra krävde mer av eleven än enbart reproduktion”. Detta ger oss onekligen en tankeställare, och berättigar till en viss skepsis. Om elevens sökande reduceras till reproduktion, har pedagogiken fått ge vika för tekniken, där det borde vara tvärtom. Vilken effekt har tillgång till den nya tekniken på elevers lärande? Det måste vara utgångspunkten för vår inställning till IT.
I skriftserien ”med eller utan filter” betonar Stig Roland Rask, utöver basfärdigheterna,
vikten av, vad han kallar, ”åtta S”: nämligen att eleverna lär sig att ”söka och samla , sålla och sovra, sortera och strukturera, systematisera och sammanställa information”, så att den i nästa steg kan bearbetas och utvecklas till kunskap. Det är ett tungt ansvar som vilar på de studerande – yngre såväl som äldre, inte bara att välja rätt information, utan också att kunna förmå sig att välja bort det som sköljs över dem på nätet, såsom barnporr, droghandel, rasism och nazism. Kan man försvara både en porrsida och jämställdhet på nätet? Dags för filtrering? Censur? Kan/bör vi installera filter i våra skoldatorer - eller hellre hos våra elever? Vi vuxna har antagligen lättare att säga nej, utifrån livserfarenhet.
Läraren måste klara av att vara en objektiv samtalsledare och vägledare, så att alla åsikter får utrymme. Eleverna bör å sin sida lära sig att argumentera och övertyga , men också att lyssna och respektera andras åsikter.
Lärarens dubbelroll framgår av den senaste läroplanen, där vårt ansvar som ”subjektiv
vägvisare” poängteras. ”Kristen tradition och västerländsk humanism” är rättesnöret.
Läroplanen gör målen tydliga; skolan ska fostra till ”rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande”.
Samspelet mellan informellt och formellt lärande är intressant. Vari består skillnaden för unga och vuxna? Lär sig vuxna mer medvetet utanför och inom skolan? Lär man sig olika saker? Är det främst individuella skillnader? Kön? Generationsfråga?
Bland vuxna handlar det väl mera om utbyte av information och erfarenheter!? Vi har alla olika inlärningsstilar, varför pedagogiken bör, om möjligt, utgå ifrån var och ens behov och förutsättningar.
Skolans uppgift blir alltmer att utveckla förutsättningar för lärande, att vägleda, stötta och uppmuntra, att bygga upp och stärka självförtroende, förmedla positiva upplevelser, i en lustfylld och avstressad miljö; att inte enbart ta emot elever och deras önskemål, utan också uppsöka och marknadsföra. Det handlar om flexibilitet och anpassning.
Från 1994 är läroplanen gemensam för ungdomsgymnasiet och vuxengymnasiet. Typiskt för vuxenpedagogiken tycks vara mera inslag av genomgångar och mindre av förhör. Vad gäller pedagogiken, så konstateras att lärarna fortfarande för fem år sedan, 1997, företrädesvis prioriterade ”traditionell katederundervisning”!? … dock med ökat inflytande av de studerande.
I valet mellan två ytterligheter av inlärning – å ena sidan en undervisare som förmedlar kunskap till passiva mottagare, eller å andra sidan en situation där den studerande söker aktivt
efter information och kunskap, konstateras i en efterskrift att vuxenpedagogiken numera står närmast det senare alternativet. Samtidigt konstateras att det knappast finns någon allmängiltig pedagogik, varför vi alla uppmuntras till att pröva oss fram.
Nu är det tänkt att olika anordnare ska samarbeta kring de studerande, allt med utgångspunkt från vad som anses vara bäst för den enskilde studerande. Det gäller alltså för var och en att profilera sig. Här har vi pedagoger verkligen ett ansvar, och framförallt en möjlighet att skapa en tilltro hos våra studerande, när det gäller deras möjligheter att lyckas i sina målsättningar. Låt dem fråga och delta i riktiga kommunikationer. All utbildning och undervisning sker ju i ett bestämt sammanhang, i ett samspel mellan undervisare och deltagare, där även vi undervisare förhoppningsvis lär oss något.
Dessa ”nymodigheter” är i själva verket inte särskilt nya:
”Du kan inte lära en annan människa någonting
bara hjälpa henne att finna det inom sig själv.”
Galileo Galilei(1564-1642)
Undersökningar från just läkarutbildningen visar tydligt att efter avslutad utbildning för de elever som praktiserat PBL, är den samlade kunskapsbasen 40-60 % högre än efter traditionell undervisning. Sedan är det en annan sak att undervisaren bör förmedla vissa ramar. Allt kan inte ifrågasättas. Det som Lena har lärt ut är uppenbarligen inte detsamma som deltagarna lärt in. Informationen måste tolkas, sorteras och sållas. Vi utgår ifrån olika referensramar.
Lärande handlar om en komplicerad process med mycket känslor, motivation och inre förutsättningar, men också ett samspel mellan individ och omgivning. Det är svårt att skilja på känslor och intellekt.
Samhället och den nya tekniken utvecklas och förändras, antagligen i snabbare takt än någonsin tidigare. Vi känner också självklart av förändringarna inom skolans värld. Jag nämnde tidigare att skrivkonsten i praktiken gjorde de stora berättarna arbetslösa, och genom boktryckarkonsten rönte munkarna samma öde. Antagligen lyckades dock båda dessa grupper hitta andra viktiga uppgifter. Ett nytt samhälle springer fram med ny teknik - som ungarna ofta behärskar bättre än vi lärare – aktiva och självständiga studerande, som förväntas söka information och bildning på egen hand.
Hur blir det med vår egen roll – lärarrollen? Ska vi också söka oss andra uppgifter i framtiden? Eller är vi kanske redan där?
Som lärare måste vi kunna ge välmotiverade råd, stödja och stimulera i högre grad än att
föreläsa och undervisa. Vi bör också ha ett konstruktivt och välutvecklande samarbete med våra närmaste kolleger; inom distansutbildning utvidgas detta till att också gälla skolans tekniska personal. För oss som undervisar både inom ungdomsskolan och komvux, är det ett självklart faktum att pedagogiken skiljer sig avsevärt. Hänsyn till elevernas erfarenheter bör alltid tas, men bland vuxna finns det en hel del erfarenheter av både arbetsmarknaden och livet. Vuxna har redan förhoppningsvis tagit aktiv del av samhället och varit med om att påverka det. Det vore både dumt och en ren oförskämdhet att inte utnyttja deras erfarenheter.
