Togo

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Under de senaste veckorna har jag arbetat med frågor rörande det relativt lilla och okända afrikanska landet Togo. Min avsikt med detta arbete är att få en djupare insikt i landet och dess förhållanden och att svara på frågan ”Varför är Togo ett U-land?” Jag har funderat kring landets infrastruktur, ekonomi, handel, utbildning, råvarutillgångar, vattentillgångar, politiskt utveckling, befolkningstillväxt, näringsliv och slutligen landets hälso- och sjukvård. Läs denna uppsats om du vill veta mera!


Infrastruktur

Huvuddelen av transporterna i Togo går via landsväg. Huvudvägen med nordsydlig riktning som går mellan huvudstaden Lomé och staden Dapaon har stor betydelse för trafik till Niger och Mali. Vägnätet omfattar ungefär 750 mil, varav mindre än en tredjedel av vägarna är asfalterade. Vägnätet håller på att förbättras, främst den nordsydliga riksvägen. Järnvägsnätet är 52 mil långt och är i behov av modernisering. I första hand finns det tre järmvägsbanor från Lomé till inlandet. De viktigaste hamnarna finns i Lomé och i Kpémé. Lomés hamn är även en viktig genomfartshamn för inlandstaterna Mali, Niger och Burkina Faso. Togos internationella flygplats ligger nära Lomé och heter Tokoin. Flygplatsen är mycket viktig för Västafrikas flygtrafik. Totalt finns det nio stycken flygplatser i landet. Dock har endast två av dessa stenbelagda startbanor. Togo är delägare i flygbolaget Air Afrique.

I Januari 1988 bestämdes en ny presslag som innebär att privata radio– och TV-kanaler skall vara tillåtna. Det statsägda radiobolaget Radiodiffusion du Togo och det statliga TV-bolaget Télévision Togolaise sänder både på franska och på de inhemska språken. Det finns 940 000 stycken radioapparater i Togo. Det finns tre sycken TV-stationer och 73 000 Tv-apparater.

Den största dagstidningen är statägda Togo — Presse med en upplaga på 10 000 exemplar. Det finns dessutom ett antal protesterande vecko– och månadstidningar, såsom Le nouveau Journal, Krocodile och Le Kpakpa désenchanté.

Det finns 22 000 telefonlinjer i Togo. Grundtelefonsystemet går genom luften och styrs av mikroradio reläer. Detta system kompletteras med kablar och mobilnät. Nationellt använder man sig av mikroradio reläer och kablar för det konventionella systemet. Det mobilasystemet har en kapacitet på 10 000 telefoner. Internationellt använder Togo ett satellitsystem.


Ekonomi

Togo är ett av världens fattigaste länder. Ekonomin präglas ännu av tiden som fransk koloni, då man var beroende av exporten av några få råvaror.
Idag är ekonomin främst beroende av fosfat och bomull. Det gör att ekonomin kan försämras om efterfrågan på dessa varor sjunker.

Under slutet av 1980-talet och under första halvan av 1990-talet upplevde Togo en ekonomisk kris. Priserna på exporprodukterna fosfat, bomull, kakao och kaffe sjönk. Samtidigt höjdes lönerna 1991 efter omfattande strejker. Sedan 1994 har ekonomin förbättrats, detta beror huvudsakligen på högre produktion av fosfat. 1998 inträffade åter en nedgång, som framför allt berodde på en energikris som drabbade landet.

Sedan 1983 har Togo följt ett ekonomiskt reformprogram som är utarbetat av internationella valutafonden IMF Världsbanken. Fram till 1994 hade ett 30-tal mindre och medelstora statliga företag sålts ut och avvecklats som villkor för ytterligare lån. 1999 gick regeringen med på att privatisera ett antal större statliga företag, däribland det stora fosfat- och bomullsföretaget.

Inflationen ligger för det mesta lågt, dock steg den i samband med att CFA-francen sänkes 1994. Även 1998 var inflationen mycket låg.

Internationellt sätt har Togo ett underskott i utrikeshandeln. Men detta har minskat betydligt när man förstatligade utrikeshandeln.


