Jämförelse av sverige och zimbabwe

Sverige vs Zimbabwe

Sverige har ett statskick och politiskt system som kallas parlamentarisk demokrati med konstitutionell monarki. Med parlamentarism menas att vi får rösta på ett parti med samma åsikter vi har, men att partiet väljer ut specifika medlemmar som vi med rösträtt får rösta på. Med konstitutionell monarki menas att monarkin är inskriven i grundlagen, även att kungen inte har någon makt och att tronen går i arv. Kungen är statschef, men bör inte uttala sin politiska åsikt. Kungen är mer som en symbol och representant för Sverige både nationellt och internationellt.

I Sverige har vi allmänna val, som ger alla svenska medborgare över 18 år rösträtt och därmed en möjlighet att påverka hur de 349 mandaten ska fördelas i riksdagen. Där väljs även vilka som ska styra i kommunerna och landstingen. När valen är över räknas all röster och en sammanställning av rösterna presenteras i procentform. För att ett parti ska få vara med i riksdagen måste partiet få mer än 4% av alla röster. Din röst är hemlig och om man inte tycker om något parti över huvud taget kan man rösta blankt.

Riksdagen och regeringen beslutar om frågor som rör hela landet, medan landsting och kommuner beslutar om regionala och lokala frågor. Ett landsting innefattar flera kommuner, vilket gör att landstinget får mer pengar än en kommun. Därför tar landstingen oftast hand om större frågor och projekt som till exempel kollektivtrafik och sjukhus. Ett landsting får pengar från landstingsskatten, men också från staten, som de väljer att investera där det till exempel behöver byggas ny spårväg. Ett landsting och en kommun styrs på ungefär samma sätt, den enda skillnaden är utsträckningen av deras projekt och ansvar. Något som en kommun kan besluta är till exempel att en ny skola ska byggas och var den ska byggas, så länge utgifterna håller sig inom deras budget. Om en kommun behöver mer pengar till ett projekt, kan de söka bidrag hos landstinget och/eller staten.

Regeringen består av det eller partier som fått flest röster och där statsministern, som leder regeringens arbete, utser olika ministrar till olika ändamål. Idag består vår regering av statsminister Stefan Löfven och 23 ministrar som han har valt ut, till exempel finansministern,  infrastrukturministern och utrikesministern. Just nu har vi en minioritetsregering och med det menas att regeringen inte har en majoritet i riksdagen (men flest procent av rösterna) utan måste söka stöd hos andra partier. Dagens regering består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Regeringen lägger fram förslag till nya lagar för riksdagen, och eftersom regeringen är en minoritet kan de inte ensamt besluta om en ny lag.

Det är i Riksdagen våra representanter som fattar beslut sitter. Riksdagens mandat fördelas enligt hur många procent av rösterna partiet har fått och om ett parti är med i riksdagen, låt oss säga, 38% av alla rösterna, får partiet motsvarande politiker som får sitta med i riksdagen. Ett parti med 38% får då alltså 133 politiker i riksdagen (1% av rösterna ger ungefär 3,5 riksdagsmän).

I Sverige har vi fyra grundlagar, som är otroligt svåra att ändra på eller byta ut eftersom de är grunden i vårt fria samhälle. Lagarna lyder: tryckfrihetsförordningen, yttrande frihetsgrundlagen, regeringsformen och successionsformen.

Yttrandefrihetsgrundlagen menas med att man får säga och skriva vad man vill, så länge man inte begår förtal eller kränker en annan individ.

När man sedan trycker och vill ge ut materialet som man skrivit, får man göra det utan att någon drar in materialet, tack vare tryckfrihetsförordningen.

Regeringsformen menas med all offentlig makt i Sverige utgår från folket och att riksdagen är folkets företrädare. Regeringsformen innefattar också att vi ska ha en kung och drottning i Sverige, men det är grundlagen successionsordingen som reglerna för vem som ska ärva tronen är skrivna (den förstfödde). Dessa fyra lagar står över alla andra lagar och det krävs två lika beslut från riksdagen med ett allmänt val emellan för att ändra dem. Dessutom är Sverige med i EU (europeiska unionen) som har lagar gällande de mänskliga rättigheterna, som vi följer exempelvis, religionsfrihet.

zimbabwe å andra sidan är en parlamentarisk republik med ett flerpartisystem, sedan grundlagen 1980 skrevs efter självständighetsförklaringen samma år. Trots dagens styresätt, som liknar mer en diktatur, var det från början var tänkt att Zimbabwes statsskick skulle vara en demokratisk republik. Även om

Zimbabwe utåt sett är en republik med ett flerpartisystem, vill jag påstå att det är en ren diktatur. Detta grundar jag på att diktatorn Robert Mugabe ändrat grundlagarna och lagarna till sin fördel och så fort oppositionen (MDC- Movment for Democratic Change) försökt sätta sin fot i regeringen har Mugabe med våld motat bort dem.

