Filosofi 1, uppdrag 1

Vad menas med värdesats respektive sak- eller faktapåstående? Vad har de gemensamt och vad skiljer dem åt? Exemplifiera! Vilka typer av värdesatser och sak- eller faktapåståenden finns det? (E-nivå)

Hur kan man värdera utan att använda värderande ord? Försök även visa på två situationer där en utsaga kan användas först som en värdesats, sedan som ett sak- eller faktapåstående!  (C-nivå)

Hur kan man karakterisera det politiska språket i följande exempel? Vad handlar om fakta och vad handlar om värderingar? ”Politik är att vilja – politik är att välja.” ”Politik är att ta ställning för eller emot det som sker i samhället.” ”Man kan i längden som ansvarsfull människa inte förbli neutral.” (A-nivå)

För att kunna förklara benämnda begrepp vill jag börja med att gå in på semantiken. Man brukar använda sig av semantiska begrepp för att kunna beskriva och skapa en förståelse av ordens mening i olika sammanhang. Alltså i detta fallet ordens mening i värdesatser respektive sak- eller faktapåståenden. 

En värdesats är precis som det låter skulle man kunna säga, det är alltså en sats man lägger ett värde i. Det kan vara något gott eller ont eller vara rätt eller fel. Ett exempel kan vara “sociala medier för mer ont än gott med sig”. Detta är av värde för mig, jag känner stress över allt jag ser på sociala medier och finner ingen större lycka i att nyttja det. Men detta är också en värdering som kanske inte alla håller med om, många älskar sociala medier och ser det bara som positivt speciellt under den tid vi lever i just nu.

Just den meningen hade man inte kunnat säga är ett sak- eller faktapåstående eftersom det inte finns någon direkt fakta i vad jag säger/skriver. Däremot “sociala medier leder till depression” kan klassas som den typen av påstående eftersom det finns flertalet undersökningar som visar på att det jag säger är sant. Men det är viktigt att komma ihåg att ett sak- eller faktapåstående inte behöver vara sant. Man kan exempelvis säga “himlen är grön och gräset är blått”, vi vet att det är falskt men det räknas fortfarande som ett sak-/faktapåstående.

Den största skillnaden mellan dessa är alltså att en värdesats innehåller värderingar och det är upp till var och en av oss att avgöra om vi håller med eller inte medan ett sak- eller faktapåstående bygger på sann eller falsk fakta med ett teoretiskt innehåll. 

Den största likheten skulle jag säga är som jag har nämnt tidigare att i alla fall kan de olika satserna vara både sanna och falska dock när det handlar om värde satserna så handlar det alltid om hur man väljer att värdera faktan. 

När det kommer till att värdera så är det väldigt brett, hur vi värderar saker har inte bara att göra med hur vi uttrycker oss eller vad det står på ett papper. För att återgår lite till sociala medier så har med det kommit ett helt annat vis att uttrycka sig på. Jag kan exempelvis lägga upp en bild på instagram och finna mer värdering i att det är 50 personer som gillar min bild än att jag har fått två kommentarer där någon faktiskt tagit sig tiden att skriva något. Alltså kan människor finna ett värde i att någon skrollar förbi och gör ett snabbt knapptryck. 

Ett annat sätt att uttrycka sig är genom att använda emojis :D

Ett annat sätt att uttrycka sig är genom att använda emojis :(

Denna meningen är uppbyggd på exakt samma vis, det enda som skiljer sig åt är att jag har lagt till en smiley i slutet av meningen. Ändå så uppfattar man det på två helt olika vis. Jag kan till exempel inbilla mig att om någon som jag chattar med som brukar använda sig av emojis slutar med det eller skickar ett meddelande utan en emoji så hoppar min hjärna direkt till att fundera över om den personen är sur eller irriterad på mig över något. Alltså finns värderingen eller känslan i själva meningen eller hur den är uppbyggd utan är beroende av den emoji som personen väljer att skicka.

Men att värdera utan att använda värderande ord kan också var genom gester. Jag kan visa min tacksamhet genom att hjälpa någon som har hjälpt mig eller så kan jag uttrycka mig med hjälp av mitt kroppsspråk för att visa att jag är arg.

