Den svenska ekonomiska välfärden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Forskning brukar skilja mellan tre system, eller välfärdsystem. Effektiviteten på dessa är sedan avgörande för välfärden i det landet som granskas, man kan utifrån att se hur väl dessa samverkar se hur bra välfärden utvecklas.

Arbetsmarknad (ger jobb, lön och pensionsrättigheter)
Välfärdspolitiken (bidrag, offentliga tjänster)
Familjen (stöd från anhöriga, samboende)

Som sagt så fungerar välfärden efter hur effektiva dessa tre system är och hur väl dem samverkar, bra arbetsmarknad ger välfärdspolitiken mindre utgifter i form av offentliga ersättningar och skapar ett mindre behov från anhöriga när det gäller hyror och dylikt.
Det är främst utifrån de två första punkterna som man kan skapa en bra välfärd i ett land, det kan gå via arbetsmarknaden, men en arbetsmarknad måste kunna etablera sig och inte riskera uppsägningar, och att den rörliga marknadens omständigheter inte tvingar dem gå i konkurs p.g.a. att inte staten uppmuntrar företagande. Vill man skapa en ekonomisk välfärd måste välfärdspolitiken samverka med arbetsmarknaden som endast med svårighet klarar det svenska företags klimatet och därmed är ett bevis på friktionen mellan två av de tre välfärdsystemen, en arbetsmarknad som ber om en sak och en välfärdspolitik som ber om detsamma men signalerar det motsatta. Ett bevis därom är att det varje år finns 5 000 - 10 000 nystartade företag som inte överlever ett helt år. Snabbt uträknat finns det ca 27 företag som går i konkurs varje dag.
Under folkhemmets utveckling och fram till 1990-talet var samverkan mellan arbetsmarknaden och välfärdspolitiken god. Men tidigt 90-tal gjorde att den tidigare expanderande välfärden stannade upp och man insåg plötsligt att ”det glada 80-talet” kanske hade varit lite för roligt och skralt på ekonomisk framförhållning och skötsel.
Arbetsmarknaden blev under en tid markant reducerad och välfärdspolitiken försiktigare med en restriktiv spar politik till följd av den stora statskulden. Turbulensen medförde mycket arbetslöshet och man började även dra in på offentlig service och ersättningarna ville bli mindre men kan tänkas blivit större i och med den stora bristen på arbete. Den gamla goda tiden ersattes nu med höga skatter kostnader och vart man än vände sig då och än vänder sig nu kan man se att allt i omgivningen blir beskattat.
Skatter som knäcker nyligen startade företag och som inte släpper in dem på marknaden. Alla de företag som haft sina rötter i Sverige flyttar, varför?
Nåväl här kan de flesta vara ense om att t.ex. Electrolux blev lite girigare, men varför blir dem flesta svenska koncerner som stannar kvar antingen nedlagda eller uppköpta? Ericson var lojala till svensk arbetsmarknad, varför fick dem läggas ned?
Sverige har för närvarande en bra ekonomi, så länge som det inte inbegriper den industriella sektorn som tidigare gav de flesta jobben, den sektorn har till stor del ersatts med handel.
Men hur ska man kunna klara av att anställa de just nu 1 033 338 personer som går på offentliga ersättningar? Genom att placera ut en Netto butik per km2 ? Och hur kommer Sverige ses ur internationell synvinkel, kommer det som profilerar oss som land vara ABBA och Skogaholmslimpan? Varför får de där 5000-10 000 företagen varje år lämna planen och sätta sig på bänken?
Jo, den svenska välfärdspolitiken främjar inte arbetsmarknadens villkor för en god ekonomisk välfärd.

