Rasism

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Innehållsförteckning
1. Inledning s. 3
1.2. Syfte s. 3
1.3. Frågeställningar s. 3
1.4. Metod s. 4
2. Rasism s. 4
2.1. Bakgrund s. 4
2.2. Rasism i nutid s. 5
3. Diskussion s. 7
4. Referenser s. 12



1. Inledning
Rasism är något som syns ofta i våran vardag. Dock så uppmärksammas den inte. Många av dagens ungdomar vet inte ens vad som är skillnaden mellan Rasism och främlingsfientlighet och vad dessa båda innebär. Det tycker jag måste upplysas, även för min egen del.

Att rasismen faktiskt växer sig större och större i Sverige kan vara väldigt svårt att föreställa sig. Att folk t.o.m. har blivit mördade i rasismen/nazismens namn mitt i den svenska vardagsidyllen kan vara ännu svårare att inse. Det är länge sen invandringen i Sverige var en marginell företeelse som kunde hanteras genom ringa integrations och anpassningsprojekt. Det stora problemet är inte de få pådrivande elementen utan de stora tigande massorna. Vad som är skrämmande är att den s.k. "Svensson-rasismen" växer sig större och större medan segregationsklyftan gapar allt bredare.


1.2. Syfte
Mitt syfte med den är uppsatsen är att förstå hur rasism uppkommit, funnits och fortfarande existerar i våran värld. Även också vad begreppet rasism innebär liksom dess skillnader gentemot främlingsfientlighet. En annan aspekt jag komma att undersöka är om religion påverkat rasism på endera sättet.


1.3. Frågeställningar
• Hur uppkom rasism?
• Har rasism alltid funnits?
• Vad innebär rasism?
• Hur används rasism i vårat dagliga samhälle?
• Vad gör samhället för att minimera rasism? Dvs. om de gör något.
• Hur är religionens relation till rasism?


1.4. Metod
Efter genomgångar på lektionerna och medhjälp av Internet, böcker och tidskrifter har jag tänkt försöka svara efter största mån på mina ovanstående frågeställningar.


2. Rasism
2.1 Bakgrund
Själva ordet rasism är förhållandevis nytt och dök upp först efter mellankrigstiden i samband med omvärldens kritik mot den tyska nazismen. En rasist är en person som anser att människor tillhör skilda raser som innehar olika värde och därför ska särbehandlas.

Rasismen menar att man som människa föds till ett högre eller lägre värde till följd av de ärftliga rasegenskaperna. Enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna är rasism ett beteende eller en attityd som leder till diskriminering/uteslutning av en människa/grupp p.g.a. etnisk härkomst eller hudfärg. Begreppet betecknar en ideologi som försvarar och rättfärdigar en särbehandling av människor, och som medvetet står för en "ras – splittring". Dock är det inte indelningen av mänskligheten i olika raser som är rasism, utan det är föreställningen om att raserna skulle ha olika värde.

Rasism kan även uttryckas som förtryck mot minoritet därför att den ofta uppmuntrar till särbehandling av minoritetsgrupper med avvikande hudfärg eller etnisk tillhörighet. Dock har undertryckande av minoriteter och xenofobi (främlingsskräck) har många olika namn och rasism är bara ett av dem. Vad som var och en måste inse, är att det inte bara finns rasister och icke-rasister. Det finns en hel skala mellan verkligt extrema rasister och vanliga människor med fördomar.

Trots att det finns många olika termer för främlingsskräck/fientlighet så kan även rasismen dölja sig under andra begrepp. T.ex. när extremorganisationerna i 80-talets Sverige undvek att tala om raser och istället pratade om "utomeuropeiska kulturer". Dessa organisationer menade att det vore bäst för alla parter om invandringen av sådana kulturbärare stoppades och att de som redan hade kommit skulle tvingas massutvandra. Att denna politik handlade om ren och skär rasism stod fullt klart först när även utomeuropeiska adoptivbarn drogs in i resonemanget. Dessa anländer till Sverige vid så späd ålder att de inte kan betraktas som "bärare" av någon kultur överhuvudtaget. När man vände sig mot dem var det uppenbarligen inte den svenska kulturen man var ute efter att bevara, utan de ariska svenska generna


2.2. Rasism i nutid
Många är redan nu tveksamma vid användning av ordet "ras". I Sverige används ordet dock oftast rent grundläggande och är i praktiken mestadels förknippat med djurarter.

