Stockholms blodbad

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag bestämde mig antagligen att göra ett arbete om Stockholms blodbad för att det ända jag visste var att det rann blod längst gatorna och det är inte ofta det händer. Därför borde det ju ha funnits en riktig historisk förklaring. Jag tycker det är roligare också att skriva om en händelse istället för just en person.

Jag har bestämt mig för att svara på de här frågorna för att visa hur det egentligen gick till under kriget;

 Vad var bakgrunden till Stockholms blodbad?
 Vilka var huvudpersonerna till kriget?
 Vad hände på riksdagsmötet i Stockholm?
 Hur gick avrättningarna till?
 Vad hände efter Stockholms blodbad?

Bakgrund

Bakgrunden till Stockholms blodbad handlar inte bara om kriget mellan Danmark och Sverige. De nordiska länderna var en union sedan mitten av 1300-talet. Det var 3 huvudpersoner i kriget, som var Gustav Trolle, Danmarks kung Kristian II och Sveriges riksföreståndare Sten Sture.
Ca hälften av Sveriges befolkning ville att Sverige skulle vara självständigt men de resterande kämpade tillsammans med Gustav Trolle och Kristian II till en nordisk union.
Gustav Trolle var en hård, envis och högutbildad man. Enligt forskare så var han tydligen den första svensk som läst grekiska. Trolle skulle alltid få som han ville, det bevisade han en gång när han var liten när hans mamma ville resa med honom över mälaren ifrån Strängnäs. Självklart vägrade han och stannade hemma, medans hans mamma och släcktingar drunknade i Mälaren. Vid 26 års ålder blev han ärkebiskop i Uppsala och ägde en borg som låg placerad mellan Västerås och en bit utanför Stockholm. Hans värsta fiende var Sten Sture som kämpade emot honom. Sten Sture var alltså Sveriges riksföreståndare och drev ett parti kallat ”Sturepartiet” om kampen för ett självständigt Sverige.
Kung Kristian kunde vara säker på att få hjälp ifrån Gustav Trolle eftersom det fanns svenska medborgare som tyckte precis som han. Trolle hade också en viss ”makt” i Sverige för det var väldigt svårt att besegra honom pga. hans planer och idéer.
Stäket
Sten Sure skrev ett brev till påven om att Gustav Trolle skulle bli en bra ärkebiskop, men det var bara för att Sture och Trolle skulle sluta fred. Det höll inte länge efter att Sture hade gjort klart för Trolle om Stures åsikter om Stäket. ”Trolle lånade bara Stäket och att det alltid kom att tillhöra rikets län” medens Gustav Trolle ansåg att Stäket tillhörde Uppsala och kyrkan. Pga. dessa olika åsikter så bestämde Sten Sture ett möte i Södertälje men Trolle medverkade inte på det mötet så de kunde inte bestämma nått om framtiden. Under mötet kom det fram till att Gustav Trolle hade haft kontakt med danskarna, därför kom de fram till att belägra Stäket för att de ansåg att det var förräderi.
Men Sture gav inte upp med sina möten och bestämde därför ett riksmöte i Arboga för han ville ha klart för sig om vilka som höll med honom om ett självständigt Sverige. Gustav Trolle var inte heller på det mötet eftersom han vakade över sin borg. Men han deltog på nästa möte i Stockholm. Det var ett viktigt möte för att det var utgången till Stockholmsblodbad.

Vad hände på mötet i Stockholm?

Flera människor skrev på ett protokoll om att Stäket borde rivas och att Gustav Trolle skulle avsättas. Men det fanns också en biskop som hette Hans Brask som skrev en liten lapp med texten ”Till denna besegling är jag nödd och tvungen”, där räddade han sitt eget skinn kan man lugnt säga, som om han skulle ha varit synsk eller nått liknande?
På mötet bestämdes det att Stäket skulle belägras.

Efter mötet så fängslades Gustav Trolle och Kristian II försökte hjälpa Trolle, genom att ta sjövägen till Stockholm med en flotta. För att kunna lura till sig ”makt” så bestämde Kristian II ett möte med Sture, men för att han skulle vara säker på att inte bli kidnappad eller dödad så ”lät” han ta med sig 6 st. av hans närmsta män.
När männen klev på flotten så släppte de ankaret och förde männen till Danmark som gisslan.

Invasion
Sten Sture
Kristian II gav aldrig upp. Han skapade en armé av tyska, polska, franska och skotska legoknektar som gjorde ett fälttåg genom södra Sverige till Stockholm.
Didrick Slagheck var en tysk teolog som kontaktade påven i rom. Sten Sture lyckades att få de andra personerna bannlysta som skrev på att Gustav Trolle skulle bli avsatt från att vara ärkebiskop.
Nyårsnatten år 1520 så påbörjar Danmark sin jätte arme mot Sverige vid Ulricehamn. I mitten av januari blir Sture skadad och avlider på vägen hem vid Mälaren. Han blev skjuten av en kanonkula som studsade upp mot hans knä ifrån isen.
Vid påsktiden anländer Danskarna till Uppsala och där anfaller de svenskarna igen.
Sverige leder än så länge för att de har vinden med sig. Danskarna drar sig tillbaka Sverige tar då för givet att de drar sig hemåt och därför sprider svenskarna ut sig igen. Det ända misstaget var att Danskarna aldrig gav upp, de försökte bara lura svenskarna så att de kunde komma till ett nytt anfall och på så sett går segern över till Danskarna och många svenska soldater dör.

