Politik i norden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

INNEHÅLL:


Bakgrund 2
Kampen om demokrati 2
Medelklassen kräver förändring 2
Fackföreningar nya organisationer 2
Strejken, arbetarnas vapen mot arbetsgivarna 2
Partier bildas 2
Politiken i Norden förändras 3
Finland 3
Norge 3
Danmark 3
Sverige 3
Kampen för jämlikhet 4
Klassmotsättningar 4
Nya regeringar och bättre tider 4
Mer och fler skatter 4
Samverkan istället för konflikt 5
Egna funderingar 6
Källförteckning 6


Bakgrund
Nordens invånare var indelade i fyra stånd, adel, präster, borgare och bönder. Denna indelning skulle gälla fram till mitten av 1800-talet. I riksdagen fanns representanter från de fyra stånden. Även kungen hade mycket makt.
Under 1800-talet var det många som började arbeta med saker som man inte hade gjort förut t.ex. köpmän, industriarbetare, akademiker och andra tjänstemän. Men vilket stånd skulle dessa vara med i? Det fanns ju inget som de passade in i. Det var nu som det bildades två nya klasser, medelklassen och arbetarklassen. Dessa stånden hade inga representanter i riksdagen.

Kampen om demokrati
Medelklassen kräver förändring
De som var med i medelklassen krävde att få vara med i riksdagen. De gick med i liberala partier. De liberala partierna ville att skrårereglerna skulle tas bort och att staten inte skulle lägga sig i vad företagen gör och inte gör. De ville att alla skulle få göra som de själva ville.
I Aftonbladet framfördes ”reklam” för liberalismen. Det gillade inte regeringen så de förbjöd tidningen. Men varje gång som Aftonbladet skulle komma ut så bytte de namn, Aftonbladet 1 Aftonbladet 2, Aftonbladet 2 osv.
Fackföreningar nya organisationer
En agitator är en person som försöker övertyga andra att göra saker och ting. Agitatorer åkte runt i norden och berättade vad socialism är. De ville också att arbetarna skulle bilda fackföreningar och politiska partier så att de hade något att säga till om hos arbetsgivaren. Arbetsrörelsen var något som arbetarna gick med i på 1880-talet. Den bestod både av fackföreningar och politiska partier. Fackföreningarna ville ha mer semester, kortare arbetstid, bättre arbetsmiljö och naturligtvis högre löner. Arbetsgivarna gillade ju inte fackföreningarna och avskedade de som var mycket engagerade fackligt. De gjorde allt för att folk inte skulle gå med i facket.
Strejken, arbetarnas vapen mot arbetsgivarna
När inte fackföreningarna inte fick igenom sina krav så kunde de ju strejka. När de strejkade var det ju ingen som arbetade och då förlorade företagen pengar. Men då kunde arbetsgivaren svara med en lockout, som betyder att arbetsgivaren stänger av arbetaren och då får inte heller personen i fråga någon lön. Myndigheterna var väldigt ofta på arbetsgivarens sida och satte in militär mot arbetarna om de för strejkade länge.
För att fackföreningarna skulle kunna påverka arbetsgivaren så fick de slå sig ihop. 1898 bildades LO, Landsorganisationen som är aktiv även idag.
Den så kallade storstrejk utbröt 1909 i Sverige. Arbetarna ville ha högre löner. Arbetarna strejkade lite överallt i Sverige, men aldrig i något ”jätteformat”. Senare tog LO ut 250 000 arbetare i strejk. Detta gjorde att hela Sverige stannade. Men de strejkande fick heller ingen lön, så till slut tvingades de till att sluta strejka.
Partier bildas
Som vi skrev tidigare så hade ju inte arbetarklasen någon plats riksdagen. De bildade partier och försökte att få vara med i riksdagen. De största partierna var socialdemokratiska. De ville ha allmän rösträtt, att riksdagen skulle göra nya lagar om kortare arbetsdagar och längre semester, sådant som inte facket lyckats med.
Politikerna trodde att såna här beslut måste fattas genom riksdagen. Men facket menade att det kan ske genom strejker.
Partierna och facket samarbetade mycket också.