I detta sammanhang är det intressant att ta del av Anita Hjälmes funderingar kring effekten av karisma kontra kunskap och systematisk träning. Jag önskar att vi kunde erbjuda våra elever både och. Målgrupperna har säkerligen en hel del gemensamma behov , förutsättningar och förväntningar, men mycket skiljer. Vi bör alltså även kunna sammanjämka olika viljor och klara konflikthantering i vår roll. Elever kommer och går mellan olika kurser och utbildningsanordnare, alltid på väg i ett allt högre tempo. Men kanske behöver vi inte alltid förflytta kroppen, utan låta enbart hjärnan sköta kommunikationen via telefon, dator och penna, TV, video m.m.
Redan nu är det så i mina flexkurser i svenska på komvux: Elever som inte har möjlighet att komma vid ett undervisningstillfälle sänder redovisningar via e-post och frågar samtidigt efter information om vad som eventuellt har missats, vad som ska ske nästa gång osv.
Detta kan vara en utmärkt lösning för den studerande, men innebär ofta dubbelt arbete för mig som lärare – för samma lön.
För att motivera vår yrkesroll, måste det finnas ett uppdrag som kräver specifik kunskap som lärare har, till skillnad från andra yrkesgrupper. Självklart måste omgivningen också anse att lärare har denna kompetens.
Siv Their – doktor i vuxenpedagogik – påstår att inte ens läkare besitter den makt som lärare har. Vi kan förmedla kärlek, omtanke och uppmuntran , men också förödmjuka och osynliggöra.
Vår syn på eleverna påverkar deras möjligheter att lära. I perspektivet ett föränderligt samhälle undrar hon kritiskt hur vi kan behandla kunskap och intelligens som ”något statiskt när allting annat visat sig vara föränderligt”! Siv Their tycks inte ha så höga tankar om oss nordbor: ”I Sverige och Finland väntar vi med att ge varandra erkänsla till begravningen”. Jag håller med henne om att beröm och uppmuntran är väsentligt för alla åldrar, men tror och hoppas att det inte är så illa i övrigt som hon påstår.
Lärarens professionalism står och faller med skillnaden i att kunna själv, och att kunna skapa förutsättningar för andras lärande.
Sammanfattning
”Undervisning kan befrämja språkinlärning”… för att anknyta till Crashen, men då måste gynnsamma villkor skapas. Modern pedagogik sägs utgå ifrån individens förutsättningar och behov. Så har det inte alltid varit. Inte frågade någon lärare efter elevens önskemål några decennier tillbaka. Boken och kursen skulle hinnas med före avslutning; sedan hade läraren gjort sitt. I ett demokratiskt samhälle är målet att skapa vakna och kritiska individer och dugliga samhällsmedlemmar. Det innebär att vi måste skapa i mjukt material, eftersom det snart ska formas om igen. För utbildningsanordnare och lärare är det svårt att vara vägledande inför alla nymodigheter. Det är antagligen än värre för dem som är i behov av grundläggande utbildning.
Våra elever kommer från olika kulturer och traditioner. Detta måste påverka utformningen av den undervisning som ska utgå ifrån den enskilde. Målen kan dessutom te sig som radikalt annorlunda och obegripliga för den som vuxit upp under helt andra förhållanden, än våra svenska.
I den pedagogik som inledningsvis antyds, gäller det att delvis flytta ut ifrån
klassrummet och den formella undervisningssituationen, att skapa så naturliga inlärningsmöjligheter som möjligt. Vi måste lära oss att i större utsträckning tänka bort väggar och gränser, kurser och ämnen, att samarbeta och integrera på alla plan.
För att kunna vara delaktig i dagens samhälle och det flöde av information som
ständigt strömmar emot oss, eller förbi, måste språket behärskas. Fredrik Lindström ställer frågorna: ”Vem äger språket?” och ”Vem bestämmer över språket?”. Ingen, svarar flera av mina elever. Men visst tror väl vi etablerade, professionella att vi har rätt måttstock och att andra bör anpassa sig till den!?
Skolans uppgift blir alltmer att utveckla förutsättningar för lärande, att vägleda, stötta och uppmuntra, att bygga upp och stärka självförtroende, förmedla positiva upplevelser, i en lustfylld och avstressad miljö; att inte enbart ta emot elever och deras önskemål, utan också uppsöka och marknadsföra. Det handlar om flexibilitet och anpassning. Och det gör det väl i alla möten.
Uppgifter från enkätundersökningen - Carlsund Utbildningscentrum/komvux
Samhällets prioritering
Bakgrund
Satsningen på vuxenutbildning har gett resultat; under 90-talet ökade antalet studerande inom komvux till det dubbla. Samtidigt har också andelen heltidsstuderande ökat markant. Vilka kategorier riktar sig då vuxenutbildarna till? Jo, främst arbetslösa och korttidsutbildade. Man har också synpunkter på åldern, 25-55 år, och en strävan till jämlikhet mellan könen vid fördelningen av platser. Invandrare och människor med funktionshinder är också prioriterade. Man antar att en hel del yngre deltagare kan gå under benämningen ”konkurrenskomplettering”, med syfte att höja betygen för att komma in på attraktiva utbildningar på högskolan. Andelen kvinnor inom såväl grundvux som vuxengymnasiet är omkring två tredjedelar.
Undersökningens målgrupp – Vilka studerar?
I min grupp ingår 50 stycken studerande. Samtliga av dessa har studerat svenska A eller B för mig på komvux under hösten 2001, eller gör så under innevarande vår, 2002.
Kön och ålder
Av målgruppens studerande är 33 stycken kvinnor, i åldern 20-48 år, och 17 stycken män, i åldern 21-44 år. Genomsnittsåldern är för båda könen: 30 år.
Familjeförhållanden
Ensamstående: 14 kvinnor --- 12 män --- sammanlagt: 26 st.
Gift/sambo: 19 kvinnor --- 5 män --- sammanlagt: 24 st.
Antal hemmavarande barn: 0 - 6 år 20 st.
7 -15 år 32 st.
16 - år 2 st.
Kommentar
20 kvinnor och 4 män har sammanlagt 54 barn. De studerande som har hemmavarande barn har därmed i genomsnitt 2,3 barn. Det är klart över medelvärdet. Motsvarande siffra för hela riket var för år 1999 preliminärt 1,5. I Motala var den 1,55 för perioden 1997-1999. Av svaren framgår också att merparten, 26 studerande, inte har några hemmavarande barn.
Studiernas omfattning heltid 40 st.
halvtid 2 st.
enstaka kurs(er) 8 st.
