Den naturliga ordningen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Den naturliga ordningen är det mest perfekta system som finns. Den sammanhängande helhet, som härskar över och ordnar vår värld är mer fullkomlig än något människan har skapat, någonsin kommer att skapa eller ens kan drömma om att skapa. Dess lagar bestämmer villkoren för alla tings fysiska existens och får alla varats beståndsdelar att fungera i harmoni med varandra, dess evolutionära process gör liv, medvetna och omedvetna livsformer, möjligt och optimalt anpassat för överlevnad, som en del av det stora hela. Häpnadsväckande enkel men brutal i sin effektivitet har det naturliga urvalet under miljarder år format det, som en dag skulle bli den mänskliga arten. Om det finns någon yttersta förebild för de logiska system människan tänker ut och tillämpar i sin omgivning, så är det den naturliga ordningen.

Man kan sammanfatta en av denna universella ordnings mest centrala koncept med ett ord: balans. När vi observerar verkligheten omkring oss är det svårt att undgå att alla ting har en natur, eller en särskild beskaffenhet, som definierar dem, avgör deras funktion i systemet och – när det gäller levande organismer – bestämmer de grundläggande principerna för deras beteende. Vidare upptäcker vi att när tingen inte fyller sin funktion eller organismerna inte handlar i enlighet med sin natur, går saker fel: det saknas balans. Likaså saknas det balans när växter och djur får för mycket eller för lite av den näring de behöver för att frodas och utvecklas, och när tingen inte existerar i harmoni med sin miljö. Den fysiska världens minsta element atomerna och de fysiska partiklarna befinner sig i olika tillstånd av balans, enskilda organismer och deras kroppsliga beståndsdelar kräver balans på många nivåer – rätt intag av nödvändiga näringsämnen, lämpliga omgivningar, och så vidare – för att fungera riktigt, små och stora ekosystem går under om deras viktiga balans rubbas för svårt. Hela planeter och solsystem är egna helheter där varje del fyller olika funktioner och existerar i ett harmoniskt förhållande till de andra delarna. Ja, hela universum är en egen helhet, som kan sägas ha en egen balans. Från mikrokosmos till makrokosmos är balansen en mycket viktig del i alltings natur.

På liknande sätt som vi kommer fram till att alla händelser har sina konsekvenser genom att undersöka vår verklighet, kan vi lätt dra slutsatsen att när balansen rubbas har det sina konsekvenser, och att dessa följder normalt innebär att saker går fel och inte fungerar som de ska. När balansen rubbas – och det kan givetvis i särskilda situationer vara positivt på olika sätt – kommer det att slå tillbaka på vad det än gäller, på ett sätt eller ett annat. Den naturliga ordningens sätt att ta hand om överbefolkning i ekosystem är att öka antalet rovdjur eller att svält och epidemier breder ut sig. Mänskliga individer, som lever ohälsosamt i det primitiva, laglösa tillståndet drabbas av hälsoproblem, som leder till att han antingen rycker upp sig eller går under. För mycket av den ena polen i världens alla dualistiska jämviktstillstånd leder till att balansen rubbas och att den andra, motsatta polen förr eller senare måste öka för att återställa jämvikten.

Överallt i naturen finns motsatser, som antingen strider mot varandra, har en likgiltig inställning till varandra eller befinner sig i ett vänskapligt förhållande till varandra. Ljus och mörker – dag och natt, liv och död, styrka och svaghet, tyngd och lätthet, behagligt och obehagligt, positiv och negativ laddning. I nästan samtliga fall står de båda polerna i direkt beroende av varandra. De behöver varandra. Utan den ene kan inte den andre finnas. Och ofta är förhållandet mellan polerna harmoniskt – det finns en balans mellan motsatserna. Utan nattens mörker skulle växterna dö ut, då de behöver både solljus och mörker i rätt mängd. Utan smärta skulle inte levande varelser veta vad de bör undvika: det som hotar deras överlevnad. Utan död skulle livets process överhuvudtaget inte fungera: inga avancerade livsformer skulle finnas till, då det är genom det naturliga urvalet som livet har nått allt mer avancerade nivåer. Utan lidande och sorg skulle vi inte kunna uppskatta det glädjande i livet, eftersom vi inte lätt skulle kunna göra skillnad på lycka och lidande. De konstruktiva och de destruktiva krafterna, det behagliga "goda" och det obehagliga "onda", är alltså i allra högsta grad beroende av varandra och bildar tillsammans ett större gott, tjänar ett högre syfte. Det är främst av denna anledning, som det är absurt att demonisera och hata det obehagliga i tillvaron, som många metafysiska och övernaturliga moraluppfattningar gör. Medan det är fullt naturligt att i normala situationer undvika det som hotar oss bör vi erkänna den viktiga roll, som det obehagliga har och när det faktiskt är nödvändigt att stoiskt undergå otrevliga upplevelser eller utan medlidande utsätta andra för handlingar som kan vara otrevliga.

