Jonathan Swift

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

En av de första lektionerna i 9:an fick vi information om vad vi skulle lära oss i Svenska åk 9. Bland annat Media och Litteraturhistoria. Vi fick rösta om vad vi skulle börja med. Jag röstade på Litteraturhistoria, för att jag ville börja någorlunda hårt och dels för att spara lite ”lättare” arbete till senare delen av höstterminen, närmare jul.

Så nu skall man då börja på detta arbete.
Jag förväntar mig att jag skall lära mig en hel del om en författare, i mitt fall Jonathan Swift och även se till vilka dela som just Mr. Swift delar med den andra författare jag valt, Astrid Lindgren.

Det här arbetet kommer att innefatta: ren fakta om Jonathan Swift, men tyngden kommer inte ligga där. Min energi kommer jag lägga på dels sättet han skriver på och dels på jämförelsen mellan honom och Astrid Lindgren.
Jag hoppas att detta kommer bli ett roligt och lärorikt arbete.

Swift Jonathan

Jonathan Swift föddes 1667, i Dublin där han även växte upp. Swift blev tidigt föräldralös. När Jonathan var 37 år kom hans första skrift ut, ”A tale of a tub” (Sagan om tunnan).
Referenserna till hans skrift blev dock ej positiva. De löd: ”En satirisk berättelse om religiös sekterism och fanatism.” 22 år efter den kom ”Gullivers resor” ut, en romansuccé, men även en allegori.(En hemlig mening, något underförstått)

Endast 3 år senare, 1729, kom ”A modest proposal” (Ett anspråkslöst förslag) ut. En fruktansvärd hungersatir.De två sistnämnda var ett bevis på hans allt djupa och med åren allt bittrare människosyn. Efter att Jonathan hade varit sinnesjuk i flera år dog han 1745, 78 år gammal. Innan Jonathan dog låg han på mentalsjukhus och där visades han upp av sina skötare, för en billig penning. Detta var typiskt för tidsepoken.

Samhällskritikern

Jonathan var en samhällskritiker, han förlöjligar upplysningstiden och såg pessimistiskt på hela mänskligheten. Swift skrev väldigt detaljerat och trovärdigt liksom andra författare som verkade under upplysningstiden.

Man ville göra upptäcktsresor under den specifika tiden och när den upptäcktsresande skulle återberätta vad den hade upplevt i form av miljöer, människor etc. Så kunde inte folket förstå att det var sant. För växter, djur, miljöer och människor kunde ju inte vara annorlunda än vad det var i Europa

Swift ansåg att ämbetsmän och politiker utsågs på löjligt lösa grunder, i England. Det försöker han med naivitet och satir dra paralleller till när han skriver om hur lillepluttarna utser deras ämbetsmän och politiker.
”När något högre ämbete blir ledigt antingen till följd av dödsfall eller onåd (vilket senare ofta inträffar) vänder sig fem eller sex av dessa aspiranter med en petition till kejsaren att få förströ hans majestät och hov med en uppvisning i lindansning, och den som då hoppar högst erhåller ämbetet. Det händer ofta, att själva ministrarna befalles att visa sin skicklighet för att övertyga kejsaren, att de ej glömt konsten.”

Swift skriver med en sådan naivitet att en samhällskritisk vuxenbok förvandlas till en rolig och upptäcksresnade nattsaga för barn.

Barnen ser det roliga, naiviteten, i att lillepluttarna får gå på lina för att få ett jobb. Skulle det, att gå på lina, vara det enda kravet när man sökte jobb, anser jag att det skulle vara en baggis att få jobb. De vuxna däremot ser satiren i lillepluttarnas, i regel, lätta väg till att få en högre statstjänst.

Realistiskt sätt kan man inte på så lösa grunder utse en ämbetsman, utan det avgörande skall vara kompetensen för yrket. Swift skriver på ett underhållande och berättande sätt. Man har otroligt lätt för att följa med på Gullivers resor.

När mina föräldrar läste ”Gullivers resor”, för mig som liten, tyckte jag att den var rolig.
När jag senare har läst den ur ett samhällsperspektiv, fick jag en helt annan bild av 1700- talets England.

Jag hade en ljus och fin bild av dåtida England, denna uppfattning ändrades efter att ha läst boken, då fick jag genast en grov, bitter och mörk bild.
Då var jag tvungen att tänka till, jag insåg att båda de bilderna var orealistiska och komponerade då ihop båda bilderna till en, enligt mig mycket realistisk bild av dåtida England. Bilden jag nu har fått är ett England som innehåller orättvisor, människoförakt men också trygghet ibland annat kyrkan, eftersom det sägs att alla är lika inför Gud.

Betydelsen av hans böcker

Jonathan Swift är känd för sina verk ”Gullivers resor”. Swift ville få läsarna att tänka till om hur de verkligen hade det i England under 1700- talet. Ett girigt och maktgalet England framställs. Där alla vill få del av kakan om de inte kan få hela.
Den enes olycka blir den andres lycka, sägs det och den bilden har jag och säkert många andra fått av 1700- talets hårda och kyliga England. Från historieböcker och filmer har England framställts som fint och adligt.

Mr. Swift är väldigt nedlåtande i sin kritik till samhället. För varje resa Gulliver gör speglar Jonathan ett svartare och svartare samhälle. Detta visar hans egna sinnesjukhet, som senare är ett faktum.