Kommentar
Jag konstaterar att 80% av våra elever bedriver heltidsstudier. Om jag preciserar utifrån kön,
så förhåller det sig enligt följande: Kvinnor studerar på heltid till 94% och män till 65%.
Ekonomi under studietiden Markera endast det viktigaste alternativet.
Kvinnor Män Totalt
Eget förvärvsarbete 0 3 3
Makes/sambos förvärvsarbete 1 0 1
Sparade medel 0 0 0
Studiemedel 17 10 27
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUX 0 1 1
Särskilt vuxenstudiestöd, SVUXA 2 1 3
Särskilt utbildningsbidrag, UBS 6 2 8
A-kassa 2 1 3
Annat, ange vad 4 0 4
Summa: 50
Kommentar
Studiemedel är det i särklass vanligaste sättet att finansiera sina studier på, oavsett kön. På andra plats kommer särskilt utbildningsbidrag, UBS, speciellt bland kvinnliga studerande.
Under kategorin ”Annat” anges: utbildningsbidrag genom försäkringskassan (2), sjukbidrag och barnpension
Skolbakgrund
Kvinnor Män Totalt
Folkskola högst 8 år 0 0 0
Grundskola 9 år 1 3 4
Gymnasieavbrott 3 0 3
Gymnasieutbildning 2 år 8 0 8
Gymnasieutbildning 3 år 13 9 22
Eftergymnasial utbildning 0 0 0
Utländsk examen 3 3 6
Annan, vilken 5 2 7
Summa: 50
Principer för prioritering vid antagning till komvux på Carlsund Utbildningscentrum i Motala:
A Särskilda skäl eller pågående utbildning på komvux.
B Sökande med endast grundskola.
C Nya elever med endast 2-årig gymnasieutbildning.
D Sökande med 3-årigt gymnasieprogram/linje, 20 år eller äldre.
E Sökande med högskoleutbildning.
F Sökande under 20 år.
Kommentar
Med tanke på gällande prioritering, kan det tyckas anmärkningsvärt att en så stor andel av de studerande redan har examen från en treårig gymnasieutbildning. Det är dock endast två av femtio, 4%, som går direkt från ungdomsskolan till komvux.
Arbetslivserfarenhet
Av 33 kvinnor har 29 stycken redovisat arbetslivserfarenhet från c:a 6 månader till 25 år.
Bland manliga studerande har 15 av 17 erfarenhet av förvärvsarbete, i omfattningen 1-25 år.
Längre arbetslivserfarenhet på 10 år eller mer redovisar 15 kvinnor och 3 män.
Erfarenheterna av förvärvsarbete varierar således starkt – men den finns hos de flesta.
____________________________________________________________________________
Att börja studera igen – avgörande skäl
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag har valt att presentera utfallet med hjälp av ett poängsystem, där alternativen 1, 2, 3 har fått 3, 2 respektive 1 p.
Allmänna skäl
Jag ville …
utvecklas som människa 25 p
bli mer allmänbildad 34
kunna hjälpa barnen med läxorna 7
kunna engagera mig i samhällsutvecklingen 7
få behörighet för fortsatta studier/höja betygen 82
Annat allmänt skäl: 8
Kommentar
En klar majoritet av de studerande önskar fortsätta sina studier på högskolan direkt efter avslutade komvuxstudier. De som har fullständiga betyg behöver höja dem. Andra saknar betyg i vissa ämnen och har målsättningen att komplettera och få behörighet för fortsatta studier.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Anknytning till arbetsmarknaden
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Jag var arbetslös 56 p
Jag behövde fortbildning inom mitt yrke 12
Jag ville byta arbete 50
Jag uppmanades av min arbetsgivare 6
Jag behövde byta arbete av medicinska skäl 13
Annat skäl: 0
Kommentar
36 stycken, 72%, av dem som besvarat enkäten har här angett skäl, som är knutna till arbets-marknaden. Avgörande motiv för återupptagna studier är arbetslöshet och en önskan eller behov av att byta arbete.
Val av utbildningsanordnare
När började du studera på Carlsund/komvux?
Ht-00 eller tidigare 4 studerande
Vt-01 8
Ht-01 25
Vt-02 13
Kommentar
En klar majoritet har nyligen påbörjat sina studier på Carlsund. Detta faktum torde påverka en del av svaren, t.ex. synpunkter på studieresultaten och möjligheten att påverka sin situation.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Varför valde du just denna skola?
Uppgift: Markera de viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Fräscht och modernt utbildningscentrum 11 p
Gott rykte hos mina kamrater 9
Goda förbindelser (buss, närhet…) 20
Samma typ av utbildning som i ungdomsskolan 4
Kurs(er) som jag var intresserad av erbjöds där 60
Möjlighet att förbättra mina betyg 62
Möjlighet att bli behörig för högre studier 52
Ingen kursavgift 2
Annat skäl: 8
Kommentar
Hälften av poängen fördelas på alternativen förbättra betygen och bli behörig för högre studier.
Att önskade kurser erbjuds, bedöms också som väsentligt.
Introduktionen i hörsalen - det första mötet med skolan
Uppgift: Markera viktigaste alternativen, dock högst tre. Gärna 1…2…3, där 1 innebär högsta prioritet.
Erfarenheter och intryck
Positivt överraskad av skolans förändring 10 p
Jag stärktes i min föresats att börja studera igen 52
Välbehövlig och klargörande information 75
Mycket, onödigt prat 15
Jag blev förvirrad av alla nya intryck 3
Jag kände oro inför nya rutiner och eget ansvar 11
Jag deltog inte 18
Andra intryck: Inga speciella kommentarer
Kommentar
Svaren utgör ett starkt stöd för en fortsatt introduktion i samma anda. Om vi utgår ifrån dem som deltagit, återstår 166 poäng. Av dessa står 137 för positiva intryck, där de närvarande har stärkts i sina föresatser genom erhållen information. Ett mindre antal upplever oro, förvirring och ett intryck av tomt prat.
Inflytande – inom vilka områden och på vilket sätt?
Tycker du att du har kunnat påverka din studiesituation inom följande områden?
