Mitt i nian

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag nu.

Nu ska ni få höra avslöjandet av ekhammarskolans största legend genom tiderna. Han var aktiv i 10 år, och avslöjandet kommer nu när han går vårterminen i nian år 2008. Hans namn var Cristian Canales och har just fyllt 16 år den 2/2. Cristian eller också CC som han kallades för är oftast en glad person men kunde få riktiga humörsvängnigar ibland, annars är han mycket generös och väldigt sport och tävlingsinriktad. En sak som både är bra och vid vissa tillfällen lite mindre bra är att han säger alltid vad han tycker och tänker.

Hans starka sida är i idrott, och mest ambisös är han i sporten fotboll. Hans mindre starka sida i det praktiska är nog att skriva.

Hans vänner tycker att han är en skön och rolig person. Andra personer tycker att han är mystisk och andra tycker att han har väldigt skön klädstil. Så det är ganska olika vad alla tycker om legenden som sagt inget är negativt för han är ju legend. Folk tycker också att han är väldigt bra på att kommentera, ibland negativt.

Enligt hans föräldrar och speciellt hans mormor tycker dom att han är en ovanligt lugn tonåring, snäll och rar. Men Ibland kan han vara lite busig.

Fotbollen är det som är nästan det viktigaste just nu för hela laget har tagit sig hela långa vägen upp till pojkallsvenskan som är den högsta serien för pojkar födda 1992. Allt står på spel man måste jämt prestera sitt bästa för att få plats i det första laget och få spela.

Skolan.

Att gå i nian är inte så farligt som alla tror. Man är rädd när man går i åttan för att börja få dom avgörande betygen och känna att gymnasievalet börjar närma sig med stora steg. Valet kan jag förstå är lite jobbigt. Det är för tidigt i livet att kunna bestämma en stor del av sin framtid. Men att börja nian är inget värre än åttan om man bara har gått sexan och sjuan och gjort framsteg klass till klass så är det inget stort hopp över till nian. Man säger till och med att åttan ska vara det slitsammare året i grundskolan. Det kan ju vara lite svårt med nationella proven som jag inte heller tycker om. Men efter jag gjort dom två första i svenskan så är det inte heller så svårt som man tror. I alla fall inte för mig.

Att välja gymnasium kan och är jobbigt att välja så här tidigt i livet. Man skulle vilja ha ett tillfälle där man skulle kunna få pröva ett fåtal gymnasieprogram och se om man verkligen valt rätt. Även att man vid något tillfälle kunde få möjligheten att praoa på något av yrkena som man kan bli efter den inriktning på gymnasiet man valt. Så man får en chans att verkligen bestämma sig.

Nu återgår vi till ekhammarskolan som är ingen dålig skola alls. Fast det kanske jag tycker för att jag gått här nu i tio år. Men ärligt talat så är den faktiskt riktigt bra. Vi har ett stort urval av våran mat buffé. Gillar man inte den officiella maten som serveras så får man antingen välja mellan soppa med mjukt bröd eller äta av det vegetariska. Sallads buffén är också något vi har bra i våran skola det finns alltid flera olika sorters sallader man kan välja mellan och tre-fyra stycken olika dressingar. Även om maten inte är god jämt så finns det alltid nåt extra att äta som vi i Ekhammar har fördel av. Vi har det också bra eftersom vi har en fritidsgård som är öppet nästan hela dagen. Det är nästan fritidsgården som gör skolan så bra, utan den skulle skolan direkt bli mycket sämre. Fritidsgården gör oss sysselsatta. Alla elever går ju till trappan för att köpa något att dricka eller äta eller bara träffa de andra varje gång de har rast. Alla ungdomar säger ju alltid att skolan suger och att det är det värsta som finns. Okej jag tycker inte heller om att gå till skolan för att plugga, men så småningom så inser man att man måste och att man slipper inte för att man gnäller och tycker skolan suger. Vad skulle man liksom annars göra varje dag hela året om. Nu har man ju tillfälle att träffa vänner och ha kul om dagarna även om man måste plugga och lära sig saker. Sen när man har gått i samma skola i tio år så skulle det vara skönt att byta miljö.

Skolmaten.

Samhällets sämsta serverade mat är just skolmaten. Det är ju inte alla skolor som har chansen att välja mellan en stor sallads buffè eller soppa som vi i Ekhammar har fördel med. Det är ju en sak som man skulle kunna ändra, så att alla elever på alla skolor ska kunna välja vad dom vill äta när dom inte gillar den officiella maten som serveras.

-varför är skolmaten så dålig?
Jo, skolmat för en elev på en skola går på ungefär tio kronor. Det är orimligt att mat som ska smaka bra kostar tio kronor! Det skulle ju inte vara så svårt och inte dyrt heller att bara lägga till några kronor var för att maten ska bli en hel del bättre. Potatisen är stenhård man vet ju inte ens om den är kokt, korven är för det mesta aldrig färdig, alltid dränkt i olja eller mjuk och smakar rå, såserna är inte heller bra antingen har dom skärt sig eller så är dom bara allmänt dåliga. Man undrar hur skolverket skulle reagera om dom fick våran lunch serverat varje dag?

