Ursäkta, När blir man vuxen?

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”När man är barn, vill man alltid synas.
När går det över?”

I.
Det var natt i Ingenstad , en ljummen sådan dessutom, och många onyktra ungdomar hade sökt sig till stadsparken. Parken hade blivit lite utav ungdomarnas egna park, men bara om kvällarna.
På dagarna rastade människor sina hundar där, barn lekte snällt, hum?, I lekplatsen och ”a-lagarna” satt fridsamt och ihopkrupna tätt tillsammans och smuttade på det dom hade för dagen.
De utställda träbänkarna de satt på såg ut att vara så förfallna att dom passade bäst i Maj kasan. På kvällarna, då dagen smidigt hade smugit sig bort, drogs allt dagligt folk sig där ifrån, alla utom ”a-lagarna” då, och snart hörde man hur buskarna började rassla allt mer för att buskarna brukar vara lite utav alkoholpåverkade ungdomars bästa vän (ner). Buskarna tog emot ungdomarna när de ramlade, fanns där om man mådde lite väl dåligt utav alkoholen och för många var dom som ett slags ”kärleksnäste” också. Men det behöver man ju inte gå in på. När klockan var närmare midnatt var i princip alla stadens häftigaste ungdomar där, kanske inte så mycket att skryta om eftersom det bor ca 1000 inv. i staden och över hälften var i medelåldern.
Men just den här lördagskvällen var dock lite annorlunda för mitt bland alla glada ungdomar syntes en späd flicka. Hon var i ungefär samma ålder som dom andra men hon satt ihop krypen som en liten boll och ingen verkar notera hennes närvaro.
På hennes kroppsspråk såg det ut som att det inte var första gången folk inte såg att hon var där eller rättare sagt inte brydde sig. Hennes välskötta ljusbruna hår hängde mjukt över henne när hon böjde ner huvudet mot knäna. Tittade man extra noga kunde man skymta små gräsfläckar över hennes ljusblåa jeans och hennes armar som höll runt om hennes ben var ljusa som nougat och väldigt späda.
I vissa ögonblick kunde man se hur några av de ”coola” ungdomarna sneglade mot hennes håll. Snabbt vände det sig om igen , började viska och skratta. Det var som att hennes namn gick som en susning mellan träden. ”Melinda” , ”Melinda” , ”Melinda” viskade vinden och man såg hur den flickan såg allt mer hjälplös ut.
Vad hade hon gjort dem för ont?

ll.

- jag fattar inte varför jag går med på det här, sa hon med flackande blick när hon
Tittade mot Sofia. Sofia log glatt mot henne och svarade att det nog inte skulle vara någon fara medan hon lade på rouge på sina kinder.
Sofia betraktade sig noga i spegel, såg till att alla ögonfransar var perfekt svart målade, att kinderna hade rätt mäng rouge och att det blonda lite halvvågiga håret låg exakt som det skulle.
Sofias högsta dröm var att en dag gå med i Slitz och hade ingenting emot att tänka sig att hon kanske skulle få knäppa bilderna naken för hon var nöjd med sin kropp. Sofia tyckte hon hade dem mest perfekta brösten, lite över medel , inte för stor rumpa och ganska smal. Sofia var nöjd med livet, det syntes på långa vägar. För när hon gick så utstrålade hon en viss energi som var så stark att ingen undgick den och hon älskade att suga i sig uppmärksamheten.
Hon upptäckte ett litet fel på ena målningen av ögonbrynt men rättade snabbt till det och vände sig sedan mot hennes kompis som hon hade känt sedan hon var liten.
Då brukade dom vara lika men på senare dagar hade dom blivit allt mer annorlunda varandra. Medan Sofia älskade uppmärksamheten verkade hennes kära barndoms vän att villa fly från den.
Sofia ville hela tiden synas, för vem vill inte det och hon hade också starka åsikter om det hon tyckte medan personen som satt mitt emot henne på Sofias fint bäddade säng oftast inte ens vågade säga vad hon tyckte.
Kanske var det för det som hände i mellanstadiet.
Men Sofia kunde inte förstå sig på hennes vän längre och hon saknade det dom hade tillsammans.
Sofia hade ofta ångest för det hon gjort, hur hon har behandlat och hur hon har sårat men det är inte alltid lätt att stötta den som inte vill bli stöttad.
Sofia hade rättat till ögonbrynet och vände sig glatt om utan att avslöja tankarna hon tänkte.

