Rwanda - ett U-land

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Förord

Vi fick i uppgift av vår lärare att skriva ett arbete om ett valfritt U-land. Jag visste inte riktigt vilket land jag skulle välja, och tänkte väl att det inte spelar sådan står roll, men så såg jag en film i helgen som påverkade mig. ”Hotell Rwanda” heter den och handlar om inbördeskriget i Rwanda 1994. Den var hemsk och sorglig, men på något sätt så kände jag hela tiden ett hopp för människorna i filmen. Det var de som påverkade mig, och det fick mig att tänka på hur befolkningen i ett land får lida under inbördeskrigen och hur mycket smällar den offentliga sektorn får ta. Jag gick in på Internet och började läsa lite om landet och det är det som har resulterat i det här arbetet och ett fortsatt intresse för själva landet.


Inledning

I det här arbetet kommer jag för det första att berätta lite ytliga fakta om själva landet, statistik kommer att vara invävt i hela arbetet. Jag kommer även att försöka ge en övertäckande bild om läget i landet idag, både politiskt och ekonomiskt, samt försöka få svar på hur dessa bitar påverkar landet som ett u-land. Efter detta kommer jag själv att försöka göra en liten framtidsprognos för hur landet kommer att utvecklas.


Metod

Jag kommer främst att använda mig utav källor från Internet, bl.a. Landguiden, ne och andra källor Jag kommer även att använda vår samhällkunskapsbok, kapitlet om globalisering.


Rwanda – ett U-land

Rwanda är en republik med det officiella namnet ”Republika y’a Rwanda”. Landet ligger något österut i centrala Afrika och är till ytan ett mycket litet land på 26 338 km², men de har ändå en befolkning på ca 9,2 miljoner människor. Detta kan jämföras med Sverige som är ca 17 gånger större, med ungefär samma befolkningsmängd, 9,1 miljoner. Antalet invånare per kvadratkilometer ligger i Rwandas fall på ca 350 personer, medan Sverige har ca 20 invånare per kvadratkilometer, och detta gör Rwanda till ett av Afrikas tätast befolkade land.

Landets huvudstad heter Kigali och har ca 298 000 invånare och ligger mitt i landet.

Rwanda gränsar mot 4 olika länder, Kongo-Kinshasa i väster, Uganda i norr, Tanzania i öster, och Burundi i söder och klimatet i landet är väldigt varmt och fuktigt.


Befolkning

Befolkningen består av 3 folkslag, som nu egentligen smält samman till ett och samma folk men uppdelningen finns kvar som en sorts klassindelning. De tre olika folkslagen är Hutuer, vilka är störst i antal, Tutsier, som utgör ca 15 % av befolkningen, och twa, som tros vara ursprungsbefolkningen som nu endast finns representerade i mindre än en procent av invånarna.

Ungefär 2 tredjedelar av invånarna är kristna, då främst katoliker. Och resten består till mestadels av afrikanska religioner och islam. Islam är den mest växande religionen i landet och anledningen tros vara att många människor tappat förtroendet till kristendomen då katolska präster under folkmordet 1994 lurade in grupper av det utsatta folkslaget tutsier i kyrkor där de sedan avrättades.

De sociala förhållandena i landet är mycket dåliga. Inte ens hälften av befolkningen har tillgång till rent vatten och som följd av det så dör många av mag- och tarmsjukdomar och inälvsparasiter.

Barna dödligheten är relativt hög då mer än 11 av 1000 barn avlider under sitt första levnadsår. I övrigt ligger den förväntade livslängden för män på 43 år, och för kvinnor på 46 år.


Sjukvård

Aids är ett stort problem i Rwanda, och landet räknas som ett av de hårdast drabbade länderna i världen då mer än 11 % har hiv. Landet har inga resurser att hjälpa Aids eller hiv drabbade och inte ens var hundrade smittad har tillgång till bromsmediciner.

Just nu är sjukvården på uppbyggnad efter förstörelsen efter folkmordet och i landet finns 4 stora fullt fungerande sjukhus, och flera mindre lokala vårdcentraler och nästan 90 % av befolkningen har tillgång till vården. Regeringen vill fortsätta satsa pengar på detta trots de goda siffrorna (om man jämför med andra HIPC-märkta länder) och bygga ut sjukvården i hela landet.