Alternativ:
Arbetsformer klassundervisning, grupp, individuellt…
Kursinnehåll prioritering, tyngdpunkt …
Hemarbeten läxor, projekt …
Allmänt: önskemål, synpunkter får positivt gensvar
Förklaring: K = kvinnor, M = män, T = totalt
Resultat I mycket I ganska I ganska Inte alls S:a
hög grad hög grad låg grad
K M T K M T K M T K M T
Arbetsformer 2 3 5 27 11 38 4 3 7 0 0 0 50
Kursinnehåll 4 1 5 17 11 28 10 5 15 2 0 2 50
Hemarbeten 7 3 10 11 5 16 15 9 24 0 0 0 50
Allmänt 12 6 18 17 10 27 4 1 5 0 0 0 50
Kommentar
Om vi först tittar på ytterligheterna, ”i mycket hög grad” och ”inte alls” blir utfallet, med början från arbetsformer: 5-0, 5-2, 10-0, 18-0. Enastående positivt! Ett par undantag görs dock för möjligheten att påverka kursinnehållet. Om gränsen istället dras mittemellan positiva och negativa intryck blir motsvarande siffror för:
Arbetsformer 43 - 7 Utmärkt! Kan knappast vara mera övertygande.
Kursinnehåll 33 –17 Klar majoritet. Bra. Flera obligatoriska moment. Svårare att påverka.
Hemarbeten 26 –24 En tankeställare. Värt att diskutera vidare med kollegor och studerande.
Allmänt 45 - 5 Strålande. Enormt gensvar!
De studerande markerar överlag positiva intryck, och goda erfarenheter av att få gehör för sina önskemål. Resultaten kan utgöra underlag för ett fortsatt arbete i samma anda.
Efter viss erfarenhet av studier på komvux - hur har studierna påverkat dig?
Jag instämmer i följande påståenden I mycket I ganska I ganska Inte S:a
Kryssmarkeringar: antal röster hög grad hög grad låg grad alls
Jag har fått nya vänner 16 20 12 2 50
Jag har blivit mer allmänbildad 12 28 7 1 48
Jag har fått ökat självförtroende 11 23 13 3 50
Jag har fått bättre arbetsdisciplin 8 26 13 1 48
Jag har blivit mer intresserad av att läsa 17 27 4 2 50
Jag kan lättare hjälpa barnen med läxorna 5 9 6 4 24
Jag kan lättare hävda mig på arbetsmarknaden 7 14 15 9 45
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag har svårt för att hinna med det sociala livet 11 13 16 10 50
Jag känner mig ofta stressad och utarbetad 10 11 23 6 50
Jag är besviken över mina studieresultat 3 3 15 27 48
Jag saknar min tidigare arbetsplats 3 2 5 34 44
Jag ångrar att jag började studera 0 1 1 46 48
Jag har svårt för att klara ekonomin 4 8 15 22 49
Kommentar
Det finns flera naturliga skäl till att jag inte har fått 50 svar på varje delfråga.
Någon kan anse sig vara både allmänbildad och ha god arbetsdisciplin redan vid starten. Endast 24 studerande har hemmavarande barn – här har alltså alla besvarat aktuell fråga. Merparten av dessa har riktigt små barn, varför problem med läxläsning knappast föreligger. De som inte har besvarat frågor om arbete och arbetsmarknad saknar erfarenhet eller anknyt-ning till arbetsmarknaden. Ett par studerande hänvisar till att de nyligen har påbörjat sina studier och därför inte kan besvara frågor om studieresultat, om de ångrar sig eller eventuella besvikelser. Svarsprocenten måste dock anses vara mycket hög.
De studerandes läsintresse har tveklöst ökat, därmed också allmänbildningen. En klar majoritet har utvecklat arbetsdisciplinen och fått bättre självförtroende – dessutom nya vänner.
Intryck från skolan och undervisningen
Jag instämmer i följande påståenden I mycket I ganska I ganska Inte S:a hög grad hög grad låg alls
Den allmänna stämningen på skolan är god 24 25 1 0 50
Jag uppskattar skolans yttre miljö 12 24 14 0 50
Skolan har god teknisk utrustning 13 34 3 0 50
Kursutbudet motsvarar mina behov och önskemål 20 26 3 1 50
Jag får den hjälp jag behöver av berörd personal 27 20 3 0 50
Jag utvecklar mitt lärande främst genom skolan 13 28 9 0 50
Jag uppskattar lärarens nya roll som handledare 22 26 2 0 50
Jag upplever personalen över lag som kompetent 23 27 0 0 50
Personalen är engagerad och tillmötesgående 29 20 1 0 50
Kommentar
Genomgående mycket klara besked – det kan inte bli mycket bättre! Ett par ”plumpar”: Den yttre miljön har inte charmat alla, dock förvånansvärt(?) många. Jag tänker på asfalt och närheten till intensiv trafik, utanför skolan.
Nio studerande utvecklar sitt lärande främst utanför skolan, kan tolkas som aktivt, engagerat och självständigt. Det är väl egentligen så det ska vara. Vi lär hela tiden – överallt.
En (!) studerande upplever inte personalen som särskilt engagerad och tillmötesgående. Det är väl trots allt en för mycket!? En viss tröst ser jag i att denna elev inte själv har engagerat sig, utan varit frånvarande den mesta av tiden. Men varför?
Av kommentarerna framgår att de studerande uppskattar stämningen på skolan, och tycks trivas utmärkt. Skolan motsvarar högt ställda förväntningar, både vad gäller teknisk utrustning och kursutbud. Personalen upplevs dessutom vara kompetent, engagerad och tillmötesgående. Det torde under sådana förhållanden finnas goda förutsättningar för en positiv utveckling.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Studietakten anses vara alltför hög: 4 hög: 31 lagom: 15 låg: 0 alltför låg: 0
Kommentar
Av ovanstående svar framgår tydligt att studietakten varken är låg eller alltför låg. Av 50 studerande anser 31, eller 62%, att takten är hög, men inte alltför hög. Eftersom flexkurser med färre antal timmar och högre studietakt efterfrågas i allt större utsträckning, drar jag slutsatsen att de flesta anser det vara önskvärt att studietakten är hög.
Sammanfattande intryck från enkäten
Min målgrupp består av 50 studerande, 33 kvinnor och 17 män. Könsfördelningen överens-stämmer med tidigare utförda undersökningar i landet. Medelåldern är för båda könen 30 år. De flesta kvinnorna lever som gifta eller sambo, medan männen till övervägande delen är ensam-stående. Ungefär hälften av de studerande har hemmavarande barn – i genomsnitt 2,3 stycken. Detta är klart över genomsnittet i såväl hela riket som i kommunen för övrigt. Uppgifterna gäller 20 kvinnor och 4 män. Kvinnorna tycks ha huvudansvaret för barnen.
Hela 80% av målgruppen bedriver heltidsstudier, ännu högra andel av kvinnorna. I en äldre undersökning av komvuxstuderande, år 1984, konstateras att endast 24% uppgav sig vara heltidsstuderande och 56% angav ”eget arbete” som den huvudsakliga finansieringen.
