Konflikt - Nordirland

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ur Svenska Dagbladet – 2006-02-26:
Ovanliga gatustrider i Dublin
Irländsk kravallpolis och IRA-anhängare drabbade i dag samman i centrala Dublin. I scener som annars bara förekommer på andra sidan gränsen till Nordirland haglade flaskor, gatstenar och fyrverkerier över citystråket O''''Connell Street.


KONFLIKT

På engelska kallas den mest intensiva tiden av konflikten i Nordirland för ”The Troubles”, men problem finns det fortfarande. Konflikten verkar på utsidan vara en religiös konflikt eftersom det är protestanter, som vill tillhöra Storbritannien och katoliker, vilka helst ser en återförening med Irland, som till synes hyser mest agg mot varandra. Tvisten har dock andra grunder också, t.ex. inom politiken.

Uppdelningen
Irland blev en självständig republik 1921 och dess 32 grevskap blev uppdelade på det sättet att sex av dem kom att tillhöra Storbritannien och resten Irland. Irish Republican Army, IRA, motsatte sig detta och en väpnad kamp var igång. Flera grupper säger sig utgöra IRA men den största av dessa, det paramilitära provisoriska IRA, innehar oftast beteckningen. Delningen av republiken innebar att majoriteten av Nordirlands invånare var protestanter vilket var en grund till konflikten. Efter andra världskriget följde en tid av god ekonomi och i Nordirland blev det lättare för katoliker att få jobb. Den brittiska regeringen satsade på bättre utbildning för alla, men samhället var delat. Protestanterna och katolikerna förlitade sig på sina religioner och hade inte mycket kontakt.
1967 bildades NICRA, en fredlig medborgarrättsrörelse, som invände mot diskrimineringen av den katolska befolkningen och krävde jämlik behandling med protestanterna. Den är gruppen brydde sig inte om ett enat Irland utan ville ha en förändring av det befintliga systemet. Protestanterna kände sig hotade av detta vilket ledde till våldsamma sammandrabbningar mellan de olika sidorna sommaren 1969. Brittiska trupper skickades för att lugna ner situationen och de välkomnades även av katoliker i början. När deras intention att neutralisera IRA kom fram förändrades synen på de brittiska soldaterna och stödet för IRA ökade. De följande åren fängslades hundratals misstänkta IRA terrorister utan rättegång och IRA svarade med bombningar av protestantiska mål. Det var vid denna tidpunkt för sent för att genomföra de reformer som både NICRA och det socialdemokratiska partiet SDLP hade krävt. Missnöjet fanns fortfarande hos katolikerna trots försöken att gå deras önskningar till möta.
1972 inträffade det som vi idag kallar ”Bloody Sunday”, eller ”Blodiga söndagen” som det blir på svenska. Den 30 januari besköt brittiska trupper en grupp demonstranter vid en medborgarrättsmarsch. 13 personer dödades och detta ledde senare till att den nordirländska regeringen avgick och brittisk styre startade. Samtidigt som IRA fortsatte med bombdåden försämrades ekonomin i Nordirland, både på grund av konflikten och även en dålig period i industrin. Landet blev allt mer beroende av stöd från den brittiska regeringen.
I slutet av 80- och början av 90-talet sa många att konflikten endast kunde lösas med hjälp av politiska diskussioner. Ett framsteg i detta gjordes i december 1993 när Irland och Storbritannien förklarade att det brittiska styret kunde upphöra om Nordirlands befolkning ville det. Året därpå utlyste IRA vapenvila vilket ledde till att dess (åtminstone allmänt sett) politiska gren, Sinn Fein, kunde bjudas in till fredsförhandlingarna. De hemliga överläggningarna mellan konflikternas parter banade väg för den process som ledde fram till 1998 års fredsavtal. Detta kallas ”Good Friday Agreement” och skrevs på den 10 april. Avtalet beskriver Nordirlands rätt till begränsat självstyre med ett valt parlament och invånarna godkände det. Avtalet löste inte allt och självstyret fungerade bara då och då vilket gjorde så att London år 2002 återtog kontrollen över provinsen på obestämd tid. ”Good Friday Agreement” har svårt att fungera på grund av den misstro som råder mellan katoliker och protestanter, men minst en god utveckling har skett. I juli förra året meddelade IRA att de lägger ner vapnen för gott och fortsätter sin kamp på fredliga sätt. Storbritannien svarade med att minska sina styrkor till 9 200 man, detta jämfört med 30 000 år 1998. Konflikten är inte över, men våldet har minskat och samhället har normaliserats något.

