Jonathan Swift

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författar porträtt Jonathan Swift

Jag bestämde mig för att göra ett författarporträtt av Jonathan Swift för han verkade i mina ögon vara en väldigt annorlunda tänkare. Han levde under en spännande tid. Industirevolutionen som startade i England och upplysningsideérna var i begynnelsens vagga. Medicin och läkekonsten var på frammarsch. Det var så otroligt mycket som hände under hans levnadstid.
Jonathan Swift var en satirförfattare, född på Irland av engelska föräldrar. Han levde mellan 1667-1745. Fadern dog sju månader innan han föddes och hans mor var mycket fattig, trots att hon ansågs vara av den högre engelska klassen i Dublin. Jonathan i princip kidnappades av sin barnsköterska innan han fyllde ett år och hon tog med honom till England. När Jonathan var fyra år återvände han till sin mor på Irland. Det var dock inte länge han fick stanna hos henne. Hans farbror satte honom på en skola, Kilkenny School, när han var sex år. Denna farbror får man ändå se som Jonathans lyckoskott, för han såg till att han vid femton årsålder fick börja studera vid den ansedda och berömda Trinity College i Dublin. Vad man kan förstå så var han inte någon super elev, då han släpptes igenom med ”specialia gratia” (särskild gunst) när han gjorde sin slutstudent i Bachelor of arts år 1686.
När han slutat på universitetet börjar han att arbeta för en diplomat, sir William Temple, där han arbetade som sekreterare och tjänstehjon. Efter en tid lämnade han denna anställning Master of arts. Tre år efter det prästvigdes han och bosatte sig i Kilroot på den irländska landsbygden, där skrev han sin första satir Sagan om tunnan.
Denna satir angrepp den anglikanska kyrkan trosläror, katolicismen och presbyterianismen. Hovet uppfattade satiren också som ett hån mot statskyrkan.
Han återvände igen till William Temple och skrev där med uppdrag från sin arbetsgivare The battle of the books. Jonathan stannar hos Temple till han dör. Stella är en ung kvinna som under hela Jonathans liv finns med, hon är om man ska tolka hans egna skrivna brev en stor förälskelse till honom. Dock blir det aldrig de två.
Denna man var besatt av äckliga dofter och fruktade att han en dag skulle bli sinnessjuk, han tålde inte att lukta andra människor och avskydde när människor kom för nära honom. Bada var något som inte var så vanligt på denna tiden, men Jonathan gjorde detta extremt ofta. Promenader och språngmarcher och långa roddturer präglade hans fritid. Var vädret dåligt så sprang han upp och ner i trappan i timmar eller gick runt, runt inne på krogen, detta var en mani han hade. Det sägs o skrivs att han också var impotent, samt drabbades av en sjuklig svindel, och att han genom all fysisk aktivitet höll detta i schack.
Omkring år 1708 ändrade Jonathan sitt liv drastiskt, han påbörjade sin politiska karriär. Han skulle försöka vända den ekonomiska pendeln till den protestantiska kyrkans fördel. Nu umgicks han bara med de styrande männen, och de fruktade nog hans penna. Mitt uppe i denna politiska hetluft , nästan i hjärtat på de som styrde. Männen lyssnade på honom och han hade stor makt. Så vände allt, den regering som stödde honom störtade och biskopstolen som han så eftertraktade gled honom ur handen. Istället utsågs han till domprost i St Patricks Cathedral i Dublin dit han återvänt i augusti 1714. Ny drog han sig tillbaka, bitter och arg. Karriären var över. Han hade förlorat spelet om makten. Drottning Anna kunde aldrig förlåta Swift för hans, som hon tyckte, osmakliga påhopp på kristendomen i hans första skrift Sagan om en tunna.
Författarkarriären tystnade nu under många år, och han levde ett mycket tillbakadraget liv en tid. Tiden la han på sin trädgård, höll predikningar och gjorde en del hembesök i församlingen han hade.
Under sin tid i London hade han träffat en kvinna som hette Esther Van Homrigh som skulle komma att spela en stor roll i hans liv. Stella och Esther blir rivaler och Jonathan gör allt för att dölja sina känslor. Han bröt med Esther och skrev kort därefter den berömda Gullivers resor som utkom första gången 1726, då hade han inte skrivit något alls under tio års tid.
Året innan den kom ut skrev han Ett anspråkslöst förslag, denna satir var väldigt grym och Jonathan skrev den under pseudonym. I Irland var det hungersnöd och stort befolkningsöverskott. Förslaget var att de fattiga människor kunde tjäna sig en hacka på att föda upp och slakta sina barn, för att sedan äta upp dem. I denna satir fanns det beskrivningar om hur detta skulle gå till väga, med recept, slaktutrustning och uppfödning.
"En mycket klok amerikan bland mina bekanta i London", skrev domprost Swift, "har försäkrat mig, att ett friskt litet barn, som fått rikligt med di och är omkring ett år, är den mest välsmakande, närande och hälsosamma föda man kan önska, vare sig man stuvar, rostar, bakar in eller kokar det, och jag är övertygad om att det även lämpar sig för frikasséer och raguer.
Jag vågar därför i ödmjukhet hemställa till allmänt övervägande, om icke av de 120 000 barn som finns 20 000 kunde reserveras för blivande avel, av vilka en fjärdedel manliga, och om icke de återstående 100 000, då de uppnått ett år, kunde säljas till personer av börd och förmögenhet i riket, varvid mödrarna alltid borde tillhållas att under den sista månaden ge dem rikligt med di, så att de blir feta och passande för ett gott bord.
Vid en middag för några vänner räcker ett barn till två rätter, och när familjen äter ensam, torde ett fram- och ett bakstycke fullt förslå; med litet salt och peppar kan det kokas om den fjärde dagen, särskilt på vintern…De mera hushållsaktiga - och tiden kräver ju hushållsaktighet - kan först ...