Hälften av kvinnorna och en ännu högre andel av männen finansierar studierna med studiemedel. Av en sammanställning från Skolverket 1998 – Kunskapslyftet - framgår det att vanligaste finansieringen för kvinnor är SVUX, med närmare 80%, om vi enbart gör en jämförelse, utifrån begreppet kön; därefter följer UBS…SVUXA…”annan”…och studiemedel, ca. 60%. För män är finansieringen den motsatta, alltså med studiemedel först och SVUX sist.
Under slutet av 90-talet konstaterades att den vanligaste bidragsformen var UBS. Dock var den samlade benämningen ”annan finansiering” ännu högre. Detta gäller i högsta grad för äldre studerande, och är mycket tydligt i åldersgruppen över 50 år. Här måste tilläggas att en stor andel vuxna, generellt sett, bedriver studier på deltid. På Carlsund är situationen dock den rakt motsatta, med 80% heltidsstuderande, enligt min undersökning av aktuell målgrupp.
Med tanke på att denna grupp saknar arbete i nästan lika hög grad är resultatet följdriktigt. De flesta har tidigare erfarenhet av arbetslivet, om än i varierande omfattning. Men antingen har man varit arbetslös innan studierna påbörjades, annars har man velat byta arbete frivilligt eller av medicinska skäl. I det närmaste hälften av de studerande har 3-årig gymnasiekompetens och tillhör knappast den kategori som prioriteras vid antagning till vuxenutbildningen.
Utöver skäl med anknytning till arbetsmarknaden har man motiverat sina studier med mål-
sättningen att få behörighet för fortsatta studier eller höja betygen. Högskolan hägrar i båda fallen. Valet av utbildningsanordnare tycks styras av praktiska skäl. Här finns de kurser som efterfrågas och därmed möjligheten att förverkliga sina mål. Skolans placering och goda kommunikationer nämns också som en fördel.
Det första intrycket av skolan är otvetydigt positivt. Introduktionen fyller sin funktion och stärker deltagarna i deras tidigare föresatser att börja studera igen. En mindre andel tycker att den skapar oro och förvirring, och främst består av onödigt prat.
I läroplanen betonas den studerandes medinflytande i undervisningen. Hur upplever min målgrupp sina möjligheter att påverka arbetsformer, kursinnehåll, hemarbeten och rent allmänt? Av enkäten framgår att majoriteten endast har en kortvarig erfarenhet av skolan.
Vad gäller det allmänna intrycket, liksom arbetsformerna är ändå de positiva reaktionerna frapperande. En klar majoritet tycker också att önskemål om kursinnehållet beaktas. Sämre ställt är det med hemarbeten. Hälften anser sig i ”ganska låg grad” ha något inflytande. Detta tycks dock vara individuellt, då 10 av 50 svarar ”i mycket hög grad”, medan ingen har markerat ”inte alls”. Det lönar sig kanske att försöka?!
Vilka är gruppens erfarenheter av studierna, hittills? Undersökningen visar entydigt att läsintresset har ökat, likaså arbetsdisciplinen och självförtroendet. Dessutom har flertalet studerande fått nya vänner.
Avslutningsvis bekräftar målgruppen de goda erfarenheterna av mötet med skolan och undervisningen. Personalen är kompetent, engagerad och hjälpsam. Dessutom lovordas den goda stämningen och miljön, liksom skolans tekniska utrustning och studieförutsättningar.
Uppgifter från intervjuer, enskilt och i grupp
Ett livslångt lärande
Alla vuxenstuderande är positiva i sin inställning till ett livslångt lärande – kanske en självklar förutsättning för lyckade studieresultat?!
Lärande och kunskap utgår ifrån en öppen attityd till livet och omgivningen. Samhället är i ständig förändring, liksom individen. Detta kopplas samman med ett naturligt behov av ett livslångt lärande. Det handlar om såväl teori som praktik – en förmåga att se sammanhang och kunna sammanfoga. Vi lär inom skolan och utanför, medvetet och omedvetet, både bra och dåliga saker – HELA TIDEN.
Flera av mina elever har visat att de verkligen funderar över detta begrepp:
Det kan vara en utmaning: ”När jag gör saker jag inte tror jag klarar av. Och ändå klarar av de sakerna sedan, ex. studier. Jag lär mig genom utmaningar” (Margareta, 35).
Kanske något att bära med sig genom livet: ”Varje dag ställs man inför en ny situation eller kunskap som man kan lägga i ’ryggsäcken’ och relatera till vid senare tillfällen” (Lina, 24).
En ung kvinna från Kina vill förena upplevelse och mål: ”Jag tror faktiskt att jag ska lära mig från olika håll i hela mitt liv genom att tänka och betrakta, och genom att uppleva mycket. Jag läser för att jag verkligen tycker om att läsa. Jag tror att man blir finare när man har någonting i huvudet. Man kanske inte är född vacker, men genom att läsa och lära sig kan man bli klok. Jag vill hellre ha ett klokt huvud än ett vackert ansikte”.
Apropå ålder och erfarenhet: ”Jag känner ett stort intresse för att lära mig saker, och tror att man aldrig blir för gammal för att lära. Så det är min renaste övertygelse att uttrycket ’Det går aldrig att lära gamla hundar att sitta’ är helt och hållet gripet ur luften” (Carola, 42).
Liknande hoppfulla tankar: ”Ett livslångt lärande känns självklart för mig. Tanken på att det skulle finnas ett slutdatum i livet för hur långt man kan lära sig är hemsk” (Lena, 23).
Hinder för lärande?!
Finns det någon som bättre personifierar den okuvliga viljan att övervinna alla hinder än Helen Keller – den döv – stum – blinda flickan som via teckenspråk lyckades få kontakt med sin omgivning? Därefter förändrades hennes liv radikalt, och hon kämpade vidare, till och med inom skolans värld. Hon nådde så småningom lysande resultat – på universitetsnivå!
Självklart kan även vuxna i allmänhet uppleva hinder för lärande: alla har inte samma begåvning, en del hänger inte med, har ofta svårigheter med koncentrationen och motivationen, i vissa fall på grund av syn- hörsel eller andra funktionshinder.
