Sierra Leone konflikten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Konflikten i Sierra Leone

Sierra Leone är ett land med ca 5,3 miljoner invånare och ligger i Afrika på kusten mot Atlanten med Guinea och Liberia som grannländer. Dess huvudstad heter Freetown. Sierra Leone har vart en brittisk koloni och blev självständigt 1961.

Landet var en enpartistat ledande under Siaka Stevens 1968-1985. Ekonomin försämrades, utlandsskulden ökade snabbt och mutsystems försöken blev ett allt större problem. Efterträdaren Joseph Momoh var tvungen att böja sig för kraven på flerpartidemokrati på början av 1990-talet, men valet som skulle hållits blev uppskjutet på grund av det krig som bröt ut.

Grunden för inbördeskriget var mycket för att det skedde mutsystem och att fattigdomen växte allt mer. Man blev då sur på de inhemska makthavarna vilket gjorde att man ville göra motstånd. Motståndsrörelsen RUF (Revolutionära förenade fronten) gick då till attack mot Sierra Leones regeringsarmé. Men för att de skulle kunna vara något hot var de tvungna att innehava vapen. RUF byggdes upp med hjälp av Taylors rebellrörelse NPFL och leddes av en före detta korpral, Foday Sankoh. För att få dessa vapen då utbytte de tillgångar som kom från Sierra Leones diamantgruvor. NPFL och Charles Taylor försåg då RUF med vapen i utbyte mot diamanter.
Taylor ställde upp på detta eftersom de hade kommit i obalans med Sierra Leone. De hade alltså en konflikt. Konflikten inträffade för att det inbördeskrig som pågick i Liberia skulle stoppas och därför kom en väpnad styrka in ,Ecomog. I den styrkan medverkade sierraleonska soldater vilket gjorde Taylor missnöjd. Han ville då kanske hämnas på Sierra Leone och medarbetade med RUF.

RUF sade sig att de ha politiska mål alltså att störta, den som de tyckte, var en usel regering. Men redan tidigt inne i konflikten utmärkte sig motståndsrörelsen genom dess angrepp på de civila. Rebellerna gjorde sig skyldiga till våldtäkter, tortyr, halshuggningar och kidnappningar. Deras kännemärke blev så småningom stympning av människor – händer, armar och andra kroppsdelar höggs av.

1992 tog militären makten i Sierra Leone och armén byggdes upp i snabb takt. Militärregeringen hade utlovat fria val och kamp mot korruptionen, men deras vilja att lämna ifrån sig makten avtog snabbt. landet. Soldater som skickades till diamantdistrikten för att avvärja angrepp från RUF såg till att förse sig av tillgångarna.
Efter att RUF riktade allt fler av sina angrepp mot städer, byar och gruvor var militärregeringen tvungna att år 1995 anlita ett sydafrikanskt säkerhetsföretag. Med deras hjälp kunde man på en månad återta kontrollen över diamantdistrikten. I detta läge meddelade RUF vapenvila. Som villkor för en fredsuppgörelse krävde motståndsrörelsen att de sydafrikanska legosoldaterna skulle lämna landet.

Ett nytt val inleddes 1996, men våldet ökades från motståndsrörelsen och även delar av armén som ville stoppa valet. Valet vanns av den förre FN-byråkraten Ahmed Kabbah och hans Sierra Leones folkparti (SLPP) och en civil regering tog över. I november 1996 undertecknades ett fredsavtal, men snart utbröt nya strider. 1997 tog en ny militärregering över makten som de erbjöd att dela med RUF.
Innan Kabbah avsattes bad han Nigeria om skydd. Det ledde till att den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas skickade en militär styrka, Ecomog, till Sierra Leone.
RUF och militärregeringens soldater flydde från huvudstaden. De förföljdes av Ecomog och hårda strider utkämpades. 1999 gick rebellerna till attack mot Freetown men snabbt igen lyckades Ecomog få kontroll över huvudstaden. Rebellernas reträtt blev våldsam och skapade nya flyktingsströmmar.

Efter angreppet skedde mot Freetown ökade de internationella ansträngningarna för att nå fred. I juli 1999 kunde ett fredsavtal undertecknas i Togos huvudstad Lomé. Enligt detta skulle RUF omvandlas till ett politiskt parti och en nationell samlingsregering skulle bildas. Rebeller och civilförsvarsstyrkor skulle avväpnas och Ecomog skulle ersättas av en FN-styrka, Unamsil
Rebellerna fortsatte att begå nya illdåd. Så gott som dagligen kom rapporter om kidnappningar, våldtäkter och nedbrända hus m.m..
Unamsil hade svårt att bemästra situationen och rebeller rånade FN-soldater på vapen och fordon. 2000 togs flera hundra FN-soldater som gisslan av rebellstyrkor. Storbritannien skickade då soldater till landet och lyckades motarbeta RUF som avancerade mot huvudstaden. Efter liberiansk medling började RUF att frige sin gisslan i slutet av maj. Ungefär samtidigt greps RUFs ledare Sankoh av regeringsstyrkorna

I juli 2000 beslöt FN att förbjuda all handel med diamanter från de områden som RUF kontrollerade. Detta för att försöka hindra motståndsrörelsen från att köpa nya vapen. Fram mot hösten var då allt börjades att lugna ner sig.
Ett nytt avtal om eldupphör förhandlades fram i november. Enligt avtalet lovade RUF att låta sig avväpnas. Men i början av 2001 hade RUF fortfarande kontroll över hälften av landets diamanttillgångar.
Först i maj 2001 tilläts FN att komma in i området och den 18 januari 2002 sades kriget officiellt vara över.
2005 rapporterades regeringen ha kontroll över hela landet, och i slutet av året lämnade de sista soldaterna från FN-styrkan Unamsil Sierra Leone. Som mest bestod styrkan av 17 500 man.
Unamsil ersattes 2006 av en fredsbyggande enhet Uniosil på omkring 300 man vars uppgift var att bistå regeringen inför valen 2007, öka insynen i det offentliga livet, främja mänskliga rättigheter samt stärka rättsväsendet m.m.

Efter elva års tid av krig berövades tiotusentals människor på sitt liv och tusentals sierraleonier stympades och mer än hälften av befolkningen tvingades till flykt.

FN och den sierraleonska regeringen inrättade kort därefter en domstol där de ansvariga för kriget skulle ställas inför rätta.
Mycket har förbättrats sedan kriget tog slut och i december 2005 lämnade FN-styrkan Unamsil landet. Då hade över 70 000 kombattanter från olika väpnade grupper läm...