Att våga vara modig

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Det är kallt, inget konstigt med det tänker jag.
Det är ju en februarinatt fnissar jag för mig själv.
Festen var as schyst, att jag kunde träffa så många på en enda fest.
Ja till och med att träffa en tjej, som Annika, det är sannerligen en på miljonen.
För mig är och var Annika en drömtjej direkt när jag fick blicken för henne.
Hon måste nog ha känt samma sak för mig, för hon var så pratglad när vi väl hade börjat lära känna varandra.
Med henne i mina tankar kommer hemvägen snabbt att ta slut tänker jag för mig själv. Stapplande går jag mot tunnelbanan, precis vid spärren ändrar jag mig för att istället promenera hemåt.

Jag knäpper översta knappen på min beigea kappa som jag fick i julas av min pappa.
Med snabba och dånande steg går jag nöjd hemåt, tanken att äntligen ha fått passa in med några kompisar som jag verkligen gillar gör mig varm inombords.
Jag är nu på Sveavägen, bara 2 kvarter kvar, sen är jag hemma.
Mina tankar for åt ett håll och mina steg åt ett annat när jag plötsligt hörde väsen på andra sidan gatan. Jag stannar till bakom en svart Audi-A4 som med hjälp av de gamla byggnadernas storhet på Sveavägen bildar en stor skugga av förmörkelse på gatorna.
Jag kikar nyfiket fram, och ser en folksamling som vrålar och hojtar med händerna i luften.
Jag tar några steg närmare folksamlingen, jag vet att jag egentligen ej borde göra detta men en känsla djupt inom mig säger att, Carl du måste växa upp och tänja lite på dina gränser.
Jag gör som min instinkt befaller mig, och i min stora förvåning får jag syn på en man som misshandlar en kvinna, grovt och skoningslöst.

Jag står still och kollar på i flera sekunder, ja jag gissar t.o.m i flera minuter stod jag bara där, när jag plötsligt utan en annan om vad jag håller på med, skriker att polisen är på väg. Folksamlingen börjar skingra och några flyr medan andra vänder sig om och kollar på mig med ett hånleende som djävulen i sig själv ej har.
Utan förvarning, springer den som misshandlade kvinnan mot mig.
Han har mörka ögon, brinnande av hat och ilska. Han undrar vem fan jag är och vad jag ville. Jag stod först som fast frusen frost i Sibiriens kallaste områden, men fick äntligen fram…
- Jag skulle vilja se hur den kvinnan bakom dig mår.
- Det är inget som angår dig pysen, sa mannen med de hemska ögonen, som nu hade kommit så nära mig att hans panna bara var några centimeter ifrån mina ögon.

Samtidigt tyckte jag mig kunna höra ett jämrande ljud från kvinnan och det gjorde mig mer bestämd än mitt förnuft sa om att jag skulle ta mig förbi denna man.
- Jag ska bara se till henne snabbt, sa jag och försökte gå förbi mannen som stod mitt framför mig.
- I helvete du ska, sa han och knuffade mig 2-3 meter bakåt.



Adrenalinet flödade i kroppen på mig och jag var stört förbannad.
Vem fan trodde han att han egentligen var?
Inte nog med att han slog en tjej, nu gick han dessutom på och trakasserade en vilt främmande människa. Jag blev så arg att jag knuffade bort honom med en jädrans kraft och sprang fram till kvinnan. Jag stannade tvärt till och såg en ung tjej med ganska utmanande kläder, eskortflicka tänkte jag för mig själv. Hennes hår var rufsigt och hon hade blod på sina kläder och ansikte. Hon var ihopkrupen och höll sina händer runt hennes huvud så hårt hon kunde.
Plötslig såg jag att hon vände sig mot mig, hon grät och tårarna hade erövrat hennes röda kinder, och djupt inne i hennes brungröna ögon såg jag en tillbedjan om att jag skulle rädda henne härifrån.

Men mer hinner jag inte tänka, när utan något förståelse om händelsen får en knytnävslag på bakhuvudet och jag faller huvudstupa. Som tur slocknar jag inte och innan den onda mannen gör ett nytt angrepp hinner jag ta tag på ett ölglas som låg mitt framför min panna på trottoarkantens ände. Den onda mannen kastar sig över mig men jag hinner snabbt slå ölglaset på mannens panna och glaskärvorna for över hela gatan. Han vrålar av smärta och jag ser att det helvete jag såg i hans ögon förut är inget jämfört med vad jag ser i dem just nu.
Jag går upp på ben och försöker springa därifrån med den unga tjejen på mina axlar, när ännu en knytnäve for mot mig, denna gång träffar den min hake och jag faller omkull.
Jag öppnar ögonen och ser en pistol framför mig. Pistolen är så nära att jag känner att jag kan se igenom det svarta hålet. Ja att jag t.o.m. Ser skottet som avfyras i ...