Politiken i Norden förändras
Både medelklassen och arbetarklassen kämpade nu för demokrati, alltså allmän rösträtt. Man ville även att ståndsriksdagen skulle avskaffas, så vanliga människor kunde bli valda till riksdagen. Detta ledde till att det blev stora politiska reformer i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet.
Finland
1809 erövrade Ryssland Finland, för att tidigare ha tillhört Sverige. Även här var den ryska tsaren tvungen att bestämma lagar och skatter med den finska riksdagen, Lantdagen. Ryssland ville göra Finland mer ryskt genom den s.k. februarimanifestet 1899. Detta gick ut på att tsaren skulle bestämma alla lager ensam. Som vilket bröst mot de finska grundlagarna. Nu började finnarna protestera ordentligt. Det slutade med att den ryska generalguvernören mördades av en ung student. 1906 införde man en riksdag, men det var fortfarande tsaren som utsåg regeringen. Det var alltså ingen parlamentarism. Men man genomförde även allmän rösträtt 1906, i Finland. De var nu det mest demokratiska parlamentet i Europa.
Norge
Norge hade först varit i union med Danmark, därefter med Sverige. I sambandet med att de blev i union med Sverige lyckades de få en egen grundlag, för inrikespolitiken. Detta antogs den 17 maj 1814, som idag är Norges nationaldag. De fick rösträtt, men inte allmän, utan de flesta män fick lov att rösta. Den svenska kungen utsåg regering, men det var Norges riksdag, Stortinget, som beslutade lagar och skatter. År 1884 fick partiet Venstre majoriteten, men detta gillade inte den svenska kungen, Oskar II. Även han fick ge sig till slut och så hade Norge också infört parlamentarism. Inte långt senare, 1898, genomfördes allmän rösträtt för män. Det blev inte allmän rösträtt för kvinnor förrän 1913, men de var ändå först i norden med att införa det.
Danmark
Efter alla revolutioner runt om i Europa, spred sig även detta, först och främst, till Danmark. Där genomfördes revolutionen utan våld, och de fick en ny författning i juni 1849 samtidigt som det kungliga enväldet avskaffades. De fick nu en riksdag, med två s.k. kamrar. Alla män fick rösträtt, men för att kunna bli vald var man tvungen att ha en förmögenhet eller hög inkomst. Det var kungen som utsåg regeringen, så man hade inte infört parlamentarism ännu. Men man fick nu religionsfrihet, yttrandefrihet föreningsfrihet samt tryckfrihet.
Men år 1915 införde man ännu en ny författning där det var lika rösträtt för både kvinnor som män, fattiga eller rika. Men man hade ännu inte infört parlamentarism, men den kom 1920. Efter att kungen hade försökt att avskeda regeringen, trots att inte riksdagen tillät det. Många trodde att kungen försökte göra en stadskupp. Och många arbetare gick ut i strejk. Kungen fick till slut ge sig. Detta kallas även för påskkrisen.
Sverige
Inte förrän 1809 antogs en ny grundlag i Sverige, eftersom Gustav IV Adolf och Gustav III hade varit såna enväldiga härskare. Lagar stiftades av kungen och riksdagen gemensamt, men skatterna skötte riksdagen. Man avskaffade inte ståndsriksdagen förrän 1866, då man införde en riksdag med två kamrar. För att kunna komma med i den första kammaren var man tvungen att äga en viss förmögenhet. Och till andra kammaren kunde man komma med även om man ägde lite mindre. Men det var fortfarande så att desto rikare man var ju fler röster hade man. Och allmän rösträtt var det långt kvar till innan det skulle komma. Men precis som påskkrisen i Danmark 1920, så fick svenskarna parlamentarism genom borggårdskrisen 1914. Det var så att kungen inte riktigt höll med regeringen om allt, t.ex. försvaret. Regeringen försökte hela tiden att minska på försvaret, och därmed spara pengar. En dag var det tusentals med bönder på borggården på Stockholms slott. De ville att man skulle satsa mer på försvaret, precis det som kungen ville. Kungen lovade folket i ett tal att han ville förstärka försvaret. Nu blev det krig i regeringen. Vem var det som bestämde egentligen? Men krisen tog slut i samband med första världskriget bröt ut samma år. Det tillsattes då en regering av ämbetsmän istället för politiker. Men i ett val 1917 så fick socialdemokrater och liberaler majoriteten, därmed var parlamentarism inför i Sverige också. Men det fanns fortfarande inte allmän rösträtt. Det var inte förrän efter att allmän värnplikt hade införts som man tyckte det att ska man försvara landet, måste man väll få vara med och bestämma. Inte förrän åren 1907-1909 fick man infört allmän rösträtt för män. Men nu återstod rösträtten för kvinnorna. De ordnade demonstrationer och samlade in namnlistor för att få rösträtt. Inte förrän 1921 gav sig männen, och allmän rösträtt infördes även i Sverige. Detta var 15 år efter att Finland hade infört allmän rösträtt och 8 år efter Norge, 6 år efter Danmark. Sverige kom alltså sist!

