SAC

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

En kort uppsats om en svensk fackförening, SAC, eller Sveriges Arbetares Centralorganisation, ska härmed skrivas. Detta val grundar sig främst i min syndikalistisk/anarkistiska bakgrund, en ideologi jag fått med mig utan att förrän nyligen kunnat namnsätta. Med mitt första stadiga arbete organiserade jag mig fackligt, och då självklart i SAC. Varför är det självklart? Vad står syndikalismen för - egentligen? Med dessa frågor och intresse tar jag mig själv nu på en historiskt ideologisk resa bakåt i tiden för att helt enkelt förstå och se vad jag hittills har offrat tid, pengar och engagemang på.

I detta arbete ämnar jag att i första hand redogöra för SAC:s historia. Hur organisationen först uppkom i Sverige och dess omtumlande första år. För att göra detta måste jag beskriva omständigheter - såsom syndikalismens historia och idéer och den politiska situationen i Sverige under berörd tid.
Hur uppstod de syndikalistiska idéerna? Hur kom de till Sverige, eller uppkom de samtidigt här? Vad var SAC när det bildades och vad är det idag? Detta är grundläggande frågor som jag tänker gräva kring. Jag kommer kortfattat ta upp de samtida ideologierna för att få en mer fullständig bild av syndikalismen, och jag kommer att beskriva fackföreningens organisationssätt då och idag. Men framförallt ämnar jag att ta reda på hur, var, när och varför Sveriges Arbetares Centralorganisation lade sina grundstenar. För att få svar på mina funderingar kommer jag att ta del av SAC:s eget material; utbildningsmaterial, propaganda - ny som gammal, men jag kommer även gräva i mer allmäna samhällskildringar för att väga dem mot varandra. Jag kommer även att läsa om både närliggande och andra ideologier för att för mig själv skapa en uppfattning om syndikalismen.


Syndikalismen

Syndikalismens födelseland är Frankrike i slutet av 1800-talet, i en tid av arbetaruppror världen över. Det är även i de latinska länderna (Frankrike, Spanien och i Latinamerika) som syndikalismen haft störst inflytande. Ordet syndikalism härstammar från franskans syndicalisme och betyder direktöversatt fackföreningsverksamhet.
Det som kännetecknar syndikalismen är främst motståndet till all slags partipoloitisk bindning. Det är alltså från allra första början en fackföreningsverksamhet, och inte ett politiskt ideal. Detta framkommer än mer när man förstår att syndikalismen utvecklades i praktiken först, och sedan, först på 1910-20-talen, skrevs den sydikalistiska teorin. Om man ändå vill placera syndikalismen i ett politiskt fack kan man hjälpligt jämföra den med anarkismen - utan överhöghet, och kan därmed ställas mot kommunismen. Men en än gång: syndikalismen var och är en rörelse som organiserar arbetare, en fackförening som representerar idén om arbetarnas och tjänstemännens självförvaltning, dvs att arbetarna själva skall äga och förvalta de företag de arbetar i.
Världens första syndikalistiska fackförening kom som sagt till i Frankrike i slutet av 1800-talet. Den kallades CGT, Confédération Generale du Travial; Allmänna Arbetarkonfederationen. Föreningen var som en blandning av arbetsförmedling, ABF, Folkets Hus och understödsförmedling. Detta var centralmakten, men den egentliga makten låg hos de olika Bourse du Travail, arbetarbörserna. På varje betydande ort fanns en lokal arbetarbörs som försökte organisera arbetarna som bodde på orten, oberoende av yrkestillhörighet. Och det är dessa som ligger till grunden för det svenska SAC, men det kommer vi till senare.



Syndikalismens intåg i Sverige

Samtidigt i Sverige var arbetarrörelsen igång. Det politiska klimatet var stormigt och folk började säga ifrån i frågor om arbete; löner, rättigheter mm, i form av demonstrationer. Föreningar bildades. 1889 grundades Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP) och 1898 bildades Landsorganisationen i Sverige (LO).
Åtta år efter SAP.s grundande kom det socialdemokratiska ungdomsförbundet, Ungsocialisterna. De blev snabbt radikala i revolutionär rikning och bildade 1908 sitt eget parti - Ungsocialistiska Partiet. UP var viktigt för syndikalismens intåg i Sverige på två sätt: Partiet hade en omfattande press främst tidningarna Brand och Lysekils-Kuriren, där de spred socialistiska idéer, som marxism, anarkism och syndikalsim. Det var ett par inom UP redan då konfererade om ett bildande av ett syndikalistiskt fackförbund, men partiet var splittrat i frågan eftersom många ju redan tillhörde LO.
LO vann snabbt mark i Sverige - folk törstade efter rättvisa på arbetsplatserna, och 1909 utbröt under LO storstrejken - en fyra månader lång arbetarestrejk som resulterade i ingenting. LO tappade nästan hälften av sina anhängare. Folk frågade sig vad som gick fel, och många inom UP såg goda förutsättningar att starta en syndikalistisk fackförening som kunde bli större än LO.
Intensiva diskussioner påbörjades, och innan något ens var bestämt trycktes en broschyr upp i massupplaga där den nya organisationen var döpt: Sveriges Arbetares Centralorganisation byggd på Lokala Samorganisationer. Lokala Samorganisationer (LS) hade bildats redan innan centralorganisationens uppkomst, och det är dessa LS som jag jämförde med de franska arbetarbörserna tidigare, och det är dessa som ligger till grunden för hela det syndiklalistiska SAC.
Vid midsommar 1910 hölls en konstituerande kongress och där utsågs en Centralkommité och inom denna ett Arbetsutskott som skulle ha hand om de löpande ärendena. Federationer, syndikat och distrikt tillkom först efter flera år. Redan efter fem år av SAC:s bildande hade man 4800 medlemmar i Sverige, och 25 procent av dem bodde i Blekinge och Bohuslän.