Åsikter
Även om konflikten inte är så intensiv som förr tycker jag att det är mycket som pekar på att den är en av dagens mest betydelsefulla tvister. Artikeln som jag har läst visar att IRA: s medlemmar tar den våldsamma kampen i sina egna händer trots att den officiellt är över och att kampen till och med sträcker sig över landets gränser. Att en konflikt kan röra så mycket annat än det som den från början gjorde är någonting som jag tycker är viktigt att ta upp. Det som har hänt går väldigt långt tillbaka i tiden när den engelska kungen Henrik VIII bröt med Rom och utropade sig till den engelska kyrkans överhuvud. Allt annat än den protestantiska läran förbjöds och katolska egendomar konfiskerades. Katolikerna har därför stöd från historian om att de har rätt, att de verkligen har diskriminerats. Men är detta verkligen en godtaglig anledning till att en meningsskiljaktighet har utvecklats till en närapå avsky de olika religionerna emellan. Nej, enligt mig är det verkligen inte det och det är därför jag är av den tanken att detta är viktigt i dagens samhälle för att verkligen visa hur någonting kan gå så snett. Religion är en av de mest känsliga frågorna i dagens samhälle. Om man tar t.ex. frågan om Muhammedkarikatyrerna som fått en enormt mediebevakning. Teckningarna skulle inte ha betytt så mycket om det inte vore för den saken att de föreställer en andligvägledare för folk, en person som har en väldigt stor mening för dem. Det jag vill säga är att religion ligger nära oss alla, man måste ha någonting att tro på. Många idag säger sig vara ateister vilket betyder att man inte godtar att det finns någon gud eller gudar. Jag tror att en gud bara är en symbol för vad man tror på och även om ateister säger sig vara icke troende så finns det alltid någon gång man förlitar sig på en högre makt. Just därför tror jag att Nordirlandskonflikten har blivit så viktig i vårat samhälle liksom det är i de flesta religionsfrågor.
Att kunna påverka ett samhälle som individ är nästan omöjligt. Om flera individer delar samma synsätt är det däremot en helt annan sak. En omröstning eller namninsamling är då vad som skulle väcka mest stöd hos allmänheten. I just den här frågan vet jag inte riktigt vad som skulle fungera bäst eftersom saker och ting börjar lugna ner sig där borta. Folkomröstning är det som fungerat bra i Nordirland förut så på det sättet får folket vara med att påverka landets framtid vilket jag tycker är rättvist. Bara för att man är katolik så vill man inte tillhöra Irland och tvärtom med protestanter. Religionsskillnaden i befolkning minskar dessutom, p.g.a. katolikernas inställning till preventivmedel, vilket gör en röstning ännu mer rättvis enligt mig. Alla har rätt till en åsikt och borde därför få uttrycka den!


Möjlighet
Detta startade långt tillbaka i tiden och eftersom samhället var uppbyggt på ett helt annat sätt än idag är det väldigt svårt att komma tillbaka till ursprungspunkten. Som jag skrev tidigare börjar det trappa ner och röstning är därför det enklaste alternativet enligt mig. Sen får man ju se vad som händer i framtiden, för lika lång tid som det har att ha kommit till den här punkten i konflikten kommer det säkert ta att få ett normalt, fungerande samhälle igen.