Oliver Twist

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Författaren till boken Oliver Twist är född i Portsmouth den 7: e februari år 1812. Hans namn var Charles John Huffam Dickens. Charles var son till John och Elizabeth Dickens. Fadern arbetade på ett kontor medan modern var en typisk hemmafru. John Dickens tjänade någorlunda bra som en kontorsarbetare, tyvärr gick hans och familjens ägor till spel och sprit. Han drog på sig stora skulder och han blev tillsist blev satt i fängelse. Följden av hans handlade blev att Charles fick lämna skolan, som han redan då knappt besökte, för att familjens inkomst minskade kraftigt när John blev inspärrad. Istället för att utbilda sig fick Charles arbeta på en skosmörjsfabrik. Han hade bara hunnit fylla 12 år då det hände. Trots att han nästan arbetade fler timmar på ett dygn, mer timmar än vad de flesta arbetande gör idag, tjänade han inte mycket. Charles var bara en billig arbetskraft på fabriken.

Charles överlevde sin barndom, och tur är väl det för annars hade vi inte kunnat läsa något av alla hans verk. Han lärde sig att använda sig av stenografi. Stenografi var väldigt bra att han lärde sig, för under sitt liv skulle han komma att arbeta som journalist och bli en framgången sådan också. Charles skulle också bli en av de största författarna genom tiderna, hans böcker skulle i framtiden klassas som klassiker. Elever i skolan skulle få läsa om hans karaktärer i böckerna, om lilla David Copperfield och övergivna Oliver Twist. De skulle även få läsa många, många fler. Charles Dickens gifte sig med Catherine Hogarth den andra april 1836 i St. Luke´s Church i Chelsea. Tillsammans fick de tio små, (förhoppningsvis) underbara barn. Catherine och Charles kärlek tog tyvärr slut, de hade tillbringat 22 år med varandra när de bestämde sig för att gå skilda vägar. Det var inte bara Charles äktenskap som hade ett slut, det hade även hans liv. Den 9 juni 1870 avled Charles John Huffam Dickens, en av världens mest kända och uppskattade författare, av en stroke. Hans sista önskan var att få en lugn begravning och att få ligga på en liten kyrkogård i Rochester. Den önskan gick inte i uppfyllelse, på nationens order blev han begravd på Poet´s Corner, Westminster Abbey.

Charles betraktades alltid som ett litet underligt och säreget barn, på något sätt såg han alltid drömmande ut. Kanske var det för att han studerade hur samhället såg ut; hur de fattiga levde eller inte levde och hur det mesta då var orättvist. Kanske framför allt vad som gömdes i stadens mörka natt, men som dock förnekades sin existens. Jag har inte förmågan att säga vilka tankar han hade eller vilka vägar de tog. Jag har egentligen ingen aning om hur det var att leva på hans tid. Trots att det gick läsa om det i hans böcker, för han berättar hur livet artade sig för de flesta fattiga på den tiden. Han berättade också hur livet var för de rika. Han skrev om hur barnen blev behandlade och hur rättsystemet var uppbyggt, även om det inte fungerade ur hans synvinkel.

I en liten stad i England någon gång i början av 1800-talet föds en bräcklig pojke vars mammas dör strax efter hans födelse. Han skulle en dag växa upp till en underbar liten pojke som skulle få se världen från sin sämsta sida, men som tur är också från sin bästa. Pojken skulle komma att tro på alla människor, han skulle tro på att alla var godhjärtade tills de bevisat motsatsen och det skulle bli många personer. Det är tufft som läsare att få känna hans rädsla, ånger, ilska och förvirring. Det vägs upp när man förstår hur glad han blir över små saker, som vi i dagens samhälle inte skulle lägga märke till. Redan från början hamnar han snett i livet, och han blir utsatt för saker man knappt kan tänka sig. Den lilla pojkens namn skulle bli Oliver Twist. Oliver fick sitt namn av människorna som hjälpte honom till världen på det enda fattighuset i staden. Man fann tyvärr inte några släktingar till Oliver. Hans nya hem blev barnhemmet som tillhörde fattighuset. Barnhemmet låg en bit därifrån och hade en hemsk ägarinna. Oliver vantrivdes på barnhemmet, tillsammans med resten av barnen som bodde där. När Olivers fyllde nio år kom en kommunalt anställd man för att hämta honom, han var nu för gammal för att stanna kvar på barnhemmet. Oliver blev glad över att äntligen få lämna det fruktansvärda hemmet, men han kände sig också sorgsen, hans enda vänner fanns där.

Mannen som kom och hämtade Oliver hette Herr Bumble. Han var en stolt kommunalanställd man, han blev alltid högt aktad av människorna i den lilla byn. Den enda respekt som personerna i byn hade var gentemot människor med högre rankning i samhället. Det var personerna som hade inflytande, så de kunde naturligtvis göra det värre för de lägre klasserna, något som nästan verkar omöjligt. Byn bestod för den mesta delen av små och smala gator där tjuvar oftast höll till, i de flesta hem fanns det knappt någon mat för dagen, ännu värre var det för människorna som behövde stjäla mat för att kunna överleva natten.

