Hur påverkade relationen mellan Julius Ceasar och Marcus Brutus romarrikets utveckling

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hur påverkade relationen mellan Julius Ceasar
och Marcus Brutus romarrikets utveckling?



Innehållsförteckning
1. Inledning
1.2 Syfte
1.3 Metod
1.4 Frågeställningar
2. Hur påverkade relationen mellan Julius Caesar och Marcus Brutus romarrikets utveckling?
2.1 Bakgrund
2.1.1 Caesars tidiga liv
2.1.2 Brutus tidiga liv
2.1.3 Politiken i Romarriket
2.2 På väg mot konsul
2.3 Krigen i Gallien och Brittanien
2.3.1 Julius Ceasar och triumviratet
2.4 Inbördeskrig igen
2.4.1 Brutus väg kval
2.5 Julius vid makten
2.5.1 Brutus ställning i samhället stärks ytterligare
2.6 Et tu, Brute
2.7 Efter diktatorns död
3. Diskussion och slutsatser
4. Referenser






1. Inledning
I detta arbete kommer jag att presentera Julius Caesar och Marcus Brutus samt miljön de levde i och kom att förändra för all framtid, Romarriket.

Alla idag har hört legender om någon av dessa ovan; Julius Caesar den störste romaren av dem alla; Marcus Brutus landsförrädare eller befriare; Romarriket som regerade över allt. Om detta stämmer, eller om det var på något helt annat sätt, kommer jag att gå till botten med i detta arbete.

1.2 Syfte
Syftet med detta arbete är delvis ur historisk vinkel och delvis ämnet svenska. Ur det historiska är mitt syfte att undersöka hur romarriket utvecklades med hjälp utav Julius Caesar och Marcus Brutus som frontfigurer. Ur det svenska ämnet är det sammanfattningsvis att utöva mina kunskaper angående fackuppsats och använda ett så passande språk som potentiellt.

1.3 Metod
Jag har valt att till största del inhämta min kunskap från litterära verk då jag anser att de till skillnad från sidor på Internet genomgår en betydligt större granskning i sin saklighet och faktariktighet. Internetsidor kan även ändras eller försvinna vilket således sänker dess status som källa.

Jag har även försökt att hitta verk publicerade i olika tidsperioder för att kunna täcka in nya upptäckter som kan ha förekommit sedan de äldre verken skrivits.

1.4 Frågeställningar
• Hur påverkade relationen mellan Julius Caesar och Marcus Brutus romarrikets utveckling?
- Vad hade de för relation till varandra?
- Hur var deras relation till romarriket?
- Utvecklades romarriket alls under deras levnads period? Om så, hur?
- Hur var situationen i romarriket på den tiden politiskt sätt?
- Hur var situationen för allmänheten i romarriket under den tiden?

2. Hur påverkade relationen mellan Julius Caesar och Marcus Brutus romarrikets utveckling?

2.2. Julius Caesars tidiga liv
Gaius Julius Caesar föddes den 13 juli år 100 f.kr. i Rom, hans föräldrar var Julius Caesar och Aurelia. Han var ensam son, men bevis påvisar att han hade två systrar både vid namn Julia och de kallades generellt Julia d.y. och Julia d.ä. Tillbaka till Caesar, Gaius var hans individuella namn, Julius var familjenamnet med andra ord efternamnet och Caesar var som ett smeknamn för hans gren inom Julius familjen. Många romerska män hade de samma två första namnen det tredje namnet skulle förenkla förvirringen som annars kunde uppstå. Namnet Caesar skulle på den tiden betyda lockig/krullig eftersom att de i Julius familjen med största sannolikhet hade lockigt/krulligt hår, det var så de avbildades.

För en väldigt lång tid var Caesars familj varken rik eller framgångsrik dock gifte sig Caesars faster in sig i en väldigt betydande familj, detta skedde innan Caesar i själva verket var född, vilket gjorde henne betydande som i sin tur gjorde Julius familjen betydande. De ingick då i ett adlig samfund, nobless. Caesars farbror Gaius Maurius var konsul på 100-talet f.kr. och var en stor hjälte på den tiden.

