Sachsenhausen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I oktober åkte alla nior på Bjärnum skola till Sachsenhausen i Tyskland ett koncentrationsläger norr om Berlin. I början av resan träffade vi vår guide Tommy som var med oss hela resan. Väl framme i Sachsenhausen börjar Tommy berätta mer om detta koncentrationsläger och vi lyssnade med öron stora som elefanterna.

En dryg resa
Det är en tidig morgon den 11 oktober och min armbandsklocka står på tjugo minuter över fyra, vilket innebär att bussen ska köra om fem minuter.
Bussens starka lampor bryter det oändliga mörkret och gör att man kan se vart man går.
Med långsamma steg går jag mot bussen för trött för att ens tänka på att gå snabbare. Jag lägger min blåsvarta ryggsäck i bussens bagageutrymme och går in i bussen där de flesta sitter och halvsover.
Fem minuter går som smör i solsken och bussens motor startade och det bär av mot Sachsenhausen, ett koncentrationsläger norr om Berlin.
Ett koncentrationsläger är ett samlingsområde för kulturella och religiösa eller andra grupper. Dessa läger var först och främst till för att döda de som hade transporterats dit eller för att utnyttja dem till att arbeta. De kunde också bara förvara dem så att de inte skulle stödja fienden. (sv.wikipedia.org)
Vi åker buss i något som känns som en evighet och när vi äntligen kommer fram är det dags för nästa färdmedel, båt.
Båtresan går förhållandevis snabbt men sedan var det åter igen dags för buss, men denna gången är resan inte så lång innan vi åter gör stopp. Vi stannar vid en restaurang för att stilla vår hunger.

Restaurang i kungligt stuk
När vi går in genom de stora, avlånga glasdörrarna ser jag mig omkring och jag blir minst sagt chockad, men på ett positivt sätt. Utanpå ser restaurangen ut som ett vanligt hotell men när vi passerar dörrarna känner jag mig kunglig.
Jag kan nästan se den röda mattan framför mig.
Väggarna är målade i gammeldags vit och likaså de två trapporna med svarta räcken som delar upp sig längre in i rummet.
Vi går in bakom trapporna och mot restaurangen. Växter hänger fint och prydligt från taket och gör att det blir en mysig stämning när vi äter Spagetti Bolognese.
När vi fått i oss mat för dagen så bär det av mot Sachsenhausen.

Hjärtskärande historia
Väl framme i Sachsenhausen välkomnas vi med texten som är skriven i stora, svarta bokstäver ”Gedenkstätte und museum”. Muren som denna texten är skriven på ska symbolisera fångenskapen under andra världskriget.
Vi går in med vår guide Tommy som visar oss en sorts prototyp av hur lägret såg ut innan. Det var en bra början på våran tur för det fångade intresset hos de flesta av oss.
Sedan går vi vidare längs muren som hade varit ett hinder för oskyldiga människor att ta sig ut. Där berättar Tommy sanningen bakom lägret. De få som tidigare hade skrattat åt det hemska som hände 1939 började nu förstå innebörden och blev allvarliga.
Tommy berättar om hur fångar fördes hit med lastbilar och om hur de fick springa på stället medan de tyska soldaterna berättade vilka regler som gällde.
- Slutade någon prata fick de piskan på sig omedelbart, tillägger Tommy.
Jag hör kamraternas tysta mummel och vindens sus, annars är det lika tyst som när klockorna ska till att ringa i kyrkan.
- Men varför tog soldaterna just judarna till fånga? frågar Jonatan Svensson förvånad och bryter tystnaden.
Med vänligt bemötande besvarar guiden hans fråga. Tommy var en väldigt pratglad man, så för att sammanfatta det hela sa han:
– ”Judarna var de som hade mest förmögenhet av ”människoraserna” så nazisterna ansåg att de var ett dåligt folkslag.”