Sockenstämman bestämde att Oliver skulle få gå i lära hos en begravningsentreprenör. Det fanns självklart en baktanke med att Oliver fick börja arbeta, han blev en gratis arbetskraft. Och Oliver som inte visste bättre såg fram emot att komma ut och göra lite andra saker än att bara sitta inlåst på ett hem. Men det blev inte lika bra som han hade hoppats på, efter ett vilt slagsmål med en pojke, som även han arbetade hos begravningsentreprenören, rymde Oliver.

Han begav sig till London där han stötte på självsäkra Skojaren. Skojaren var smal och såg ut att vara en oskyldig pojke. Han såg även ut att nästan vara lika gammal som Oliver själv, så lilla Oliver följde med honom till en man, vars namn var Fagin. Fagin skulle visa sig vara en skum man som inte skulle dra sig för att sätta dit andra människor för att själv klara sig. Oliver skulle komma underfund med att Fagin gjorde allt för egen vinning, något som senare skulle drabba Oliver själv. Innan det lät Fagin Oliver bo hos honom och Oliver trivdes. Varje dag fick Oliver vara med och leka en lek, en lek som gick ut på att Skojaren och några av hans kompisar skulle försöka ta en näsduk ifrån Fagin, utan att han märkte det. Så oerfaren och oskyldig som Oliver var förstod han inte att det inte bara var en lek, utan att det var på så sätt Skojaren alltid lyckades komma hem till Fagin med nya näsdukar var dag. En dag fick Oliver följa med pojkarna och Skojaren ut, och det var då Oliver insåg att det inte bara var en lek. Oliver stod som förstenad när han såg hur Skojaren stal en näsduk ur en gammal mans ficka. Mannen upptäckte att näsduken saknades och tittade upp, han fick syn på Oliver och det blev han som fick ta skulden. Bevisen emot Oliver räckte inte så han förklarades oskyldig. Mannen, som hette Herr Brownlow, tog med sig den förskräckta Oliver hem.

Det visade sig att Oliver stortrivdes hemma hos Herr Brownlow och hade aldrig varit så lycklig. Han hade en människa som inte rynkade på näsan så fort han såg honom, Oliver behandlades med respekt för första gången i sitt liv. Oliver tyckte att herr Brownlow var en fantastisk person, han tog till sig honom trots att det var Oliver själv som var den huvudmisstänkte angående stölden. För Oliver betydde herr Brownlow mycket, han kom att bli en väldigt påverkande individ i Olivers liv. Oliver bodde hos herr Brownlow till en dag då Oliver skulle gå och lämna igen några böcker. En främmande man kidnappade Oliver och tog med sig honom tillbaka till Fagin. Den här gången blev han tvingad att stanna och han fick inte följa med Skojaren och hans gäng ut någon mer gång. Fagin höll honom nästan som en fånge, men en kväll togs Oliver med ut på ett uppdrag som han tydligen skulle vara perfekt för, spinkig och smal som han var.

Uppdraget som Oliver följde med på visades sig vara ett inbrott hos en välställd dam, dock gick inte allt som planerat. Oliver försökte att varna de som bodde i huset och råkade hamna i skottlinjen och blev träffad. Han lämnades sedan i diket för att dö. Trots att hans krafter hade sinat ganska mycket, lyckades han ta sig upp och släpa sig själv till närmsta hus där han fick vård. Huset var desamma som hade fått oväntade gäster mitt i natten. Damen som bodde i huset var väldigt snäll och förstående och tog Oliver till sig. Oliver tillfriskande och var åter lika lycklig som han var när han bodde hos Herr Brownlow. Han hade nu träffat två personer som brydde sig om honom och som gillade Oliver för den han var. Fru Maylie som tog hand om Oliver sökte upp Herr Brownlow och Oliver fick äntligen träffa sin första räddare och berätta varför han bara försvann en dag. Fru Maylie och herr Brownlow gjorde allt för att kunna finna Fagin och hans gäng. De ville sända dem till fängelset. Oväntat så fick de hjälp av en flicka vars namn var Nancy. Oliver kände Nancy sedan sin tid hos Fagin. Han hade alltid gillat Nancy, hon var inte som de andra. Hon var alltid ordentlig av sig och behandlade Oliver ganska väl. Oliver visste inte om det, men det var Nancy som hade en stor del med att hjälpa Oliver, så att han kunde bli fri. Få leva det liv som hon själv inte skulle kunna göra. Hon visste att hon satt för djupt ner i allt det hemska i staden London, hon gjorde däremot allt för att sätta de mest fruktade människorna bakom galler. Även om det skulle visa sig bli hennes död. Och det blev det. Oliver sörjde henne mycket, men han blev glad över en annan mycket mer glädjande nyhet. Fru Maylies jungfru visade sig vara en släkting till Oliver, han hade nu inte bara ett fantastiskt hem, han hade också en ny familj.

Denna bok är helt magnifik. Den är så välskriven och äkta. Man kan verkligen känna hur karaktärerna i boken upplever sina liv. Det är svårt att förklara varför boken känns riktig. Det är som om man är en av personerna i boken. Man sörjer ...