Sönerna från de finare familjerna reste ofta till Grekland för att studera, det gjorde också
Ceasar. Han reste först till Aten, för att lyssna och lära av de gamla filosoferna. Efter sitt besök i Aten resten Ceasar till en berömd skola på ön Rhodos, för att studera latin och talekonst. Han lärde sig också en annan sak som kom att ha stor betydelse senare i hans liv, att utnyttja fiendens svagheter.

Ceasars stora dröm var att bli politiker, precis som sin far. Ceasars politiska bana startade när han år 63 f. Kr ställde upp i valet som överstepräst ”pontefix maximus”, och fick tjänsten.

Han befann sig ofta på Forum Romanum, ett stort torg i Rom, där folk lätt kunde komma till tals med honom. Efter en tid fick han sin första tjänst som senator, och han fortsatte att göra sig vän med folket. Ceasar bjöd på storartade och påkostade fester och cirkusar, allt för att köpa röster. De förnämare bjöd han på fina middagar.

2.3. Marcus Brutus tidiga liv
Marcus Junius Brutus, hans exakta datum för födsel är okänt och är varierande, men det var någon gång runt 80-70 –talet f.kr. Han var den äldsta sonen av en romersk politiker med samma namn som dock aldrig tog sig upp till toppen, utan dödades när Brutus var ung, av en fältherre på framfart, Gnaeus Magnus Pompejus.

Utan fader beslöt hans moder tillsammans med hans fars halvbror, Marcus Porcius Cato, att han skulle se till att Brutus fick en fin utbildning, men han tog sedan inte hand om honom utan Brutus adopterades av en av hans mor släktingar Quintus Servilius Caepio. För att hedra hans adoptiv far kallade han sig för en tid Marcus Junius Brutus Caepio.

Runt 60 f.kr. kom Caesar för första gången på riktigt in i hans liv, Brutus blev vid detta tillfälle anklagad för att vara med i en komplott mot Pompejus. Caesar som hade en affär med Brutus mor, ville inte att den unga mannen som han ofta mötte i hennes hus skulle bli utsatt för detta. Han blev av med alla anklagelser och vänskapsband knöts mellan dessa båda herrar.

2.4. Politiken i romarriket
Efter folktribunernas upphörande makt framträdde under 100 talet f.kr en ny kraft, generalernas makt.

Denna nya makt startade i och med Gajus Marius påtvingande sig posten som general för de afrikanska legionerna. Innan han begav sig av vidtog han den helt revolutionerande åtgärden att inte rekrytera sina soldater från bönderna med medlemskap, utan från den fattiga statsbefolkningen som ej ännu hade medlemskap. Resultatet blev att armen, istället för att bestå män som var ivriga att få återvända hem, kom att bestå män som var beredda att göra en längre krigstjänst i utbyte mot jord efter fulländad tjänst. På detta sätt skapades en krigande veteran-armé som var totalt lojal mot sin ledare eftersom han var soldaternas garanti för en trygg framtid.

Med sin nybildade armé vann Marius många stora slag i Afrika och kom tillbaka till Rom som hjälte för att väljas som konsul för sjätte gången. Kampen mellan senaten och demokraterna blossade än en gång upp och Marius tvingades pga. av sina naturliga bindningar till demokraterna ge sig av från Rom. Under samma tid rasade de italiska städerna för att få medborgarskap i det romerska riket.

I det inbördeskrig som bröt ut utmärkte sig två generaler: Marius och den senatsstödjande Sulla. Då kriget var över återstod hatet mellan senaten och demokraterna och kom att förvärras då Sulla fördrev Marius från Rom. Marius återvände emellertid och tog åter ledande ställning i staden. Under tiden som följde mördades i princip alla konservativa ledamöter i senaten och Sulla fördrevs. Dessvärre dog Marius just när han återtagit makten, Sullas hämnd för förvisningen, och för mordet på senaten var nära.

År 83 f.kr återtog Sulla staden och utförde ohyggliga politiska mord på demokraterna. Tusentals dödades och deras egendomar tilldelas Sullas män. Sulla gjorde sig sedan till diktator på livstid för att snabbt avgå då han återställt senatens överhöghet och gett dem resurserna för att upprätthålla deras makt.

