Mordet på Franz Ferdinand

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Franz Fredinands bakgrund

Franz Ferdinand föddes 1863 i den Österrikiska staden Graz.
Han föddes som son till kejsar Frans Josefs bror, ärkehertig Karl Ludvig.
Karl Ludvig blev ärkehertig 1889, men då han 1896 avled blev Franz Ferdinand nästa ärkehertig som närmast inom arvföljden.
Fyra år tidigare gjorde Franz en jordenrunt- resa i studiesyfte. Men på grund av denna resa insjuknade han 1895 i en allvarlig lungsjukdom som ledde till att han i flera år behövde vistas i sydligt klimat under läkaruppsikt.
Under dessa år ansågs då allmänt hans yngre bror Otto som efterträdare till kejsartronen. Franz blev under dessa år en djupt förbittrad man som föraktade hela den högsta Wiensocieteten.
Franz Ferdinand blev så småningom frisk och han var åter den med arvsrätt till tronen.


Den unge Ferdinand hade en önskan att få gifta sig med grevinnan Sophie Chotek. Hon var född 1868 i Stuttgart och kom från adelssläkten von Chotkova und Wognyn. Men denna adelssläkt var lägre stående än Ferdinands och det var inte något som kejsaren lätt skulle acceptera. Detta visste Ferdinand när han senare friade till henne vilket naturligtvis skapade en stark osämja och konflikter mellan kejsaren och Franz.
1900 gifte sig dock Franz Ferdinand med Sophie Chotek, men inte innan Franz hade avtalat bort sina kommande barns rättighet till kejsartronen. Trots detta lär Franz Ferdinand ha sagt, att gifta sig med Sophie Chotek, var en av de klokaste sakerna han gjort.

Under de kommande fyra åren födde Sophie (numera Ferdinand) deras tre barn som de tillsammans fick under deras livstid.
Först en dotter 1901 som fick sin moders förnamn, sen Maximilian, 1902 och sist Ernst, 1904.
Franz Ferdinand avskydde att vistas i stora folkmassor och bodde därför tillsammans med sin familj i ett slott utanför staden Wien.
Hans favoritsysselsättning lär ha varit jakt, och han jagade så ofta han kunde, mest vildsvin och rådjur.

Skotten i Sarajevo

Svarta handen var en hemlig serbisk organisation som bildades 1911.
Egentligen så hette organisationen Enhet eller Döden. Dess huvudmål var att förena Österrikes och Ungerns sydslaviska områden med Serbien. Ledaren för organisationen var en skallig, kraftigt byggd överste, Dragutin Dimitrijevic. Han var också chef för den serbiska säkerhetstjänsten och en glödande patriot för sitt Serbien. Han ville naturligtvis inget annat än att få se sin vision bli verklighet i form av ett mäktigt Stor-Serbien.
Det stora problemet var att den kommande kejsaren Franz Ferdinand också hade en egen vision som skulle sätta käppar i hjulet för Dragutins planer. Ferdinand ville så fort han kom till makten ordna Österrike-Ungerns nationalitetsproblem genom att ge alla kejsarrikets sydslaver en betydligt större frihet att kunna styra sig själva och lösa sina egna förhållanden. Som det var nu så kände de flesta sydslaver en längtan av att få förenas med ett Stor-Serbien, vilket var precis vad Dragutin ville. Men om de skulle få ett eget självstyre som Ferdinand drömde om så skulle deras lust att förenas med Stor-Serbien försvinna. Dragutin Dimitrijevic var en intelligent man, specialiserad på kungamord som självklart förstod detta och det var han som 1914 gav order om att Franz Ferdinand skulle mördas.

Den 28 juni, 1914 anlände Franz Ferdinand och hans fru Sophie Chotek till Sarajevo efter en inbjudan av General Oskar Potiorek, guvernör av de österrikiska provinserna Bosnien-Hercegovina.
De var där i syfte att inspektera den Österrikiska-Ungerska armén eftersom Ferdinand året innan hade blivit utsedd till generalinspektör för den. Han visste att hans besök var ett risktagande sett från säkerhetsperspektiv. Ett stort antal av människorna som levde i Bosnien-Hercegovina var missnöjda med det Österrikiska herraväldet.
Han visste att det tidigare hade inträffat mordförsök mot Österrikiska ledare av Bosnien-Hercegovina senast 1910 då en serb vid namn Bogdan Zerajic försökte skjuta den Österrikiska guvernören General Varesanin när han skulle öppna ett parlament.

Dragutin Dimitrijevic tillsammans med sina två medhjälpare, Milan Ciganovic och Borgmästare Voja Tankosic hade beslutat sig då de fick reda på att Ferdinand skulle komma, att skicka sammanlagt sju män för att döda Franz och hans fru Sophie när de åkte på den stora huvudgatan i Sarajevo. Männen hette bl.a. Nedjelko Cabrinovic, Trifko Grabez och Gavrilo Princip. Dessa tre visste att de led av tuberkulos och inom en snar framtid skulle avlida på grund av sjukdomen, därför gick de genast med på att mörda Franz Ferdinand och sedan ta sitt eget liv. Så var i alla fall planen. Varje man gavs en varsin revolver, två bomber och en liten kapsel med cyanid.