Handel

Importen har de flesta år varit betydlig större än exporten. De viktigaste exportvarorna är fosfat, bomull, kaffe och kakao. Fosfat svarar för ungefär hälften av landets exportvärde. Togo är en av världens ledande prodcucenter av fosfat. De grundläggande varorna omfattar majs, kassava, ris och jamsrötter.

Importen utgörs främst av industrivaror, maskiner, transportmedel och livsmedel. De viktigaste handelsparterna är länder inom EU (framför allt Frankrike, Nederländerna och Tyskland) samt USA och andra afrikanska länder.

Fosfat exporteras över hamnen vid Kpémé som ligger öster om huvudstaden.


Utbildning

Utbildningen i de statliga skolorna är kostnadsfri och obligatorisk i åldern sex till tolv år. Därefter kan eleverna välja att gå vidare till en sjuårig påbyggnadstbildning, som är uppdelad i två stadier. Skolan kräver att eleverna behärskar både ewe- och kabréspråket. Missionsskolorna är också viktiga. De svarar för ungefär hälften av alla elevers utbildning.

I början av 1990-talet började 75 procent av alla sexåringar från Togo i skolan, hälften av dessa föll bort före slutet av årskurs sex. Endast 20 procent gick vidare till påbyggnadsutbildningen. Skillnaderna är dock mycket stora i olika delar av landet.

Universitet i Lomé inrättades 1965 i samarbete med grannlandet Benin och heter Université du Benin. Det finns även lärarseminarium och teknisk högskola. I och med att undervisningen sker på franska, söker många sig till Frankrike för högre studier. Endast fyra av tio vuxna är skriv- och läskunniga.


Råvarutillgångar

Togos främsta naturtillgång är fosfat, som svarar för största delen av exportinkomsterna. Fyndigheterna ligger vid Togosjön, söder om Togo. Togo är en av världens största fosfatproducenter. Det statliga bolaget OTP har ensamrätt på fosfatutvinningen, som normalt ligger på tre miljoner ton per år. OTP drabbades hårt av den politiska och ekonomiska krisen som ägde rum på 1990-talet. På senare tid har de dock gått med vinst. För övrigt privatiserades OTP 1997. Fosfat från Togo innehåller höga halter av miljöfarligt kadmium. I samarbete med EU undersöker man förutsättningarna för att utvinna fosfat med lägre kadmiumhalt.

I landet bryts även kalksten och marmor. Dessutom finns det outvunna fyndigheter av järnmalm, bauxit och dolomit.


Geografiska förutsättningar

Togo har formen som en smal korridor som sträcker sig från Guineabukten cirka 500 kilometer norrut. Den korta kusten består huvudsakligen av långa sandstränder ock skuggade palmer. Vid kusten finns flera fina sjöar som Togosjön. Innanför kustområdet finns sumpigt slättland som till största del är täckt av tropisk regnskog. Landets mellersta delar består av kuperad savann. Där ligger även de högsta bergen som sträcker sig från Atakorabergen från grannlandet Benin. I norr övergår landet åter till stäppmark.

Det finns flera floder som flyter genom Togo, bland annat Oti i norr och Mono i söder. Cirka 35 kilometer inåt landet ligger Ouatchiplatån som är av en höjd av 70 till 100 meter över havet. I riktning nordöst sträcker sig ett högre platåland som är av en höjd på 400 till 500 meter över havet. En lång och låg bergrygg är Togobergen som går över hela landet. Togos högsta punkt är Mont Agou som når 985 meter över havet. Längsi nordväst finns det en högre region med en berggrund av granit och gnejs.


Vattentillgång

Togo har ingen bra vattentillgång, endast 35 procent av befolkningen har tillgång till godkännt vatten. Detta beror dock främst på att Togo är mycket överbefolkat.

Södra Togo vätter mot Guineabukten som ligger i Atlanten. Det finns en stor sjö i Togo, nämligen Togosjön. För övrigt har sjön gett namn åt landet. Det finns även andras lagunsjöar. I den västra delen är dessa mycket grunda och till stor del under vatten endast under regnperioderna. Flera floder flyter genom Togo, bland annat Oti i norr och och Mono i söder. Det förekommer regnperioder i april till juli och i september till oktober.


