Novell

Nils satte sig upp med ett ryck och slog i huvudet i sängen ovanför. Han gnuggade handen i pannan och tittade sig omkring, klättrade ur sin säng, reste sig upp och tittade på sängen som hans tvillingbror brukar sova i när de var små. Den var såklart tom, precis som stolen där deras kläder brukade hänga. De utsvängda fula byxorna som hans bror använde hängde inte kvar längre. Nils suckade och klädde på sig sina egna kläder. Drömmen han hade drömt under natten dröjde kvar i hans huvud. Drömmen om att han blev jagad av de fula byxorna som var utsvängda. Det var en löjlig dröm egentligen.
Nils gick ner till köket där hans bror och en kvinna satt vid bordet. Kvinnan tittade och log mot honom han tittade tillbaka och log lite han med, han slängde en blick på sin bror som blängde tillbaka på honom. Kvinnan såg ut att vara i deras ålder, hon hade lätt olivfärgad hud, mörkt hår och bruna ögon, Hon var vacker på ett säreget sätt och de lätt sneda ögonbrynen gav henne ett exotiskt utseende.

Hans bror hade varit sur på honom den senaste tiden efter att han hade sagt ifrån att ha de utsvängda byxorna. De hade nästan alltid haft likadana kläder på sig, men sedan det blev populärt med utsvängda byxor så hade Nils sagt ifrån om att ha de på sig. Det hade gjort hans bror på dåligt humör, han hade alltid varit långsynt. Han var som en åsna, tänkte Nils ofta för sig själv. Han blängde tillbaka på sin bror och satte sig ned vid bordet för att äta frukost.
Till utseendet var de väldigt lika, Nils och hans bror. Det enda som skiljde dem åt var deras ögonfärg. Nils hade blå ögon och hans bror Frans hade gröna. Men annars var de lika, de hade samma kroppsbyggnad, varken långa eller korta, tjocka eller smala, utan precis sådär lagom mittemellan, och de hade samma hårfärg som sin mamma, en mörkblond.
Det var ganska ironisk alltihop. Nils och Frans jobbade till och med på samma ställe, de hade gått i samma skola, i samma klass och samma idrottslag i hela sitt liv, delat allt, de hade sällan bråkat när de var små. Båda var lugna personer, förutom att Frans var långsynt.
"Jaja, alla är väl inte perfekta", tänkte Nils för sig själv medan han satt där och tuggade på sin smörgås. Han hällde upp en kopp kaffe, tog dagens tidning och började läsa medan kvinnan försynt sneglade på honom.

"Jag förstår inte hur du kan ha de där byxorna på dig..." Nils tittade retsamt på sin bror medan de gick mot jobbet. Brodern tittade på honom och såg lite förbryllad ut. Han fnös, "Vad är det för fel på mina byxor?" Frågade han bestört och stannade upp medan de gick. "Jamen de är ju så fula" Nils stannade han med och tittade på sin bror och log oförstående "De är de inte alls det!" Svarade Frans bryskt och blängde irriterat på honom innan han började gå igen i rask takt.

Den här dagen liknade den dagen för någon vecka sen då Nils hade nämnt det osägbara om de utsvängda 70 tals byxorna, skillnaden nu var bara att Frans gick framför honom och pratade med kvinnan som suttit i köket. Nils tittade på dem när de gick framför honom, och hörde att hon hade en lustig brytning, han hade hört den förut, men kom inte fram till vad det var för brytning.
Som tidigare sagt jobbade det båda på samma ställe. De var fotografer, fast inom olika områden. Frans fotade människor och djur, medan Nils fotade i naturen. De reste ofta och var sällan hemma samtidigt, men nu hade de båda jobb att framkalla och sända till olika bolag, och skulle vara hemma i tre veckor innan de åkte skilda vägar igen. Nils skulle till Spanien vid nästa resa och Frans skulle till England.

"Vem är det där?", frågade Nils Frans när de båda stod i framkallningsrummet.
"Vem då?", Frans tittade snabbt upp på Nils med föst förvånad blick sedan förstod han." Jaha, hon... Menar du inte att du inte vet vem det är?!" Frans såg ännu mer förvånad ut.
"Nej, varför skulle jag veta det?", frågade Nils och blev förvirrad, "Borde jag göra det?"       "Äh...", Frans hängde upp de sista fotona på tork och gick ut genom rummet. Nils tittade förvirrat efter honom.

"Hej"
Nils tittade upp från arbetet. Kvinnan stod framför honom och log, hon hade vita raka tänder.
"... Hej?"Nils var förvirrad, han kände igen kvinnan men kunde inte placera henne riktigt.
"Jag är på besök här i Stockholm och bestämde mig för att komma och hälsa på" Hon log mot honom igen och Nils ryckte till."Men när jag kom så låg du fortfarande och sov"
"Eh... Jasså?" Han kunde fortfarande inte riktigt placera henne."Ursäkta, men jag vet faktiskt inte vem du är, eller jag kan inte riktigt placera dig...", han tittade lite skamset ner i bordet men blev med ens förvånad. Kvinnan skrattade åt honom och sa:
"Nej jag förstod det" Hon log "Vi träffades på ett fotojobb i USA" Då kunde Nils placera henne.
"Ja juste!" utropade han glatt och log han med" Nu kommer jag ihåg dig, det är ju Juliane! Hur mår du? Jag visste inte att du kunde svenska"
"Jag mår alldeles utmärkt" Sade hon "Och svenska är inte så olikt engelska, berättade jag inte att jag hade släktingar ifrån Sverige?"...