Gatubarn

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:
Trots att vi inte alltid vet vad det betyder att vara ett gatubarn ser vi ner på dem, smutskastar dem och ser dem som några som varken kan skaffa sig jobb eller bostad. De lever under förskräckliga levnadsvillkor och varje dag är en kamp för livet, men trots detta så uppger många av dem att de känner frihet på gatan.
I stort sett kan vem som helst som har det taskigt ställt psykiskt eller fysikt bli ett gatubarn och de kommer att finnas så länge samhällets resurser är ojämlikt fördelade.
Att bli ett är inte svårt, man att leva som ett klara inte många av, varje dag är en kamp för livet.är av den lägre samhällsklassen och


Gatubarnen:
Det finns gatubarn i nästan alla u-länder men de länder som denna uppsatts bygger på är främst Guatemala och Brasilien. Det finns tre olika slags gatubarn; barn på gatan (som är barn som bor hemma eller på någon barninstitution, men som söker ut på stan för att förtjäna pengar), barn av gatan (som är barn till gatubarn och som levt sitt liv utan hem och omsorg) och barn slängda till gatan (som är barn som av olika anledningar rymt hemifrån eller från någon institution och bor i olika källare, vindar, portgångar, kloaker etc).
När man pratar om Brasilien tänker folk på karnevalerna, fotbollen, regnskogen och deras ca 8 miljoner gatubarn. Vad man inte tänker på är att det finns en ”grupp” som kallas ”dödspatrullerna”, där även civilklädda poliser ingår, som är män som får betalt av affärs-, restaurang- och hotellägare för att ”städa upp på gatorna”. Det betyder att dom får betalt för att leta upp olika grupper med gatubarn för att sedan döda dom och kasta på soptippen. Priset varierar från 50 till 250 kr per barn. Det rapporteras i genomsnitt 20 mord per dag i Rio de Janeiro och många av dem som blir mördade är just gatubarn. Men vad många inte vet är att inte alla utav gatubarnen som mördas är riktiga gatubarn. Den absoluta majoriteten av alla de barn och ungdomar man ser dagtid sälja godis, vakta bilar, tvätta vindrutor och tigga, som anses vara vanliga jobb för gatubarn, återvänder hem på kvällen.
Dessa barn handskas dagligen med problem som fördomar, ekonomiska bekymmer, slitsamt jobb och bedrövliga bostadsförhållanden. Trots dessa förutsättningar så anser vissa att gatubarnen lever bättre än många andra. Ingen säger åt dem vad de får och inte får göra. De äter ofta godare och mer mat på gatan än hemma. Restaurangägare och välgörare ger ofta bort rester eller bjuder på något ät- och drickbart. Däremot finns rädslan ständigt där för övergreppen många utsätts för, speciellt under nattetid.
För att kunna leva igenom en hel dag av förnedring och svärord och ibland misshandel drogar många sig. Marijuana, Rohypnol och limsniffning hör till de mest vanliga och lättåtkomliga drogerna. I slummen finns även mycket crack och kokain. Droganvändandet går långt ned i åldrarna. Redan i nioårsåldern är många barn drogberoende och arbetar åt langare. En undersökning från Sao Paulo 1997 visade att 85 % av gatubarnen i Sao Paulo hade använt droger. För att ha råd med drogerna söker sig många utav barnen till olika gäng, men även för att få lite skydd och kanske även lite närhet. Om man är medlem i ett gäng måste fler äta och man måste då ha mer mat och mer droger. Alla måste bidra med sitt på ett eller annat sätt annars utesluts man ur gänget och den samhörighet och skydd man en gång haft är som bortblåst.
Största delen utav gatubarnen i Guatemala är mellan 10-17 år. 86% utav dessa barn är sexuellt aktiva och 66% har aldrig använt en kondom. Barnens hälsotillstånd är oftast dåligt. TBC, lunginflammation, aids och hudsjukdomar är vanligt förekommande till följd av brist på läkarvård, undernäring och undermåliga sanitära förhållanden.
Idag finns det ca 300 hjälporganisationer enbart i Rio de Janeiro som har till uppgift att främst hjälpa gatubarnen. Även om de enskilda organisationernas insatser kan betyda stora skillnader för enskilda barn, har de svårt att förändra de ekonomiska och politiska strukturer som ständigt driver ut nya barn och ungdomar på gatan. Därför är det viktigt att hjälporganisationerna även medverkar till att skapa opinion och sprida kunskaper om vad barnkonventionen innebär, så att fler människor kan utöva påtryckningar på landets makthavare.