Politisk utveckling

Togo har omkring 60 politiska partier. I september 1992 godkändes en ny författning genom folkomröstning. Denna innebär att presidenten har den verkställande makten. Presidenten väljs i allmänna val för en period av fem år. På samma sätt väljer man nationalförsamlingen som har 81 ledamöter, som har den lagstiftande makten. I augusti 1993 omvaldes presidenten Gnassingbe Eyadéma med en mycket stor majoritet, dock hade hans främste motståndare, Gilchrist Olympio, underkänts. Idag har Eyadéma suttit som president i över 30 år. Presidenten har sitt starkaste stöd hos armén och sitt eget parti Samling för Togos folk (Rassemblement du peuple Togolais). Armén domineras av folkgruppen kabré från norra delen av landet, därifrån kommer även presidenten själv. Oppositionen (presidentens motståndare) kommer främst från välutbildade kretsar i södra delen av Togo. Framför allt består dessa av folkgruppen ewe runt huvudstaden Lomé.

Under perioden 1994 till 1999 var Kommittén för förnyelsearbete (Comité
d´ Action pour le Renouveau, CAR) det största oppositionspartiet. Partiet leds av Yao Agboyibo. Andra viktiga oppostionspartier är bland annat Togolesiska unionen för demokrati (Union Togolaise pour la Démocratie, UTD) och Demokratiska samlingen för det afrikanska folket (Convention Démocratique des Peuples Africans, CDPA). Förändringskrafternas union (Union des Forces du Changement, UFC) bojkottade parlamentsvalet 1994 och 1999. Partiets ledare heter Gilchrist Olympio och har haft stort politisk inflytande utanför parlamentet. Detta trots att han har förvisats ut ur landet till Ghana.

I samband med presidentvalet i juni 1998 förtydligades presidentens fullständiga kontroll över statsapparaten. Gilchrist Olympio återvände från sin förvisning och blev Eyadémas huvudmotståndare. När preliminära röstsiffror pekade mot att Olympio skulle vinna, avbröt regeringen rösträkningen. Ett par dagar senare tillkännagav man att Eyadéma hade vunnit valet, med omkring 52 procent av rösterna. Internationella observatörer och oppositionen fördömde regeringens agerande och omfattande oroligheter bröt ut. Oppositionspartierna krävde att en ny omröstning skulle ske, innan parlamentval kunde äga rum. Dock insisterade regeringen på att parlamentvalet skulle hållas som planerat i mars 1999. Valet bojkottades av de viktigaste oppositionspartierna. Detta ledde förstås till att presidentens parti, RPT segrade och fick 77 av de 81 platserna i nationalförsamlingen. I två av valkretsarna skulle valet göras om.

Det låsta läget bröts när internationella medlare lyckades samla oppositionen och regeringen till förhandlingar. Den 29 juli undertecknade presidenten och oppositionspartierna ett avtal. Enligt avtalet skulle det nya parlamentsvalet hållas år 2000 och Eyadéma skulle inte ställa upp för omval år 2003. I gengäld gick oppositionspartierna med på acceptera resultatet från presidentvalet 1998 och delta i parlamentvalet år 2000. I början av 2000 var dock regeringen och oppositionspartierna fortfarande oeninga om hur vallagen skulle utformas.

Otaliga gånger har människorättsorganisationer rapporterat om övergrepp och politiska mord. I en rapport om Togo från maj 1999 framgick det bland annat att hundratals oppositionsmedlemmar avrättats av säkerhetsstyrkor i samband med presidentvalet 1998. Man hade funnit de döda kropparna i havet och på stränderna i Togo och i grannlandet Benin.