Vad jag själv inte funderat speciellt över tidigare, är att det avgörande beslutet om att börja studera - enligt Their - i allmänhet utgår ifrån en förlust eller ett nederlag. Jag skulle dock hellre säga kris, eftersom våra elever i regel redan har tagit sig igenom denna fas. Det kan vara en skilsmässa eller påtvingad arbetslöshet som är den direkt utlösande faktorn. Man kan nog också utgå ifrån att tidigare erfarenheter av skolan inte är enbart positiva, utan till och med övervägande negativa. Rädsla och osäkerhet kan prägla mötet med vuxenutbildningen.
Dunebrandt nämner faktorer som bristande studievana, sociala problem och bristfälliga språkkunskaper som ofta oöverstigliga hinder. Tidigare misslyckanden och därmed oro och olust inför tanken på skolan i allmänhet har kanske satt outplånliga spår. Man kan sakna erfarenhet av att bli sedd…att bli bekräftad av läraren. Det finns exempel på att läraren har förstärkt den redan tidigare låga självkänslan.
Somliga hittar enkelt fram till de möjligheter som erbjuds, andra måste sökas upp, påverkas, stöttas…Här föreligger t.o.m. en kommunal skyldighet till information och vägledning gällande grundläggande vuxenutbildning.
Hos min målgrupp har de studerande av naturliga skäl, åtminstone delvis övervunnit de hinder som eventuellt förelegat – annars skulle de knappast ha påbörjat sina studier: ”Jag har inte upplevt några direkta hinder. Det kan nog bero på att jag var arbetslös månaderna innan så jag såg väldigt mycket fram emot studierna här” (Lena, 23).
Men visst finns det fortfarande hinder: Speciellt kvinnor bekymrar sig för förändringar i form av osäker ekonomi, försörjningsbörda, yttre press och stress, omgivningens skepsis, en känsla av att allt ska fungera som förut i hemmet. De förväntas också eller har i regel den föreställningen att de måste sköta hushållet, laga mat och städa i samma omfattning som tidigare, fortfarande ha huvudansvaret för barnen – att studierna inte får inkräkta på någonting annat. Kvinnor hänvisar oftare till bristande självförtroende och oro inför möjligheterna att klara av studierna: ”Mina hinder till att studera på komvux har varit andra som inte tycker att det är en bra idé” (Sonja, 25), och ”Att tro att jag varken hinner eller ska känna mig motiverad att läsa. Rädsla för att det blir för tufft, folk som har varnat mig för att det är tufft att läsa på komvux” (Margareta, 35). Andra bekymmer – kvinnans lott? ”Ekonomi, tidsbrist, sjuka barn, visste inte hur det skulle gå att plugga efter tio år ’ute i livet’” Anna, 31).
Hos männen finns hindren i större utsträckning inombords: lathet, glömska, ovana, bristande motivation, en fråga om prioritering – endast i undantagsfall upplevs någon press utifrån.
Ett par unga grabbar redovisar liknande problem: Den ena inser att han är lat, den andra är ”ganska glömsk och behöver mycket repetition”.
Det finns stora hinder…”Tyvärr, tyvärr…det finns många olika hinder, framför allt mitt jobb. Jag jobbar nämligen heltid och detta innebär att jag måste jobba in tiden som jag tillbringar i skolan” (Ahmed, 34).
…men också överkomliga: ”’Små hinder’ är utmaningar” (Gruppintervju).
Drivkrafter
Egna kommentarer och slutsatser
Varifrån får vi viljan att lära? Ytterst är det väl en fråga om att överleva, men i mindre sammanhang har vi nog en naturlig drift att ”bemästra” de utmaningar som vi ställs inför. Redan som riktigt små vill vi visa mamma och pappa att vi kan. Det finns vidare ett naturligt behov av att tillhöra gruppen, och då bör man inte göra bort sig.
Tyvärr har nog många vuxenstuderande med sig en bild av misslyckande – i och utanför skolan. Detta blir ett hinder att forcera. Drivkraften har dock tydligen varit starkast bland våra studerande. Förmågan hänger nära samman med tilltron, självförtroendet. Det finns eller måste ges en chans att byggas upp. Kanske kan en ny gruppidentitet uppstå i studiesamvaron.
Kommentarerna från min målgrupp uttrycker behov av att ha ett utstakat mål: ”Det som driver mig själv just nu är att jag har som mål att utbilda mig till socionom. Jag längtar efter att komma ut på skolor och arbeta som skolkurator. Min stora passion är att hjälpa människor. (Lena, 23).
Flera studerande talar om föresatsen att uppnå sina mål, ”att verkligen ta tag i allt och bli någonting”. Den enskilde studeranden ser ofta studierna som en utmaning, ett sätt att visa sig själv och omgivningen att ”jag kan”: Jag vill uppnå mina mål så att jag, min familj och senare mina barn kan vara stolta över mig” (Mirela, 20).
Flera vill känna sig delaktiga – i familj och samhälle. I det mindre perspektivet kan det gälla att förstå vad barnen arbetar med i skolan, att ”hänga med” i deras utveckling och helst också kunna hjälpa., att få vara en positiv förebild för barnen; familjen ska kunna känna stolthet:
”Jag vill arbeta med något som jag tycker är roligt och kunna försörja min familj, utan att behöva vända på varje krona. Bli en bra förebild för barnen” (Anna, 31).
”För mig är drivkraften vetgirighet och att ha fyra barn/ungdomar hemma som inspiration. Är på väg att bli ’omkörd’ vad gäller allmänbildning. Nu kan jag briljera vid frukostbordet med Dantes helvetestratt! (uppskattat av sonen, 9 år)” (Carola, 40).
Ett starkt motiv kan vara negativa erfarenheter av tidigare arbetsplatser och arbetsuppgifter. Uppbrott och förändring kan då vara en avgörande faktor: ”Jag fann mig inte tillrätta inom industrin. Här ligger väl lite av drivkraften i att man vet vad man helst inte vill, efter att ha hört andra säga: ’Jag skulle bara jobba ett tag och tjäna pengar. Nu har jag jobbat här i tjugo år’”
(Anders, 26).
Efter många år inom samma bransch kan det kännas inspirerande att pröva ”hur långt man kommer, vill fräscha upp de små grå” (Håkan, 52).
Att tillåta sig inspireras på vägen mot målet måste väl vara den bästa drivkraften av alla: Det är så himla roligt, nu när jag har kommit igång. Nu hittar jag nya ämnen som skulle vara roligt att läsa bara för att få reda på mer. Först var det ’bara’ att jag ville ha behörighet till högskolan (Yvonne, 36).
Att studierna av en klart övervägande majoritet upplevs som stimulerande och roliga, under-lättar självklart uppfyllelsen av de goda föresatserna.
