Häxprocesserna

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning
Jag har alltid tyckt att häxprocesserna har varit intressanta. Jag har tyvärr aldrig tagit reda på mer än vad jag redan vet, vilket är synd. Därför valde jag att skriva om häxprocessen.

Genom att göra det här arbetet vill jag veta om det bara var kvinnor som blev anklagade eller om män också blev det. Om män också blev anklagade för häxor kallades de för häxor då? Dessutom vill jag veta vad det var som startade alla anklagelser. Jag har alltid trott att de som blev anklagade för häxor var personer som höll på med örter och liknande. Var det så? Det kommer jag troligen snart få veta. Självklart är det mycket mer som jag vill veta men det är inget man kan sätta ord på. Det är helt enkelt allmänfakta.



Bakgrund
Det har alltid varit folk som trott att människor som höll på med örter och med det kunde stoppa sjukdomar eller i alla fall få folk att må bättre, hade något med häxeri att göra. Det har självklart också alltid varit folk som har tyckt om dessa personer. Tyvärr har de inte alltid vågat visa hur de tycker eftersom de som bestämde oftast var emot vad de kallade häxeri. Dessutom har det alltid funnits människor som blir skrämda av personer som kan saker som är ovanliga eller udda.

Det var mellan 1400- och 1600-talet som häxprocesserna var som värst. Det var främst i den kristna världen som människor, främst kvinnor anklagades för att ha kontakt med satan. Häxprocesserna styrdes av kyrkan även om straffen utfördes av domstolar.

Folk trodde att en häxa kunde påverka naturen. Enligt dem kunde de förmörka både solen och månen, de kunde framkalla hagel. Häxorna kunde till och med förtrolla sig själva och andra till vad de ville. Detta hade folk trott som sagor och myter i alla tider men det var på 1600-talet som allt gick lite över styr. Det var då de flesta började ta sägnerna eller myterna på allvar. Det ansågs vara trolleri när en del visste vilka örter som kunde läka sår eller bota sjukdomar. Människor pekades ut som häxor. De avrättades utan en chans att försvara sig. Det kunde ibland till och med räcka att man såg lite annorlunda ut för att bli anklagad.

År 1668 avrättades den första personen som häxa. 1704 avrättades den sista. Efter det sa myterna att resten av häxorna hade begett sig till blåkulla för att aldrig återvända igen.



Häxprocesser i Sverige
Det var när Karl XI’s regering styrde som häxprocesserna tog fart i Sverige. Över 300 människor både män, kvinnor och barn avrättades. År 1668 dömdes 17 personer till döden i Mora i Dalarna. Även barnen, som väldigt ofta var inblandade i häxprocesserna som vittnen eller angivare straffades. I Mora dömdes 148 barn till ris eller gatlopp. I Torsåker i Ångermanland avrättades 71 personer under häxprocesserna. Av dem var det 65 kvinnor, två män och fyra barn. Alla fyra barn var pojkar. De halshöggs och brändes på bål den 1 juni 1675. Vissa rykten säger att 9 personer blev avrättade redan den 28 mars medan de resterade 62 fick vänta till den 1 juni. Allt detta skedde på ett berg nära Torsåker. Den 15 juni 1704 halshöggs Anna Erikdotter i Stockholm. Hon var en 80-årig gumma som var den sista som avrättades för häxeri.

Anklagelser och ibland till och med domar förekom fortfarande lite då och då även senare men det var mellan 1668-1676 som flest personer avrättades för trolldom och häxeri i Sverige. Sammanlagt avrättades ungefär 300 personer i Sverige. År 1779 avskaffades dödsstraffet för trolldom och häxeri.