- Kom nu så går vi, sa Sofia glatt och tog sin 3.5% i handen och gick mot sängen och sträckte ut handen.
- Mm. men . vi stannar inte.. så länge va? svarade hon och tog tag i Sofias hand.
- Nej då, men du är ju aldrig ute, du måste ju träffa nya folk ju. Gud, människa det är inte ofta du och jag gör något tillsammans längre så snälla var inte sån nu, Sofia kände själv hur kaxig och överlägset det hade låtit och bytte snabbt tonläge, men du kan få låna kläder av mig om du vill.
- Ja, tack.
Sofia kollade på henne och funderade vad som skulle passa en späd tjej, hon valde ut ett par ljusblåa jeans, en vit t-shirt med en liten urringning.
Sofia hjälpte henne med att sminka sig, sätta upp håret och tillslut var allt på plats. Sofia var nöjd med vad hon hade åstadkommit.
- så, titta vad fint det vart, sa Sofia med nästan tårar i ögonen för att hon var så nöjd.
- Mm, fint, sa hon.
- Men ska vi gå över till Lisa nu då sen drar vi till parken?
- Mm.
- bra kom då.
Sofia tog tag i hennes hand hon drog med henne ner till hallen , satte på sig skorna och tillsammans staplade de ut.
Sofia var generös ikväll och bjöd på ett sexpack 3,5 % eftersom Sofia ville att hennes kompis också skulle få lite kul.
Dom två tonåringarna gick mot Lisas hus och väl framme på den mest snobbiga gatan i Ingenstad, ja där bodde hon.
Huset var vackert målat i en ljusrosa , nästan vit färg , och knutarna var vit målade. På dörren fanns det små guldbokstäver där det stod ”välkommen” på men kurvig text.
Sofia knackade på den bruna dörren och snart hörde snabba steg komma gåendes.
Med ett ryck öppnades dörren och ut kom den omtalade Lisa.
- Heeeeeej gumman , skrek hon till Sofia och kramade om henne sedan sneglade hon på Sofias objudna vän och hejade lite småsurt.
- hej hej , sa Sofia, men ska du låta oss stå här hela dagen eller ska du släppa in oss?
- Oj förlåt, men kom in , du kan ställa ölen i kylen om du vill, svarade Lisa till Sofia och dom båda två gick lite före den lilla gestalten som nu hade blivit till Sofias skugga istället för kompis.
Sofia och Lisa börja prata om killar, dricka och sex medan Sofias skugga stod och smuttade på en halv ljummen 3,5 % som hon öppnat för en halvtimme sedan.
- kom, vi går ut till vardagsrummet, sa Sofia och viftade med handen.
- Okej.
Så Sofia och hennes skugga gick ut i vardagsrummet och plötsligt var Sofia som förändrad.
Nu dög inte hennes kompis att vara hennes skugga utan nu var hon bara luft. Efter ett tag gick Sofia in i köket med några av tjejerna som var där.
– varför tog du hit henne? Frågade en tjej.
- Men asså, vi har varit kompisar sen böljåldern.
- Och?
Sofia visste plötsligt inte vad hon skulle säga och hon kände själv hur orden sårade när hon sa dom.
- men asså hon tjatade så fucking mycket på mig.
- Jaja men ta inte hit henne igen, vi vill inte ha några freaks här liksom.
Sofia skakade på huvudet och sneglade ut mot vardagsrummet. Där satt hon, hennes barndomsvän, själv på golvet medan folk runt omkring henne skrattade och skämtade om henne så att hon hörde. Sofia kände sig så maktlös och hon vågade bara inte säga till dem. Sofia var så rädd för att dom skulle skratta åt henne.
Så Sofia gjorde det hon inte borde, Hon blundade, ville inte se på vad som hände. Sofia skulle minsann ha kul ikväll och det hade hon också för när hon hade fått i sig några mera öl glömde hon bort att hon känt sig så taskig och Sofia snackade hejvilt med alla.
Men efter några timmar började folk resa på sig och det var tydligen dags att gå ut mot parken.
- Schommer du ellej? Sa Sofia sluddrigt.
- Mm, Sa luft.
- Bja.
Dom gick tillsammans mot dörren men där mötte Sofia sina kompisar igen och när dom var på väg mot parken så gick hon långt före sin barndomsvän och tänkte inte mer på det. Nä, Sofia tänkte inte på att dom faktiskt tappade bort hennes vän i folkmängden och hon brydde sig inte nu heller. För i kväll var hon drottning.


III.