Men hur vi värderar saker handlar mycket om att vi har personliga kopplingar och erfarenheter till vår omvärld, vad jag anser vara tråkigt kanske du tycker är roligt eller något du är rädd för älskar jag att göra. Det speglas i våra personliga erfarenheter, jag tycker till exempel inte om att åka bergochdalbana för att jag blev upplurad i en när jag var liten men min lillasyster älskar det.

Att vi värderar och analyserar vår omgivning är alltså inget nytt, vi blir matade med otroligt mycket information från alla håll och kanter och det är upp till oss som individer att ta in den och bestämma oss för vad vi tycker. Exempel på detta kan vara politisk ställning, det har varit mycket diskussioner om politik över hela världen dels på grund av den rådande pandemin men det var också otroligt mycket politiksnack under USA-valet. Jag och min vän kan exempelvis sitta och titta på tal från valet som var i USA. Donald Trump håller ett tal som jag känner irritation och ilska över men min kompis tycker att Trump kommer med många bra poänger, detta skulle kunna resultera i en konflikt mellan oss eftersom att vi känner helt olika kring exakt samma tal. Detta är även en parallell man kan dra till hela den amerikanska befolkningen, många tycker att Donald Trump är det bästa som har hänt landet medan alla tycker att han är dum i huvudet rent ut sagt. Det handlar inte om att han säger olika saker till olika människor utan det handlar ju om att människor värderar olika i de budskap som han för fram. 

När  det kommer till politiker och deras vis att tala så tror jag inte att någon har gått miste om att det finns värdering och kraft i den fakta de lägger fram. Politiker pratar ofta om sig själv och sina mål och förhoppningar på ett lättsamt vis, som att de är nära mållinjen och problem är till för att lösas. Men när de istället pratar om sina motståndare så kan det vara tungt och begränsande. Men detta är alltså sätt som påverkar lyssnare. Om vi då ska tala om de begrepp som är benämnda ovan, “Politik är att vilja - politik är att välja” vilket är fakta och vilket är värdering? Att vilja göra något eller att inte vilja göra något skulle jag säga är värderingen. Jag måste vilja vara intresserad av politik för att jag ska kunna värdera den information jag tar in. Men värderingen i detta är också faktan. Den fakta jag får för att kunna välja är alltså något som jag värderar och därefter kommer viljan att välja rätt. 

“Politik är att ta ställning för eller emot det som sker i samhället” detta exempel tycker jag det ligger mycket i. Att politik skulle vara att man tar ställning till det som sker i samhället känns relevan på många vis, inte minst nu om vi går tillbaka till Covid-19 som just nu är högst aktuellt. Detta är något som påverkar hela samhället, till och med hela världen. I julas var det mycket prat från politiker när det kom till att följa restriktionerna som infördes till julhandeln. Det blev sagt att man skulle försöka handla så mycket som möjligt via nätet och inte ge sig ut i galleriorna för att på det viset minska smittspridningen. Men vår statsminister, Stefan Löfven som höll ett tal till nationen om just detta ämne gick bara några dagar senare ut och shoppade i en galleria. Faktan i budskapet är att smittan sprids om vi rör oss i stora folkmängder i samhället och värderingen bör vara att man då stannar hemma för att man för det första inte vill bli smittad och för det andra inte riskera att smitta andra. Detta var inte något han såg tillräckligt mycket värde i kan man säga eftersom hans ursäkt var att han var sent på att införskaffa sig julklappar.

“Man kan i längden som ansvarsfull människa inte förbli neutral” detta exempel finner jag mycket sanning i, för att då återgå till Stefan så behövde han vara ansvarsfull. Att vara ansvarsfull är att finna en värdering i det man gör. I detta fallet var han inte så ansvarsfull som han uppmanade hela svenska befolkningen att vara vilket försätter honom i en något knepig situation. En politiker behöver leva upp till de budskap de sänder ut för att man ska kunna tro på det dem säger. Alltså kan man inte vara neutral, det är fakta. Kan man vara neutral och fortfarande vara ansvarsfull? Jag skulle säga att man kan vara det till viss del men förr eller senare kommer man behöva göra ett beslut, att man tar ansvar kopplar jag till att man väljer det som är rätt helt etiskt, sen om det handlar om att man inte går och shoppar i gallerian eller om man väljer att inte köpa ut alkohol till en minderårig beror helt på vilken situation man befinner sig i. 