Mordkomplotten var ett tag på väg att avslöjas då borgmästaren Voja Tankosic, utan Dragutins kännedom informerades Serbiens premiärminister om planerna.
Trots att premiärministern till viss del stödde Svarta Handens idéer och mål så ville han inte att Ferdinand skulle mördas då han var rädd att det skulle kunna leda till krig mellan Serbien och Österrike-Ungern. På grund av detta så gav han order om att de tre eventuella gärningsmännen skulle gripas, men dessa order verkställdes ändå aldrig och de tre männen anslöt sig som planerat med ytterligare två stycken attentatsmän från en annan liknande organisation med samma vilja.

Efter att ha klivit av tåget vi tio tiden satte sig de båda makarna och Oskar Potirek i den andra bilen av de två som skulle ta förutom dem, bl.a. Fehim Curcic, borgmästare i Sarajevo, och Dr. Gerde, stadens polismästare till Stadshuset för det officiella mottagandet.
Ovetandes för polisen placerade sig alla nio attentatsmännen längs med den stora huvudgatan. En av männen påstod senare att en polisman stod precis bakom honom och han var rädd att bli arresterad innan han hade hunnit utföra mordet. Nästa man på vägen var Nedjelko Cabrinovic. Klockan kvart över tio kastade han sin granar mot Ferdinands bil, men föraren accelererade hastigt då han såg objektet flyga genom luften och bomben exploderade bredvid en annan bil som åkte efter. Ett dussin åskådare träffades av bombsplitter och två av passagerarna i bilen skadades svårt. Efter det så tog han och svalde sin cyanid, hoppade i floden Miljacka. Fyra män, varav två detektiver plockade upp honom ur floden igen. Oturligt nog för honom så var inte dosen cyanid tillräcklig för att döda honom och han arresterades.

Efter det första mordförsöket så höll nu Franz Ferdinands bil en mycket högre hastighet och resten av männen ansåg det nu lönlöst att försöka skjuta Ferdinand eller att kasta en bomb med rätt precision så de avbröt.
Efter det officiella mottagandet frågade Ferdinand hur det hade gått för dem i den andra bilen. När han fick svaret att de var mycket allvarligt skadade så ville han genast åka till sjukhuset för att se dem.
När Ferdinand uttryckte detta så påminde en av hans tjänare att det kunde vara mycket farligt, men då utbrast Oskar Potiorek som var högste ansvarig för de kungligas säkerhet: Tror du Sarajevo är fullt av mördare?! Men han höll ändå med om att det skulle vara bäst om Sophie Chotek stannade kvar i Stadshuset. När hon fick reda på vad som hade bestämts så vägrade hon att godta detta och sade: Så länge kronprinsen visar sig offentligt idag så lämnar jag honom inte.

Eftersom det vore klokt att undvika stans centrum så bestämde Potiorek att de skulle åka raka vägen till sjukhuset, men glömde att meddela föraren Franz Urban om detta. Så på väg till sjukhuset så gjorde föraren helt plötsligt en högersväng in på Franz Joseph gatan, där en av de lejda männen stod, Gavrilo Princip. Potiorek insåg genast att de hade kört fel väg och ropade detta till föraren som genast satte foten på bromspedalen och började långsamt backa.
När han gjorde detta så rörde sig hela ekipaget rakt mot den väntande Princip. Gavrilo tog några snabba steg mot bilen, drog sin revolver och på ett avstånd av cirka en meter avfyrade han flera skott in i bilen.
Ferdinand träffades i nacken och Sophie i buken. Efter han hade skjutit paret så riktade Princip vapnet mot sig själv men hejdades av två män, Ante Velic och Danilo Pusic. Och inom några sekunder var polisen där och grep honom.
Föraren körde genast kungaparet till sjukhuset, men även om de båda levde när de kom fram så avled de båda senare av sina skador.

Nedjelko och Princip förhördes sedan av polisen och till slut angav de alla sina medhjälpare. Trifko Grabez, Danilo Ilic, Vaso Cubrilovic, Cvijetko Popovic, Misko Jovanovic, Veljko Cubrilovic och Muhamed Mehmedbasic. Den sistnämnde lyckades fly till Serbien och tillfångatogs aldrig. När polisen i sin tur för hörde dessa personer påstod många av dem att tre män från Serbien, Dragutin Dimitrivic, Milan Ciganovic och Voja Tankosic hade planerat hela komplotten.

Den 23 Juli 1914 krävde den Österrikiska regeringen att dessa män skulle utlämnas, men två dagar senare kom beskedet från Serbiens
Premiärminister att det inte kommer att ske någon utlämning till Österrike på grund av att det i så fall skulle strida mot Serbiens konstitution och laga...