Ett exempel på det var när oppositionen, år 2008, vann det första valet. Mugabe tog då till våld för att förhindra ett maktskifte och hade redan sen tidigare förföljt MDC med hjälp av CIO, för att inte ha några rivaler.

Runt 2000 gick ekonomin i landet ner och från att ha varit ett rikt land, blev nu Zimbabwe fattigt. Mugabe skyllde då på Storbritannien och hela västvärlden och bestämde sig för att “rensa” vita (västerländska) jordägare. Många människor dog i kuppen, eftersom Mugabe ansåg att de vita bönderna bevarade ett förtryckande kolonisystem och ansåg därför att det var “rätt” att göra sig av med de.

Valet 2008 pågick under strikta förhållanden med polis i vallokalerna, men Zimbabwe har fria val för allmännheten, likadant som i Sverige, vilket är viktigt i en demokrati. När rösterna skulle räknas bestämde Mugabe att de skulle göras centralt i “regeringen”, där regeringspartiet mycket väl kunde fuska, till sin fördel. Dessutom hade han registrerat ungefär 90 000 väljare, från landsbygden, eller spökväljare som inte fanns, för att vinna valet. Zimbabwe har väldigt mycket sekretess kring regeringen, vilket gjorde det möjligt för valfusk och dessutom är det bara lite fakta som når resten av världen, vilket göt att landet framstår utåt sett som en republik med demokrati.

Samma år (2008) fick oppositionen en liten plats i regeringen och tillsammans bildade de en övergångsregering. Senare blev oppositionsledarna och Robert Mugabe eniga om en ny grundlag som innebar att presidenten bara får sitta i två mandat. Den här lagen innefattar också vad som händer när presidenten dör: hans parti (Zanu-PF) får välja ut en ny president som får sitta mandattiden ut.

När det gäller grundlagar och mänskliga rättigheter har Zimbabwe undertecknat ex-antal viktiga lagar och några exempel på det är: avskaffandet av alla former av rasdiskriminering och kvinnodiskriminering. Dessutom har de också underteckant barnens rättigheter och den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkets rättigheter.

Men några av rättigheterna och grundlagarna har de inte skrivit på och de är följande: avskaffandet av handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Dessutom har de inte heller avskaffat användning av barn i strid eller väpnad konflikt eller konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Men framförallt har de inte skrivit under avskaffandet av dödstraff, som är den mest grymma och omänskliga bestraffningen genom alla tider.

Trots att Zimbabwe ett land som har det tufft nu under Mugabes regering, finns det organisationer som har börjat analysera dagslägets situation. De två mest omnämna organisationerna är Heal Zimbabwe och Zimbabwe peace project, som bland annat gjorde en undersökning om politiskt motiverade brott mot de mänskliga rättigheterna. Men enligt Heal Zimbabwe hamnade knappt tio procent av fallen i domstolen och det tyder på det dåliga rättväseendet i landet.

Jämförelse

Både Sverige och Zimbabwe har allmänna val och båda länderna har skrivit under lagen om rasdiskrimingering och barnens rättigheter, men där slutar i praktiken likheterna.

Sverige är en demokrati medan Zimbabwe fungerar som en diktatur.

En intressant aspekt är att Sverige har konstitutionell monarki och Zimbabwe är en/ska vara en republik, dvs att grundtanken i Zimbabwe är en mer demokrati än vad vi i Sverige har. Trots det kan man inte räkna Zimbabwe som en demokrati, eftersom de inte har en tillräcklig yttrandefrihet, som är en av grundstenarna i ett demokratiskt samhälle. Det fria tänkandet och yttrandefriheten vi har i Sverige är en dröm bakom lås och bom i Zimbabwe. Till skillnad från Sverige, förbjuder Zimbabwes lagar politiska möten och polisen har tagit till våld mot civila politiska aktiviteter, vilket står i yttrandefrihetslagen att man ska få ha. Dessutom har Zimbabwe fängslat journalister som skrivit “olämpliga” inlägg.