Plast

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Plaster är konstgjorda polymerer

Plaster har många olika egenskaper, men hur kan de ha det och varför räknar vi alla plaster till en speciell grupp material, trots att de är så olika. Jo, för att alla är konstgjorda organiska polymerer.

Plast är uppbyggda av långa kedjor av byggstenar, precis som cellulosa och gummi. Dessa kedjor kallas polymerer. Plasterna får olika egenskaper beroende på vilka byggstenar plasterna är uppbyggda av.

Det finns olika sorters plaster

Plaster delas in i två stora olika; härdplaster och termoplaster.

Termoplaster

Största delen av plasterna vi använder är termoplaster. Om man värmer upp termoplaster mjuknar de och till slut smälter de. Då kan man forma om dem. De får tillbaka sina egenskaper när svalnar. Det beror på att de långa polymermolekylerna saknar tvärbindningar och inte sitter ihop med varandra, utan glider längs varandra när de värms upp. Positivt med termoplaster är att de är biligare att tillverka och använda än härdplaster. Termoplaster kan i sin tur delas in i två grupper nämligen delkristallina och amorfa termoplaster.

Delkristallina plaster

Delkristallina termoplaster är vanligare än amorfa. De är mjukare och hållbarare än dem.
Delkristallina plaster är ogenomskinliga. Det kan vara både en nackdel och en fördel, beroende på vad man ska ha det till.

Exempel på delkristallina plaster är:
· Etenplast, som används till bland annat plastkassar och plastfolier.
· Amidplast, (nylon) som används till fiskelinor, en del kläder och nylonstrumpor. Amidplast är mycket stark.
· Teflon, som används i bland annat stekpannor.

Amorfa plaster

Amorfa plaster är styva, genomskinliga och glasartade. De är känsliga för frätande kemikalier.

Exempel på Amorfa plaster är:
· PVC, som är en mycket hållbar plast. Den används till bland annat till drickabackar och stuprör.
· Akrylplast, (plexiglas), som används till bland annat reklam- och trafikskyltar och flygplansfönster.
· Styrenplast, som används till bland annat engångsbestick


Härdplaster

Härdplaster är den andra stora gruppen. Den kallas ”duroplaster”. De är mycket starka men sköra. Därför armeras de med glasfibrer.
I härdplaster sitter det ”tvärmolekyler” som går mellan kedjorna, så att plasten är en enda stor molekyl. Om man värmer det stelnar det ännu mer och blir ännu hårdare. Men tillslut faller molekylerna sönder. Därför kan de inte återanvändas.
Härdplaster är dyrare att framställa än termoplaster och används därför ofta till lite dyrare produkter som behöver bättre kvalitet.

Exempel på härdplaster är:
· Esterplast, som ä hård och skör och brukar armeras med glasfibrer.
Den används till produkter som behöver vara hållbara och väga lite, till exempel skyddshjälmar, båtskrov, slalomskidor, bilkarosser och flygplansdelar.
· Melamiplast, brukar användas i oarmerat tillstånd. Den är smak- och luktfri och används till exempel i tallrikar.
· Epoxiplast, som används då man behöver enorm styrka och låg vikt, till exempel lim, flygplan, skottkärror, västar och rymdraketer.

Tillverkning av plast

Plast tillverkas i flera steg. Monomererna framställs först, som består av små molekyler. De sammankopplas i en kemisk process som gör att de blir till kedjemolekyler. De utgör beståndsdelarna i polymeren. Vid tillverkning av till exempel termoplaster(se ”termoplaster” längre ner på sidan) blandas polymerpulver (basharts) med stabilisatorer och andra tillsättsmedel, samt strängsprutas och granuleras. Denna process kallas ”kompoundering”. Granulation är en process som gör att det blir kornigt.
Termoplaster formges i bearbetning med värme och tryck till olika produkter. Denna bearbetningsmetod kallas formpressning och används oftast för härdplaster. Pressmassan (pulverblandningen) placeras i en varm form under tryck, och massan härdar och formas. Formsprutning används främst för bearbetning av termoplast.

Plast i miljö

En nackdel med plast är att den inte är så bra för naturen. Det bryts ner mycket långsamt eller nästan inte alls, för att plast är ett onaturligt ämne.
Förslag att få plasten lättare nedbrytbar är att man gjuter in små korn av något vattenabsorverande ämne i plasten. Om man lägger plasten med kornen på ett fuktigt ställe suger kornen åt sig vatten så att plasten sprängs inifrån. Mikroorganismer och andra nedbrytare får då lättare att göra sitt jobb.
Det bästa alternativet är att återanvända plasten till nya plastprodukter.
Termoplaster kan smälta och gjutas till nya saker och härdplaster kan malas ner och användas som fyllmedel i nya plastvaror.
När man eldar plaster kommer det giftig rök.

Av eten kan man bygga polyeten

Om man kopplar ihop massor av etenmolekyler till jättelika kolvätekedjor bildas plasten polyeten (PE). Varje polyetenmolekyl är uppbyggda av 1000 etenbyggstenar, det vill säga 2000 kolatomer.

Eten och andra råvaror till plast får man från råoljefraktioner, som bearbetas på olika sätt. Även om man använder en och samma byggsten kan man få ganska olika plaster. Om reaktionen sker vid högt tryck får polyetenkedjan grenar lite här och var, helt slumpmassigt. Detta gör att molekylerna inte kan lägga sig så tätt samman, därför får man en mjuk, böjlig plast, som inte är så stark. Det passar bra till plastfolie, i soppåsar, klämflaskor, leksaksbilar, plastmugg och liknande.

Om man inte har högt tryck så blir molekylerna raka och
ogrenade. Då kan de packa sig tätt och hårt samman, så att
det blir ett start material, som används i leksaker, hårda
flaskor och avloppsrör.
Alla dessa är trots sina olika egenskaper polyeten.

Bakelit

Bakelit uppfanns år 1907 av Leo H. Baekeland. Han namngav bakeliten efter sitt namn. Han fick patent på det år 1907. Den tillverkas av fenol och formaldehyd. För att få klar själva bakeliten så måste det härdas. Efter det blir det ett hårt och oelastiskt material. Det har använts i över 60 år som till exempel hushållsartiklar, handtag till kastruller och telefoner med mera. Bakelit är den första plasten som blev känd inom industrin.

PVC

PVC som också kallas polyvinylklorid och vinyl. Den används till golv, yttertak, vattenrör, elektriska ledningar, regnkappor, drickabackar, vattenflaskor, läkemedelsförpackningar, blodpåsar och skyddshandskar är bara några exempel. Råvaran till vinylplasten är 50% koksalt och 50% olja, som blandas med olika tillsatser och bearbetas till färdiga PVC produkter med olika egenskaper till exempel hållbara vattenrör. Vid tillverkningen av PVC kan det bildas saltsyra. Bränningen av PVC kan hålla sig inom gränsvärdena för utsläpp av klororganiska föreningar i svenska sopförbränningsanläggningar. PVC har dock då lägre energiinnehåll än andra sorters plast. PVC plastens fördelar är att den är lätt att formas och är slitstark. Därför används den från elkablar och rör, till plastgolv och förpackningar. PVC används inte i matförpackningar i Sverige sedan några år tillbaka. PVC är också sämst av alla förpackningsmaterial.

PET

PET är förkortning av polyetylentereftalat.
PET används ofta i flaskor avsedda för kolsyrade drycker.
PET har en smälttemperatur på 265 grader.
Tjockväggiga returflask...