Lärprocessen Fördel yngre – fördel äldre?
Vi kan enas kring några honnörsord och begrepp som starkt befrämjar ett lyckat resultat av lärprocessen: nyfikenhet, motivation, engagemang och ett aktivt sökande efter kunskap. Därutöver skulle jag gärna vilja vara utrustad med både begåvning och erfarenhet – och inte minst, ett gott självförtroende. Om man inte tror på sig själv – vem ska då göra det?
För min målgrupp har lärprocessen till övervägande delen handlat om ålderns inverkan på lärandet; när lär man sig lättast och på vilket sätt?
Manliga studerande har kommenterat denna fråga mycket kortfattat och i allmänna ordalag, eller inte alls. Därför redovisar jag – med ett undantag – enbart kvinnliga svar.
Flera av mina studerande funderar således främst över ålderns betydelse i lärprocessen: ”Det bästa sättet att lära sig är att hitta ett intresse för det man läser. Då blir det roligare och lättare. Ju yngre man är, desto lättare är det att ta till sig ny information, men är man äldre har man erfarenheter att relatera sitt lärande till”(Lina, 24).
”Jag tror att yngre har lättare att komma ihåg saker. Åldern spelar roll för lärandet, men jag tror att en människa har lättare att komma ihåg, oavsett åldern, då hon är aktiv” (Mirela, 20).
” Nyfikenhet intresse, vilja och erfarenhet tror jag är viktigt när det gäller inlärning. En ung människa har minnet intakt, medan en erfaren har fler perspektiv som säkert kompenserar när man ska lära sig något nytt” (Anders, 26).
Andra är mera övertygade om för- och nackdelar med åldern: ”Åldern tror jag att man har emot sig. Det tar längre tid att få in ’fakta’ i huvudet” (Annelie, 34). ”För min del behövs det en hel del repetition för att det ska fastna. Det har kanske med åren att göra” (Maria, 38).
”Studierna är på sätt och vis lättare nu. Visst är man inriktad på att göra sitt bästa, men tonårens råpluggande är borta. Nu lär jag mig för min skull” (Else-Marie, 40).
”Jag tycker att det är mycket lättare om man har nå´t att relatera till, vilket man har om man har varit ’ute i livet’ och skaffat erfarenheter” (Anna, 31).
Kunskapssyn
I en modern pedagogik söker den studerande rätt på information, och omvandlar den till kunskap, gärna under lärares handledning, och förmedlar den till sin omgivning. Härigenom ökar möjligheten till att kunskapen förstärks och befästs.
För den enskilde tycks kunskap innebära en ökad självinsikt, bättre självförtroende och en känsla av delaktighet och frihet: ”Kunskap är frihet, en nyckel till låsta dörrar” (Eric, 23).
Att besitta kunskap, innebär att ha makt, mötas med respekt – och detta leder i en positiv utveckling till ökad förståelse och vidsynthet. Att ha fördomar, betyder, tvärtom, att döma före…, innan man vet: ”Kunskap är makt! Större möjligheter. Vi tar in kunskap, formar våra tankar och får lättare att förhålla oss till relationer och situationer” (Anders, 26).
Kunskap ska kunna användas i vardagslivet; det handlar om att se både delarna och helheten, att kunna dra slutsatser av sina iakttagelser: ”Kunskap för mig är när det jag lärt mig kan användas i det vardagliga livet eller på den arbetsplats man valt att arbeta, att man kan dela med sig av sina kunskaper och lära någon annan” (Anna, 31). ”Att kunna sätta in det lilla i det stora sammanhanget” (Carola, 42).
Kunskap skapar gemenskap och inger självförtroende: ”Att få känna mig delaktig i samhället. Att växa som människa. Att jag lär mig HELA LIVET i ’Livets skola’” (Irene, 37).
Kunskapen kan vidga vår synvinkel och innebär då för en grupp: ”Att ha förståelse och brett seende för saker och ting.
”Ingen kan allt, men alla kan något”. En tröst?
Självbild
I beskrivningen av självbilden betonas genomgående vikten av ett gott självförtroende. En klar majoritet av de studerande uttrycker en mycket positiv förändring i synen på sig själva och sin utveckling under studietiden; trivsel, positiv förändring, ökad självtillit, och ett allt bättre självförtroende. Samtidigt uttrycker de flesta behovet av målmedvetenhet och en lagom stark, främst inre, press som viktiga förutsättningar för studieframgångar:
Självförtroendet är bra och jag tror att trivsel och motivation går hand i hand för att uppnå de mål man satt upp…bara man inte blir för lat…(Anders, 26).
Självförtroendet är inte på topp, tycker själv att jag är trög och svårlärd, men försöker så gott jag kan. Vill lära mig. (Per, 29).
”Jag har alltid varit trygg i vetskapen att jag kan det jag vill. Jag måste inte bevisa för mig själv att jag kan, vill gärna ha lite ’utmaningar’, lite press att prestera bättre” (Else-Marie, 40).
Utmaningar gör att man växer: ”Bra självförtroende är naturligtvis ett stort plus när man börjar studera. Men även om det vacklar så växer det säkert om undervisningen är individuellt anpassad och man känner att man gör framsteg. Och hur många är intresserade av att gå tillbaka till sitt arbete efter att ha studerat? Ett tecken på att man vågar, man kan?! Är själv en utpräglad tävlingsmänniska. Och vad kan vara roligare än att tävla med sig själv. Och det har inget med betyg att göra, utan det är utmaningen. Klarar jag det här? (Carola, 40).
Min självbild har blivit otroligt mycket mer positiv sen jag började här. Jag känner att jag är smart och duktig” (Yvonne, 36).
”Min självbild håller på att förändras. Från att ha varit oerhört hämmad och blyg och inte vågat tro på mig själv har jag börjat se vilka begåvningar, talanger och möjligheter jag har. Mycket beror på min gudstro som gör att jag fått uppleva att jag är betydelsefull och att jag inte finns till av en slump…På grund av det har motivationen och trivseln ökat” (Lena, 23).
”Jag känner själv att mitt självförtroende börjar att återvända, tack vare att jag börjat studera…Jag trivs och känner motivation med studierna, ibland kan jag uppleva att jag kanske har en för hög ambitionsnivå, men jag har den grundinställningen att man ska göra väl ifrån sig oavsett vad det gäller” (Håkan. 52).
Undervisning
Undervisningen på Carlsund är överlag mycket uppskattad; en modern pedagogik, där läraren handleder och den studerande själv tar ett stort ansvar för sina studier. Studierna uppfattas som stimulerande. Relationen mellan lärare och studerande anses fungera utmärkt.
