Realismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanställt av Nils Engvall

Makt! Vad är makt? Makt måste väl vara att bestämma? Eller? Kanske är det ett världsallt som är makten? Vem har makten? Kungen? Presidenten? Gud? Eller Guden? Varför? Varför makt? Känslan? Osäkerheten? Oron? Vilken makt? Politisk makt? Teoretisk makt? Fysisk makt? Vem bestämmer vad makt egentligen är?


”Filosoferna har nöjt sig med att förklara världen på olika sätt. Uppgiften är att förändra den.”
Karl Marx
Realismen

I en tid då samhället utvecklades mer och mer och fler flyttade till jobben i städerna lärde sig många att läsa och skriva. Detta medförde att författare och filosofer fick tillfälle att skriva böcker och tidningar inte bara för att de fick betalt från kyrkan eller någon annan högre makt utan för att de kunde skriva för och till folket. Nu när folket inte förlitar sig lika mycket till kyrkan så börjar de lyssna på andra. Man ser även i realismens skrifter och böcker att industrin började ta mer och mer makt i samhället och de som skrev skildrade gärna folket och samhället som det faktiskt var. Men författarna var inte helt klara på att de kunde skriva hur som helst då politikerna inte var sena på att kasta ut de som tyckte ”fel” man skrev därför ofta ironiskt.

Ett exempel på detta är då Dickens skriver i Oliver Twist (levande texter 1998 Liber förlag) att Oliver står inför rätta men han blir sjuk när han är i rättssalen och börjar skaka. Oliver kan inte svara på domarens frågor så vakten gör det åt honom. Efter ett tag lyfter Oiver på huvudet och pressar fram en fråga om han kan få lite vatten. Domaren utbrister att detta är dumheter, han har minsann sett sådant här förut, pojken spelar ju bara. I detta ser man Dickens ironi. Han skildrar världen som den är men ändå lite förvrängd lite hårdare och i vissa fall även mjukare än den var så att det kunde tolkas som en komedi, på så sätt kunde makthavarna inte säga att han skrivit något som pekade på att de hade fel.

Man skrev fortfarande äventyrsromaner, även då de nu mer ofta innehöll ett mer eller mindre politiskt budskap. För att ge exempel på detta tar vi en bit ur Charlotte Brontës ”Jane Eyre” där feminismen gör ett tidigt intåg. I den här delen är huvudpersonen Jane Eyre på väg till bröllop med mrRochester det enda problemet uppstår i det ögonblick då vigseln kommer till sin höjdpunkt. En man kommer fram och avbryter vigseln.

”- Vigseln kan inte fortsätta. Jag förklarar att det finns ett förhinder.
Prästen såg upp på den som talade och stod stum, klockaren likaså. MrRochester vacklade till som om en jordbävning hade skakat marken under hans fötter. Men så tog han säkrare fotfäste, och utan att vända på huvudet eller rikta blicken åt sidan sade han:
Fortsätt!”

Det förklaras att mrRochester redan är gift och att denne också har sin maka inspärrad på vinden då hon är sinnessjuk han har låtit tro att kvinnan på vinden är en släkting som han tar hand om. Boken fortsätter med att Jane, mrRochester och deras följe går upp till vinden för att hälsa på denna kvinna. MrRochester går fram till kvinnan som går på alla fyra och hälsar, kvinnan gör ett otroligt motstånd och hon beskrivs här som att hon slåss som en hel karl.

När paret brottats klart och kvinnan blivit bunden på en stol förklarar mrRochester sin sorg över att vara gift med denna kvinna. Då detta inte är den sorts omfamningar (brottningen) han vill ha och inte heller den sorts smekningar (slagsmål och sådant) utan istället den kvinna som står bredvid honom (Jane Eyre). Jane Eyre vill ändå att de ska giftas men vill inte att de ska leva som man och hustru gjorde på den tiden, att mannen var högre ställd utan snarare att de skulle leva jämställt. Här ser man ett tydligt tecken på feminismens framträdande.

Vid realismens slut ser man också hur naturalismen tar vid där i mellantiden ser vi Carl Jonas Love Almqvist som gärna skrev blandat med politiskt budskap och verklighetsöverensstämmelse ett mycket bra citat av Almqvist är detta:

”…men resor och avstånd, vad betyda de? Landsvägar äro icke det, som göra avstånd mellan två själar”
Det går an - Carl Jonas Love Almqvist

Och så har...