Något som ger vården mycket jobb är de ständigt ökande psykiska sjukdomarna. Efter 1994 tills idag har dessa ökat med ca 1000 %.


Anledningen till sjukvårdens utseende

Hela landet är under uppbyggnad i alla sektorer efter krisen 1994 då de flesta delarna ur den offentliga sektorn blev förstörda. Regeringen lägger så mycket pengar som bara går till sjukvård, men det räcker inte till bromsmediciner då antalet hiv-smittade är alldeles för stort!


Utbildning

Utbildningsväsendet i landet förstördes till stor del under folkmordet 1994 och många lärare drevs i landsflykt. Nu idag så har de flesta skolor kommit på fötter igen men bristen på lärare är fortfarande stor, speciellt på de högre stadierna.

I Rwanda så är 7 års skolgång officiellt sett obligatorisk och cirka 90 % av barnen går i grundskolan. Det är dock en väldigt liten skala som fortsätter till högre studier, ca 10 % då detta måste bekostas själv till viss del.


Anledningen till utbildningssystemets utseende

Bristen av lärare beror bland annat på att väldigt få personer har fortsatt till högre studier mot läraryrket och därför har väldigt få hunnit utbildats sedan folkmordet. Bristen av lärare på högre stadier är ännu högre, och det är svårt att få lärare dit, när det knappt finna tillräckligt för grundskolan.


Statsskick och politik

Eftersom Rwanda är en republik har landet en president. Presidenten Paul Kagame, som tillsattes år 2003 med 95 % av rösterna, är Rwandas statschef och överbefälhavare samt ledare för det styrande partiet RPF ”Rwandas Patriotiska Front”. Man utser presidenten i allmänna val och denne sitter i 7 år och kan endast väljas om en gång. Det är presidenten som utser premiärministern, och har rätt att avskeda denna om han vill. Han kan också upplösa parlamentet men detta får han endast göra högst en gång under sin mandatperiod.

Rwandas nuvarande författning antogs 2003 efter en folkomröstning och är starkt påverkad av erfarenheterna från folkmordet på tutsier 1994. Författningen lägger sin huvudvikt vid ”nationell enighet” och ska motverka de etniska klyftor i samhället som ledde till kriget 1994. Den säger även att makten ska delas lika och att mänskliga rättigheter ska vara en garanti och inte något man strävar efter, man förbjuder även alla former av diskriminering.

Inget politiskt parti får ha mer än hälften av platserna i regeringen, oavsett hur stort partiet är. Partierna måste samarbeta i ett särskilt ”rådgivande forum” för att komma fram till ett enhälligt beslut när det gäller frågor som är särskilt viktiga för det egna landet.

Författningen har också gjort så att Rwanda för första gången har ett direktvalt parlament. Det är deputeradekammaren med 80 platser där 53 platser utses i allmänna val vart femte år. Av de övriga 27 platserna ska 24 stycken vara kvinnor, två ska representera landets ungdomar och en plats ska representeras av de handikappade. Då 15 kvinnor vart invalda av folket år 2003 så har Rwanda faktiskt världens högsta andel kvinnor i parlamentet med sina 48,8 procent.

Sen är det senaten som har 26 ledamöter som väljs på åtta år. Av dessa så utses åtta stycken av presidenten tolv stycken av guvernörer, två stycken av olika akademiska institutioner, och fyra av en speciell politisk inrättning. Minst 30 % av senatorerna måste vara kvinnor.

Författningen säger nu att politiska partier får bildas på en nationell nivå, men inte på lokal nivå och de får inte baseras på grunder som kan utnyttjas till diskriminerande av folkgrupper, t.ex. kön, religion m.m. Detta ska alltså göra det lättare att bedriva opposition i landet, men vissa tror att det istället kan komma att stärka det regerande tutsi dominerade partiets, RPF Rwandas Patriotiska Front, makt, och se till att den stannar hos dem.

När parlamentet upplöste landets näst största parti, Republikanska Demokratiska Rörelsen, MDR, som var hutu-dominerat så fick kritikerna grunder att stå på. Parlamentet sa att MDR hade motarbetat författningen genom att ha motarbetet den ”nationella enigheten”. Det här gör alltså att regeringen har möjlighet att förbjuda möten och dra in yttrande friheten i landet.