Befolkningstillväxt

Togo är, med sin lilla yta och sin befolkning på nära fem miljoner invånare, ett av Afrikas mest tätbefolkade land. Befolkningstillväxten ligger på 3,2 procent årligen, och är därmed mycket hög. En årlig tillväxt på två procent innebär att folkmängden fördubblas på 35 år. Detta innebär att Togos befolkning kommer att vara mer än fördubblad inom en trettiofemårsperiod. Detta medföri sin tur att befolkningen är mycket ung, drygt 45 procent är under 15 år. Tätast befolkad är kustregionen i söder, medan befolkningstäheten successivt minskar norrut i landet.


Näringsliv

Trots att Togo är ett mycket fattigt land producerar de nästan all sin egen mat, förutom under svåra torrperioder. Ungefär tre fjärdedelar av befolkningen bor på landsbygden och livnär sig på jordbruk. Man odlar i huvudsak majs, jams, ris och kassava som basgrödor. I norr föder man upp nötboskap, får och grisar. Jordbruket svarar för 41 procent av det inhemska produktionsvärdet och ungefär hälften av exportintäkterna. Jordbruket sysselsätter drygt 68procent av arbetskraften. Togo är en av världens största fosfatproducenter. Fosfat svarar för cirka hälften av exportvärdet.

Industrin är liten och relativt outvecklad. 1997 svarade den för 22 procent av BNP* och 12 procent av sysselsättningen. Cement och textiler är de viktigaste produkterna. Industrin bearbetar även jordbruksprodukter, däribland bomull, kaffe och palmolja. Dessutom tillverkar man konsumationsvaror. Myndigheterna har försökt hjälpa industrisektorn genom uthyrning och utförsäljning av statliga företag samt genom att upprätta en ekonomisk frizon vid Lomé.

1997 hade dock ett 60-tal utlänska företag, som bland annat sysslade med bearbetning av jordbruksprodukter, etablerat sig i området. Detta i utbyte mot förmånliga investeringsvillkor. De förbinder sig även att exportera minst 80procent av produkterna och ge förträde till arbetskraft från Togo.


Hälso/sjukvård

Sjukvården i Togo är otillräcklig. Staten står för all sjukvård, men vårdcentralerna ligger allför långt från stora delar av befolkningen. I slutet av 1990-talet hade ungefär 130 000 människor dött i aids och ytterligare 170 000 var smittade. Bland övriga dödsorsaker förekommer tuberkolos, malaria, mässling, hjärnhinneinflammation och amöbainfektioner. De hygieniska förhållandena är på många håll dålig och bristen på rent dricksvatten är stor.

1994 fanns det 225 läkare i landet, det blir en läkare på 17 000 invånare. 1996 fanns det en sjukhusbädd per 640 invånare. 1990 avsatte man 5,2 procent av de totala statliga utgifterna till hälsosektorn och 0,8 procent för välfärdsektorn.

1988 fanns i landet 2 582 sjuksköterskor och 348 barnmorskor. Samma år fanns det 28 sjukhus med totalt 5 275 vårdplatser och 348 hälsocenter i landet.


Sammanfattning

Landet har i och för sig en ganska bra utbildning. Dock så är det inte alla som går i skolan. I början av 1990-talet började 75 procent av alla sexåringar från Togo i skolan, hälften av dessa föll bort före slutet av årskurs sex. Endast 20 procent gick vidare till påbyggnadsutbildningen som finns. Detta innebär att det finns många som inte kan läsa och skriva. Det är endast 53 procent som är läs- och skrivkunniga i landet. I Sverige går i stort sett alla barn i skolan. Det bör var alla, men antagligen finns det något hemlöst barn som inte går i skolan. De flesta går vidare till ett gymnasium och många söker vidare till en högskola. Detta gör att alla är läs- och skrivkunniga och många har en hög utbildning. Därmed kan de lättare få jobb.

Togo är mycket överbefolkat. Det bor fyra och en halv miljon människor i det mycket lilla landet. Det bor 79 invånare per varje kvadratkilometer. Om vi jämför med Sverige som har ungefär nio miljoner invånare på 450 000 km2, så förstår man hur mycket det är. Det bor endast 22 invånare per varje kvadratmeter i Sverige. Det är ungefär fyra gånger mindre än vad Togo har!