Kampen för jämlikhet
Klassmotsättningar
Arbetsgivarna ville bestämma lönen med varje anställd så att de skulle ha olika löner. Men facket ville att alla skulle ha ungefär samma lön. Facket skulle vara med och löneförhandla för medlemmarna.
Under 1930-talet började Svenska företag att gå i konkurs och folk blev utan arbeten. Regeringen skulle spara på alla utgifter.
En strejkbrytare var en som inte var med i facket. Företagen började anställa dem. I Ångermanland misshandlade arbetare några strejkbrytare. Där pågick en fredlig demonstration och myndigheterna skickade dit soldater för att avbryta den. Soldaterna sköt ihjäl 5 personer som demonstrerade. Detta fick myndigheterna äta på länge.
Nya regeringar och bättre tider
Nya regeringar bildades i Norden under 1930-talet som var starkare och som skulle klara av att lösa konflikterna mellan arbetare och arbetsgivare. I regeringen var det partier som bestod av arbetare och bönder. De här regeringarna kunde genomföra saker som var bra för de som inte hade det så gott ställt.
Regeringen som kom till i Sverige 1933 försökte få staten att inte snåla med utgifterna så att det blev bättre tider.
Man ville att det t.ex. skulle byggas nya vägar, det gav arbete och i sin tur lön. Det blev mycket riktigt bättre tider.
Regeringen ville nu att alla skulle ha tillgång till sjukvård utbildningar m.m. Man beslutade bland annat nu att alla skulle på folkpension, unga familjer skulle få lån från staten.
Sverige skulle bli ett folkhem där alla hade det bra.
Mer och fler skatter
För att Sverige skulle bli det här folkhemmet behövde staten pengar. Staten skulle få pengar genom mer och fler skatter. Hittills var de bara de som hade jord som betalade skatt, alltså bönderna.
Det var nu som man betalade skatt på lönen. Ju mer man tjänade ju mer skatt skulle man betala.
Samverkan istället för konflikt
Man ville inte ha några liknande konflikter som man har haft förut mellan arbetare och arbetsgivare. Nu började regeringen att samarbeta med LO och SAF, Svenska arbetsgivarförbundet.
1938 slöts Saltsjöbadsavtalet som var det första avtalet som LO och SAF gjorde tillsammans. Det innebar att man inte skulle strejka och använda lockout.
Sedan slöts ett sådant avtal som gällde hela landet. Om man bröt avtalet så fick man betala böter. Detta gjorde att de lokala fackföreningarna fick mindre att säga till om men konflikterna minskade.


Egna funderingar
Att myndigheterna var på arbetsgivarsidan när det var strejk tyckte jag är konstigt. Jag säger inte att de skall vara på arbetarnas sida heller men det är ju fel att de skall sätta i armen. Att regeringen sedan samarbetade med LO och SAF var ju bra.
Det är lite konstigt att strejkerna inte ledde till mer än vad de gjorde.
Då kan man ju fråga sig vad de strejkerna och demonstrationerna som idag håller på om disel skatterna kommer att leda till. Stora delar av transporterna i Europa har ju stannat på grund av detta. Detta är väl inte en fråga för LO och SAF men ändå.
Nu när vi nu kom in på LO så är det ju inte illa att LO och SAF finns kvar än idag.
Den förändring som skedde inom skatterna var ju bra. Det är ju klart att alla skall betala skatt inte bara de som äger mark. Det är ju bra att ju mer pengar man har ju mer skatt skall man betala. Så är det ju också en idag.
Att Sverige till slut fick som mål att landet skulle bli ett folkhem var ju bra. Man skall ju inte bara snåla på pengarna men man skall heller inte slösa alltför mycket. Frågan är om Sverige har gjort det. Staten har ju trots allt stora skulder.

Jag tycker det är lite intressant att det är mycket som lever kvar än idag, på ett sätt så är det inte mycket som har förändrats. Facket finns idag också, de gör ungefär detsamma idag som de gjorde för snart 200 år sen. Försöka muntra upp arbetarna till att stå på sig och inte tappa greppet om arbetsgivaren. Nu går man ut och strejkar om disel skatten. Det är samma sa nu som det var då, vi kan inte hålla på att strejka för länge, eftersom vi inte tjänar in det som vi förlorar. Nu skulle alla lastbilar stå stilla och strejka utanför Skandiahamnen i Göteborg. Det är inte bara åkarna som förlorar sina körningar på det, utan även andra företag som ska/vill ha sina varor leverer...