I maj 1520 tar Sten Stures fru över Stockholms befäl. Efter diskussioner med Kristian II övertalas hon av svenskar som står på danskarnas sida att överlämna slottet till danskarna.

Kristian II
Kristian II, svensk kung

Den 4 november 1520 blev Kristian II krönt till svensk kung i Stockholms Storkyrka.
Festligheter hölls i 3 dagar och Kristian II var otroligt glad över sin seger. Några svenskar misstänkte att det var något lurt på gång för att Kristian ll gick undan några gånger för att samtala med sina rådgivare, Didrik Slagheck och de närmaste vännerna.





Stockholms blodbad

Den 7 november stängs portarna och alla gäster hänvisas till stora gästbudsalen där de ställs ansikte mot ansikte med riksrådet. En man kallad Mäster Jon kanik läser upp en klagoskrift som var skriven av Gustav Trolle. I klagoskriften anklagades flera medlemmar från Stureparitet för kätteri.

Kristina Gyllenstierna blir uppkallad först och blir ifrågasatt av Kristian II ifall Sten Sture förföljt Gustav Trolle pga. det som stod på klagoskriften.
Kristina tvekade men svarade att: "Min man har inte gjort något värre mot ärkebiskopen än alla andra. Samtliga som var närvarande vid riksmötet den 23 november 1519 enade sig om att Stäket skulle rivas, och att Gustav Trolle aldrig skulle få något stöd som ärkebiskop, anklagelsen kan därför inte drabba någon enskild."
Kristian II begärde att Kristina skulle ta fram det undertecknade protokollet. När brevet lästes upp var det bara en fråga om kättare eller inte.
Alla som hade skrivit på protokollet under mötet i Stockholm blev dömda för kätteri förutom Hans Brask för när han ställdes till svars så gick han fram till dokumentet och bröt upp vaxkupan och visade sin undangömda lapp.

När alla namn som stod på lappen blivit förhörda öppnades portarna och danska riddare red in med facklor och vapen.
Den 8 november kallar Kristian II till en kyrklig domstol. Det var 14 personer som dömdes för kätteri. ”De har angripit Stäket, fängslat ärkebiskopen, beslagtagit kyrkgods och överfallit ärkebiskopar. De har också vågat döma en ärkebiskop, något som endast får göras av påven.”
Domstolen tog inget beslut men det gjorde kungen, han bestämde att de anklagade skulle bli halshuggna.

När tiden har kommit för avrättning så går de ut på stortorget bland beväpnade soldater. Biskopen Vincentius skrek ut över folket ”kungen är en förrädare han hade lovat benådning, anklagelserna är lögn och förtal”!
Vincentius begär en ny dom. Flera gångar begär han med en hög ton att en präst borde få komma så att de fick förbereda sig för döden.
Upp mot 100 personer avrättades men Kristina kallas till Kristian för ett val ifall hon vill dränkas, brännas eller begravas levande. Hon tuppar av helt och de bestämmer att hon ska få sättas i det s.k. blå tornet i Köpenhamn.

Avrättningarna håller på ända tills den 9 november. Under avrättningarnas gång så bryter sig tyska och danska män in i stadens rikaste hus och hugger ned männen och våldtar kvinnorna och plundrar husen för att hitta värdefulla ägodelar. Dagen efter så tänder man en stor bål på stortorget. Sten Sture hade då varit död och begraven i 8 månader, men de grävde upp honom och slängde honom på bålen.
Bland många avrättade fanns Gustav Vasas pappa och många släcktingar.
Gustav Vasa befann sig då i Södermanland. När han var där fick han reda på att Danska knektar var efter honom och det var då han begav sig till dalarna och gjorde en historisk färd.

Vad hände sen?

Kristian II ville få avrättningarna att framstå som en kunglig plikt. Han återvände hem till Danmark snabbt och på vägen hem avrättades flera människor. Han var nu nordens mäktigaste man.
Kristian avsattes år 1923 som dansk kung och fängslades. Han ersattes av Fredrik. Gustav Vasa blev svensk kung efter sitt uppror mot Kristian II.






Egna tankar

Efter att ha varit unionskung till att ruttna bort i fängelse lär ju inte vara det roligaste liv han velat ha. Kristian den andre dog när han var 77 år och det var bara rätt att få lida så länge tycker jag.
Jag förstår inte hur man kan tycka att det skulle vara bättre ifall Sverige skulle styras från ett annat land. Man skulle ha så mycket mindre att säga till om och det skulle kännas som att man var ett mindre värt land vid politiska unions frågor.
Men det var ju ändå fel utav ”sturarna” att begå brottet. Men jag tycker absolut inte att de skulle få bli halshuggna för att vilja ha bort en ärkebiskop som de tycker ha gjort fel. Ifall Da...