2.2. På väg mot Konsul
Ett bakslag för Caesar kom dock 62 f. Kr. då frun Pompeia publikt anklagades för otrohet. Detta hanterade Caesar på så vis att han omedelbart lät skilja sig – och uppenbarligen påverkade det inte honom särskilt mycket, då han året senare blev propraetor i Spanien.

Detta var en mycket användbar titel – Spaniens förste försvarare, eftersom den gav honom möjlighet att plundra till sig pengar i sina strider mot diverse krigarfolk. På så vis kunde han betala tillbaka alla de skulder han ådragit sig under sin tid i Rom. Snart var han en mycket rik man – och kunde vinna Roms högsta position, nämligen den som konsul. Dock var det så att Rom alltid styrdes av två konsuler, istället för en, och den andre hade alltid rätten till veto. Roms andre konsul var Bibulus, som var en stor motståndare till Caesar. Maktläget var dessvärre fullständigt till Caesars fördel, och under sitt år som konsul körde han fullständigt över sin medhärskande fiende. Det gick t.o.m. så långt att konsulatet i folkmun kallades ”Julius och Caesars konsulat”. Under denna tid – närmare bestämt 59. f. Kr. gifte sig Caesar med sin tredje och sista hustru Calpurnia.

Brutus var på den här tiden på resa med Cato, de var på Cypern där Brutus kom att bli en mycket rik man och återvände snart därefter till rom. Där hans och Caesars relation utvecklades ytterligare, somliga säger att Caesar såg Brutus som den son han aldrig haft, andra säger att de var så nära att de kunde ha varit tvillingar, hursomhelst så hade de en nära och vänligrelation till varandra.

2.3. Krigen i Gallien och Brittanien
Efter sin period gavs Caesar den makt han så länge aspirerat efter att få – makten och möjligheten att leda Roms armé i erövringar av andra länder. Caesar blev guvernör i Roms galliska områden, vilka han snart sökte utöka. Detta var ett företag i vilket han var mycket framgångsrik. Till sin hjälp här hade han hans vänner Brutus och Octavianus (senare Augustus) samt deras legioner.

Caesar införlivade under sin tid enorma fientliga områden i Romarriket. Efter långa krigskampanjer lyckades han erövra hela Gallien, Belgien och delar av Tyskland, samtidigt som senaten i Rom gjorde allt som stod i dess makt för att avsätta honom.

2.3.1. Julius Ceasar och triumviratet
Under Sullas befäl vid övertagandet av Rom fanns två framstående generaler vid namn Pompejus och Crassus. De fick beträda posterna som konsuler efter Sullas avgång och var de som år 60 f.kr kom överens att lansera Julius Ceasar som konsul under en period för att skapa det maktblock som kom att kallas det första triumviratet. De två konsulerna gav sedan Ceasar kontroll över arméerna i Gallien efter mycket begär från Ceasars sida eftersom Ceasar ansåg sig behöva stora militära framgångar för att öka sin poliska makt och sin popularitet hos folket.

Under de åtta kommande åren vann Ceasar stora segrar mot gallerna och hans popularitet växte stadigt. Alliansen mellan de tre männen börjar splittras då Pompejus ser på Ceasars framgångar med stigande svartsjuka och brister när Crassus dör i strid och Pompejus därefter får diktatoriska befogenheter.

Med sin nyvunna makt börjar Pompejus öppet motarbeta Ceasar och kulmen nås då Ceasars guvernörspost ska ersättas med ett konsulat som han ska överta om tio månader.
Ceasar blir mycket bekymrad då han får beskedet om detta, ty han måste då överge sina legioner till Pompejus och skulle då bli försvarslös.

Istället för att lämna över sina arméer till Rom bestämmer sig Julius Cesar för att leda dem mot Rom för att ta makten. När han skall korsa provinsgränsen vid floden Rubicon grips han av tvivel. Efter en överläggning med sig själv uttalar han det berömda citatet: ”tärningen är kastad” (Julius Ceasar) och korsar gränsen med sina trupper.

Eftersom Pompejus mot det annalkande hotet, flytt till grekland möter Ceasar inget större motstånd i Italien och tar sig till makten redan efter två månader. Då Rom är underkuvat sänder Ceasar sin arme till grekland där han besegrar Pompejus efter ett gigantiskt slag vid Pharsalos.