6 av 10 elever är säkra på att de ska läsa vidare på högskola efter gymnasieutbildning, om man jämför det med tidigare då man inte alls kände att det var nödvändigt kan man se att trenden förändrats och man kan då också fråga sig varför.
Undanskjutningen av den industriella sektorn i Sverige leder konsekvent till att dem som utbildas i den riktningen eller i många fall inte ens har utbildning alls inte anses vara attraktiva anställningsalternativ på marknaden. I och med att jobb och utbildning är nära besläktat med social samvaro blir det ännu mer angeläget för vissa.
Detta behov hos så många ungdomar att läsa vidare har på ett sätt också påverkat vår ekonomi på fler fronter att många en längre tid blir försörjda med ersättningar, konsumtionsmönstret bland befolkningen har också förändrats. Yngre personers brist på pengar i och med utlägg för sitt studium har gjort att den materiella konsumtionen minskat i denna åldersgrupp medan den ökat kraftigt bland pensionärer.

Offentliga ersättningar

År 2003 beräknades antalet personer som levde med hjälp av offentliga ersättningsmedel/bidrag till 1 033 338 personer. Det var även 2003 som antalet öppet arbetslösa ökade med hela 20 %.
Ett av de större problemen som finns när det gäller bidrags utgivning är den ökning av dem med sjukpenning, både beroende på att det skvallrar om svensk arbetsplats brister och för att det är svårt att avgöra sanningen i när någon påstår sig vara sjuk.
Mellan 1990-2002 har antalet personer försörjda med sjukpenning ökat med 60 000.
Den nu aktuella siffran uppgår till 270 010 personer.
Vidare om man tittar på bidragstavlan på kan man konstatera att det finns hela 408 285 personer som tar sig fram genom förtidspensionering! Av dem 1 033 338 bidragstagarna finns det ca 100 000 av dem som får sina ersättningar genom socialen.
Man måste här precis som överallt försöka trygga den ekonomiska välfärden genom att vara säker på att ersättningarna som betalas ut är behövliga.
För att kunna reducera det stora antalet bidragstagare behövs återigen det som pekades på i den övre delen av texten, samverkan mellan välfärdspolitik och arbetsmarknad.
Man måste skaffa jobb på arbetsmarknaden som enklast sätts in genom samarbete med välfärdspolitiken. Om man kan få bukt med bidragen kan man lägga dem pengarna på något vettigare, vi måste trots allt ha en ekonomi som kan ge oss den nödvändiga utvecklingen av sjukhus och statliga tjänster, om inte kommer vi få vänja oss vid mer nedskärningar inom sjukhus, och offentliga ersättningar som fortfarande rör sig kring dessa siffror:


Analys

Allt om har beskrivits tidigare, välfärdspolitik, arbetsmarknad (familjen utgör en så liten påverkan på det stora hela att det inte känns nödvändigt att ta med det), offentliga ersättningar, förlust, vinst, allt handlar endast om hur det ligger till och hur det enligt min mening borde ligga till.
Nuvarande politiskt styre sätter upp rytmen för arbetsmarknaden som inte kan etablera sig under tiden som beskattning av företagsvinst ligger på den nivån den gör, det gör att välfärdspolitiken sätts under hårt tryck då dem måste betala ut stora summor offentliga ersättningar. Nya tankar, idéer eller förslag på utveckling inom näringslivet är svåra att genomföra. Mycket av den vinst erhållen av företagen beskattas och nya investeringar som skulle kunna gå till ökad produktivitet går förlorad tillsammans med nya möjligheter om jobb.
Utan jobb mindre konsumtion, utan konsumtion mindre produktion, mindre produktion mindre jobb. Siffran på arbetslösheten i Västervik är ungefär dubbelt så stor som i t.ex. Oskarshamn.
Det ska ju tydligen förhålla sig så att Sverige är ett av de kreativaste länderna som finns, eller i alla fall det landet som har de bäste förutsättningarna för kreativt tänkande, varför inte utnyttja det och låta egenföretagare få en större chans att bli större. På så sätt skulle man kunna tjäna ännu mer pengar statligt då färre skulle bli beroende av de ersättningar som betalas ut och fler företag skulle kunna beskattas.
Eftersom Sverige redan är rikt skulle det inte vara ...