- jag fattar inte varför jag går med på det här, Sa jag.
- Du ska se att det inte är någon fara, svarade Sofia och vände sig om mot spegel igen.
”Du ska se att det inte är någon fara” nä nä lätt för dej att säga , du som har allt, men vad har jag då ? Ingenting, nada , nothing.
Jag kollade på Sofia med avund medan Sofia betraktade sig själv i spegel och det såg ut som att Sofia tänkte på något.
Men hur kan det vara möjligt , Sofia är ju bara en uppblåst bimbo nu förtiden tänkte jag och log inombords.
Vi hade varit kompisar så länge , Sofia och jag, men sedan en lång tid tillbaka har vi förändrats åt olika håll. Båda har kört sitt eget race men jag visste att det var Sofias race som skulle vinna i längden.
För Sofia tog KONTAKT med folk , något som var helt otänkbart för mig själv, men så var det ju så att Sofia också hade vänner från början. Det blir nog lättare då.
Innan mellanstadiet hade vi varit precis likadana , till och med tänkt på samma sätt.
Men allt ändrade sig när klassen splittrades och nya elever hamnade i vår klass. Dom nya delade upp dom gamla i tre kategorier; ”Coola”, ”Vanliga” och ”Töntar”.
Mig själv placerade dom direkt bland töntar och har man en gång blivit placerad där så går det inte att ta sig ut.
Sofia var rädd för att dom skulle göra samma sak med henne så hon började lite smått att ta avstånd och vara mer med dom istället för mig.
Och inom en kort tid hade hon blivit som en utav dom ”Coola” som rökte, drack och skröt om hur många dom hade haft sex med även fast ingen av dom ens hade sett en kille i kalsonger och hostade av röken.
I början kommer jag ihåg hur mycket jag hade hatat Sofia för att hon övergav mig men eftersom jag var en utav töntarna så hade jag ju inte heller någonting att säga till om längre. Och med tiden sjönk även självbilden till noll eftersom år av att bli kallad ”tönt”, ”mongo”, ”idiot”, ”plankan” och annat faktiskt tar på en.
Det var under den tiden jag började bli mer inåtvänd , inte för att jag ville det utan för att ingen vågade (/ville?) Umgås med mig längre.
Denna mentala tortyr höll på ända från fyran till sexan och halva sjuan. För det var i sjuan, någon dag i december eller var det januari så ringde Sofia hem till mig och bad om förlåtelse för allt hon hade gjort. Jag förlät henne och Sofia lovade att förbättra sig.
Den förbättringen kom inte på flera månader, men i slutet av sjuan så hejade faktiskt Sofia åt mig i korridorerna.
Tänk dej hon HEJADE, nu var hon förlåten. Så fjantigt. Jag nöjde mig inte med det.
Men som tur var så skärpte sig Sofia och tog mod till sig (?) Och pratade öppet med mig i skolan igen.
Snart hade hon tydligen glömt allt som tidigare hänt och hon betedde sig som att allt var okej. Men vad skulle jag göra? Jag förlät, lät det slinka undan och eftersom hon var min ända vän så kunde jag inte göra något annat.
- Kom nu så går vi, sa Sofia glatt och tog sin 3.5% i handen och gick mot sängen och sträckte ut handen.
Jag kollade upp på henne lite förvånat, som att jag inte hade noterat tidigare att hon varit där. Men sen kom jag på vart vi skulle och det fick mig att känna mig illa till bords.
- Mm.. men .. vi stannar inte.. så länge va? svarade jag och tog tag i Sofias hand.
Jag ville verkligen inte gå.
- Nej då, men du är ju aldrig ute, du måste ju träffa nya folk ju. Gud, människa det är inte ofta du och jag gör något tillsammans längre så snälla var inte sån nu, sa Sofia som hon var störst bäst och vackrast. Men hon kom nog på sig själv för hon bytte tonläge på något sätt.
- men du kan få låna kläder av mig om du vill, fortsatte Sofia.
Jaaa, det jag ville mest i världen , låna Sofias bimbo kläder.
Okej jag kanske skulle passa i dom om det inte hade varit så att jag hade två ärtor som bröst för tillfället. Men jag kunde ju inte heller säga nej.
- Ja, tack, svarade jag så artigt jag kunde.
Sofia tog lång tid på sig att välja ut kläder åt mig. Hon tittade på alla möjliga ”sjuka” linnen men jag tror att hon kunde läsa på min blick att jag inte ville ha något utstickande så hon valde omsorgsfullt ett vitt linne med inte allt för stor urringning och ett på ljusblåa jeans.