Straffen
De som blev dömda för häxeri avrättades oftast, men metoderna var olika i olika länder. Här är de vanligaste metoderna i respektive länder:
• Danmark: bålbränning

• USA (som då var det brittiska Amerika): Hängning

• Frankrike: halshuggning eller bålbränning;
det senare straffet för de ”värsta” häxorna

• England: Hägning men i enstaka fall bålbrännig

• Sverige: halshuggning följt av likbål

• Island: bålbränning (för män), eller dränkning (för kvinnor)
• Norge: bålbränning

• Tyskland: hängning, halshuggning eller bålbränning beroende på religion, myndighet och den anklagades grad av skuld.

• Spanien: Bålbränning. Ibland förekom strypning innan antändandet.

• Nederländerna: bålbränning

• Schweiz: bålbränning eller halshuggning

• Skottland: hängning eller bålbränning. Det senare straffet för de ”värsta” häxorna.

Om man blev anklagad för häxeri blev man avrättad. Det var likadant i de flesta länder. Hur man blev avrättad var däremot olika i olika länder. Majoriteten över straff var bålbränning. De flesta länderna använde den metoden.

Varför man blev bränd på bål byggde på en myt. Den sa att om man bara avrättade häxan dog människan men inte själen. Själen flög iväg och flög in i någon annan människa som kunde börja med häxkonster. Därför sa man att om man brände dem på bål efter avrättningen så brändes själen upp. I vissa länder brände man de häxerianklagade direkt istället för att avrätta dem först. Självklart var det ett mer plågsamt sätt att dö på eftersom det gick långsamt.

När det var en avrättning på gång samlades hela byn eller staden för att se på. Idag skulle det vara vulgärt.

I USA har det däremot pratats om att sända avrättningar på tv. Vilket jag är emot. Saddam Husseins avrättning 2006 kunde man se på WEB-TV, bl.a. på Aftonbladet.se. Det är inte så långt ifrån gamla tiders allmänna avrättningar. Det kanske inte har hänt så mycket på 400 år trots allt.



Vilka anklagades, och varför?
Det var både män och kvinnor till och med barn som blev anklagade för häxeri. De kvinnor och även män som blev anklagade för häxeri var oftast kloka, framgångsrika, eller medicinskt kunniga, men det kunde också vara någon som var för sig själv och stack ut i mängden. Egentligen var de helt vanliga människor. Så ingen kunde gå riktigt säker.

Man hade olika metoder för att ta reda på om de var häxor eller inte. En metod var ”vattenprovet”. Då kastade man ut den misstänkte i vattnet. Om de flöt var de en häxa, om de inte flöt var de inte det. Det negativa med det provet var att vad de än kom fram till så ledde det nästan alltid till döden. Om den misstänkte inte flöt, drunknade de och om de flöt blev de troligen brända på bål. Om man en gång hade blivit anklagad för häxa hade man små chanser att komma undan med livet i behåll.

Det var oftast barn som anklagade kvinnor ibland män för häxeri. Ibland var det hemlösa barn som blev belönade för sina beskyllningar. Ibland var det barn som ville ha uppmärksamhet eller som var arga eller avundsjuka på någon. Ingen tyckte att barn var opålitliga källor eftersom de på den tiden trodde att barn aldrig ljög, så de sågs det som bra vittnen.


Häxeri idag
Det finns fortfarande många som tror på häxor i dag, men det är inte med samma skräck som på 1600-talet. Idag är människor mer nyfikna på vad det är för något. Man ser upp till dem som skulle ha blivit anklagade om de levt för 400 år sedan.