Alla till och med skolverket vill att eleverna ska prestera bra i skolan och få bra resultat. Men hur ska man orka hela dagarna utan mat i magen. Mer än hälften av eleverna äter sig inte mäta på skolmaten, en del äter inte alls. Hur ska eleverna då kunna prestera bra?

Det bästa för att göra skolmaten bättre vore om varje skola hade ett eget kök, där maten gjordes direkt så maten var färsk. Det skulle göra maten bättre, skolan bättre och eleverna mycket piggare och gladare med god mat i magen.

Mina vänner

Jag har egentligen ingen bästa vän utan jag umgås med alla mina vänner nästan lika mycket, vi hänger tillsammans. Andreas Stråhle är min vän jag kan snacka mest med och vi har upplevt mycket tillsammans, det gör honom till en kanske mer betydelsefull vän lika så Sam som jag varit vän med sen jag flyttade hit till kungsängen. Jag flyttade hit i början av sex års och vi har alltid varit bra vänner och det gör även honom till en av mina bättre vänner.
Minnen jag upplevt: Det allra bästa var den första resan till Ungern med fotbollslaget . jag, Ante, Viktor och Cimpa delade rum och hade det hur kul som helst. Sen ett år senare var det dags för en ytterligare resa, den här gången till Italien. Och även där delade jag och Ante rum. Det var nog efter den sista resan som vi blev så bra kompisar. Det har ju varit lite tråkigt att Sam inte har kunnat vara med oss eftersom han hade slutade i laget innan båda resorna. Men nu på senare tid har vi lyckats få ut Sam på våra äventyr. Han fick äntligen arslet ur vagnen.
Min tid med mina vänner har minskat lite nu på senare tid eftersom jag har träffat en underbar tjej som gör att jag ägnar mycket tid åt henne. Det är inget jag klagar över för jag vet ju att mina vänner finns kvar och jag brukar få med henne ut med grabbarna då och då. Även jag brukar umgås med hennes vänner fast det är ganska sällan.

Min musik

När jag var fyra år gick jag, min pappa och min farbror på bandet kiss när dom var här i Sverige. Det var min allra första konsert. Jag hade ju lyssnat på kiss tidigare med att se dom live var något helt annat. Det var min pappa om min farbror som lärde mig lyssna på hårdrock eftersom de själva lyssnar på det. Efter konserten var det bara kiss och en svenskt band black Ingvars som passade mina öron. Black Ingvars är ett svenskt band som spelar barn sånger som de gjort cover på i hårdrocks stil. En låt jag lyssnade på ofta var “här kommer pippi Långstrump” av Black Ingvars. Det var även med den låten jag vann sikta mot stjärnorna. När jag säger så tror alla att det var riktiga sikta mot stjärnorna som visades på TV, men så var det inte utan vårat dagis i Jakobsberg gjorde en tävling mot de andra dagisarna i Jakobsberg. Jag och mina två vänner (försökte) klä ut oss till hårdrockare, med solglas ögon och låtsas tatueringar. Det kan inte varit våran uttklädnad som gjorde att vi vann! Deras motivering var att vi spelade en låt som alla små dagis barn kände till. Vårat pris var en stor pokal med godis och en till stor spelning i Jakobsbergs-centrum. Godiset var uppätet på två sekunder eftersom vi var tvungna att dela med oss till alla små gamar på dagiset.

Min musik smak idag håller sig fortfarande till hårdrock, men även mycket mer Metal. Ett otroligt bra metal band från wales är “bullet for my Valentine”. Jag tycker verkligen att dom är det bästa bandet. Bästa låtarna som jag lyssnar på jämt och ständigt är “tears dont fall” och “all the things i hate”. Det går inte en dag utan att jag har lyssnat på dom. Andra band som är bra är “Korn, Metallica och Iron Malden”.

En annan musik smak jag gillar är house. Jag vet inte varför men jag gillar bara dunket. Den bästa house musiken är från “Benny Bennasi, Daft punk och Laidback Luke“. Min musik har varierat ganska mycket men jag kommer aldrig sluta lyssna på hårdrock.

Brev till mig själv i framtiden.

Hej Cristian!
Hur mår du? Allt bra med familjen? Jagar Pappa fortfarande syrrans pojkvänner med hagelbössa? Eller du kanske har bildat en egen och gör det samma? Hur gick det med gymnasiet? Kom du in på tekniklinjen som du så gärna ville? Jag hoppas du fick ordentligt med slutbetyg så du kom in på högskolan? Så du kunde bli ingenjör som du velat och tjäna stora pengar och flytta till utlandet. Men du! Hur gick det med fotbollen? Spelar du fortfarande? Du kanske blev proffs till slut?
Flickorna då? Är du gift än? Några barn kanske du har lyckats skaffa? Eller det kanske är för tidigt?
Har du köpt dig en fin sportbil som du drömt om sen du var liten? Eller du kanske bor nu i en stor villa med pool på tomten? Hur blev det med mammas sommarstuga som du så dyrt lovade he...