Det föds mycket fler människor i Togo än vad som dörs. De har en nativitiet på 4,4 procent medan mortaliteten endast ligger på 1,3 procent. Befolkningstillväxten ligger på 3,2 procent årligen. Detta innebär att Togos befolkning kommer att vara mer än fördubblad inom en trettifemårsperiod. I och med detta kommer Togo att bli allt mer överbefolkat och människorna kommer att få det allt sämre. I Sverige sjunker antalet födda barn hela tiden. Nativiteten ligger på 1,02 procent och mortaliteten på 1,06. Detta innebär att befolkningen inte kommer att öka i Sverige. Det är istället ett problem att det föds för lite barn.

Man är tvungen att exportera en hel del av sina råvaror i Togo. Landet är en av världens största fosfatexportörer. Man exporterar även bomull, kaffe och kakao. I Sverige exporterar vi en hel del. Dock aldrig sådant som vi behöver själva.

Togo är ett av världens fattigaste länder. Landets BNP ligger på 333 US dollar per invånare. I Sverige ligger denna på 27 382 US dollar per invånare.

Det förekommer många mycket allvarliga sjukdomar i Togo. Under 1990-talet dog ungefär 130 000 människor i aids och ytterligare 170 000 var smittade. Bland övriga dödsorsaker förekommer tuberkolos, malaria, mässling, hjärnhinneinflammation och amöbainfektioner. I Sverige härjar inte dessa sjukdomar, förutom att det finns enstaka HIV-smittade. Detta är en obotlig sjukdom idag. Men som sagt, det finns mycket få fall i Sverige.

Togo är helt klart politiskt instabilt. Ett bevis på detta är bland annat presidentvalet 1998. Egentligen skulle Gilchrist Olympio ha vunnit, men regeringen fuskade och sa att den nuvarande preidenten, Gnassingbe Eyadéma, hade vunnit folkomröstningen. Efter detta tog omfattade oroligheter vid. Bland annat mördades 100-tals män från oppositionen. Sverige är lika uppenbart inte politiskt instabilt. Det politiska systemet fungerar mycket bra. Vi röstar på det parti som vi vill ska bilda regering, och det förekommer inget fusk.

Sjukvården i Togo är mycket bristfällig. 994 fanns det 225 läkare i landet, det blir en läkare på 17 000 invånare. 1996 fanns det en sjukhusbädd per 640 invånare. I Sverige pratas det mycket om att det fattas arbetskraft inom den svenska sjukvården. Men detta är inte på långa vägar i samma utsträckning som i Togo. Sverige har faktiskt en mycket bra sjukvård.

Spädbarnsdödligheten I Togo är 85 per 1000 levande födda. Detta är väldigt mycket. I Sverige är spädbarnsdödligheten mycket låg.

Medellivslängden är låg i Togo — 53 år för män och 57 år fär kvinnor. I Sverige ligger den på 76 år för män och 82 år för kvinnor.

Togo är helt klart jordbruksdominerat. Ungefär tre fjärdedelar av befolkningen bor på landsbygden och livnär sig på jordbruk. I Sverige är det mycket färre som jobbar inom jordbruk och bor på landsbygen. Det är mycket typiskt för ett I-land, vilket Sverige är.

Infrastrukturen är dålig i Togo. Endast en tredjedel av vägarna är asfalterade. Järnvägarna är i stort behov av modernisering. Av de nio flygplatserna som är belägna i landet har endast två stenbelagda startbanor. I Sverige har vi en mycket välutvecklad infrastruktur med fina vägar och många motorvägar. Vi har bra flygplatser och järnvägar. Öresundsbron förbinder oss med Danmark och där med även med öviga Europa.

De flesta i Togo har ett mycket dåligt boende. De flesta är mycket fattiga och har inte råd med att bo på något annat sätt. I Sverige har de flesta det mycket bra, i allafall om man jämför med hur invånarna i Togo har det. Vi bor i ”fina” hus och de flesta har ganska okej ekonomi. Dock finns det ganska stora samhällsklyftor i landet. En del är ganska fattiga och en del är mycket rika.