Efter segern mot Pompejus tillsätter Ceasar sig som diktator på livstid och genomför omfattande reformer.

2.4. Inbördeskriget

När inbördeskriget utbröt avgick den lagliga regeringen och Ceasars före detta kompanjon, Pompejus, flydde till Balkan. Under de närmaste åren besegrade Ceasar sina motståndare på Balkan, i Spanien, och i Afrika. År 48 f. Kr besegrade Ceasar Pompejus, i Faros i nuv. Grekland. Pompejus flydde till Egypten, där han trodde sig ha vänner, men så var inte fallet och Egyptierna lät snart mörda Pompejus. Även Ceasar hade begett sig till Egypten, där träffade han Cleopatra, som var kandidat till tronen i Egypten. Ceasar lade sig snabbt i tronstriden och efter ett tag satt Cleopatra säkert på tronen, hon födde även en son som Ceasar tros vara far till. När han efter alla segrar återvände till Rom, utropade han sig själv till diktator på 10 år. ”Veni vidi vici” – ”jag kom, jag såg, jag segrade”, är också ett välkänt citat utav Ceasar, de orden uttalades när Ceasar besegrat kung Farnakes i Zela i mindre Asien, detta var år 47 f.Kr.



2.4.1. Brutus väg kval
När inbördeskriget först bröt ut visste Brutus varken ut eller in. Om han skulle stå fast vid sin vän eller kämpa för det han tyckte var rätt. Han valde till sist det sista av dessa och besegrades i av Caesar i Grekland år 48 f.kr. Mot slutet av denna strid gick han självmant över till Caesar för att be om nåd, med både deras vänskap och Brutus moder i sina tankar benådade Caesar honom.

2.5. Julius vid makten
Caesar bodde kvar en tid i Egypten men fortsatte sedan med krig i Mellanöstern mot en upprorisk kung. Före han återvände till Rom krigade han ännu mot Pompejus två söner i Spanien. Efter segerrika krig återvände Caesar hem med triumf år 45 f.Kr. Senaten började ge Caesar speciella privilegier som att använda lilafärgade kläder (som var färgen som de Romerska kungarna haft på sina kläder). Många statyer blev resta i Caesars ära. Också en i Quirinus tempel, där statyer endast av gudar och gamla Romerska kungar fanns. Det var ett tecken på att Caesar var likvärdig med gudarna och speciellt med de gamla kungarna, som hade en ännu högre status.

Caesar tog intryck av de hellenistiska monarkerna och lät trycka mynt med sitt ansikte på. Caesar lät också sina statyer dyrkas som gudar speciellt i provinserna för att hans position också där skulle hållas stark. Caesar lät stora bygg projekt påbörjas och han förnyade den julianska kalendern och lät månaden Quintilis byta namn till juli (Latin Julius).

Hela den hellenistiska kulturen spred sig genom Caesars erövringar och i Rom började man använda grekiska vid sidan om latinet. Caesar instiftade många nya lagar som t.ex. att alla medborgare mellan 20 och 40 inte fick vara längre än tre år utomlands om det inte var ett militäriskt uppdrag. Det var för att gynna jordbruket och för att motverka korruption utomlands.

Han gjorde också lagar som gjorde samhället mer jämlikt genom att se till att de rika inte kunde mörda de fattigare, eller i alla fall inte lika lätt som förr. Caesar fick många titlar och blev kallad många olika saker men han ville inte att folket skulle se honom som en kung, han accepterade inte att man kallade honom ”Rex” (latin för kung). Caesar sade hela tiden att han gör allt han gör för landets skull, men han tyckte ändå att han var den ända rätta att göra det.

2.5.1. Brutus ställning i samhället stärks ytterligare
Nu när Caesar kom till makten var Brutus orolig att han på något vis skulle straffa honom för att han stöd Pompejus, men det hade han inte behöv att oroa sig för.

Först fick Brutus en post som guvernör, snart efter fick han en ny post som preator och han lovades att bli konsul om endast något år. Trots allt detta var Brutus fortfarande konservativ och ogillade det Caesar gjorde med det som en gång hade varit en republik.