I Rwanda är det RPF som dominerar det politiska styret, trots att makten enligt författningen ska vara delad. RPF har tydligt band med tutsi befolkningen och de kontrollerar de flesta viktiga poster i landet och de andra partiernas uppgift under deras styre har endast i stort sett varit att bekräfta deras beslut.

I valet 2003 fick RPF 33 mandat av 80 och tillsammans med mindre allierade partier hade de kontroll över 40 av mandaten, dvs. hälften.

Andra större partier är det hutudominerade partiet MDR, trots att det upplöstes av parlamentet 2003, det socialdemokratiska partiet, PSD, och det liberala partiet, PL.

Efter 1994 så slog sig resterna av den hutuarmén och milisen Interahamwe som härjat under folkmordet ihop under namnet PALIR, ”ett folk under vapen för Rwandas befrielse”. Detta gjorde man i ett försök att bygga upp ett politiskt motstånd mot RPF, men nu på senare tid har det blivit allt svårare för dem att göra sin röst hörd i landet. Innan folkmordet så använde de sig utav radion för att hålla samman men nu är det möjligheten helt borta. Dessutom så tros de fortfarande vara kraftigt militärt försvagade.


Anledningen till statsskickets utseende

Varför författningen som antogs 2003 har lagt så stor vikt vid ”nationell enighet” är kanske inte så konstigt efter den tidigare splittringen mellan de två folkslagen som ledde till ett blodigt inbördeskrig.

Rwandas nya styrelsesätt bror helt på folkkriget. Att kvinnor ska vara med i parlamentet visar på att diskriminering av kön inte är acceptabelt.

Varför inget parti får ha mer än hälften av platserna i regeringen är för att förhindra att landet blir styrt av en speciell folkgrupp. Också för att det alltid ska gå att påverka besluten i samhället, och inte ha ett enväldigt styre från ett parti.

De är väldigt hård mot motsättningar mot författningen grundpelare, enigheten, och ven detta är spår från folkmordet.


Rättsväsen

Under folkmordet rasade Rwandas rättsväsen ihop totalt. Många jurister mördades eller drevs i landsflykt och lokaler och utrustning förstördes.

1995 efter folkmordet så tillsattes en ny högsta domstol med nya jurister, vilka under mycket kort tid utbildats eftersom de desperat behövdes.

Efter folkmordet så var det nästan 115 000 människor som var fängslade utan rättegång. År 2001 hade man fortfarande inte kommit speciellt långt med prövningarna för dessa fångar i de vanliga domstolarna. Man beslutade då att införa många specialdomstolar vid namn ”gacaca” just för den här typen av granskningar. Dessa kom igång 2002 men 2003 satt fortfarande över 100 000 människor i fängelse i överfyllda celler i omänskliga förhållanden och väntade på rättegång.

Rättssäkerheten i dessa ”lokaldomstolar” är dock låg, eftersom de åtalade måste försvara sig själva och domarna inte är riktigt utbildade. Även om de flesta utanför säger sig förstå Rwandas behov av att extremister blir dömda och de tankar som låg bakom folkmordet hålls tillbaka så är man rädd att RPF försöker undanröja och gömma all opposition under slagorden ”Nationell enighet”.


Anledningen till rättsväsendets utseende

Även här ligger folkmordet till grund. Man var tvungen att snabbt få igång ett någorlunda rättsystem i landet och därför snabbutbildade jurister. Detta ledde naturligtvis till att rättsäkerheten idag är mycket låg.


Massmedier

I Landet finns inga dagstidningar utan endast ett få antal tidningar som ges ut med långa mellanrum och i liten upplaga. Medierna censureras och regeringen uppmanar press att vara patriotisk, vilket egentligen innebär att ingen kritik mot styrelsesättet eller presidenten får framföras. Det händer ofta att journalister fängslas för sina reportage och detta skrämmer oftast tidningar till att själva censurera sina texter.

Via radio sänds den statliga kanalen på de officiella språken kinyarwanda och franska, samt swahili. Det finns nu också 5 privata radiostationer i landet, då religiösa och små lokala.