Rasism är ett dunkelt och flerbottnat begrepp, detsamma gäller för orsakerna till dess uppkomst. Det finns bidragande faktorer i livet och samhället som har stor betydelse för att gynna eller motverka uppkomsten av rasism. Misstaget som många gör är att se alla rasister som öppet fientliga blådårar med perversa tankesystem. Lika viktigt som det är att inte generalisera i samband med invandrare är det nödvändigt att vi inte heller drar allmänna slutsatser angående vilka som blir rasister. Alla människor har svagheter. Svagheter i stil med förakt, rädsla och ibland avund för det främmande. Ur dessa svagheter växer sen fördomar. Alla har mer eller mindre fördomar, sen vem de är riktade till kan variera. Det kan vara mot politiker, blondiner, invandrare eller advokater. Fördomarna riktas oftast mot något som är främmande för en själv, som t.ex. andra folkgrupper, samhällen och samhällsklasser.

Människan generaliserar. Ofta på det sättet att den utifrån observation av en enda, eller några få individer drar slutsatser om en hel grupp. T.ex. så skrivs det oftast av någon anledning i medierna när det handlar om våld och kriminalitet om någon av de inblandade var av utländsk härkomst, däremot uteblir dessa fakta ofta när det handlar om något annat. Då associerar folk lättare till invandrare i samband med aggressivitet och brottslig verksamhet. Dessutom lägger vi oftare märke till sådant som vi förväntar oss att finna. Exempelvis om man allmänt tycker att invandrarungdomar verkar bråkiga så lägger man lättare märke till just de individer som ser bråkiga ut. Den här typen av förenklingar tar vi inte bara till när det handlar om människor från främmande kulturer utan det kan även gälla möten med nya ålders/yrkes grupper, samhällsklasser m.m. Med denna bakgrund är det lättare att förstå varför det uppstår fördomar angående inflyttande från utlandet. Om t.ex. en svensk granne är högljudd och kastar skräp i trappuppgången så säger man: "det är förskräckligt vad människan skräpar ned och gapar". När sedan samma sak upprepas med en utländsk granne så är det lättare att säga: "det är förskräckligt vad dom där människorna skräpar ned och gapar, kanske det tillhör deras kultur…" Genom denna kulturifiering har vi i våra huvuden på så sätt gjort en individs slarv och ohyfs till ett gemensamt kulturellt drag för en hel grupp människor.

Det har existerat en lagstiftning kallad "hets mot folkgrupp" ända sedan 1948, men under 90 – talet klargjordes och skärptes gränserna för tal och klädsel. Bl.a. är det nu förbjudet att bära nazistiska symboler i Sverige. Regeringen funderar även på att instifta en "hets mot homosexuella" lag. Tidigare har homosexuella inte betraktats som en folkgrupp och har därför inte kunnat söka skydd under lagen. Man vill kunna effektivisera bekämpningen av den olaga diskrimineringen av invandrare som t.ex. vägran till inträde av krog eller bostadsrätt. Man har börjat se över lagarna, än så länge är det inte olagligt att delta i en rasistisk/nazistisk organisation. Målet är att införa straffansvar för medlemskap i kriminella organisationer t.ex. mc – gäng/nazistiska organisationer. Projektet "storstadspolitik" har startats för att bryta sociala och etniska barriärer.

Man har tecknat avtal med sju invandrartäta kommuner som har fått pengar i syftet att stoppa segregationen, meningen är att man även ska låta de boende ge sitt perspektiv ur saken. Det jobbas på en Nationell Handlingsplan som ska ta upp frågor som integration, rättsväsendet och utbildning samt även en ansvarsfördelning mellan regeringen och riksdagen. Här vill man veta hur man långsiktigt ska förebygga rasism och främlingsfientligheten.

Regeringen skänker även pengar till föreningen "Exit" som är en stödorganisation för före detta rasister/nazister som får hjälp med att hoppa av sina föreningar och börja om ett nytt liv. Pengarna skänks för att organisationen ska kunna växa sig större och värva fler medlemmar. Än så länge har ett femtiotal nazister blivit omvända. I januari startades en internationell konferens om förintelsen där stats- och regeringschefer från olika delar av världen samlades för första gången. Konferensen blir en tydlig manifestation mot hat och förtryck och har ett starkt symbolvärde.


