Min käraste bords granne.

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag gick till skolan med lätta steg, allt hade känts så bra i fredags. Det hade känts rent ut sagt underbart. Jag var kär igen och den här gången kände jag att inte bara var en liten förälskelse som skulle gå över lika fort som den kom.
Nej den här gången var det kärlek, det var kärlek med pirr i magen med darriga ben och söta drömmar.
Fast han vet ju förstås inte om mina känslor, med det skulle bli ändring på.
Jag kollade på klockan och såg till min förskräckelse att mina drömmar hade saktat ner min takt och att jag var försenad.

När jag kom inrusande i klassrummet efter min snabba rusch, så drog jag med gammal vana ”förlåt att jag är försenad, min mamma är sjuk” och satte mej ner i bänken bredvid en av mina bästa kompisar som log stort.
-hur är det med din mamma? Viskade hon, med ett leende
-Äh håll käften, sa jag och sprakade henne på smalbenet och vände uppmärksamheten mot våran lärare.
Det var en fruktansvärt tråkig lektion, jag kunde inte hålla fokus på vad våran lärare hade att säga utan försvann snabbt bort i drömmarnas värld.
-Frida kan du svara på det ? Frida ?
-AJ. Jag fick en hård spark på smalbenet av Ida som pekade på läraren. Åhnej jag hade blivit utvald att svara på en av hennes menlinglösa frågor, jag som inte hade en aning om vad vi pratade om.
-Förlåt men kan du ta om frågan, jag hörde inte. frågade jag och log mitt smörigaste leende.
-Visst kan jag det, men jag vill bara informera dej om att på mina lektioner så är vi uppmärksamma och sitter inte och tänker på pojkar.
-nej självklart inte, svarade jag och kände hur mitt ansikte började ändra färg.
-Bra, och frågan är hur många kylskåp behöver… RING. Precis när hon skulle ställa frågan så ringde det ut, jag tackade gud och tog min saker och kastade mej mot dörren ut i det fria.

När jag kommit en bit så sprang Jonny ikapp mej, han började knuffa på mej.
-men lägg ner, fräste jag när han hållit på ett tag och blivit riktigt dryg .
-men ojoj tål du inte nått eller, eller du kanske bara har pms din fulfan , sa han och gick skrattande därifrån .
Jag vet att jag inte ska ta åt mej när han säger så där, att jag bara ska skita i honom, det har Ida förklarat för mej många gånger. Men det går inte att låta bli att känna sej ful och äcklig efter ett möte med Johnny. Han vet verkligen hur man förstör nåns dag.
Jag gick vidare med mycket mindre självförtroende och tyngre steg till skåpet. Där Ida såg att nått var fel.
-hur är det har det hänt nått ?
– har haft möte med Johnny, viskade jag lite surt och böjde mej ner för att ta fram mina saker.
–åhå , Frida du ska inte ta åt dej , sa hon och suckade och gav mej en klapp på ryggen.
Jag svarade nått obetydligt till svar och började rota bland mina grejer. Få se, vad har vi sen; engelska. Som jag hade längtat efter den lektionen. Hela helgen hade varit en lång längtan, men det kändes dock inte lika roligt längre. Vi har engelska med A . Och i A går han, han med stort H.
Jag kände mej riktigt nere när jag tog mina engelska böcker och började traska till engelska salen. Jag kände mej ful och äcklig när jag satte mej längst bak i klassrummet.
Men då hände det mest underbara som kunde hända. Han, ja han med stort H satte sej bredvid mej och log.
Jag log tillbaka och trodde att det var ett stort skämt,att han snart skulle rynka på näsan och skrika ut till alla att jag veklingen var så ful som det sades. Men han satt kvar och han skrek inte.
Så såg jag en lapp som låg framför mej jag kollade på den, det stod till Frida med stora bockstäver. Jag kollade för säkerhetens skulle runt omkring mej, ...