Älskad

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

”Jävlar vilken bra film,” sa Peter energiskt och flinade som en dåre när vi var på väg hem. Jag nickade uttråkat.
”Mm,” sa jag utan att ändra ansiktsuttryck och började gå. Enligt min åsikt hade filmen sugit så enormt mycket att det var knappt att jag klarade av att se den. Och det är ju inte ett gott tecken eller hur?
”Va inte så tråkig Rasmus, filmen var ju skitbra.” Idiot, tänkte jag tyst för mig själv.
”Mm,” sa jag igen och ökade farten.
”Äh, du är bara avundsjuk på att jag fick sitta bredvid värsta tjejen. Medan du fick sitta bredvid en gammal kärring som satt och dreglade över dig.” Han skrattade så att han fick kramp i magen och var tvungen att stanna. ”Erkänn Rasmus.”
”Kärringen var fan snyggare än den där fula brunetten,” sa jag irriterat utan att vänta på Peter.
”Rasmus vänta på mig,” skrek han efter att kommit över sitt skrattanfall och sprang förbi mig. Jag suckade trött. Ibland var verkligen Peter en ”pain in the ass”, men det var ju inget jag kunde säga högt. Så plötsligt stannade han, och jag gick sakta ikapp honom. Orkade inte gå snabbt. Filmen hade verkligen tagit alla mina krafter.
”Vad är det nu då Peter, varför är du så stel.” Jag puttade försiktigt honom i sidan, men han reagerade inte. Vad var det nu?
”Mm, jag känner mig lite upprymd bara,” sa han ironiskt och småskrattade hest.
”Jaha, varför då,” sa jag uttråkad. Peter var så himla konstig ibland.
”Kolla vem som går där bort. Helt ensam.” Han pekade på en kille som gick snabbt för sig själv.
”Jimmy? Men, men det är ju Jimmy,” stammade jag glatt och log. Hjärtat dunkande snabbt i mitt bröst. Han var verkligen för söt.
”VA!” Skrek Peter. ”Varför i helvete ler du för?” Jag tittade på Peter och kom på mig själv. Det var inte läge att le, inte nu i alla fall.
”Åh, han är så äcklig. Den enda homosexuella killen i stan,” sa jag och flinande halvt. Peter tittade på honom och nickade sedan medstämmande.
”Men kolla, nu har han de där kläderna igen,” sa han och stirrade på Jimmy. ”Har inte vi sagt till honom att han inte får använda dem?” Jag granskade Jimmy noga och jag visste att jag var tvungen att göra det. Jag var tvungen att dölja mina inre känslor, som alltid. Spela rollen som den coola, spela rollen som är min raka motsats.
”Men vad kan man förvänta sig av ett homo,” sa jag spyfärdigt. ”Han lär sig aldrig. Hur många lektioner har han fått egentligen?”
”Öh.” Peter kliande sig på huvudet. ”Vad sjutton, så långt kan inte jag räkna.” Jag skrattade svagt. Peter var ganska kul ibland, men just nu kände jag inte för att skratta, snarare att få gråta.
”Nej, du har aldrig varit något vidare i matte, eller i nåt annat ämne.” Jag flinade snett.
”Va! Nu tycker jag att du är elak mot mig,” sa han barnsligt och la armarna i kors och vände sig om, inombords skrattade han.
”Sorry,” skrattade jag. ”Men är det ju sant Peter. Du är inge bra på matte, och det har du aldrig varit.”
”VA!” Skrek Peter argt, men flinade när han såg mitt a...