Radio är alltså den största massmedian i Rwanda, med ca 76 radioapparater på 1000 personer. Tv finnas naturligtvis också, men den statliga kanalen når ännu inte ut över hela landet.


Anledningen till massmediernas utseende

Anledningen till att tidningarna är så hårt hållna kan nog vara att RPF vill fortsätta sitt styre. De är rädda för att hutuextremistiska gruppar ska sprida sitt budskap genom tidningar, och de är även rädda för att andra oppositioner ska växa fram genom dem.

Att det finns så få privata radiostationer beror främst på att hutuer utnyttjade radiostationer före och under folkmordet av tutsier 1994 genom att föra fram negativ propaganda via dem. Man har alltså först förbjudit privata stationer för att förhindra nya etniska motsättningar i landet.


Ekonomi

Rwanda är ett av Afrikas fattigaste länder och detta beror bl.a. på överbefolkningen, och eftersom matproduktionen inte ökar i takt med folket så råder stor svält i landet. Även det långa avståndet till närmsta hamn, och det faktum att det inte finna någon järnväg i landet, bidrar till fattigdomen eftersom frakt och exportkostnaderna blir väldigt stora.

Ca 45 % av landets statsbudget kommer från bistånd och de har även stora tyngande lån vilkas avbetalningar äter upp mer än 40 % av landets inkomster från exporten. Detta trots att Världsbanken genomförde en skuldlättnad på 800 miljoner dollar av Rwandas totala skuld på ca 1,25 miljarder dollar, enligt programmet för HIPC (kraftigt skuldsatta fattiga länder, Heavily Indebted Poor Countries.

Efter 1994 har en imponerande ekonomisk återhämtning skett. Det ledande partiet RPF har fört en liberal politik och har förbättrat ekonomin. Statliga företag privatiseras och man gynnar utländska investeringar.

I landet råder ett stort underskott i byteshandeln med andra länder. Regeringen har dock planer på att även låta privatisera stora delar av kaffe- och te-industrin för att öka exporten och därmed minska underskottet.

Rwanda har väldigt få naturtillgångar och den största de har idag är metallen tenn. Två andra viktiga exportvaror är kaffe och te. Industrialiseringen är liten och de ända industrier som finns idag i Rwanda förfinar de få råvaror från jordbruket eller tenn och exporterar detta.

Näringslivet består nästan helt av jordbruk, ca 90 % av befolkningen jobbar inom det, och då oftast i självförsörjande syfte. Utvecklingen inom den här sektorn har dock under flera år varit mindre gynnsam och som sagt är svält ett stort problem i landet. Att det är så beror delvis på konflikter om rätten till odlingsbara markområden, vilka uppstod efter folkmordet.


Anledningen till ekonomins utseende

Folkmordet 1994 slog ut väldigt stora delar av Rwandas ekonomi. I stort sett ingen kunde arbeta under inbördeskriget och efter kriget var många fält förstörda och utrustning lika så. De flesta boskapshjordar hade slaktats och det tog flera år innan jordbruket var tillbaka på den nivån det hade legat på före kriget.

Industrier har inte kunnat startas för man har inte haft tillräckligt med realkapital, kunskap eller råvaror. Hade de det ena så var det ofta något av dessa som fattades.

Underskottet i byteshandeln beror främst på den stora importen av energi. I och med att landets ekonomi förbättras behövs mer energi till nya industrisatsningar och även till hushåll (idag har bara ca 2 % av hushållen elektricitet). Inkomsterna från landets export räcker inte ens till en tredjedel av kostnaderna för importen. Just nu täcks underskottet av bistånd och lån från omvärlden.


Orsaker till varför Rwanda är ett U-land

Ofta så beror fattigdomen i ett land på orsaker som föder andra orsaker. T.ex.
Folkökning och låga inkomster leder till fattigdom.
Fattigdom leder till undernäring för en stor del av befolkningen.
Undernäringen leder till sänkt immunförsvar och sjukdomar.
Sjukdomar leder till att folk inte klarar av sina arbeten.
Detta leder till att produktionen blir låg.
Att produktionen blir låg leder i sin tur till att inkomsten blir låg och därmed sparandet.
Att sparandet blir lågt leder till att ingen investerar.
Detta leder till att industrier har väldigt svårt att starta upp eftersom de inte får tag i alla produktionsfaktorer.
Detta leder till att fattigdomen kvarstår.


