Fridens Dal

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Solens första värmande strålar har klättrat den långa vägen upp för den skogsklädda Midnattsbacken och visar sitt strålande ansikte för landskapet på andra sidan, med skinande leende värmer dess blick de höga granarna och bjuder smådjuren att vakna till den nya gryningen. Den ståtliga tallen teser sig över sina kamrater och möter den ljusa morgonsolen med en nöjd, lysande grön tacksamhet. Solens klara syn når det hav av vajande säd och tar sig fort över till den lilla röda stugan på andra sidan den sädesrika åkern.

Den vackra stugan ligger på toppen av den kullen som markerar dalens slut och återspeglar solens varma stålar, denna klara gåva gör att den lilla stugan lyser av stolthet. De varma strålarna har väckt skogens invånare som nu påbörjar en ny dag, fåglarna börjar sjunga, gnagarna rör på sig, och de få människor som råkar vara i skogen just nu kan höra livets vackra ord genom alla de själar som har sitt hem i skogen.

Den svala morgonbrisen sveper över det nyvakna landskapet och viskar sina tysta ord till dem som är villiga att lyssna, den böjer mjukt det daggfuktiga gräset och låter björkens löv överröstar vindens sång med sitt mjuka prasslande. Åkern rör sig i svallande vågor som på ett oändligt hav där vattnet mjukt rullar fram i stora vågor. Brisen för med sig en svag doft av granskog och mogna sädesängar. Den ljumma luften sprider sig runt trädens åldersstigna stam...