Människan i det moderna samhället i dag saknar balans. Vem som helst, som inte är kriminellt dum eller vansinnig, inser att något har gått rejält snett med det moderna samhället, och en aspekt av det är att vi i dag - som civilisation och som individer – saknar denna grundläggande, viktiga balans. Människan lever inte nödvändigtvis i naturlig balans med sin omgivning, utan måste själv välja att göra det med sin förmåga att välja. En av de viktigaste anledningarna till att vi bör göra detta är att vi själva gynnas av det i längden. Vi lever inte i enlighet med vår natur, som både djur och förnuftiga varelser. Den moderna livsstilen är inte bara ohälsosam utan bokstavligt talat dödlig. Enorma mängder människor som äter snabbmat, mat som innehåller diverse kemikalier och gifter som lagras i kroppen, allt som "smakar bra" men leder till att vi drabbas av otaliga hälsoproblem, bland annat cancer. Vi släpper ut gifter och förintar miljön i frihetens och den ekonomiska tillväxtens namn, vi arbetar inte för att det behövs utan för att hålla systemet igång – på slavliknande, meningslösa kontorsjobb, som vi kör bil till och kommer hem från mentalt utmattade för att slappna av så att vi kan hämta kraft nog att fortsätta arbeta, medan våra barn spenderar sin ungdom instängda i klassrum för att hjärntvättas och förberedas för det moderna arbetslivet. I det moderna samhället finns människor till endast för att konsumera och hålla systemet igång. Är det då verkligen underligt att vi läser att depressioner och annan mental ohälsa breder ut sig, självmorden ökar hos unga, kriminaliteten ökar eftersom alla uppmanas att sätta sina egna begär över det som är rätt för oss alla och att folk i desperat förvirring söker sig till obskyra och verklighetsfrämmande religioner och ideologier? Läror – ja, falska läror – som förnekar det naturliga ger oss inte mer balans utan måste nödvändigt leda till obalans, och är själva ett resultat av obalans. Dessa falska, dogmatiska irrläror hindrar oss att återställa ordningen på jorden i individens namn. De radikala förändringar som krävs skulle trampa på många tår, och det kan inte någon, som upphöjer varje enskild människa till gudomlig status, acceptera. Så länge vi är rädda för att inte alla ska bli nöjda, kommer vi inte att kunna återgå till att sträva efter att leva i harmoni med den naturliga ordningen.

Det naturliga urvalet handlar om de bäst anpassades överlevnad. Socialdarwinisterna tolkade detta på ett mycket olyckligt sätt och nazisterna tolkade det som "den starkes (moraliska) rätt över den svage". Undertecknad ska här ta sig friheten att utvidga resonemanget tillämpat på människans situation utan att för den sakens skull förneka den evolutionära mekanismen. Som individer, grupper, nationer och som art väljer vi vårt öde. Många vägar kan vi välja mellan och vissa av dem leder till vår undergång medan vissa i stället tar oss till högre höjder. Eftersom vi själva har ansvaret för vårt öde kan vi inte skylla på yttre faktorer om vårt val leder till att vi blir svagare och går under. Om vi inte vill se själva grunden för vår existens ryckas undan har vi därmed en skyldighet att ständigt förbättra oss – fysiskt, mentalt, intellektuellt, moraliskt – som individer, nationer och som art. Livet är konflikt och strävan. I konflikt bör vi inte enbart se det farliga och obehagliga utan också se det som en chans att pröva oss själva. Utan strävan blir vi varken starkare eller bättre. Se det därför som en skyldighet att aldrig sluta sträva efter att nå allt högre höjder! Väljer vi passivitet, apati och viljesvaghet har vi endast oss själva att skylla den dag då vi går under. Våga därför bejaka våra skillnader och vår egenart! Ty konflikt och strävan driver utvecklingen framåt och låter oss utnyttja hela vår potential. Men för ingen del förespråkas krig mellan människor, detta primitiva, ociviliserade oting, utom när det är absolu...