Export av råvaror

Eftersom Rwandas ekonomi är beroende av exporten av endast ett fåtal varor så blir de väldigt sårbara. Sedan 1980 har priserna på råvaror bara sjunkit och landet klarar inte av att expotera de stora mängderna som behövs av en råvara för att ha råd med importen av andra nödvändiga saker, så som energi.


Sparkvoten är låg

Eftersom invånarna i landet är väldigt fattiga så har de svårt att spara pengar, eftersom allting går åt snabbt. Detta gör att nästan inget utrymme för investeringar finns, och detta hämmar naturligtvis tillväxten av nya industrier.


Skulder

Rwanda har otroligt stora skulder till omvärlden, och de är för stora för att de ska klara av dem. Mycket pengar från statsbudgeten går till återbetalning av lån när de egentligen behövs till så mycket annat.


Historien

Att Rwanda har varit koloniserat ledde till att landet blev en råvaruleverantör. Det var det som behövdes, och så vart det. Därmed jobbade så gott som alla inom det och lokala hantverk och affärer konkurrerades ut av kolonialmakternas billigare industrivaror, som såldes tillbaka till landet.

Detta har gjort att många fortfarande jobbar inom råvaruproducering eftersom det är det de kan. De vet hur de ska producera detta, eftersom det är det de är utbildade på. Därför är det svårt för dem att bygga upp ett fungerande näringsliv då många stannar inom den här branschen.


Krig

Folkmordet har lett till att över en miljon kompetenta människor dödats, och flera tusentals människor har flytt landet. Dessutom har åkrar och fält förstörts, de flesta boskapshjordar har dödats och vägar och andra kommunikationer är förstörda. Detta i sin tur leder naturligtvis till en ekonomisk kollaps, och det tog många år för landet att bygga upp det som en gång varit, före kriget.


Överbefolkning och sjukdomar

Eftersom Rwanda har en årlig befolkningsökning på ca 2,3 procent vilket gör att befolkningen ständigt ökar och lägger ett större och större tryck på den offentliga sektorn. Tillslut klarar man inte av att erbjuda alla tjänster till alla människor. Sjukvård och skolgång blir en lyx som alla inte får tillgång till. Detta leder till att många människor dör i sjukdomar som hiv/aids.


Naturgeografiska orsaker

I Rwanda har skördarna på senare år inte blivit så bra. Detta beror bland annat på otur med väder. Naturligtvis spelar även andra saker in så som underhåll av grödorna och marken m.m.


Vägar ut ur fattigdomen

Det finns saker att göra för att försöka ta sig ur fattigdomen. Det finns länder som har karat det och idag är framgångsrika I-land, t.ex. Japan. Oftast så måste dock U-länderna få lite hjälp av omvärlden för att klara detta.

Något som vi i den rika världen kan göra, och redan gör, är att ge bistånd så att de kan bygga upp ett funktionerande samhälle och bra industrier. Detta för att en dag kunna stå på helt egna ben och vara sitt eget land.

Ett annat alternativ är skuldavskrivning. De fattiga länderna kan ju ändå inte betala sina skulder. För att klara av avbetalningarna måste de få bistånd, som i många fall går till just detta, eller åtminstone en del av biståndet. Detta gör egentligen att den rika världen ger pengar till landet, som de sedan får tillbaka i skuldindrivningen. Detta är i stort sett samma sak som skuldavskrivning
anser jag.

Om Rwanda ska klara av att försörja sig själv så småningom så måste handelskostnaderna sjunka. Många anser att det bästa vore att införa frihandel för att gynna exporten och därmed få in mer pengar till import.

Ökad handel leder också till ökat välstånd. När landet får sälja mer bildas fler arbetstillfällen och fler människor får jobba. Det betyder folket blir rikare, och kanske har råd med investeringar för att bygga ut industrier och annat mer som behövs i landet.


Sammanfattning

Rwanda är ett väldigt litet land, ungefär så stort som dalarna, i mitten av Afrika. Landet har ca 9,2 miljoner invånare, lika mycket som hela Sverige har. Det är så otroligt mycket folk på en så liten yta, en folkmassa som lika stor som hela Sveriges befolkning bosatta i ett land som är ungefär en 1/17 så stort som Sverige.

1994 skakades landet av ett blodigt inbördeskrig mellan de två folkslagen hutuer och tutsier. Detta resulterade i att stora delar av landet förstördes, inte då bara materiellt utan även dess ekonomi, rättsväsen, sjukvård m.m. Dessutom förlorade över 1 miljon människor livet och många tusentals flydde till andra länder.

Kriget har starkt bidragit till fattigdomen i Rwanda och har som sagt satt djupa spår i landet. Stora delar av skolväsendet förstördes 1994 men håller på att återskapas men det råder fortfarande stor lärarbrist, främst på de högre nivåerna. Men här är det ju naturligtvis svårt att få fram nya lärare, eftersom det inte finns speciellt många lärare som kan utbilda nya lärare.

Sjukvården är nu under uppbyggnad, men fortfarande har inte ens 1 person på 100 tillgång till bromsmediciner för hiv/aids som är ett av landets största problem inom sjukdomar. Undernäring och smutsigt vatten leder också till dålig hälsa i landet.

Regeringen har dock planer på att lägga ännu mer pengar till just sjukvården, vilket är jättebra för landets utveckling, då tryggheten och de sociala förhållandena för invånarna kommer att stärkas. Det r otroligt viktigt att de sociala förhållandena stärks. Nu ligger den förväntade dödsåldern på ca 45 år, vilket är på tok för lite. Detta kan ändras om mer pengar satsas på den offentliga sektorn och definitivt sjukvård. Invånarna är ju trots allt det viktigaste som finns i ett land.

När jag har arbetat med det här har jag hela tiden märkt att allting har påverkats så starkt av kriget, människorna, samhället, ekonomin., och det här förvånar mig lite. Att året 1994 fortfarande förstör för landet, att det kan vara så svårt att ta igen det som förstördes då.

Det finns ju även saker som vi i väst kan göra för att hjälpa landet. Jag tycker att skuldavskrivning vore ett bättre alternativ än bistånd, då dessa ändå bara skulle komma tillbaka till ursprungslandet i form av skuldbetalning. Varför kan man inte bara göra så att pengarna stannar hos I-landet, och Rwanda slipper sina skulder, Istället för att skicka det fram och tillbaka?

Jag tror även att ökad handel, som sagt, definitivt kommer att leda till ökat välstånd. Dessutom blir moralen i landet högre om fler människor får arbete, och folket får känna trygghet.

Angående styrelsesättet så tycker jag att det är en väldigt bra grundtanke de har med ”nationell enighet”, men frågan är bara om de inte tar det steget för långt, t.ex. med tidningarna. De är rädda för att oppositionen återigen ska frammana klyftorna mellan de två olika folkslagen, som man har arbetat sen efter kriget med att utplåna. Jag anser dock att yttrandefrihet i media är en viktig del av demokratin i ett land.

Jag tycker även att det är fascinerande att Rwanda ät det land i världen som har flest kvinnor i regeringen. Det hade jag verkligen inte trott om dem. Jag lurar mig gärna och tänker att länderna i Afrika är så långt efter i utvecklingen att de knappt har ett samhällssystem. Så är självklart inte fallet och jag känner och tror att om Rwanda bara får lite tid på sig så kan deras land bli något riktigt bra, och till och med en förebild för andra Afrikanska länder.

Det hotet som finns idag är kommande konflikter, men jag hoppas verkligen att de slipper sådana, då jag nu har sett vad ett krig gör mot ett u-land. Att ett verkligen bara drar det djupare ner, och det blir allt svårare för landet att ta sig tillbaka på fötter igen. Dock så finns ständigt nedtystad opposition som bara väntar på att en dag slå tillbaka mot den nuvarande regeringen, så jag personligen har mina misstankar om ett nytt uppror, jag hoppas bara att det inte blir lika stort och blodigt som det föregående.

Men jag har hopp. Hopp för en ljusare framtid för Rwanda som redan nu kämpar hårt för att komma dit....