DVÄRGARNA I SKOGEN

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sken och glädje ljuva dagar
Allt som fägnar sig och ler!
Ingenting som mer behagar
Inget som än mer förjagar
Alla ondskefulla feer!

Höga barrträd, dova kittlar
Bland kristaller, sten och bär
Skogens dvärgar stammar kittlar,
Och de rör sig mellan kittlar,
Som om möss och kryp de är!

Alla är de små och fula,
Ingen vill dem hålla kär
För de bor ju i en kula,
Och de bär ej någon sula,
Ja, inte ett plagg de bär!

Men när jägarns lossar skotten,
Och fördriver lugn och ro,
Blir de onda och försvinner,
Snabbt som gnagare de rinner!
Ner i jordens mörka bo.

Där de överlägger uppbragt,
Om vad göra de nu bör,
Ska de också taga vapen,
Och på snylten täppa gapen,
Så att ingen lugnet stör!?

Nej då, så pass handlingssnara,
Är ej dvärgarna ändå
Så idag går jägarns fria,
Men väl nästa gång de skria,
Och av dvärgar stryk då få!