konflikten på Nordirland

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Konflikten på Nordirland har rötter ända bak i 1600-talet och har både religösa, politiska, ekonomiska och sociala orsaker.

För flera hundra år sedan gick England över till protestantismen. För att förhindra att irländarna gick över till Englands katolska fiender i Europa, lät engelsmännen ett stort antal protestanter bosätta sig på Nordirland.
Alla irländare fråntogs sin mark och alla rättigheter, allt motstånd bestraffades.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet växte den irländska självständighetsrörelsen. Katolikerna ville inte längre vara union med England utan styra själv. England gick då med på begränsat självstyre, men protestanterna som var bosatta på Nordirland ville fortsätta att tillhöra England.

Därför upprättades 1922 två parlament, ett för den sydliga delen, som idag är det självständiga Irland. Och ett för den nordliga delen, som förblev union med England. Nu när Irland var delat lät England Nordirland till större del styra själv, och p.g.a. sin majoritet fortsatte protestanterna att styra på Nordirland. Katolikerna utestängdes nästan helt ifrån allt ekonomiskt och politiskt inflytande.

Under 1960-talet växte en katolsk medborgarrörelse fram, som med fredliga medel ville göra det bättre för katolikerna. Protestanterna kände sig och sin styrande ställning hotad och lät halvmilitära grupper gå till anfall. Och i jakten på den katolska medborgarrörelsen (IRA) skakades och dödades många katoliker. Medborgarrörelsen (IRA) som tidiga...