Det finns många rörelser för häxor. En del är seriösa en del är inte det. I Sverige finns det en stor organisation för häxor som heter Vitkaförbundet med ca 180 medlemmar. De är en av Sveriges mest seriösa och utbredda häxorganisationer. Det finns inte bara organisationer utan också sidor på internet som skriver om hur en äkta häxa ska vara. Vissa säger att man föds till häxa andra säger att man kan lära sig det. En sak som är gemensamt för alla hemsidor är att de tror på häxeri och trolldom precis som de gjorde för 400 år sedan.
Alla tar dock inte häxor seriöst. Det finns även folk som tycker det är roligt att spela häxor t.ex. på halloween. En annan efterlämning av häxorna är påskkärringar. Förr försökte man hålla sig undan från häxorna, för människorna trodde att småbarn rövades bort och fördes till blåkulla under påsken. Idag klär barn ut sig till påskkärringar till påsken, i sjalar runt huvudet och röda kinder med fräknar. De går från hus till hus för att få godis. De flesta delar gladeligen med sig av sitt godis när de söta påskkärringarna knackar på dörren.
Förtryck, grupptryck och fördomar finns än idag. Det skapar fortfarande stora problem, oftast i form av mobbing eller rasism.



Gertrud Svensdotter
Gertrud Svensdotter föddes i Lillhärdal i Härjedalen 1657. Hon hade en far som hette Sven Nilsson. Hennes mor dog i barnsäng. Det betyder att hennes mor dog när hon föddes eller ett strax efter det. Nu för tiden är det inte särskilt vanligt. Det finns antibiotika och annat för att behandla sådant.

Sina första år tillbringade Gertrud som en vanlig vallflicka. När hon var 8 år flyttade hon till släktingar i Åsen. Det var en by i östra dalarna. Hon flyttade p.g.a. att hennes far skulle gifta sig med en nittonårig piga som hette Stor-Märit Jonsdotter. Det var något som hon inte riktigt kunde acceptera. Det var inte ovanligt att barn på den tiden flyttade till släktingar i någon annan del av landet. Ingen tänkte att Gertruds flytt skulle orsaka att Stor-Märit brändes på bål.

Åren gick, men någon gång mellan september och oktober 1667 när Gertrud var 11 år förändrades allt. Det var en vanlig dag när Gertrud var ute och vallade getterna som hon alltid gjorde på en plats som heter Hommansäng nära älven. Den här dagen hade hon inte bara ansvar för getterna utan också för den två år yngre Mats Nilsson. Någon gång under dagen blev de ovänner om ett stycke bröd. Det blev slagsmål och Gertrud som var två år äldre vann. Senare under dagen upptäckte de att några av deras getter hade irrat bort sig och var strandsatta ute på en liten holme. Mats vågade inte gå ut och hämta getterna. Det var Gertrud som fick vada ut till holmen och hämta getterna.

När de kom hem igen efter en hård dags arbete går Mats till sin far och berättar om händelsen med getterna ute på holmen. Han måste ha varit arg p.g.a. slagsmålet och kanske skamsen eftersom han inte vågade gå ut och hämta getterna själv. Detta gjorde att han måste ha överdrivit och lagt till ett och annat. Han sa att hon på ett onaturligt sätt hade tagit sig ut i vattnet då Mats själv inte skulle kunnat klara av att hämta getterna. Mats far trodde på sin son. När han berättade vad som hade hänt för nämndemannen Olof Mattson i grannbyn måste han överdrivit eller i alla fall förbättrat historien lite. Olof måste i sin tur förbättrat historien dramatiskt när han berättade den för byarnas kyrkoherde Lars Elvius. Den versionen som kyrkoherden hade att jobba med nu gick ut på att Gertrud kunde gå på vattnet som Jesus. Tyvärr var detta inte något positivt utan han sa att hon hade tillkallat djävulen, som hade hjälpt henne över vattnet. Det var därför hon kunde gå ut till holmen och inte Mats.

Kyrkoherden startade en rad förhör. Gertrud nekade hela tiden. Fler och fler folk började träda fram och säga att hon hade fört dem, deras barn och småsyskon till Blåkulla. Mer och mer pekade mot att Gertrud var häxa så till slut var hennes enda utväg att erkänna. Problemet med att erkänna var att då blev hon pressad att berätta vem hon hade lärt sig allt ifrån. I september 1668, nästan ett år efter händelsen med getterna vid älven, angav Gertrud 19 personer, av dem var det 8 vuxna, för att ha varit i Blåkulla. Personen som hon utpekade för att vara hennes lärare i häxeri var Stor-Märit Jonsdotter som hennes pappa hade tänkt gifta sig med. Stor-Märit Jonsdotter var den första att brännas på bål av de 300 som avrättades under häxprocesserna. Vad som hände med Gertrud är lite osäkert. Hon verkar inte ha blivit bränd på bål så hon kanske klarade sig ganska bra.



