Karl X Gustav

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Karl X Gustav föddes den 8 november 1622 på Nyköpings slott. Han var till det yttre kort och fet. Han växte upp i Sverige och uppfostrades bland annat av rikskanslern Axel Oxenstierna. Efter deltagandet i trettioåriga kriget återvände Karl, år 1645 till Sverige. Han friade till sin kusin Drottning Kristina i hopp om att vinna hennes kärlek. Hon avböjde, men gav honom ersättning.

Den 6 juni 1654 abdikerade Kristina och samma dag kröntes Karl X Gustav till kung. Nu när han var kung gällde det att snabbt hitta en drottning att gifta sig med. I oktober 1654 stod hans bröllop med Hedvig Eleonora av Holstein-gottorp. Sonen Karl XI föddes i november 1655.

Sommaren 1655, förklarade Karl X krig med Polen. Men kriget blev misslyckat eftersom andra länder beredde sig att gripa in. Nederländerna blev oroliga för att de inte skulle kunna köpa och sälja varor och Tyskland och Danmark var Sveriges fiender sedan tidigare och ville därför också hjälpa till. Vid Danmarks krigsförklaring drog han sig ur den polska härvan och skyndade sig mot Danmark. Svenskarna stormade Fredriksodde, som ockuperades. Nu var den svenska krigsledningen orolig för ett nytt anfall från Brandenburg mot den Svenska Pommern och sedan mot armén på Jylland. Det var bråttom att besegra Danmark och målet var Köpenhamn. Men först måste man ta sig till ön Fyn. Det var vinter och vattnet hade frusit till is. Man var osäker om hela kavalleriet kunde transporteras över.

Karl Gustaf Wrangel beslöt att man skulle försöka att gå från Brandsö till Ivernäs udde. Avståndet var ca 4 km. Karl X Gustav godkände planen. Han skickade en patrull över isen för att undersöka lämpligaste platsen för ett anfall. Där stod 15 danska kavallerister. Fyra svenskar blev tillfångatagna men en lyckades ta sig tillbaka till Wrangel och berätta. Karl skickade 50 kavallerister och 150 man till Brandsjö som då var övergivet. Danskarna hade fört fångarna till Gyldenløve och förhörde de där. Danskarna fick reda på att svenskarnas anfall skulle ske mot Ivernäs udde och Tybrings vik.

På morgonen den 30 januari fick Karl Gustaf Wrangel äntligen beskedet att isen skulle hålla. Armén ställdes upp på isen och marscherade med kungen själv som överbefäl. På Fyn hade danskarna förberett 2000 kavallerister och 1500 beväpnade bönder som väntade på svenskarna. Mot Tybrings vik låg en dansk skans. Där stod ett regemente under Hannibal Sehested. Svenskarna anföll men danskarna svarade med kraftig eld. Efter en hård strid gav danskarna upp. Isen brast under de förflyttningar av trupper som nu följde och två skvadroner försvann i djupet. Danskarna förberedde ett anfall mot Wrangels avdelningar och svenskarna bestämde sig för att ta sig an anfallet. Efter ännu en hård strid som höll på att kosta den svenske kungen livet gav sig danskarna åter igen. Nu kunde de inte göra något mer åt svenskarna och detta blev freden i Roskilde där Sverige fick Skåne, Halland, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län. Efter segern mot Danmark ville Karl X Gustav också vända sina vapen till Tyskland, mot Österrike och Brandenburg. Man förberedde sig för ett fälttåg i Tyskland, men det blev inget av utan Karl vände sig plötsligt till Danmark igen. Nu gällde det på allvar Danmarks existens. Men han hade missbedömt Danmarks styrka och erkände det, han erbjöd fred åt både Danmark och Polen.

Karl X Gustav insjuknade plötsligt under en riksdag i Göteborg, och dog natten mellan den 12 och 13 februari 1660, av en kraf...