SAC i siffror

1916 nästan fördubblades SAC:s medlemmar, detta beroende på första världskriget ute i Europa och det dåliga försörjningsläget Sverige hamnat i pga detta. Kriget gav alltså upphov till att de två radikala grupperna i Sverige, Ungsocialistiska Partiet och SAC då breddade sina medlemsskap.
De som sökte sig till SAC var människor som arbetade som stenhuggare, anläggnings- och byggnadsarbetare, rallare, skogsarbetare och gruvarbetare. Föreningen har aldrig varit stark inom indutrisektorn, där har LO alltid haft övertaget.
De första decennierna i SAC:s historia var relativt blodiga och kamprelaterade (mer om det längre ner), folk kom och gick i organisationen allteftersom konjunkturerna svängde. Fler medlemmar i dåliga tider och tvärtom. SAC:s toppnoterning när det gäller medlemssiffran var 1924. Då hade organisationen 37000 medlemmar. Bara fem år senare hade man tappat till 29000, men under depressionen ökade man till 36000 år 1933. Men SAC räknar själva med att de knappt haft mer än 10000 medlemmar vid samma ett och samma tillfälle som kan räknas till ideologiskt övertygade syndikalister. År 1993 hade SAC endast 13000 medlemmar.



Kamporganisationen

SAC har alltid haft en större procentuell andel medlemmar med lågstatusyrken än LO och SAC blev tidigt känd som en "kamporganisation". Man kan säga att SAC var/är mer radikal som fackförening då en del okonventionella metoder tillämpades för att få sin vilja igenom. En jämförelse: 1906 tecknades det första centrala avtalet mellan LO och SAF (Svenska Arbetsgivareföreningen) där LO gav arbetsgivarna rätt att leda, fördela,avskeda och anställa fritt, och SAF godtog att arbetarna har rätt att organisera sig. Detta mot att t.ex. Västerviks LS leder hungerkravaller 1917 i Västervik; plundrar handelsmännens lager på spannmål. Just hungerupproren sprider sig över landet avslutas på Seskarö utanför Kalix då arbetarna avväpnar den utkommenderade militären och riksdagen klubbar igen en ny lag om allmän och lika rösträtt i Sverige.
Dessutom heter det enligt SAC inte arbetsgivare, utan arbetsköpare. Att det däremot skulle vara organiserade folk från SAC som spränger fartyget Amalthea för strejkbryteri under storstrejken 1908 stämmer inte. Då var inte SAC bildat.
De övre klasskikten såg självfallet SAC som en terroristgrupp som skapade oro i landet. En fara för samhället kanske. SAF skrev i sin årsberättelse för 1913: "Så småningom torde det bliva nödvändigt att inte giva arbete åt någon persom som tillhör en syndikalistisk arbetargrupp."
SAC hade vid den här tiden endast tio procent av de organiserade arbetarna i landet, men stod bakom en hel del förändringar. Under år 1919 var SAC inblandat i 400 konflikter.
1922 skrevs en principförklaring inom SAC där det talades om evolution och revolution. Man ville att arbetarklassen succesivt skulle skolas in i sin framtida roll som förvaltare över produktionen. Genom att smyga in det på det här sättet skulle det inte finnas plats för en handlingskraftig minoritet som kunde sätta sig själv vid makten efter en revolution. Revolutionen skulle slutligen inte genomföras med vapen, utan genom en allomfattande generalstrejk. Då skulle borgarklassen lamslås genom att all form av produktion och kommunikation skulle upphöra. Senare skulle man avfärda dessa idéer som otroligt naiva.
En annan kampmetod förutom strejker som utvecklades tidigt var registermetoden. Den gick ut på att man satte en minimilön för ett visst arbete, och om arbetsköparen gav lägre lön blockerades han. Inga avtal eller förhandlingar godtogs. Var det så att det arbetade oorganiserade eller LO-anslutna på samma arbetsplats övertalade man dem att fullfölja blockaden på ett eller annat sätt. Ibland fungerade rgistret även som arbetsförmedling, där arbetarna själva bestämde vilka arbetare som stod i tur för att få ett visst arbete utfört - de tog på så vis över arbetsköparens rätt att fördela arbetet. Bäst fungerade registermetoden inom skogsbruket och bland Stockholms annläggningsarbetare, kanske för att det där fanns fler SAC-anslutna. Inom skogsbruket levde registermetoden kvar in på 1950-talet.