Hon stod ett tag och betraktade mig, som om jag vore en tavla och hon var konstnären. Men fick hon något förunderligt i sin blick, något slags missnöje från hennes sida.
Hon bad mig sätta mej framför hennes sminkbord och hon började sminka mej och sätta upp mitt hår. Jag som hatar håruppsättningar. Men när det var klart stod hon framför mig och det gnistrade i ögonen på henne.
- så, titta vad fint det vart, sa Sofia
- Mm, fint, sa jag och försökte låta övertygande.
- Men ska vi gå över till Lisa nu då sen drar vi till parken?
- Mm, vad hade hon förvänta sig att jag skulle säga? Nej?
- bra kom då.
Så slet hon med mig till hallen och vi satte på oss skorna.
Hon gav mig ett sexpack med mellanöl eller vad man nu kallar dom.
Jag vet inte eftersom jag aldrig druckit öl.
Tydligen tyckte Sofia att jag skulle visa någon slags av tacksamhet till henne så jag log lite mot henne.
Efter att ha gått ett tag kom vi fram till Lisas hus som var väldigt prydligt och väluttänkt arkitektur. Jag stod förbluffad och kollade mig omkring men plötsligt hörde jag hur dörren slets upp och ut kom hon, Lisa.
- Heeeeeej gumman , skrek hon till Sofia och kramade om henne men sedan vände Lisa sig om mot mig och tittade lite konstigt.
- hej hej , sa Sofia, men ska du låta oss stå här hela dagen eller ska du släppa in oss?
- Oj förlåt, men kom in , du kan ställa ölen i kylen om du vill, svarade Lisa till Sofia.
Lisa sa ingenting till mig och det var ju förståligt.
Vem vill tala med någon så mobbad som mig?
Vi gick iaf in mot köket som var ett modernt sådant med mörkblåa kakelplattor som bröts av ljusblåa kakelplattor så att dom bildade ett sagolikt mönster.
Jag tittade länge på kaklet eftersom Sofia och Lisa verkade vara upptagna med sitt eget. Dom pratade om allt möjligt som inte jag visste. Jag stod och vaggade lite smått med fötterna och smuttade på min ljumna öl som egentligen inte ens en alkis skulle vilja smaka på.
Efter en lång stund där inne sa i alla fall Sofia att vi skulle gå ut i vardagsrummet. Jag följde snällt efter. Jag var lite utav en svans till Sofia och jag tror hon i smyg nöjt av det. Sofia började hinka i sig sitt sexpack och det tog inte lång tid innan hon var ”full”. Fast jag tror ändå hon spelade.
Själv hade jag funnit mig en behaglig plats på det uppvärmda golvet. Jag var först lite nervös över att någon kanske skulle få den dumma idén att prata med mig men jag kände en lättnad när jag kom på vem jag själv var.
Så som tur var och som vanligt så var det ingen som pratade med mig men alla pratade med Sofia. Snart gick Sofia och någon bimbo tjej ut i köket.
- varför tog du hit henne?
Det var de enda jag hörde men jag förstod på Sofias tonfall att hon pratade skit. Jag har alltid vetat hur Sofia är, vågar inte när det väl gäller.
För några år sedan hade dom där orden sårat mig så mycket men nu tog jag dom bara till mig, gjorde det svarta hålet inom mig ännu större och förstod hur pass dålig jag faktiskt var.
När Sofia kom in igen tror jag att hon sneglade åt mitt håll, men när jag tittade på henne vände hon sig tvärt bortåt och började prata med sina kompisar igen.
Senare in på kvällen började alla röra på sig men jag satt fortfarande kvar på min plats, som förstenad.
- Schommer du ellej? Jag tittade upp och såg att Sofia stod vinglande över mig, hon sluddrade mer än nödvändigt och jag tyckte hela scenen såg konstig ut.
- Mm, Sa jag efter att ha gjort en lite harkling för att rösten skulle komma tillbaka..
- Bja.
Vi gick tillsammans ut i hallen men där hittade Sofia sina kompisar igen och på vägen mot parken gick dom långt innan.
Jag kände hur ölen började locka allt mer så jag vek undan lite, satte mig på en parkbänk och började hasa i mig ölen. Det tog inte lång tid innan jag kände av den ljumna , gula sörjan och mina tankar fladdrade allt längre iväg. När jag hade fått i mig hela sexpacket så ställde jag mig upp, lite för fort.
Jag började gå in mot parken men jag ramlade två-tre ggr på vägen dit. Det var buskarna som blev min räddning.
Jag gick förbi lekplatsen som var i utkanten av parken och fick plötsligt stora minnen av hur jag och Sofia brukade lek...