Men visst kan man uppfatta situationen olika: ”Det känns att undervisningen här är modern. Diskussioner och dialoger mellan lärare och elever tror jag utvecklar oss. Samtidigt som den korta tiden i klassrummet gör att man måste ta eget ansvar och söka kunskap utanför klassrummet” (Anders, 26).
”Ganska traditionellt tycker jag. Studierna är ju ganska tidspressade så det ges inte så stort utrymme för eget sökande” (Else-Marie, 40).
En grupp uttrycker sig så här: ”Vi är nöjda, läraren mera handledare och arbetet självständigt. Man får ett förtroende – man får försöka uppfylla det. Stimulerande.
En studerande jämför med tidigare erfarenheter: ”För mig är den undervisningsform som sker både ny och spännande. Har bara att jämföra med den som jag hade på 60-talet, där eleven inte fick diskutera på det sätt som sker idag.. Jag personligen tycker nog att man får mer utbyte av att ibland diskutera fram både lösningar och förståelse för texter. Har man sedan ämnen av mera praktisk karaktär, så är det nog bra om man som elev får lära sig att söka information. Då både lär man sig att söka och förstår olika sätt av informationen. (Håkan, 52).
Ämnet svenska
Tidigare erfarenheter – Hur upplever du ämnet nu?
Endast ett fåtal av de tillfrågade – sju av femtio - redovisar positiva erfarenheter från ungdomsskolans undervisning i ämnet svenska. Nästintill tre gånger så många minns med fasa
hur lärare har ”mässat” och därefter gett prov på allt… problem med rättstavning, grammatik och novellskrivande. Ämnet var tråkigt: ”Då stod läraren vid katedern och ’lärde’ oss elever, sedan blev det prov på allt. Nu är det väldigt positivt, mycket varierande med bl.a. grupp-diskussioner” (Petra, 37). ”Jag hade skräck för just grammatik. Och alla snabbfrågor som följde. Jag hoppas att det är över nu. Annars så gillar jag svenskan” (Emelie, 21).
Följande citat visar vilka förödande konsekvenser negativa erfarenheter kan få: ”Jag har ganska dålig erfarenhet från grundskolan, eftersom jag har stora problem med att stava rätt. Uppsatsskrivning innebar då ett stort problem. Svensklektionerna var en plåga. Jag har förträngt högstadiets lektioner i ämnet och minns inte ens vilken lärare jag hade. Troligtvis fick jag inte det stöd som jag behövde. Det innebar att jag inte vågade läsa vidare för jag trodde jag var så dålig. Nu är jag inte dålig längre” (Kristina, 47).
Utifrån dessa kommentarer och resultat, finner jag det märkligt att ingen (!) uttrycker sig negativt över ämnet svenska på komvux, däremot 40 stycken helt positiva omdömen: ”Positivt. Kanske lite för hög studietakt, men väldigt intressant” (Pia, 31). ”Väldigt positivt överraskad, mycket intressant, som jag ej kunnat tro” (Marita, 29). ”Jag har alltid tyckt att svenska är intressant, men det är först nu som jag inser hur roligt ämnet är” (Ronja, 26).
Andra anser sig fortfarande ha vissa svårigheter med något eller några moment inom ämnet, men uppskattar stämningen och den ökade möjligheten till delaktighet. Utöver detta handlar de positiva kommentarerna om att det har blivit mera personligt, med utrymme för diskussioner och egna initiativ; därmed också lättsammare och roligare.
Ett av mina mål i undervisningen i svenska är just att varje studerande ska våga ifrågasätta och delta aktivt i viktiga frågor, samt bli medveten om sitt språk, i såväl tal som skrift. Sedan står det varje individ fritt att själv avgöra i vilken mån fantasi och skaparanda, respektive formella krav och regler ska tillåtas styra eller påverka detta språk. I Fredrik Lindströms bok ”Världens dåligaste språk” förmedlas många tankar om språk; ändå är det främst frågorna som väcker mitt intresse: ”Vem äger språket?” och ”Vem bestämmer över språket?” Visst kan dessa frågor ge upphov till funderingar och diskussion.
Jag utgår ifrån att den största förändringen trots allt har skett inom de studerande själva, vad gäller mognad, motivation och beredskap till att engagera sig även i detta ämne: Under gymnasietiden var det mycket svårare. Det var fler prov m.m. Nu går det mycket lättare, kanske beroende på att man mognat” (Sara, 21).
Livserfarenheten är en viktig ingrediens för ett ökat utbyte av språklig kommunikation, liksom litteraturläsning, analys och diskussion: ”I ungdomsskolan fanns inte mycket utrymme för diskussioner om författare och romaner. Det var mer faktaundervisning än djupt filosofer-ande. Det är bättre på komvux. Men jag tycker ändå att elevernas valfrihet ska bli större, vad gäller texter och skönlitteratur. Det finns alltid något som passar alla” (Markus, 21).
Själv uppfattar jag mina elever som till övervägande delen aktiva och engagerade, och klart medvetna om sitt eget ansvar som vuxna studerande.
Allmänt: då - nu
Väsentliga skillnader mellan vuxenstudier på komvux och tidigare erfarenheter från ungdomsskolan
Undervisningen har blivit ”modernare”, mindre lärarstyrd och med närmare relation mellan lärare och studerande; mindre statisk och mera mänsklig, från korvstoppning till eget ansvar:
”Mer diskussioner nu än då. Mindre uppdelning mellan lärare och elever” (Sara, 21).
”Förr var det mer korvstoppning. Nu får man ta ansvar själv och man har mer ’frihet’.
Jag föredrar det senare” (Elin, 30).
”På gymnasiet kunde en kurs ta två år, vilket är alldeles för utspritt. Man fick aldrig något sammanhang i kursens innehåll. På komvux läser man samma kurs på en termin. Samman-hanget blir då mera tydligt” (Daniel, 20).
Man upplever komprimerade studier med tydliga mål, i ett högre tempo som något övervägande positivt, önskvärt. För övrigt refererar det stora flertalet studerande till en egen förändring i form av personlig mognad, ökad insikt, starkare motivation, bättre självförtroende, större frihet och en utbildning av egen fri vilja: ”Då var det mera statiskt lärande. Det hela ha...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
-
Inactive member 2007-05-27
långt :p
Liknande arbeten
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
Källhänvisning
Inactive member [2007-01-25] PÅ SKOLBÄNKEN IGEN - SOM VUXENMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7488 [2024-12-12]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera