Martin Luther
11120 visningar
uppladdat: 2007-05-09
uppladdat: 2007-05-09
Inactive member
Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare.
Kommentera arbete
Många andra var också rädda för att hamna i Helvetet. Kyrkan hade länge kunnat ge ”befrielse” eller avlat från tiden i denna, och nu började kyrkan sälja ut ”befrielsen” i form av avlatsbrev. För pengar kunde man köpa sig fri från speciellt antal år i skärselden.
Att få folk till att betala pengar för att slippa Helvetet var ett smart drag efter som påven behövde pengar. Han skulle nämligen bygga en enorm kyrka – Petruskyrkan, i Rom. I hela Europa samlade man in pengar med mottot : ”Så snart din slant i kistan klingar, sig själen ur skärselden svingar”. Martin Luther ogillade dock starkt denna utnyttjning av Helvetets kraft och han kunde inte förstå att folk lät sig luras så, så år 1517, den 31 oktober, spikade Martin Luther upp 95 teser på Wittenbergs kyrkdörr. Tes nr 32 lyder: ”De, som menar sig på grund av sina avlatsbrev kunna vara vissa om saligheten, de skall vara evigt fördömda, de och deras läromästare. Luthers mål med detta var inte att splittra kyrkan utan att skapa en debatt om avlaten. Hans teser blev omtyckta av många och med den nya boktryckarkonsten spreds de snabbt över hela Tyskland, ryktet om honom nådde efter en tid också till Rom och Luther förstod snart att han hade satt igång något stort.
Luther mötte påvens representant, Eck, i Leipzig. De diskuterade avlat och skärseld, men framför allt, påvedömet. Eck ansåg att påven var för mer än alla andra och han, kyrkans ledare borde, om någon, veta och få bestämma om vad som var rätt kristen tro. Luther svarade honom dock att påven minsann inte var för mer än någon annan präst. Denna åsikt gillade inte Eck, han rapporterade för påven och Luther anade vad som var att vänta. Hundra år tidigare hade nämligen ett kyrkomöte dömt Jan Hus i Prag att brännas på bål. Eck och påven ansåg nog att Luther var en likadan kättare. Luther tyckte däremot att han gjort rätt, han försvarade sina tankar med påståenden som: ”Det finns ingen skillnad på en präst och en döpt kristen”, ”Vin och bröd förvandlas inte till Jesus blod och kropp under nattvarden”, ”Gud har inte sagt att kyrkan ska ha makt över furstarna”. Luther gick till och med så långt som att misstänka påven för att vara den Antikrist som skulle komma vid tidens slut.
Detta gillade påven självklart inte och han skickade ett brev till Luther där det stod: ”Tag tillbaka allt, annars blir du bannlyst. Du får 60 dagars frist.” Luther vägrade tryckas ner och på den 60:e dagen brände han brevet på bål.
Han sa till folket, ”trotsa påven och riskera livet, eller följ påven – och förlora det eviga livet.”
Den 3 januari 1522 kom brevet. Luther hade blivit bannlyst, utestängd från kyrkan och dömd Helvetet. Frågan var bara om han skulle brännas på bål också. Han kallades till riksdagen i Worms där han skulle förklara sig för kejsaren och riksdagen. De uppmanade honom att ta tillbaka det han hade skrivit. Visst, sa han, jag tar tillbaka det om ni med hjälp av Bibeln kan visa att jag har fel. Kejsaren förklarade Martin Luther fredlös, hans skrifter skulle brännas och vem som helst fick döda honom. Många furstar var däremot emot kejsarens beslut, Luthers tankar passade dem bra. De ville bestämma mer. En hög beskyddare lär överfalla Luther och föra honom i säkerhet. Luther kom i ett år att i hemlighet bo i Fredrik den Vises slott i Wartburg.
Varje kristen måste själv få läsa vad Jesus sagt efter som Kristus var den enda riktiga prästen. Han översatte under tio veckor det Nya Testamentet till tyska.
I Wittenberg började munkar lämna klostren och präster började gifta sig, man började också dela ut vin till nattvardsgäster, tidigare hade de bara fått bröd. Reformationen av kyrkan var nu i full gång. Den gick snabbt fram genom städerna och den blev accepterad för att de vanliga prästerna var missnöjda med de högre prästernas privilegier. Furstarna såg också en chans att öka sin makt och den mäktigaste fursten, Fredrik den Vise, skyddade Luther.
År 1529 beslöt en riksdag att hejda reformationen. De som protesterade mot det beslutet kom att kallas protestanter och vid sidan av den katolska kyrkan uppstod en protestantisk. Europa började delar upp i en nordlig, protestantisk del och ...
...läs fortsättningen genom att logga in dig.
Medlemskap krävs
För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.Kontot skapar du endast via facebook.
Källor för arbetet
Saknas
Kommentarer på arbetet
Inga kommentarer än :(
Liknande arbeten
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
-
Inactive member
Källhänvisning
Inactive member [2007-05-09] Martin LutherMimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=7900 [2024-04-28]
Rapportera det här arbetet
Är det något du ogillar med arbetet?
Rapportera