När Caesar visade år 44 f.kr. att han ansåg sig själv högre än senatorerna och tog emot dem som en kung, han ville även bli krönt och utsåg sig själv som diktator på livstid.

Brutus var kluven, han stod för en republik och att folket skulle ha makten, men Caesar var hans vän, dock så hade Caesar nu gått för långt med hans storhetsvansinne.

2.6. Et tu, Brute
Brutus visste att ett mord på den stora diktatorn aldrig skulle motas av folket om det inte var han som gjorde det.

Flera oroliga medlemmar av senaten som ville återskaffa senatens makt slöt upp med Brutus . De bildade en sammansvärjning som kallades Liberatores (friarna). Medlemmarna var Gaius Trebonius, Decimus Junius Brutus, Marcus Junius Brutus och Gaius Cassius Longinus. Märkvärdigt och ironiskt var att Caesar skonat alla utom en av sina mördare fast de krigat mot honom och sedan blivit tillfångatagna.

Den 15 mars år 44 f. Kr gick Ceasar till ett sammanträde i senaten. Han gick dit, trots att han blivit varnad om att hans liv var i fara, och nedanför statyn av Pompejus omringades han av männen ovan och blev knivhuggen med 23 hugg, på det viset hade senaten fått bort Cesar från makten, de hade mördat honom. Många av senatorerna var Ceasars före detta vänner, men främst politiska motståndare. Den mest kända, i båda kategorierna är Markus Brutus, precis innan Ceasar dog lär han ha sagt ”Et tu Brute” – ”Även du mitt barn?”.

När Caesar var i medelåldern hade en helare spått honom att han skulle dö i Rom den 15 mars, det kusliga är att det blev så.

2.7. Efter diktatorns död
Liberatores förklarade sina handlingar med att de inte begått ett mord utan ett ”tyrann mord”. De trodde att Roms befolkning skulle hylla dem som befriare av en hemsk tyrann, men på Caesars begravning höll hans medhjälpare Marcus Antonius ett tal som fick folket mycket upprört. Det gjorde att medlemmarna i Liberatores flydde ur landet och att Octavianus kunde ta upp kampen om Caesars makt.

Nyligen innan sin död adopterade Caesar sin systerdotters son, Octavianus som sin (senare känd som Augustus Caesar).

Inbördeskriget följde efter Caesars död varade i 13 år, tills det att Augustus Caesar tog makten.

3. Diskussion och slutsatser
Jag fick inspiration till mitt arbete efter att ha läst den fantastiska skönlitterära serien Kejsaren av Conn Iggulden och blev helt fängslad i både Julius Caesar och Marcus Brutus.

Caesar lyckades med det omöjliga, han arbetade upp sig på samhällstegen nästan ända från botten. Det är helt ofattbart hur någon som kommer från en medel adlig familj tog sig ända upp till att regera över hela Romarriket. Fast han hade vänner som hjälpte (och på slutet stjälpte) honom på vägen, han gjorde ofantligt mycket själv och verkade hela tiden ha nya idéer. Vissa kallade det storhetsvansinne, fast jag tror att han egentligen bara ville lämna ett avtryck i historien. Så att människorna skulle komma ihåg honom i all framtid, som de på den här tiden mindes Alexander den store, vilket vi ju självklart gör än idag. Caesar jämförde ofta sig själv med Alexander den store, vilket gjorde honom deprimerad för han tyckte att Alexander hade åstadkommit så mycket mer än han själv. Det kan vara det som sporrade honom ännu mer, att lägga under sig ännu större områden och regera över ännu fler folk. Han ville kanske att folk i framtiden skulle jämföra dessa båda med varandra och försöka komma underfund med vem som haft störst framgång.

Enligt mig var Caesar den största romaren av dem alla, han överlevde flera inbördeskrig, utvidgade Romarrikets gränser kolossalt mycket, försökte jämnställa samhället. Han var en beskyddare av de svaga och fattigaste i samhället. De som uppfattade honom som en tyrann var troligen främst länderna han erövrade vilka utsattes för hans vrede. Majoriteten av befolkningen i Rom verkade inte tycka att ...