Bokrecension: Pojken som kallades

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har läst boken ”Pojken som kallades Det”. Det är en självbiografi skriven av Dave Pelzer. Boken handlar om en helt vanligt pojke som bor i en helt vanlig familj, på utsidan i alla fall. I verkligheten så blir han brutalt misshandlad och utstött av sin egen mamma och tre av hans fyra syskon. Hans pappa orkar inte längre gå emot sin fru och börjar bara jobba och dricka mer så han slipper tänka på eländet.
När David var liten, yngre än 4 år, så hade dom den perfekta familjen. Varje helg åkte dom på picknick och lekte i parken. Hans mamma älskade att laga mat åt sin älskade man och sina älskade barn och hon höll det alltid snyggt i huset, och hon gillade det. Helt plötsligt så ändrades allt det där, det började med att hon inte ens klädde på sig på morgonen, hon gick runt i morgonrock hela dagen, hon började dricka mera och efter ett tag så började hon även trakassera David, men hon fortsatte att vara snäll mot de andra barnen. David blev helt utstöt från familjen, han fick inte ens sova i huset längre, han fick heller inte mat varje kväll, bara om han klarat av att göra alla sysslor exakt som hon sagt åt honom att göra, inte alltid då heller..
David utsätts för så otroligt mycket hemska saker. Helt ärligt så kan jag inte ens berätta om dom utan at få tårar i ögonen. Jag fattar verkligen inte hur man ens kan tänka tanken att göra så mot sitt egna barn utan att må dåligt av det, det är helt ofattbart för min del.

Boken är skriven ur Davids synvinkel och man får veta vad han tänkte på i olika situationer, vilket gör boken ännu mera fängslande. När jag läste boken var det svårt för mig att lägga ifrån mig den, den var så otroligt spännande och gripande och man ville bara fortsätta läsa för att få veta om det löste sig för honom. Och på nått sätt kändes det som att man inte ville lämna honom, kändes på något sätt som att om man stannade kvar och läste så gick det inte lika illa för honom, låter nog otroligt konstigt men det var så de kändes, man var så inne i boken att det kändes som att man var där.

Jag vill inte berätta allt för mycket om boken för jag tycker att du ska ta och läsa den, om du nu inte redan har gjort det, för ”Pojken som...