I boken jag läste, ”Gullivers resor”, såg jag en bild, av Gulliver fastsurrad av lillepluttarna. Detta var symbolen för apartheid i Sydafrika. Lillepluttarna representerar de vita i Sydafrika medan Gulliver symboliserar de mörkhyade.
Jonathan Swift i jämförelse med Astrid Lindgren

Jag har beslutat mig för att jämföra Jonathan Swift med Astrid Lindgren. Jag antar att jag valde henne på grund av att hon också är en sanslös samhällskritiker, dock på ett mer förskönat sätt.

När Jonathan skriver, så beskriver han, i undermening, att England är ett dåligt och fult land. Medan Astrid framställer, sitt, samhälle som fint och bekymmersfritt. Om man däremot ser till djupet i, även, Astrids texter så ser man hennes budskap, om att man till exempel kan leva utan mamma (Pippi Långstrump). Pippi är också ett exceptionellt bra exempel på feminism.

Nästan alla av Astrids böcker är surrealistiska, overkliga, så också ”Gullivers resor.”
En sak som skiljer Swifts böcker ifrån Astrids böcker, radikalt, är att i, nästan alla, hennes verk skriver hon om det goda och det onda. Man kan säga att hela hennes koncept bygger på gott och ont. Då ställer jag mig frågan vad är gott och vad är ont?

Är det goda de som motkämpar krig och orättvisor. Blir de som krigar och är orättvisa onda? Är det verkligen såhär? För jag menar, om någon blir orättvist behandlad så, tror jag, att den personen behandlar andra orättvist också. Om till exempel ett land går in i krig med något annat. Blir genast det startande landet syndabock, men det kanske inte är säkert att det var det specifika landets fel. Det andra landet kanske hade varit så påtryckande att det första landet var ”tvungna” att kriga.

Man är aldrig tvungen att kriga men man kanske, som land, ser det som den sista utvägen att ta sig ur konflikten. Det kanske även är påtryckningar från andra håll. Vem vet?
Jag anser att man inte kan säga att något är gott eller ont. Eller man kan säga det, men man kan inte kräva att alla andra skall ha samma ”goda och onda” tankar och tycken.

Kort sagt får man en förskönad och orealistisk bild av samhället när man läser Astrid Lindgrens böcker, medan man får en nedsmutsad och även här en orealistisk bild av England, Swifts samhälle, när man läser Mr. Swifts bok. ”Gullivers resor” som är Mr. Swifts enda bok, är skriven i ”jag” form, medan A. Lindgren både skriver i ”jag” och ”berättar” form. Ett bok exempel där Astrid använder ”jag” form är i ”Alla vi barn i Bullerbyn.” Medan hon i ”Pippi Långstrump” berättar om den moderlösa flickan, med den aldrig sinande kappsäcken, med guldpengar i.
Pippi är ett typiskt exempel på hur bra vi skulle kunna leva i ett kapitalistiskt samhälle.
Astrid Lindgren har skrivit ”Pomperipossa i Monismanien.” den boken skildrar Sveriges höga skatter.

Astrid skriver:
”Pomperipossa älskade sitt land, dess skogar, berg och sjöar och gröna lunder, men inte bara det utan också människorna som bodde där. Och till och med de vise männen som styrde det, och därför röstade hon på dem varje gång det skulle väljas vise män till att bestämma i Monismanien. De där som nu hade styrt och ställt i mer än 40 år, hade ordnat ett så bra samhälle tyckte hon, ingen behövde vara fattig där, alla skulle ha sin bit av välfärdskakan, och Pomperipossa var lycklig över att hon själv kunde bidraga en del till det kakbaket.
-Vet du om att i år är din marginalskatt 102 procent.
- Som du pratar! Sa Pomperipossa. Så många procent finns ju inte! För hon var inte särskilt hemma i den högre matematiken, nämligen.
- Jodå! Fick hon höra. I Monismanien fanns det hur många procent som helst! Om man la ihop inkomstskatten, och de sociala avgifter som Pomperipossa skulle betala för att hon var egen företagare, så blev det 102 procent, sen fick Pomperipossa säga vad hon ville! ”

I detta stycke har Astrid skrivit med samma naivitet och satir som Jonathan använde i det stycket som jag valde att citera. Det var ännu en punkt som de båda författarna är otroligt lika varandra.

Astrids bok ”Bröderna Lejonhjärta” har av Expressen blivit jämförd med Usama bin Ladin.
Den uråldriga draken Katla blev då jämförd med den terrormisstänkte al-Qaida ledaren. Båda lever i grottor och båda ingår i mindre trevliga nätverk. Tengils i Katlas fall och
al-Qaida i bin Ladins fall. Det som skiljer dem åt är att man fortfarande jagar Usama bin Ladin medan de fromma körsbärsdalingarna utplånade deras skräcködla.

En sista punkt som skiljer dem åt är när de verkade och hur mycket de skrev.
Jonathan verkade på 1700- talet, upplysningstiden och skrev endast ett fåtal verk. Medan Astrid verkade på 1900- talet och skrev över 40 böcker.

Jonathan Swifts likheter med andra författare

Mr. Swift tillsammans med bland annat: Voltair (skrev i sina böcker om olika samhällssystem och var vid sidan av Rousseau en mycket inflytelse rik författare, under upplysningstiden), Mark Twain (Genom sin bok ”onkel toms stuga” väckte han debatt om slaveriet) och HC Andersen (I ”Kejsarens nya kläder” kritiserar han samhället, genom att framställa att vi människor håller med om vad som helst för att inte verka okunniga) är alla samhällskritiker på sina ”egna” sätt.

Slutsats

Innan jag började detta första Svenska arbete i 9: an hade jag ingen aning om att man kunde läsa bland annat ”Gullivers resor” och ”Pompe...