3. Diskussion
Som jag klargjorde tidigare i sammanställningen så är rasism en ideologi som rättfärdigar särbehandling av människor, ett tankesätt som hävdar att vissa människor är värda mer än andra, enbart p.g.a. yttre attribut och medfödda egenskaper. Vad som är så svårt med rasism är att det är ett sånt abstrakt begrepp, vart ska man sätta gränserna? Tekniskt sett blir ju även t.ex. kvinnodiskriminering en slags rasism, finns det inte de som hävdar att kvinnor inte klarar samma slags arbeten som män? Varför får kvinnor lägre lön än de män de utför samma arbete som? Dessa fördomar är ju bland andra samma ting som rasisterna menar att invandrare inte är kapabla till att klara av. Det går inte att sammanfatta ett svar, eller ge det s.k. "rätta" svaret på den här frågan. Vad som är och inte är rasism grundas på hur varje individ uppfattar aktionerna Det är viktigt att varje individ definierar ordet personligen. Om vi låter begreppet innefatta allt för mycket förlorar det snabbt sin betydelse.

När man hör begreppet rasism tänker man automatiskt på ljusa slätrakade svenska ungdomar som är alltigenom onda och letar upp ensamma invandrare på stan att ge sig på. Vi får inte begränsa begreppet rasism till en handling som enbart utförs av svensken mot den invandrade. Rasism är diskriminering, rasism är ras – splittring. T.ex. kastindelningen i Indien, där människor föds in i olika roller i livet kan då inte en mörk man vara diskriminerande mot andra mörka och samtidigt mer tillmötesgående mot svenska? Kan då inte en Polsk kvinna förbjuda sina barn att leka med de finska grannbarnen?

Det är en djupt liggande och medfödd mänsklig egenskap att frukta det okända. Ju mindre vi vet om främmande människor, deras kulturer och levnadssätt desto mer hotade känner vi oss, och rör oss mot rasism på skalan. Ju mer vi lär känna det främmande desto mindre upplever vi det som hotfullt och desto mer lutar det åt tolerans.

Men vi får inte glömma att mellan dessa fyra namn på skalan finns det ett flertal andra namn, och det är väldigt sköra gränser. När går främlingsfientlighet över gränsen till rasism? Borde vi acceptera främlingsföraktet? Här vill jag påpeka hur stor massmedia och skolans roll spelar, detta är de två nycklarna till utbildning och kunskap som influerar folket. Genom gedigen kontakt med främmande kulturer redan i "dagis" – ålder så lär sig barnen att främmande människor inte är farliga, att alla är lika på insidan och att glömma den inbyggda fruktan. Varför inte låta en av vännerna i "Björnes magasin" vara mörkhyad? Varför måste alla elaka figurer i tecknade filmer vara svartmuskiga män, medan hjältarna skiner av ariskt ljus? Det är knappast fel att påstå att det är redan här som fördomarna börjar gro. För att få en mera djupgående förståelse för saker hjälper det ofta att jämföra dem med något liknande. Här vill jag jämföra rasismen med religion. Enligt mig kan man finna ett flertal likheter mellan dessa två, egentligen vida skilda, begrepp. Nu vill jag inte på något sätt yrka att rasism och religion är samma sak, men däremot har jag upptäckt att man i praktiken kan hitta mängder av gemensamma faktorer. T.ex. så har de båda lärorna samma slags "inkörsportar", dvs. man kan födas in av religiösa/rasistiska föräldrar som från början präntar in sina åsikter i sitt barn. Eller så kan man söka sig till församlingen på jakt efter något t.ex. sin identitet eller liknande. En annan likhet mellan både rasism och religion som kanske främst gäller för religionen är att de båda bygger på väldigt gamla idéer som inte får ifrågasättas. Dessa idéer hävdas av auktoriteter som t.ex. kyrkans präster/religiösa ledare och rasistiska/nazistiska ledare. För den sökt sig till respektive organisation tillför grupperna även en känsla av gruppgemenskap och tillhörighet, de bidrar till engagemang. Alla religiösa läror pekar ut sina syndabockar, de som i slutändan blir straffade. Syndabockar som det goda rena folket måste slåss och segra mot. Detta är ett av rasismens största drag och den delar detta med alla religioner i världen. Ett sista gemensamt drag är att rasismen liksom religionen tillhandahåller sina anhängare ett system av värderingar, ett slags kikare att beskåda tillvaron ur. Så med andra ord kan man dra som slutsats att rasismen fungerar som en slags religion för sina anhängare och precis som i alla religioner så finns det fanatiska anhängare samt lite halvtroende medlöpare. Innan jag började skriva trodde jag verkligen inte att jag skulle hitta dessa jämförelser mellan rasism och religion men nu finns det skrämmande likheter.

