Film baserad på böcker

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag har idag tänkt att informera er lite om marknadsföring av litteraturen och då specialiserat mig på framgångsrika filmer som ges ut på böcker! Lämpligen tänkte jag inleda med ett citat som Martin Luther King bergis aldrig har sagt, men däremot den svenska biografen SF, och det här citat ska då definiera den röda tråden i mitt tal:
"film ska ses på bio"

När filmen kom för jättelänge sedan, närmare bestämt 1895, var det nog många som vanligtvis sysselsatte sig med att läsa böcker, åka häst och vagn samt kämpa och slita för att överleva dagen. Men detta skulle det givetvis snart bli på ändring på! Ungefär 10 år senare, som en tsunami, stormade filmen in på alla, då nybyggda, biografer, drive-in´s och inom en snar framtid även in i teveapparatterna i de flesta vardagsrum.

1907 fick även filmen en egen stad som fick heta Hollywood.
Dom som flyttade dit ville tjäna pengar på att ge folket vad de vill ha, nämligen "bra" film! Även kallat kvalitetsunderhållning, rörliga bilder och rörande känslor. Ett mer eller mindre interaktivt äventyr som tilltalade alla, stora som små, gamla som unga. Det var då alltså början på de amerikanska snyftfilmerna, splatterfilmerna och dramakomedierna.

Alla dom här filmerna skapade en mängd kändisar, stjärnor och idoler. Främst för den stenhårda "face-kontrollen" på skådespelare. Var man inte snygg fick man helt enkelt skylla sig själv. Detta var givetvis en del av marknadsföringen, för Hollywood hade förstått att ingen egentligen ville titta på fula människor.
Något annat som fick ett stort genombrott inom filmen var ljudet!
För från början var det bara stumfilmer som hade visats, då ackompanjerat med lite vacker pianomusik. Ljudfilmerna ställde nu ännu högre krav på skådespelarna, de var nu även tvungna att kunna prata.

Efter detta fanns det ingen återvändo! Filmen utvecklades med en rasande fart, nu var möjligheterna obegränsade och ingen visste riktigt var det skulle sluta! Men vad mänskligheten inte visste var att Hollywood lurade på något som de trodde skulle dra in ännu mer pengar.

För helt plötsligt, helt utan förvarning dök det upp något nytt på marknaden. Det var liksom papper, med bokstäver på, som formade ord. Som man kunde läsa och förstå. Pappersarken satt ihop i kronologisk ordning och på framsidan stod titeln på någon kommersiell film. De kallade den "en filmbaserad bok". Det var som en bok fast som en film, fast inte alls.

Jag kan tänkta mig att detta då är väldigt svårt för er att förstå. Jag trodde knappt på det själv. Men för att bevisa att jag inte ljuger har jag tagit med mig ett livs levande bevis. Batman forever.
Och här ser man att det står "based on screenplay written by.. "

Man hade ju tidigare hört talas om filmer som var baserade på böcker, men det var väl ingen som brydde sig om böcker längre, och det var väl heller ingen som brydde sig om att böckerna faktiskt var bättre än själva filmen. För böcker var tråkiga tyckte tv-generationen. Varför läsa en bok när man kunde se den på film? Och det var just den här inställningen som gjorde att Hollywoods marknadsföringsdrag vände upp och ner på folks verklighetsuppfattning. Film på bok gick liksom inte. Och var man tvungen att börja läsa böcker nu? Var dom här böckerna också bättre än filmerna? Var Brad Pitt lika snygg i "Fight Club" - boken, som i "Fight Club" - filmen? Så många frågor, men inte speciellt många svar. Förvirringen var därför väldigt stor.

Den svenska "filmbaserad bok" som fått mest uppmärksamhet är Fucking Åmål. För en helt vanlig vacker dag kom Fucking Åmål på bok! Flickorna i de yngre tonåren och pojkarna med medelålderskris jublande av upphetsning. Äntligen kunde man uppleva allt som Lukas Moodysson försökte förmedla, fast i pappersform! Och vad var det Elin sa, egentligen? Nu var det fritt fram att läsa i sin egen takt.
Trodde man i alla fall.
Men hur bra var den boken på en skala?

För att ni ska slippa tänka själva har jag sammanställt det här i ett simpe...