Jämförelser
Häxprocesserna påminner om många olika händelser runt 1600-talet. Hela processen är uppbyggd på fördomar och grupptryck. De anklagade plågades tills de erkände. Samma sak hände runt om i världen under t.ex. inkvisitionen. Fast då stod de oftast för vad de gjorde.

Under häxprocessen anklagades man om man hade gjort något annorlunda. Ibland blev man till och med anklagad på grund av svartsjuka. Detta finns än idag men under andra omständigheter men skapar fortfarande problem. Oftast i form av mobbing eller rasism. Häxprocesserna styrdes av kyrkan och inte myndigheterna som många tror, men det finns tyvärr andra liknande processer som myndigheterna faktiskt har stött. Ett exempel är hur mörkhyade brukade behandlas i USA. De kan även idag vara förtryckta. Slaveriet och hatet mot mörkhyade byggde på fördomar och maktbegär precis som under häxprocesserna. Det var inte många som ifrågasatte hur man behandlade mörkhyade. Nästan ingen ifrågasatte heller häxprocesserna, men om någon skulle ha sagt något skulle rösten troligen ändå slagigts ner.

På många ställen, framförallt utanför Europa har kvinnor förtryckts i alla tider. På vissa platser finns det till och med en religion som säger att kvinnor ska förtryckas. I många länder är även dödsstraff för kvinnor tillåtet men inte för män. I dessa länder kanske man inte ser hysterin på samma sätt som under häxprocesserna men det finns där. Allt detta beror på fördomar, grupptryck och ignorans precis som vid häxprocesserna.



Sammanfattning
Mitt mål var att få reda på så mycket som möjligt om häxprocesserna. Jag vill t.ex. veta hur det uppstod och framförallt varför. Jag ville dessutom passa på att utforska datorer. Eftersom jag skrev detta arbete på datorn kunde jag passa på att lära mig nya funktioner och layout som kunde göra mitt arbete bättre och snyggare gjort.

Jag tycker att jag har uppnått mina mål. För att göra det har jag använt mycket internet. Det är ett smidigt medel som går fort. Man hittar oftast det man vill ha väldigt fort. Det svåra med internet är att man inte vet vilken information man kan lita på så man får kolla på olika hemsidor och jämföra informationen. Hemsidan som jag har använt mest heter www.mimersbrunn.se. Jag tycker att det är en bra hemsida, där man kan läsa arbeten som andra personer har laddat upp. Det finns många olika att välja på så man kan hitta information på många ställen. En annan källa som jag har är Jan Guillou’s bok ”Häxornas försvarare”. Han skriver på ett bra sätt som jag tycker om, dessutom har han bra fakta. Berättelsen om Gertrud har jag fått därifrån. Jag har dessutom fått lite jämförelsefakta från hans bok.

En sak som jag lärde mig och som var lite oväntad var att liknade situationer finns även idag. Även om ingen bränns på bål kan konsekvenserna för de inblandade bli väldigt stora.
Nya datorfunktioner som jag har lärt mig är lite småsaker som uppdatering av innerhållsförteckning och att infoga sidnummer.