Det är få ord som är mer missbrukade i den svenska samhällsdebatten än just "rasist". Det är viktigt att definiera uttrycket så att inte var och en som har avvikande tankar om flyktingpolitik och invandring avfärdas genom denna term. Ofta blir dessa väldigt starka benämningar ett allmänt skällsord om okunnigt folk med fördomar. Det leder till att begreppet blir urvattnat och intetsägande, särskilt i vissa frågor t.ex. den flyktingpolitiska debatten.


Ungdomar idag upplever att det ställs många krav på dem. Man ska inneha självkännedom, politiska ställningstaganden, egna åsikter och värderingar, utbredda kontaktnät, ett spännande socialt liv samt fritidsintressen, något att engagera sig i. Klarar man nu inte själv att komma på vem man är, vilka åsikter man har så kan man köpa ett s.k. "färdigt paket". Paketet innehåller värderingar, normer, oskrivna regler, ideal och engagemang, och inte sällan medföljer nya vänner och bekantskaper samt ett utökat socialt liv.

Exempel på sådana här paketlösningar är all världens religioner och politiska ideologier samt även rasismen och nazismen. Att köpa ett sånt här paket innebär ett accepterande av dess innehåll. Ett tyst accepterande av det här slaget är något som vi människor gör varje dag, det är oundvikligt. En stor del av de fakta vi vet är resultatet av andra människors upptäckter och upplevelser, så man kan aldrig helt forma sig själv. Det är liksom ingen mening med att hoppa från ett stup för att ta reda på om gravitationslagen fortfarande gäller., eller åka till Nordpolen för att vara säker på att det är kallt. De människor som till fullo köper rasismen eller nazismen som paket saknar en egenskap som vi andra har. De är inte kapabla till att dra en skiljelinje mellan den sortens fakta som man utan vidare kan absorbera och de saker som man måste stanna till och bilda sig en egen uppfattning om.

Antagligen är merparten av medlemmarna i rasistiska och nazistiska organisationer såna här paketköpare som blir skickligt manipulerade av några starkt troende och väldigt övertygande ledare. Dessa övertygar paketköparna att de har hamnat hos några som bryr sig om dem, någon som de har något gemensamt med. För att kunna hitta sin plats, sin "nisch" i samhället krävs det att man delar något gemensamt med någon, dessa paketköpare har ännu inte lyckats skapa sin identitet eller forma sig själva. Då är det lätt att tillsammans i en grupp peka ut en gemensam fiende att kämpa mot. Om inte annat så ger det en stor känsla av kamratskap att kämpa mot ett gemensamt mål. Dessutom får de enskilda individerna genom att visa upp sin kämparglöd och sina starka sidor ett enorm erkännande både från gruppen och sig själv. Detta händer inte bara i rasistiska sammanhang utan det är det som händer även när någon blir mobbad i skolan eller vid bråk mellan sportsupporters. Att gå med i rasistiska organisationer ger den ensamme


individen en familjen, en känsla av behörighet, en ny identitet. Många av de stora rasistiska klubbarna har ju namn som syftar på just brödraskap och sammanslutning. Här

kan en förklaring ges på varför rasism och nazism ofta startar i så skrämmande unga åldrar. Som tonåring är det lätt att i jakten på en identitet vilja pröva på nya saker. Då man oftast inte är säker på vem man är och var man står förleds man lättare och kan lätt hamna på sidospår. Olyckligtvis blir ofta konsekvenserna allvarliga för de som provar på rasismen. Jag menar att det sällan är det rent ideologiska innehållet som lockar ungdomar att gå med i dessa verksamheter. Det är nog snarare den tuffa ytan av broderlig kamratskap som attraherar. När man väl har svalt ytan så accepterar man sedan resterande innehåll utan att reflektera vidare över det.

När regeringen möts av rasism grips den oftast av panik eller handlingsförlamning. Inte sällan är det en blandning av rädsla och okunnighet. Många gånger griper man efter åtgärder rätt ut i luften, det kan vara att bygga en moské i innerstan för tio miljoner i integrationens namn, men det löser knappast svårigheterna. T.ex. som ett projekt som har startats i Göteborg som kallas "Integrationsmiddag på stan". Där vill politikerna att svenskar och invandrare ska träffas mer, och därför betalar kommunen ett krogbesök om de äter tillsammans, projektansvarig är kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson. Ett projekt som detta är mer en symbolisk gest från politikernas sida, än en verklig aktion mot främlingsfientlighet. För vem tror innerst inne på att en riktigt xenofobisk människa någonsin skulle mutas av ett mål gratis mat. Istället kommer vanliga hyggliga "vem som helst" människor att mötas över e...