Skepnaden i natten

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag såg honom snabbt spinga förbi som lik en skepnad i mörkret.Gatlycktorna sken i hans ögon, som lyste av ondska.Den här kvällen gjorde gatlycktorna det också.De som annars brukade vara så snälla och milda ,skar nu i mina ögon,och fick mig att rysa ända ner i benmärgen.Mina knän var röda, ömma och såren var grusiga.Jag hade ramlat hela vägen.Jag var helt ensam,eller nästan alla fall.De ända som kunde höra mina snyftningar i natten, var silvermånen, och svalorna som han hade väckt ur dvala med sitt gormande.Det var kallt ,och snön fick min hy att lysa, ja den såg nästan genomskinlig ut.En droppe blod bröt av de annars vita mönstret av snö, som låg likt ett tunt duntäcke över den kalla marken.Det såg nästan mjukt ut.Men ögat kunde lura, det visste jag,under den väldigt tunna vita duken, fanns ,glas,sten och onda taggiga rosenbuskar, som hade rispat mina armar och ben.Solen hade nu stigit upp och väckt mig ur mitt suddiga drömm stadio.Stålarna var milda och gjorde behag för mina ögon.Hade allt varit en drömm?Hans skrik ryckte upp mig från rötterna till verkligheten.Nej det hade varit på riktigt, men man kan ju alltid hoppas och önska.Och kanske en dag det slutar.