Vattenbristen i Togo är ett faktum. 35 procent av befolkningen har inte tillgång till tjänligt vatten. I Sverige förekommer dessa problem inte över huvudtaget.

Det finns få inhemska industrier i landet. Industrin är liten och relativt outvecklad. 1997 svarade den för 22 procent av BNP* och 12 procent av sysselsättningen. I Sverige är industrin en mycket viktig faktor. Den svarar för 39 procent av BNP och 26 procent av sysselsättningen.


Analys

Personligen är jag mycket orolig för Togos framtid. Landet är väldigt överbefolkat. Och befolkningen fortsätter bara att växa. Om trettiofem år kommer befolkningen vara mer än fördubblad. Det kan bli katastrofalt, eftersom det redan är så enormt överbefolkat. Och människorna kommer att få det allt sämre. Troligtvis kommer svält och fattigdom att öka fasansfullt.

Befolkningen kommer troligen att dö i svält, eftersom det inte finns mat och pengar till så många männsikor. Redan idag dör hundratusentals männsikor i aids. Men även i malaria, tuberkolos, malaria, mässling, hjärnhinneinflammation och amöbainfektioner är vanliga sjukdomar. Om HIV-viruset fortsätter att spridas i den usträckning som det gör idag, kan det leda till en mycket stor katastrof. Hundratusentals människor kommer att dö.

Nu låter det nästan på mig som om det vore en lösning på överbefolkningen, men det är absolut ingen bra ”lösning”. Sjukdomar är aldrig en bra lösning. Istället måste man först försöka få stopp på sjukdomarna, genom infrormation om HIV och aids. Att det sprids genom sexuella kontakter och att det kan spridas från mamma till barn, måste alla helt säkert få veta. Och så borde väl alla ta tester om de är positiva eller negativa. Informationen om detta är faktiskt sämre än de flesta tror.

Sedan finns det ju sätt att stoppa den enorma befolkningstillväxten. Till exempel i Kina får varje familj endast ha ett barn. Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om den metod. Det måste väl ändå finnas bättre lösningar, eller? Även här är ju informationen viktig. Man måste informera om preventivmedel och så. Alla måste helt säkert veta att det finns sätt att stoppa oönskade graviditeter.

En annan sak som måste utvecklas för att Togo skall bli ett ”bättre” land, är infrastrukturen. Det måste finnas ett säkert vägsystem med hastighetsbegränsningar. Det borde även finnas en ordentlig lag om att man måste ha körkort för att få köra bil och lastbilar. En ordentlig körkortsutbildning är också viktig att ha. Likaså är det viktigt att vägarna blir bättre. Det behövs att de blir större och asfalterade.

Allt detta är viktigt just för säkerheten. Många i landet dör på grund av onödiga trafikolyckor, som aldrig skulle ha skett om landet hade haft ett bra trafiksystem. Man borde även på något sätt få invånarna att förstå hur viktigt det är att de inte åker femtiotals individer i en lasbil som är tänkt för tio. Allt detta handlar förstås om pengar. Idag handlar hela samhället om pengar. Man måste ha pengar till allt, och i Togo finns det alldeles för lite. Jag vet inte riktigt hur man skall lösa det.

Självklart är det ju mycket bra att landet få bidrag från I-länder. Det hjälper mycket. Dock hjälper det inte tillräckligt, för då skulle ju Togo vara i ett bättre ekonomiskt läge än vad det är idag.

Även politikten måste förändras. Det måste finnas ett bättre system. Dessutom måste fuskandet avta. Jag vet inte hur det skall gå till, men det är helt klart nödvändigt. Jag tror knappast att det räcker med att tala förstånd med regeringen. Eyadéma, som är president idag, tror inte jag är bra för Togo. Han är alldeles för mycket diktator och lyssnar för lite på befolkningen.

Detta kommer att lösa sig, iallfall för en liten tid. Detta eftersom Eyadéma inte får ställa upp för omval år 2003. Men hur kommer det att bli efter nästa femårsperiod? Kommer han åter att bli president? Vad komm...