Internationellt

Det svenska kommunistpartiet bildades 1917 under namnet Vänstersocialisterna, och i början var syndikalister och kommunister så att säga relativt överens. Men med ryska revolutionen ökade klyftan kraftigt mellan de två socialistiska riktningarna och SAC bröt med den kommunistiska internationalen (Komintern) och deltog istället i bildandet av AIT (på svenska IAA, Internationella Arbetarassociationen), tillsammans med organisationer av SAC:s typ från 13 andra länder. Vid bildandet organiserades ungefär en miljon arbetare.
Under 1930-talets senare hälft drog sig SAC mer in mot solidaritetsarbete och allmän idékamp mot totalitära ideologier, såsom fascism och stalinism. USI krossades av Moussolini, FAUD av Hitler, FORA av milisen i Argentina och franska CGT hade redan splittrats i slutet av 1910-talet. Många likasinnade organisationer som SAC började falla bort världen över och man började se internationellt på allvar.
Då spanska inbördeskriget mellan Francos fascister och republikanerna bröt ut 1936 fanns fortfarande den starkaste medlemmen av AIT kvar, spanska CNT. Francotrupperna slogs vid ett tillfälle tillbaks i CNT:s då starkaste område och i Sverige jublade syndikalisterna. En solidaritetsrörelse bildades på initiativ av Göteborgs LS och många åkte ner för att kämpa mot Franco tillsammans med Internationella brigaderna.
Andra världskriget tog hårt på SAC. Många blev inkallade under långa perioder. SAC:s tidskrift Arbetaren tog i beslag gång på gång av myndigheterna på grund av det nazistfientliga innehållet. Alla löner frystes och många hoppade av SAC i resonemanget att det inte ens finns kampmöjlighet längre. Organisationen tappade enorm i medlemssiffror under åren efter kriget och medelåldern höjdes. Man förde inte längre klasskamp på SAC.s vis men SAC fortsatte sin idékamp. Man inrättade även en a-kassa för att göra fackrörening mer attraktiv. Detta reuslterade i att en del fundamentalister gick ur SAC, men den största förändringen blev att AIT opponerade sig och såg det som en kollaboration med staten. Därmed gick SAC och AIT skilda vägar. Hur som helst bröts den medlemsnegången 1958 och man kunde notera den första medlemsökningen på två decennier.



SAC idag - sammanfattning

Sveriges Arbetares Centralorganisation idag är mycket lik den organisationen den var från början. Organisationen består av ett centralstyre för landet, lokala samorganisationer ute i orterna (en för varje ort), industrifederationer, och branschsyndikat. Alla olika yrkesgrupper är välkomna, dessutom organiserar SAC idag även arbetslösa, studerande och pensionärer. De eftersträvar demokrati och federalism, alltså att samhället ska vara uppbyggt på lokalt självbestämmande. VarjeSAC-organiserad arbetsplats ska alltså bestämma själva huruvida de ska gå ut i strejk eller inte. Det finns ingen central vetorätt över huvud taget. SAC är fortfarande antimilitaristiskt, och förespråkar om nöden kräver, direkt auktion. Som syndikalister ser de sig som en del i världen, inte inom en gräns för ett land, särkillt som de stora företagen tar över mer och mer behövs förenade arbetare världen över som en motpol.
Under 1970-talets allmänna revolutinära stämning återupptäckte SAC sina revolutinära rötter och bearbetade fram en ny principförklaring som antogs med 80 procent av medlemsrösterna. Däremot har ideologiska vågor påverkat SAC mindre än de rent geografiska. När glesbygden började bli ännu glesare tappade SAC stort i och med att organisationen näst intill varit uppbyggd på skogsindustrin, och SAC började då under 70- och 80- talen rekrytera folk inom hittintills obearbetade brancher. Idag organiserar SAC arbetare inom den offentlig sektorn, grafiska industrin, livsmedelsindustrin, servicenäringen och andra brancher.
Kvinnorna har genom tiderna varit extremt underrepresenterade inom alla fackförbund av "naturliga" skäl, dvs kvinnorna har inte lönearbetat i samma utsträckning som männen. Men 1985 kunde man redovisa siffror på att 40 procent av SAC:s medlemmar är kvinnor, nio av 16 ledamöter i Centralkommitén, hälften av Arbetsutskottets ledamöter och majoriteten av styrelsemedlemmarna i de två största LS:en. Detta gäller än idag.


Slutsats

Utifrån att ha studerat de olika källmaterialen jag kommit över och funderat över de jag inte kommit över står jag kvar i min uppfattning om syndikalismen som idé och SAC som organisation. Jag är väl medveten över att det mesta jag läst är skriven av sympatisörer, men efter att ha jämfört dessa med mer allmänbildade materal tycker jag mig ha fått en så objektiv bild som jag kan, med tanke på att jag redan från början sympatiserat med idéerna. Jag menar, skulle jag ovetande ha läst material skrivet av en nazist, skulle jag nog reagerat över vissa ordval etc. Jag tror att syndikalismens idéer genomsyrar det svenska samhället, för vi har ju en socialistiskt grund. Källorna jag anv...