Arbeit Macht Frei
En kort promenad till och vi är framme vid ingången till lägret. Där möts vi av en grind med texten ”Arbeit Macht Frei”. Jag känner nästan att jag dras tillbaka i tiden och ser hur illa dessa fångar behandlas.
Över den grinden finns en klocka som står blickstilla på sju minuter över tolv, vilket alla lade märke till ögonblickligen. ”Varför står den där? Vad hände då? Varför har man placerat klockan just där?” Och liknande frågor flög fram ur munnen på de flesta av oss. Till slut fick lärarna tyst på oss och Tommy fick chansen att förklara hur det var.
- 1945 klockan sju minuter över tolv släpptes fångarna från lägret. Klockan står kvar här för att man ska minnas hur det var och hedra de 200´000 människor som mist sitt liv här, säger Tommy.
Många frågor ställs igen som i princip var samma fråga men som är formulerad på olika sätt.
Varför gick alla dessa människor med på att transporteras bort från deras hem?
Svaret på det var ganska självklart men inte tänker vi på det. Det var mycket arbetslöshet innan kriget satte igång, närmare 25 % av norra Tyskland levde med arbetslöshet. Hitler kom och skapade jobb, bra bostäder och lägre skatt. Han höll föredrag och sade om ni kommer med mig ska ni att få arbete och bostad.
Folket såg bara de positiva sakerna, ingen ville se problemen i livet längre utan de accepterade det.
Enligt mig så finns det inget positivt som inte följs av något negativt. Samtidigt förstår jag människornas förtvivlan. De levde under hård press och allt de ville, var att arbeta för att skaffa pengar och slippa utlämna sig åt slumpen.
När det väl kom till kritan visade det sig att någon hade kommit med en lögn, Hitler var skurken. Folket torterades med alla sorters påhitt och medel.

Obegripliga torteringsmetoder
Fångarna som transporterades hit fick trots allt arbete, men långt ifrån det de hade väntat sig. Livet blev svårare att leva, många dog av olika anledningar och ofta var det någon som stod dem nära. Det kunde bero på svält, utmattning på grund av det ofattbart hårda tvångsarbetet, tortyr, sjukdomar och de avrättningar som skedde. (home.swipnet.se)
Några av dessa metoder kan man se på det som finns kvar av lägret än idag som museet har bevarat och byggt upp i modern tid. Vår guide Tommy säger också att vi ska ta på oss arkeologiska ögon och då ser vi också mer som tyder på att detta har hänt. Vi ser till exempel på gräsplätten framför oss att på några ställen är gräset grönare, det var där de hällde ut avföringen. Ett annat exempel ser vi längre fram, fast ett mer tydligt exempel. Vi stannar framför ett antal rektanglar med olika underlag i varje rektangel, från gräs till asfalt. Det var här folket fick springa varje dag för att prova skor som skomakare gjort, de skulle se om skorna skulle hålla för de soldater som skulle ut i kriget. Fångarna fick springa sex till sju timmar om dagen och ibland mer och de fick aldrig vila.
Fångarna blev långsamt dödade. De kunde till exempel hissas upp på en pelare med händerna bakbundna bakom ryggen. Ett annat exempel var när tjugo personer tvingades in i en litet utrymme på 2*4 meter och där fick de vara i någon vecka. Jag kan tänka mig hur luften blir mer kvav för varje minut som går och detta gjorde Hitler och hans armé bara för nöjes skull, enligt min åsikt.
Judar, homosexuella, bibelläsare och de som Hitler ansåg vara ett dåligt folkslag levde ett liv som ej var värt att få. Dessa tusentals oskyldiga människor som dödats, tänk så lyckliga de kunde ha blivit.
- Det är sinnessjukt, säger Cathrin Lindstrand i 9d och det var inte många som sa emot.
Vi går en stund till tills vi kommer fram till ett skjul med stockar inuti. Det var här det skedde ”snällare” avrättningar, det vill säga att de dödades med en gång.
De sattes fast med huvud och ben i en lucka som sedan sträcktes ut i det skjulet som nu står framför oss. Fyra soldater stod uppradade en bit bort med ett varsitt gevär, de sköt ett skott var och sedan var det över.
Stockarna som var placerade inuti skjulet var till för att inte kulorna från gevären skulle studsa tillbaka när soldaterna sköt.
Folket fick lida i 6 långa år innan de till slut släpptes ut i det fria år 1945.

Gaskammare ”duscharna”
Mot slutet av den guidade turen kom vi fram till gaskammaren som nog de allra flesta har hört talas om. Det är en ganska liten vit byggnad med en brun trädörr. Jag trodde jag visste mycket om det men när Tommy nu berättar om vad som hade hänt och vad fångarna egentligen trodde att det var, så kände jag mig inte allmänbildad.
Soldaterna hade talat om för fångarna att det fanns duschar en bit bort och de hade troligtvis blivit glada. Tänk att få duscha efter lång tids arbete. Hade tyskarna ångrat sig, tänkte judarna och de andra folkslagen.
De följde efter soldaterna in i denna byggnad och stängde dörren efter dem.
Där var mycket riktigt duschar men inte kom det vatten från dem, det kom en speciell gas som man inte kunde undvika. Här ...