En sak som jag tycker är ganska viktig nu när jag vet vad det är för något är syftningsfel. Ett syftningsfel är t.ex. ”Alla barn får en gratis banan i föräldrars sällskap”. När man skriver de skriver så menar de att om barnen har vuxet sällskap med sig, får de en gratis banan, men vad det egentligen står är att alla barn får en gratis banan som har föräldrars sällskap. Alltså att bananen har föräldrars sällskap. När man skriver så blir man förvirrad om man ser det. Första gången pappa visade mig meningen på en hemsida förstod jag inte vad det var om var så konstigt men när han förklarade det började jag skratta. Jag har aldrig tänkt på det innan pappa visade mig. Tydligen hade jag en del syftningsfel i arbetet som jag inte såg. Jag kommer nog inte märka det i början men jag får träna på att se det. Jag får helt enkelt tänka på banan historien.

Jag har lärt mig nya ord eller hur man nu säger det. Ord som jag inte förstod tidigare har jag lärt mig och använt. Om det finns ord som jag tycker att det låter som att det är en vuxen som säger det försöker jag göra om så att det blir jag som säger det. Dock kommer det ord och meningar som jag inte förstår, då har jag min pappa till hands. Han förklarar vad det betyder så jag kan skriva det på mitt sätt och med mina ord, men ibland måste jag använda ord som jag tycker låter lite vuxna men då har jag faktiskt lärt mig ett nytt ord.



Diskussion
Jag ville gärna lägga till Gertrud i mitt arbete. Hon var beviset för hur hemskt det var på den tiden och hur många kvinnor och män som blev anklagade för häxeri bara för att de hade lite livlig fantasi eller kanske hade gjort något som var lite ovanligt. Första gången jag fick höra hennes historia var på Fjällmuséet i Funäsdalen. Det var en film kallad ”Häxornas tid” som vi fick se när de hade en utställning om häxor och trolldom. Filmen visade Gertruds liv och vad som gjorde att hon blev anklagad.

Filmen rör en när man ser den. Man börjar tänka efter hur människor kunde anklaga sina nära och sin familj. Jag har alltid trott att familjemedlemmar står så nära varandra att man skulle kunna ljuga för att skydda sin familj. Men när man ser och hör vad som hände på 1600-talet börjar man tänka efter hur relationen mellan familjemedlemmarna egentligen var.

När jag kollade igenom mitt arbete märkte jag att jag har skrivit väldigt mycket om Gertrud Svensdotter. Det beror på att jag tycker att hennes historia är väldigt intressant. Jag vill gärna ha med henne i mitt arbete för att visa vad jag tycker om hur hon blev behandlad. Jag har mest gått efter historien från Jan Guillou’s bok ”Häxornas försvarare”.

Det har varit roligt att göra det här arbetet. Jag har lärt mig mycket. Inklusive det jag ville veta från början. Jag tror att jag har fått med det viktigaste man behöver veta.

Jag är jättenöjd med det här arbetet med tanke på den tid jag haft. Med lite mer tid hade det blivit ännu bättre.

Innan jag började med det här arbetet visste jag inte att det fanns händelser i nutid som liknade häxprocesserna. När jag letade fakta i ”Häxornas försvarare” av Jan Guillou hittade jag en berättelse från 1992 om en dagislärare i Norge. På grund av att någon hade sett något annorlunda med honom, misstänkte hon att han var pedofil. Hon berättade det för sina kollegor och de startade en utredning som mannen inte visste om. Det gick för långt. Kollegorna hittade vad de kallade för bevis mot honom så de anmälde honom till polisen. Så långt tycker jag att det var rätt gjort för ingen vill väl att ens barn ska gå på dagis hos en pedofil.

Polisen började reda ut detta. Föräldrarna startade en egen grupp mot mannen, de pressade barnen på information om hur de hade blivit tagna till mannen lägenhet och där fått vara med om obehagliga händelser. Informationen spred sig och allt fler barn trädde fram och sa att de hade blivit överfallna av honom. Många av barnen gick inte ens på det dagiset som mannen jobbade på. Föräldrar och polis såg förbi det och kom på olika lösningar som sa att han lätt skulle kunna gå in på ett dagis för att låtsas att han var en släkting till barnen.

Den misstänkte mannen hade ingen chans att för...