Den roliga dagen

Den roliga dagen

Idag var det  söndag och jag ska  till Eric,han bor inte långt ifrån mig så jag brukar gå dit, och ibland cyklar jag. Men när jag var på väg dit, så mötte jag en flicka som hade ljusbrunt  hår och en fin röd klänning på sig. Hon stod bara där och tittade på mig, det var kusligt. Jag fortsatte att gå vidare. Jag var nu framme  hos Eric. Där står det en studsmatta, som vi brukar hoppa på. Jag gick fram till dörren för att ringa på, de har en ringklocka som är rolig, för att när man ringer i den, så är det en hund som skäller och jag gillar hundar. Själv har jag en hund, den heter Kalle. Nu så öppnade Erics mamma dörren, hon heter Karin och hon är snäll och rolig.

-Hej! sa jag, är Eric hemma?

-Nej, han gick ut för att leka han är vid lekplatsen, du vet där ni brukar bygga sandslott.

-Ja, okej då vet jag, hej då!

-Hej då, hoppas vi ses snart igen!

Och så gick jag mot lekplatsen, den var på andra sidan gatan, man fick gå förbi alla hus som stod på den gatan, och förbi en affär som var stor och hette "ICA Maxi". När jag gick mot lekplatsen stod  flickan i den röda klänningen . Hon hade ställt sig där i stället, man kunde tro att hon förföljer mig. När jag kom till lekplatsen var inte Eric där. Det var konstigt, för han hade ju sagt till sin mamma att han skulle gå dit. Då började jag fundera vart han kunde vara, men jag kom inte på något ställe, så jag vände mig om för att gå hem. Nu stod flickan där igen, men den här gången sa hon:

-Jag vet var din kommpis Eric är!

Hur visste hon vad han heter, undrarde jag så jag frågade:

-Hur vet du att han heter Eric? för jag har aldrig sätt honom leka med dig!

-Det var när jag kom till lekplatsen, så var han där och då frågade jag om vi kunde leka. Då sa han, ok och då byggde vi ett sandslott och då  frågade jag vad han hette  då sa han sitt namn.

-Ok, men vart är han nu då?

-Nej, jo men det är svårt att förklara, men jag ska försöka,det var så att när vi hade byggt klart sandslottet så blev han arg på mig, för jag satt dit flaggan på toppen. Det ville han göra och då så hoppade han på sandslottet och då plötsligt försvann han.

-Okej, det är ju väldigt konstigt. Ska vi prova att hoppa på sanslottet vi också?

-Nej, jag vet inte om jag vågar?!

-Jo, kom igen det är inget farligt, vad kan hända vi är ju tillsammans och då klarar vi oss!

-Ja! Det är ju sant, okej vi provar!

De  tog varandra i händerna och så skulle dom hoppa men precis innan frågade jag:

-Vad heter du?

-Jag heter Linda!

-Vad heter du?

-Jag heter David!

-Okej!

Nu så sa dom båda sammtidigt:

-1,2,3!

Och så hoppade dem, men inget hände och de undrade båda varför. Det kanske bara gick första gången. tänkte David och Linda tänkte det kankse bara går att hoppa ner en itaget då sade Linda:

-Vi kan ju bygga upp sandslottet igen, så kanse det funkar, för det gick ju när sandslottet var helt.

-Ja vilken smart ide sade David.

De byggde  upp sanslottet igen. Det tog ju ett tag, men nu var dom färdiga så dom tog varandra i händerna igen, och hoppade, De  flög ner i ett stort hål och det var mörkt, de tittade sig omkring och de såg små lampor på sidan.  Det var inte lampor kom Linda på då ropade hon:

-Det är inte lampor, det är lysmaskar de fanns med i en bok som jag läste för inte så länge sen,den handlade om maskar och då fanns de maskarna med i boken!

-Ok! Sade David.

Nu hade de åkt ner i hålet och var nu framme. De hamnad  i ett vitt/grått nät, där låg Eric helt ensam och rädd.

-Hej Eric!

-Hej! Vad jag har saknat Linda och dig nu när jag har legat här,för jag visste att du skulle komma till mig.

Nu så gick de vidare för att kolla runt, när de hade kommit en bit, var det som en stor grotta. Det var helt tom där inne. Det ända som fanns där var nätet som de hade hammnat  i. Men grottan var stor så man kunde gå en bit, och när de hade kommit till slutet av grottan. Så hittade de en knapp på väggen. Den var röd precis som Lindas klänning. De tröck på knappen, och då så föll dem ned en våning och hammnade i ett till nät, det här nätet var kladdigt och svart inte vitt/grått som det förra nätet och då sade Eric:

-Det här är ju löjligt, vi måste ta reda på vart vi är eller om vi kan komma ifrån det här stället.

-Ja sa David, vi får leta efter en utväg tycker jag.

De  fortsatte vidare i grottan, men den här grottan hade färgade väggar. De började fundera om det var någon som bodde här eller kanske det var en hel by med människor. Nu så såg de en kanin och då ropade Linda:

-Ååå vilken söt kanin, kan vi inte behålla den?

Men till deras stora förvåning så började kaninen prata.

-Jag kan faktist prata, jag bor här med min kanin familj jag heter Andreas vad heter ni?

Då sade alla:

-Jag heter Linda!

-Jag heter Eric!

-Och jag heter David!

-Okej, trevligt att råkas.

Nu så kom det en till kanin, den hade brun päls och det var Andreas tjej Sofie

-Hej jag heter Sofie och är Andreas tjej vill ni komma in till vårt hus?

-Ja gärna! sade Linda.

Nu gick dom alla tillsammans till stugan, kaninerna de gick ju inte de hoppade fram i en väldig fart, så Eric,Linda och David han nästan inte med. Nu var de framme efter att ha sprungit en rätt så lång bit, nu sade Eric:

-Bor ni här?

-Ja sade Andreas.

-Men vi får inte plats där inne det är för litet.

Men då så tröck andreas på en röd knapp precis som där uppe i grottan, och då förvandlades hela stugan till en större stuga. Det var perfekt, för då fick de plats i stugan de också. De gick in i stugan, där inne var det jätte fint. Det fanns bord,lampor,sängar och sådant som brukar finnas i ett hus, men en sak fanns det inte och det var ett kylskåp i stället hade dom förvarings skåp. Sofie plockade fram fika som de kunde äta, och precis som kaniner äter så var det morötter som var hackade i små skivor.  Nu satt de sig ner vid bordet och började fika och prata

-Kan jag fråga en sak? sade David

-Ja såklart sa Andreas

-Hur kommer vi här ifrån?

-Det ni kan göra för att komma här ifrån, är att ni äter upp en jätte stor morot som täcker för ett hål och när ni har ätit upp den, så finns det en hiss som tar er upp tillbaks till sandlådan igen, jag visste att ni kom från sandlådan genom att precis där ni byggde sandslottet där finns en dold portal.

-Okej bra att veta, för vi måste hem snart så inte våra föräldrar blir oroliga!

Nu när dem satt och fika så hade dom så roligt att tiden gick jätte fort.  När de hade fikat klart  gick de till den stora moroten, och så började dom äta på den, men till slut orkade inte kompisarna äta mera så dem frågade kaninerna om dom kunde hjälpa till att äta på den stora moroten och då sade Andreas och Sofie:

-Självklart kan vi hjälpa till.