Analys:
Varför finns det gatubarn? Den främsta anledningen är urbaniseringen, d.v.s. befolkning som flyr fattigdomen på landsbygden i tron om att städerna ska erbjuda dem bättre levnadsvillkor i form av utbildning, bostad och arbete. Denna bild de fått för sig av ett bättre liv är dock helt fel och ofta hamnar dessa människor i kåkstäder i städernas utkanter där levnadsvillkoren är, om möjligt, ännu sämre än på landsbygden. För att undvika detta måste man gå ut med mer information om hur det egentligen ligger till, detta ska vara lika klart som att gräset är grönt. Statens utgifter kommer minska radikalt om man som sagt satsar mer på media eftersom problemen som uppstår i samband med gatubarn nästan aldrig kommer uppstå.
Vad lockar barnen att bli gatubarn? Det beror mycket på lockelsen om ett bättre och friare liv, barnen ser gatorna och tänker att det är bättre att bo på stranden än att bo hemma där dom måste jobba hårt och kanske även utsätts för misshandel. De kanske känner sig mer fria och fylls med tankar och välbehag över att inte behöva bry sig om familjen, skolan eller andra problem. Men om man tänker på vad dom måste ”betala” för att liva på gatan, sådant som förnedring, sexuella övergrepp, misshandel och prostituering borde valet bli enkelt tycker man.
Vilka påverkas utav gatubarnen och deras situation? Det är i stort sett alla. Främst skolbarnen som påverkas av allt de ser och hör, alla turister som måste se på eländet väl medvetna om att de inte finns mycket de kan göra åt det hela, alla familjer som inte vet vart deras barn tagit vägen och själva landet, som framställs negativt.
Men den viktigaste frågan är inte vad som lockar utan vad man kan göra åt detta, för så gott som alla barnen vill så småningom därifrån. Att ge utsatta familjer och individer bidrag kan ses som en lösning men det är svårt att göra något när det är så stor skillnad på ekonomin i olika länder. De länder som är utsatta har det inte bra ställt ekonomiskt och att donera en massa pengar till ett land och sen strunta i ett annat som har lika stora problem, det är att favorisera men samtidigt måste man börja någonstans.
Regeringens nya projekt för att få bort de fattiga från staden är att flytta ut dem på landet, där man byggt halvfärdiga lägenheter utan el och vatten. Detta kommer dock inte att fungera eftersom det inte finns något arbete där ute och transporter till och från stan är kostsamma, så i slutändan kommer de att flytta tillbaka till gatan. Tanken är god men det, det borde göra är att sänka kostnaderna på kåk bostäderna, byggde klart lägenheterna på landet och fixaa så att alla där får arbete. Detta är enligt mig helt klart den bästa lösningen på detta problem.


Egna åsikter:
Anledningen till att jag valde att skriva om detta ämne beror på att jag läste en bok, en roman som handlade om ett gatubarn i Rio de Janeiro och blev alldeles tagen. Till en början var tanken att skriva om dödspatrullerna men hittade inte mycket fakta och bestämde mig för gatubarn, då jag ändå kunde nämna patrullerna i texten.
Personlig anser jag att hela situationen med gatubarn kort sagt är fruktansvärd. Att de kan ha det så hemskt i hemmet att de hellre väljer att bo på gatan är upprörande, är det inte då samhället ska gripa in? Att man i ett fattigt land inte kan hålla redan på allas förutsättningar är uppenbart, men att man i samma land kan hålla hyfsad noggrann koll på import och export visar vad man väljer att prioritera. Hur kan landets ekonomi vara viktigare än deras egna kött och blod, deras barn, landets kommande framtid?
Det finns ett enkelt svar på att det är som det är idag i våra u-länder och det är att samhället är snålt...