Kärlek rostar inte

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Bokens författare: Stig Claesson

Det är en snöslaskig dag i mars. En man som heter Ove Magnusson går till en konstnären Viktor Petterssons atelje för att bli porträtterad. Han ska få ett porträtt i födelsedagspresent av sin firma. Ateljen är inte som han hade föreställt sig, fönstren vetter åt fel sida och det ser ganska grått och sjaskigt ut. När han sitter där börjar han berätta om en sommardag då han träffade en vacker svart kvinna. Han går verkligen in i sin berättelse och i början är kanske inte konstnären själv så road. Först verkar Oves historia ganska osannolik, men ju längre han kommer, desto troligare verkar den. Och det visar sig till slut att Ove och Viktor har mer gemensamt än vad man trodde från början.

Ove framställs som en ganska nervös person i början. Han klagar mycket på olika saker. Efter att han har pratat klart har man en helt annan bild av honom. Viktor är konstnären. Han är lite nedstämd och har inte haft någon lust att måla på länge. Då och då ger han en kommentar till berättelsen och kritiserar även sin besökares sätt att berätta den.

Språket är vardagligt och lätt att förstå. En sak som stör mig däremot är att det inte finns några tecken som visar när någon pratar eller tänker. Man kan inte riktigt veta vem som säger vad. Det kanske är meningen att man ska tolka det fritt. Jag vet inte riktigt vad det är för budskap. Men det är...