I det stora hela är alla dessa frågorna upp till betraktaren, ansvar, att ta ställning och att ha en vilja är något som vi alla ställs framför. Men hur vi tampas med dessa beslut och vad vi anser vara bäst eller mest rätt för oss är väldigt individuellt. Som privatpersoner kan vi alla fundera själva över vad vi känner men hur man som politiker väljer eller agerar kanske inte alltid handlar om vad de själva känner utan vad man vill att omvärlden ska få för intryck och uppfattning av vad de säger.

Varför kallas Berkeleys idealism subjektiv och Platons objektiv? Varför kallas deras synsätt idealism? (E-nivå)

Vilka likheter och skillnader finns mellan deras synsätt? Hur ser de på den fysiska världen och materia? (C-nivå)

Vilka problem kan en idealistisk världsbild medföra? Kan man vara naturvetenskaplig forskare idag, t.ex. i kvantfysik, och ha en idealistisk världsbild ändå? Varför? Varför inte? (A-nivå)

För att börja någonstans så vill jag förklara skillnaden mellan objektiv och subjektiv. Att något är subjektivt kan man beskriva som att det är personligt, något objektivt är istället opersonligt. Alltså kan man säga att det är varandras motsatser.

För att kortfattat beskriva Platons filosofi så menade han att det existerar en värld utöver den världen vi ser. Att det finns en ide värld som existerar oberoende av oss, det vi ser är inte helheten utan bara små kopior av den egentliga världen. 

Hans mest kända förklaring av denna filosofi är en grottliknelsen, det som vi kallar för en verklighet är egentligen bara skuggorna vi ser röra sig på väggarna för att vi sitter fastkedjade i grottan och inte kan se det som finns utanför. Med andra ord ser vi bara skuggan av den egentliga verkligheten. 

Anledningen till att man kan se denna idealism som objektiv är för att han menar att den existerar oberoende av ett medvetande (vi) som upplever den. 

Vad Berkeley säger är motsatsen, han menar att idealism är subjektiv. Att idevärlden är personlig och inte objektiv som Platon påstår. Berkeley menar att allt, inklusive ideerna finns i vårt medvetande men i förlängningen finns det även i Guds medvetande. Alltså har idevärlden inte en självständig existens utan det är vi som skapar den vilket gör det personligt.

Ett exempel skulle kunna vara att jag bevarar mina smycken i ett smyckeskrin. När jag ska använda ett armband så ligger det i skrinet men jag vet inte att det ligger där i förän jag öppnar det. Alltså vet jag inte att det överhuvudtaget existerar förrän jag (personligen) väljer att öppna det.

De likheter som finns mellan de båda är att det är medvetandet som styr, de metafysiska verkligheterna är de riktiga verkligheterna.

När det kommer till skillnader så är det som tidigare nämnt att Platons är objektiv och Berkeleys är subjektiv. Platon menar att alla ting existerar i en idevärld, det innebär alltså att även om ett hus brunnit upp så har det inte upphört att existera utan det finns fortfarande kvar i idevärlden. Berkeley menar däremot att ingenting existerar om inte vi eller Gud anser det existera. Alltså om människor eller Gud inte upplever huset så finns det inte.

Om vi då går tillbaka till ordet idealism och dess betydelse, idealism handlar om just vad det låter som. Ideer, det enda som existerar är ideer och sinne. Alltså känns det ganska självklart att det är just därför både Platons och Berkeleys ideologier kallas för ideologier, det är ju trots allt ideer de har om den verklighet vi befinner oss i.

För att spinna vidare i detta så tycker jag att vi kan prata om just ideer eller idealism som det så fint heter. Funkar den typen av tänkande för alla typer av människor. Som det är nämnt i frågan ovan så står det huruvida en idealistisk värld kan medföra några problem och om en naturvetenskaplig forskare kan ha en idealistisk världsbild ändå. Här tycker jag att det känns som att ja är ett självklart svar på den frågan. Varför skulle man inte kunna leva i en idealistisk värld bara för att man är forskare inom naturvetenskap, det finns ju ingenting som säger att man inte kan genomföra ett arbete men personligen inte tro på det man gör. Sen i praktiken så känns det orimligt att man skulle vara en så värst bra forskare då. Som forskare handlar det ju att ta reda på verkligheten. Man studerar samma sak om och om igen för...