Det gnisslade när de öppnade grinden. De gick långsamt in och trevade med händer och fötter för att inte snubbla eller stöta i något. Alla tre gick tätt bakom varandra och de tvekade om det här verkligen var en bra ide. Nattens mörker märktes nu tydligt och månen lyste svagt. Linus skakade av kylan och snabbade på stegen. Han tog sin tre år yngre syster i handen och bad sin storebror att snabba på. Robert fnös och ökade stegen. 17åriga Robert var äldst av syskonen och det var han som gick före sin 14åriga lillebror. Kyrkogården kändes så mycket mer skrämmande nu på natten med det vita kyrktornet och skogen som låg strax bakom. Robert visste att kyrkogården var förbjudet område på natten eftersom människor och speciellt barn försvann spårlöst nattetid. Men han kunde ju inte vända om nu?! Robert som alla tyckte var så modig och vuxen kände nu hur pulsen gick upp och handsvetten kom. Robert hade bara varit mörkrädd när han var liten men nu kände han hur samma skrämmande känsla kom tillbaka. Om han bara tagit den vanliga vägen hem genom parken där gatlyktorna lös upp hela vägen så hade han, Malin och Linus sluppit vandra omkring på kyrkogården mitt i natten. Men Robert skulle tvunget gå över kyrkogården för att spara tid. Robert hade tidigare samma kväll passat sina syskon. Robert hade tagit dem till David som var Roberts bästa vän. David hade en lillasyster som Malin hade lekt med hela kvällen. Men Linus hade mest suttit framför teven och tjatat om när de skulle gå hem. Robert hade lovat deras föräldrar att de skulle vara hemma hela kvällen och att dom skulle sova när de kom hem från nattskiftet. Nu hade klockan blivit mycket och alla tre ökade takten. Plötsligt så kände Robert en hand på sitt ben och han var nära på att skrika men när han såg vad det var så lugnade han ner sig. Det var Malin som hade släppt Linus hand och nu stod hon och tittad e på Robert. Trots att det var så mörkt att man knappt såg en meter framför sig så såg Robert att Malin grät. Stora tårar rullade ner för Malins runda kinder och hon tog tag i Roberts arm. Robert skämdes och kände skuld över att lett Linus och Malin in på en kyrkogård mitt i natten. Det enda Robert hade i tanke när han öppnade grinden till kyrkogården var att komma hem före sina föräldrar. Om dom fick veta att Robert var ute och vandrade med sina syskon på en kyrkogård mitt i natten skulle skällsord och bestraffningar bara hagla över honom. Han tog Malin i handen och försäkrade sig både henne och Linus om att de snart var hemma och att inga barn någonsin försvunnit. Även Robert kände sig bättre till mods efter vad han sagt. De gick vidare och när de nästan hade gått hela vägen över kyrkogården och såg gatlyktorna på håll så märkte Robert att Linus var borta. Han stannade tvärt och såg sig om efter Linus. Är han inte såg Linus eller något över huvud taget så började han ropa efter honom. Malin ropade också men ingen av dem fick något svar. Robert kände nu hur handsvetten och pulsen kom tillbaka. Tänk om han snubblat och slagit huvudet i en sten eller att vilda djur tagit honom. Robert ropade tills han blev hes men fick fortfarande inget svar. Om bara hans mamma eller pappa varit här tänkte Robert. De hade vetat vad man skulle göra. Efter en stunds meningslöst letande och skrikande så gav Robert upp. Han beslutar sig för att at med Malin hem och sedan berätta för deras föräldrar vad som hänt. Robert och Malin skyndade hem och i dörren möter de deras föräldrar och Linus! Robert blev helt förlamad men när han såg Linus så sprang han fram och gav sin lillebror en kram.
Dagen efter del lilla äventyret så mådde alla bra. Det visade sig att Linus bara hade gått i förväg och väl hemma väntade deras föräldrar. De hade blivit väldigt or...
