Novell

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Året är 2035 den 7 februari. Jag sitter framför datorn och skriver en artikel om terrorism. Klockan är 02:37 jag kollar ut genom fönsterrutan och ser ett ljussken i horisonten efter ett tag kommer en kraftig duns.
- Vad var detta?
Jag sätter genast på radion och lyssnar om dom pratar någonting om dunsen. Det är helt tyst. Jag tittar ut genom fönstret igen och ser att alla på gården tänder sina lampor, de går ut på gatan och kollar på det jättelika ljusskenet. Det lyser upp hela himlen. Mitt hjärta började dunka, jag blev rädd, nervös och jag började svettas.
- Vad händer?
Jag jobbar som journalist för Aftonbladet, så jag måste vara först till platsen. Jag tar på mig mina kläder, packar ner mina verktyg, tar på mig skorna och springer ut till hissen. Jag bor på femte våningen och det är rätt långt ner till garaget. Jag trycker på knappen, men ser att hissen är på tolfte våningen och att det kommer ta minst två minuter för hissen att komma ner. Jag väntar inte, utan springer ner för trapporna. När jag har sprungit ner springer jag till mitt garage som står närmast. Det är ganska varmt ute, men alldeles nyss när jag kollade på termometern va det minst fem minus grader ute. Det måste bero på smällen tänker jag.
Jag hoppar in i min bil, det är en vit Volvo. Det är kallt i bilen. Jag startar bilen och sätter fart mot det mystiska ljusskenet. Uppskattningsvis kan det vara cirka en mil bort. Som tur är tankade jag bilen igår kväll.
Jag sätter på nyheterna på radion och lyssnar om de säger någonting om ljusskenet. De nämner ingenting om det på nyheterna. Jag ska vara först på plats och jag ska vara först ut med artikeln. Jag undrar bara vad det är för slags ljussken. Jag trampar nästan gasen i botten och kommer upp i en hastighet på 120 kilometer i timmen. Det är inte en bil ute det enda som rör sig ute är någon enstaka taxi eller en snöplog. Det är inte en stjärna på himmelen och snön täcker hela marken som ett vitt täcke.
Ljusskenet lyser fortfarande, jag befarar det värsta. Vad kan det vara, en meteorit eller ett terrordåd?
Jag närmar mig platsen. Ljuset blir bara starkare och starkare. Jag svänger av från stora vägen in genom skogen mot ljusskenet.
- Nu förstår jag vart det kommer ifrån!
-
Det är kärnkraftverket Dalen som står i stora lågor.
Jag ringer upp min tidningsredaktör direkt.
- Tjena Sten, det är Hampus.
- Hej, vad vill du den här tiden på dygnet?
- Jag är på väg ut mot kärnkraftverket Dalen, du kanske har sett ett stort ljussken?
- Nej, jag ligger och sover. Men berätta på.
- Skicka hit en fotograf blixtsnabbt, Dalen har sprängts och står i lågor. Titta ut mot globen så kommer du att se det jättelika ljusskenet.
- Aa, vänta då …
- … Oj shit! Gå inte i närheten av det där. Jag ringer en fotograf, han kommer så fort som möjligt. Det här kommer bli en dunder story!
- Perfekt, vi ses.
Jag börjar svettas och känner mig fruktansvärt rädd. Det är som en klump i magen. Jag ringer tillbaks till redaktören och säger åt han att stoppa pressarna.
- Det här ska med i morgondagens tidning.
Jag sitter kvar i bilen och väntar, efter en kvart kommer en fotograf. Jag går fram till hans bil och säger åt honom att köra runt lite och fotografera hela Dalen.
Nu har det börjat komma lite folk till platsen. Polisen och brandkåren är redan här och reder ut och släcker elden.
Vi blir bortkörda av polisen, de har spärrat av ett stort område. Som tur var hann vi fotografera så mycket som behövdes. Så vi åker till tidningens kontor och börjar förbereda för morgondagens artikel. På framsidan ska det vara en stor bild på Dalen.
När jag kommer till kontoret sätter jag igång direkt. Jag mår mycket bra nu när jag har värsta storyn på G. Chefen kommer att bli stolt över mig. Hoppas jag får en liten bonus på min lön. Jag kollar ut genom fönstret på kontoret, det ligger på högsta våningen i ett stort höghus. Det är kanske tio till tolv våningar. Jag ser knappt ut så jag reser mig upp och går fram till fönsterrutan. Det är helt tyst i rummet och allt är stilla utanför. Solen börjar gå upp i horisonten och jag är snart klar med min artikel. Jag börjar bli sömnig och har lite ont i huvudet. Jag kollar på klockan och ser att den är 04:10, jag tänker efter och kommer på att jag måste vara klar till halv 5. Jag rusar tillbaka till min stol och skriver klart den sista raden. På den skriver jag att vi på Aftonbladet önskar er en God Jul & Gott Nytt År.
Nu har jag skrivit klart min artikel och lagt in en perfekt bild på Dalen, så vi sätter vi på pressarna igen och låter min story komma med i morgondagens tidning.
Vi hinner precis få ut tidningen i tid.
Nu är jag helt klar och kan pusta ut.
Det blev en väldigt bra story, jag är faktiskt rätt stolt.
Nu är det bara för mig att hoppa in i bilen och köra hem och gå och lägga mig.
Jag sätter mig i bilen och kör hem i ganska hög fart. Nu ser man att gatorna börjar bli fyllda med folk som ska till jobbet. Själv är man klar med jobbet för idag.
När jag kommit hem går jag till köket och tar ett glas vatten, sedan gå...